Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

torsdag 2 oktober 2014

Det syns

Mycket tidigt blev det synligt. Mycket tidigt gick det inte att förneka vad det var som var på gång. Mycket tidigt signalerade jag min situation.

Jag trodde jag hade full kontroll och kunde bevara min hemlighet. Jag var övertygad om att jag hade två helt separat liv, livet som den där vanliga arbetande ärliga mannen och hemma pappan och livet med min egen oärliga hemlighet. Livet med det som andra inte visste. Men så här efteråt är det uppenbart hur genomskinligt det var. Jag är övertygad om att fler mycket tidigt såg allt på något sätt. De såg och märkte att jag inte var i balans och att jag inte var genuin. 

Jag var i riktig obalans och det syntes. Saker jag sa. På de sätt jag var och betedde mig. Det var uppenbart. 

De som såg och talade om det för mig förnekade jag allt ända in i kaklet. Jag hade, trodde jag då, för mycket att missta genom att säga som det var. Så här efteråt var det just det jag gjorde, missade allt genom att inte vara ärlig. 

Det handlade inte om rätt och fel och vem som gjorde det ena eller det andra utan bara detta att vara ärlig med vilka känslor jag bar på. Känslor av rädsla och vad jag ville eller inte ville. 

Jag var transparent och hade varit det en lång tid. Det syntes liksom på mig att allt inte var som det skulle och att jag heller inte gjorde som jag brukade. Jag var ofokuserad och begränsad i hela min person. 

Hur genomskinlig är du eller tror du att ingen vet eller har en aning om hur du har det? För dig som kommit ur garderoben vad blev skillnaden? 

onsdag 1 oktober 2014

Detta är jag

Jag har just nu mina fel och brister. Jag har mina styrkor och fördelar. I denna kropp med denna hjärna där känslor och tankar samlats har gjort mig till den jag är. Jag bär med mig mängder av saker från min historia som gett mig en massa kunskaper och erfarenheter. Jag bär med mig från min historia något som utvecklat mig till mig. Jag bär också med mig känslor som ibland förlamar mig och får mig att vilja fly, förakta, förbjuda och förtränga. Känslor som jag från början inte visste var de kom ifrån. Idag är det min erfarenhet ovh jag vet var de har sitt ursprung. När de idag spökar i mig är det inget bekymmer. De lärde mig att alla vi där ute är mänskliga även jag och att de känslominne som visar sig inte har med idag att göra. 

Jag är jag och tack för det. Med en annan historia hade jag varit någon annan.  Jag är glad och tacksam att jag lärde mig att skilja på historia och nutid och jag är glad och tacksam att jag accepterat att det liv jag haft så här långt är mitt liv. Det skapade mina känslor, mina tankar och mina handlingar. 

När jag acceptera ökar chansen att förändra min nya historia till den jag önskar med nya känslor, nya tankar och nya handlingar. När jag accepterar släpper jag taget i min känslan av att vara ett offer för min egen historia. 

Ur detta kommer allt.

När ska du släppa taget och sluta betrakta dig själv som fången av din historia? 

tisdag 30 september 2014

Vems mod är bäst

Det är mod att våga göra något som inte tidigare gjorts. Det är mod att våga släppa en egen sanning. Det är mod att visa någon annan sin egen rädsla. Det är mod att försöka förändra. Det är mod att ge upp. Det är mod att be om hjälp. Det är mod att vara svag. Det är mod att våga släppa på en livslögn. Det är också mod att åka till Mars.

Mod tar sig olika uttryck. Mod räknas utifrån mina steg, inte någon annans. Mod utifrån mina hinder, inte någon annans. Mod utifrån mina rädslor ingen annans. 

Så vem är modigare än någon annan.

Det andra ser och som verkar enkelt och självklart kanske är mitt värsta hinder. Det andra ser och tycker jag bör förändra är kanske mitt eget sista halmstrå till överlevnad.

Jag har byggt upp mina hinder av en anledning. Då, var det min chans att överleva och stå ut. Då, var det min enda väg att lösa ett problem. Då var det rätt. Jag kanske lärde mig det av mina föräldrar eller var tvungen att finna min egen väg, men jag gjorde det för att jag såg ingen annan väg.

När jag blev vuxen gjorde jag på samma sätt som då. Problemet försvann men jag fortsatte min strategi för jag kunde inget annat. Som vuxen fick det konsekvenser som jag inte hade då. Som vuxen fick det följder som sakta sakta smög sig på. Som vuxen fick jag konsekvenser som jag då som barn använde min strategi för att undvika.

Mitt mod blev att våga gå förbi min övertygelse. Mitt mod blev att våga se det jag tidigare blundat för.

Vilket är ditt mod?

måndag 29 september 2014

Göra någon annans jobb

Eftersom jag tidigare lagt en del energi på att ha åsikter om vad andra ska göra och förändra istället för att ha fokus på mig själv har jag också tagit ansvaret från andra. Något de kanske aldrig bett om. 

Jag har tyckt och jag har styrt på olika sätt. I grupper har jag brutit tystnaden om det blivit för pinsamt, enligt mitt sätt att se det. Jag har tagit ansvar för att redovisningar skulle presteras och jag har fört gruppens talan. Jag har hjälpt andra mer än vad de kanske ibland själva önskat och t.o.m stått själv till slut vid barrikaden medan den jag hjälpt försvunnit därifrån. 

Jag har engagerat mig mer i andras bekymmer än mina egna. Mitt slott har fått rasa medan jag rustat upp och säkrat ett annat. 

Att bli inbjuden till dansen att ta ansvar för andra är väldigt lätt och kan ibland passa den andra för att själv slippa ta ansvar. 

Tidigare behövde jag oftare vara uppmärksam på detta även i mitt arbete som terapeut. Det är nämligen väldigt lätt att driva på och vara mer engagerad för att "hjälpa" någon annan, ibland mer än vad den andra själv vill ibland helt i linje med den andras önskan. På det sättet tar jag både över ansvaret, känslorna, tankarna och handlingarna istället för att låta allt detta vila kvar hos den som sökt hjälpen. I dessa fall är min roll som terapeut helt utan kraft, jag fortsätter bara att bidra till att bekräfta personens gamla tankar istället för att utsätta tankarna och känslorna för nya utmaningar. 

Varför blir det så här? Allt handlar om mitt eget behov istället för någon annans. "Hjälpen" handlar om att jag själv vill låta bli att fokusera på mig samt att få vara duktig. Vara duktig är ok men inte till priset av ett dolt egensyfte. Bekräftelsen blir bara ett resultat av en självhävdelse. Den som önskat hjälpen eller kanske aldrig begärt den kanske på sin höjd får ytterligare en bekräftelse på sin skuld eller skam och ytterligare bevis på sin egen tänkta oförmåga.

Istället behöver jag vara uppmärksam på mig själv och se när jag stiger över denna "hjälpgräns" i viljan att hjälpa. Detta gör jag bl.a. genom att reflektera över mig själv och mina egna syften. När mina syften är att ge istället för att få har jag lyckats. 

" Var inte beredd att gå längre än vad den andra är beredd att gå."

Känner du igen dig? Vilka syften har du i dina möten med andra? 

söndag 28 september 2014

Observera - en del av balansen

Jag observerade för att göra nästa drag. Jag betraktade för att bli betraktad. Jag skvallrade mina observationer för att få fördel. Jag lade mig i andras förehavanden, sådant jag verkligen inte hade med att göra. Jag hade ett stort fokus utanför mig själv. Jag var aktiv och drev dialogen och jag förde skvaller vidare. 

Med skvaller kom skvaller. När jag lämnade rummet kunde jag inte vara säker. Skit in skit ut. Jag lämnade ifrån mig dålig karma och fick samma tillbaka.

Jag fortsätter idag att observera och vara nyfiken. Men nu är min strålkastare riktat åt ett annat håll. Jag tar ett steg tillbaka och ser vad som sker. Jag deltar men låter bli att styra. Jag är genuint nyfiken och engagerad men har inga baktankar och grumliga syften. Jag observerar och ser vad som sker med mig. Jag ser vad som sker med andra men utnyttjar det inte. Bara observerar och deltar aktivt.

När jag förhåller mig till omvärlden med ett öppet sinnelag utan att döma och förakta, utan att styra och påverka händer helt andra saker och ibland precis  som om jag själv hade önskat utan att jag påverkar det. Det finns i alla lägen alltid en naturlag som vill skapa balansen. Den kommer av sig själv. Det är när jag själv försöker styra den som obalansen skapas. 

Jag observerar och jag märker att balanser kommer utan min påverkan och utan andras fokus på mig. Jag observerar och märker skeenden och samband som annars skulle gått mig helt förbi. 

När jag observerar är jag lugn och avslappnad. Jag kan ägna mig mer tid att lyssna på andra än att lyssna på mig själv. 

Jag kommer i balans.

Hur agerar du för tillfället? Driver du på eller är du inlyssnande? Tar du initiativ eller ett steg tillbaka? Får du den balansen du kanske skulle behöva? 


lördag 27 september 2014

Förlåtelsen- en gåva till mig

I min väg har flera hållit mig sällskap. Inte alltid på ett sätt som fått mig att växa. Jag har inte själv alltid fått andra att växa. Jag har utnyttjat min position, jag har fördömt och jag har gjort fel. Jag har kränkt och jag har förminskat andra. Mitt fokus har varit på mina rädslor och jag har agerat efter det. Tänker jag tillbaka är det många människor som jag svikit och det är många konstiga saker som jag gjort. Det kan för vissa kanske vara en del av livet och ja självklart är det så men för mig, efteråt även en del av mitt gamla jag som även det var en del av mig. Jag är tacksam för allt jag fått lära och de insikter jag fått. Jag är tacksam för att detta ändå blev en del av mitt liv och mina erfarenheter. Jag fick lära mig om livet och det gör mig ödmjuk. Jag fick lära mig om rädsla, förtryck och utanförskap. Jag fick lära mig om uppvaknande, acceptans och att be om ursäkt. Jag fick lära mig att förlåta. 

I mig finns en liten pojke som länge varit rädd och som tidigare aldrig vågade visa vad han kände. Idag är han mindre rädd och han vågar som oftast visa när han känner att rädslan knackar på. Han vågar också vara glad. 

Mitt uppvaknande fick en avgörande vändning när jag nått steget att klara av att förlåta. Klara av att förlåta mina föräldrar och mig själv. Det blev helt plötsligt uppenbart en tidig morgon i Spanien. Jag skulle gå iväg på min tidiga motionsrundan när det slog mig hur svårt jag tyckte det var att mina föräldrar inte kunde acceptera mig som jag var. Det jag väckte av var att jag gjorde precis på samma sätt själv mot mina föräldrar, jag accepterade inte dessa som de var. När jag insåg det hände något. För första gången kunde jag känna djupt från mitt hjärta hur jag kunde förlåta allt de gjort. För första gången gav jag mig själv en gåva. 

I förlåtelsen ligger erkännandet, ödmjukheten och uppvaknandet. I förlåtelsen ger jag mig själv något som jag själv saknat under mycket lång tid. I förlåtelse väcks tacksamheten. 

Så länge förlåtelsen inte kan växa i mig har jag fortfarande en bit kvar på min väg till min egen frihet. 

Kan du förlåt det andra eller du själv gjort mot dig? 

fredag 26 september 2014

Klagan

Jag beklagar mig och jag har en massa åsikter om saker och ting. Jag tycker en massa och mycket av det jag tycker handlar sällan om det som är bra. Jag gnäller och styr med mina åsikter omkring det som finns i min omgivning och utanför mig.  Många av mina åsikter handlar om vad andra gör eller inte gör medan mina inre känslor egentligen handlar om vad jag inte gör eller gör. Jag projicerar på det som finns utanför mig själv för att slippa att ta i det som finns inne i mig. Jag har en massa ursäkter för att inte förändra och jag är villig att ge en massa uttryck för det också. Jag fördömer och snackar skit, jag är kategorisk och trångsynt.

Jag tycker mitt liv och det som finns runt omkring mig själv suger rent allmänt, men gör inget. 

När jag inte är beredd att vara öppen att pröva nytt. När jag inte är beredd att vara villig att ompröva mina tankar och handlingar. När jag inte är beredd att en gång för alla vara ärlig mot mig själv och den jag är. Då kommer inget att förändras. Det kommer att bli som förut och jag kan fortsätta att bära en gammal sanning som kanske är en fullständig lögn. Jag bär på en lögn och tar det till mig som en sanning.

Så länge jag väljer detta kommer världen för alltid att vara den samma och mitt liv kommer att se ut som det gör. Jag bidrar till att bekräfta det, av någon anledning.

Förmodligen sker allt detta för att jag, hur konstigt det än kan låta, har någon slags nytta av att bibehålla allt som det är. Jag bekräftar vad jag långt där inne i mig själv känner om mig själv och den person jag tycker att jag är. Jag vidmakthåller en lögn med en lögn.

Detta är något som jag tror 100 % av alla som lever på denna jord känner från och till.

Hur mycket stämmer detta in på dig? Saknas det energi för att handla hos dig?

torsdag 25 september 2014

Medberoende - en utsatthet

Jag var utsatta. Jag var i klorna på andra som var i klorna. Jag var beroende av de som tog hand om mig och jag kunde då inte göra mer än att anpassa mig. Jag ville bli älskad och jag ville bli sedd och jag var rädd. Jag fann min egen strategi för att överleva. 

Jag fick en enastående hörsel och jag kunde läs av rummet på en hundradels sekund. Jag kunde så på gången, jag kunde höra på talet och se i deras ögon vad det var som skulle ske. Jag förstod och jag valde strategier för att inte känna och för att komma undan. Jag valde strategier för att kunna leva med det. Jag hade min strategi, min syster sin och min mamma sin.

Det fanns stunder, ibland rent av dagar när det var på ett helt annat sätt. När det var som det var förr. När jag kunde se glädjen, höra skratten och uppleva att vi var en familj. Förväntningarna förstörde inte utan det blev bara spontant något vi saknade och som vi hade gemensamt. Ingen irritation, inget skynda, inga besvikelser utan vi var bara en familj som vem som helst.

Men så kom det tillbaka vissa kvällar, pappa kom hem och redan när han tog tag i handtaget på ytterdörren förstod vi alla vad det var som skulle hända.

Kroppen blev på helspänn och jag valde som oftast att gå in på mitt rum. Jag hade vid den tiden en blockflöjt som jag vet att jag spelade mycket på för att inte höra. Jag hade en hund som jag ofta var ute och gick med eller hade med på mitt rum.

Han åt sällan middag med oss och detta blev bara värre och värre. Skulle han laga mat skulle det ta timmar och ingen fick komma in i köket. Den mat han gjorde var alltid så komplicerad och svår att tycka om. Till slut gick han i säng tidigt, ibland mitt på dagen.

Det låg en ångest av tristess, besvikelser och sorg i rummet. Vi var tre som var beroende av honom på olika sätt och vi var två som var direkt beroende av våra föräldrar. Det fanns ingen väg ut, trodde vi då. Detta var bara något som vi fick leva med.

Både jag och min syster ville att mamma skulle lämna pappa, men hon klarade det inte. Hon gjorde ett försök på grund av hans svek men sedan villa han att de skulle flytta ihop igen. Hon var i beroende och visste inget annat. Hon hade varit med om liknande när hon var liten. Sorgen, ilskan, sveket, stressen i kroppen, viljan att vilja fly men samtidigt oförmågan att komma därifrån. Nu hade hon funnit en man som var precis på samma sätt som hennes far. Cirkeln var sluten och kaoset var bekant.

Medberoende är en utsatthet där jag trodde att jag var offret. Jag lärde mig tidigt att sippra på hemligheten och tala med andra vuxna. Jag lärde mig att släppa på min hemlighet. 

Jag fann andra människor som jag sökte mig till som tillfälligt kunde ge mig det jag trodde jag saknade. Den strategin använda jag mig av under nästan hela mitt liv tills att jag förstod att även det blev ett beroende.

Har du mött utsattheten att vara beroende av någon annan? Vad gjorde du för att förändra din situation?


onsdag 24 september 2014

Med beroende- en del av missbruket

Att tala om "med beroende" är lika känsligt som att tala om det egna beroendet av alkohol, droger, sex eller annat. Det kommer så nära inpå att det blir svårt att skilja ut det egna ansvaret från den egna utsattheten. 

Både med beroende och alla övriga beroendegrupper bär på skuld och skam.
De beroendegrupper som direkt utsätter andra får också en direkt skuld. Inte minst tydliggjorde programmet, "Djävulsdansen" i TV 1 i går detta och var inte sen med att förstärka det. Där blev det tyvärr också så, i pojkens konfrontation med sin pappa, att journalisten som var med förstärkte detta då hennes egna känslor tog överhand. Det är faran när man inte själv gjort upp med sina egna känslor i det man själv utsatts för.  

Den som direkt utsätter får rollen, förövare och det blir oftast tydligt i beroenden som narkotika, sex och alkohol.

Den andra sidan, den med beroende får rollen som utsatt och offer vilket försätter den personen i ett annat läge. Det blir svårare att konfrontera personen med sin egen roll i det som sker och det blir svårare för personen att kliva ur sin egen offerroll som då förhindrar personen att komma ur sitt eget missbruk, med beroendet. 

Jag har både varit förövaren och offret och det försatte mig i skuld i mitt eget missbruk och skam i min uppväxt. Skammen höll mig kvar i mitt missbruk för jag tyckte att jag var ju offret, egentligen. 

Jag vet att vara "med beroende" kan innebära skuld speciellt mot sina barn när man utsätter sina barn för den andra missbrukarens ageranden. Den skulden finns men inte det egna erkännandet att man själv som med beroende är en del av problemet och hela problemet för sitt eget tillfrisknande. Vi är eller har varit en del av missbruket, det egna missbruket som med beroende.

På vilket sätt är du medberoende, för jag tror att vi alla lite till mans kan känna en släng av att vi är brukare av det men oftast kanske inte just missbrukare? 


tisdag 23 september 2014

"Med Beroende"

Jag har varit beroende och med beroende. Jag hade en pappa som var beroende men också med beroende till sina föräldrar. Jag hade en mamma som var med beroende till sin far och till min pappa. Min morfar var beroende och min mormor med beroende. Vi lärde oss alla ett mönster och var alla egentligen beroende. 

Det är därför jag separerar ordet medberoende i just orden "med" och "beroende" som alkohol beroende, narkotika beroende, mat beroende, tränings beroende arbeta beroende, sex beroende osv. Alla är vi beroende i denna situation av något. Den med beroende är beroende av den som är beroende och bygger sin strategi utifrån det.

Alla är beroende och alla har en bakomliggande orsak till varför man väljer att gå in i ett beroende. Alla i ett beroende behöver hjälp från sitt grundproblem som bidragit till ett symptom som är beroendet. 

Det kan gärna uppfattas som att den som är förövaren är den som har ett alkohol beroende eller något liknande medan den med beroende blir offret. Det är istället så att båda är i en situation som enbart handlar om dom själva. Även fast allt hade en möjlig grund i t ex. föräldrarnas beteende under barnets uppväxt. 

Jag kommer inte undan, oavsett om jag är en förövare eller ett offer. Jag kommer inte undan oavsett vilken typ av beroende jag har utvecklat. Jag var i ett beroende som barn men jag har alltid som vuxen ett val och vid vilken tid jag blir vuxna att fatta egna beslut är olika beroende på person även fast myndighetsåldern idag är 20 år. 

Vi är alla barn i våra känslor och tankar och ur det utvecklar vi positiva och destruktiva karaktärsdrag. Med beroende är ett sådant.

Vägen ur allt detta är genom mina egna val.

Vad väcker detta för känslor hos dig? Kan du se din egen roll i det som sker runt omkring dig själv?

måndag 22 september 2014

Lilla pojken del 2

På samma sätt som reaktionerna i första bloggen om lilla pojken blir han fortsatt utsatt som vuxen. Ämnet är känsligt och tabubelagt för det handlar om kvinna/ man relation, det handlar om utsatthet och att utsätta andra och det handlar om sex. Vi får svårt att ta till oss detta eftersom känslorna gärna tar över. Den som blir utsatt kan bli den som utsätter. Oavsett vilken handling den lilla pojken blev utsatt för kan det leda till liknande eller helt andra handlingar som vuxen. Handlingar som vi har svårt att förhålla oss till. Det blir gärna genom uttryck som att mannen utsätter och kvinnan blir utsatt. 

Den nu vuxna pojken började sakta förstå att det liv han levde var ett liv som inte var bra för honom. Han utsatte sig för oerhörd risk rent fysiskt, men framför allt den känsla han upplevde efteråt. Känslan som gjorde hans ångest större än den ångest han försökte lindra med att köpa sex. Tomheten efteråt hade inga gränser. Den försatte honom i ett stort stort svart djupt hål. Varje gång bekräftade han för sig själv att han inte var värd något och att han inte kunde ha en normal relation. Han upplevde sig värdelös. Värdelös och än mer ensam och utsatt än gången innan. 

Ingen i hans närhet visste vilka svårigheter han hade och vad han genomled. Ingen visste vilken hemlighet han bar på. Ingen skulle heller förstå. Skulden var enorm i det han gjorde och skammen hade inga gränser. Att våga berätta detta för någon annan fanns inte som ett alternativ. Han kände hur andra, under hela hans uppväxt bara avvisade honom, hånade honom och behandlade honom som mindre vetande. De gånger arbetsgivare avskedat honom har de agerat som om han var en pest som skulle förintas. Ingen stanns kunde han känna att han kunde tala om detta. Det var som han var pestsmittade och inte minst han dömde sig själv.

Det fanns stunder han inte själv ville leva. Det fanns stunder det kändes som den enda vägen var att ta livet av sig. Alternativet kändes inte alls långt bort och det kändes inte heller konstigt, mer självklart och bra för alla parter.

Samtidigt ville han inte ge upp. Samtidigt hade han en längtan till något annat. Samtidigt kunde han känna att han ville något mer och få den där känslan han känt så många gånger tidigare och att den också slutligen skulle bestå, om han fick en normal relation. 

Många gånger undrande han vad det var för fel på honom? Vad var det för konstigt i honom som fick honom att känna som han gjorde. Hade mamma rätt? Hade pappa rätt? Hade kompisarna som mobbade honom rätt? Han kanske var en väldigt, väldigt konstig människa ändå!?

Vad väcker detta för känslor i dig? Vilka tankar går du själv och bär på om dig själv och hur påverkar det dig i ditt livet?

söndag 21 september 2014

Tjäna

Jag tjänade mig själv i alla lägen. Jag ville ha nått jag saknade och tjänade mig själv. Jag stod mig själv närmast. Jag gör det idag med men då var det bara det jag gjorde och med ett annat syfte. Jag tjänade mig själv för att se till att jag fick. Fick största biten och fick mest. Fick fokus och sista ordet. Fick förmåner och tog för mig. Jag gjorde mig själv till livets centrum inte mig själv som en del av gemenskapen.

Tokigt syfte och helt utan balans. 

Andra offrar sig själv och tjänar andra eller något annat men även det är att stå sig själv närmast.

Idag har jag ett fokus på mig själv i syfte att hitta min balans. Jag har aldrig varit så självocentrerad som nu. Fokuset är på mig utan att jag tänker på det. Jag har aldrig förut tjänat andra som nu. Mitt syfte att ge, min belöning att andra kan få. 

Jag faller tillbaka, visst gör jag det, faller tillbaka för att göra mitt tjänande till min egen bekräftelse. Men jag ser det idag och backar.

En balans i att tjäna mig själv och andra gör mig uppmärksam men inte till en slav.  Jag tjänar för att jag vill ge inte för att främst få. Det är en naturlig del.

Tjänar du för att få eller för att enbart ge? Fundera ett tag, jag tror att det är lätt att vi lurar oss själva att tro att vi gör det osjälviskt. 



lördag 20 september 2014

Vem är du?

Det är inte mina steg som räknas det är dina. Det är inte dina steg som räknas det är mina. Jag räknar mina och du dina. 

Jag är inte en bättre människa än vad du är. Du är inte en bättre människa än vad jag är. Vi är lika bra. 

Om det skulle vara så att jag verkar vara mycket bättre än du eller tvärt om tänker vi tokigt. Då har vi inte förstått. Då har vi inte fattat att det inte är någon skillnad. Då har vi börjat jämföra och har åsikter om rätt och fel, bra och dåligt. Det existerar inte utan är bara en illusion som vi själva skapar när vi förflyttar vårt fokus från oss själva till en punkt utanför oss själva. I oss själva finns inga sådana jämförelser. 

Vi har levt det liv vi levt och vi lever det liv vi lever. Om vi inte vetat något annat hade det varit ok. När vi börjar jämföra uppstår skillnader, men först då. 

Om min jämförelse leder till känslor av avundsjuka och som inte handlar om strävan, då har jag börjat att nedvärdera mig själv. 

Min historia, mina drömmar, min verklighet och mitt liv är bara mitt. Jag bestämmer över mitt liv helt själv och jag kan förändra allt i mitt liv, när jag vill och hur jag vill till vad jag vill. Om jag inbillar mig att det inte går är det enbart jag själv som är hindret.

All min längtan, all min oro, all min sorg och alla mina drömmar är en skapelse av mig. Jag väljer själv vad, när och hur. 

Det är också jag som får ta konsekvenserna av allt det som jag tar till mig. 

Jag har känslor, tankar och gör en massa  handlingar men det är inte dessa som definierar mig. Jag är den jag väljer att vara. 

Idag är min dag, igår finns inte längre och morgondagen vet jag inget om. Den jag var igår är jag inte idag och i morgon är jag någon jag inte är idag. Mitt liv är i ständig rörelse där jag väljer att utvecklas varje sekund. Idag är min dag. 

Vem tänker du att du är? 

fredag 19 september 2014

Ändra beteende

Jag har varit en man med åsikter och haft en massa kritik till andra hur de lever eller är. Jag har suttit med svaren. Jag har aldrig varit nöjd och varför det? Jo för jag har inte varit nöjd med mig själv och alltid sett fel i det jag själv gjort. 

Men jag kan välja.

Jag kan välja att göra tvärt om. 

Om jag försöker en dag, kanske en vecka och berömma alla för det som de gör. Det finnas alltid något att berömma andra och visa uppskattning för, tro mig.

Det kommer då att hända saker. I bland  sådant jag minst skulle ana och vad kan  det vara? Jo jag slutar t o m se felen jag själv bär på och upptäcker gott i det jag själv gör.

Min handling leder till en känsla som leder till en ny tanke som leder till en ny handling.

Vad skulle du kunna ändra på i din relation till andra och testa ett tag, tror du? 

torsdag 18 september 2014

Den lilla killen

Den lilla killen ville att mamma och pappa skulle se honom. När han kom nära mamma sa hon att hon inte hade tid. När han frågade pappa om hjälp med läxorna sa pappan att han skulle fråga någon annan. När han kom hem och hade gjort något bra i skolan hittade mamman alltid något som inte var bra. Hans kompisar mobbade honom i skolan vilket gjorde honom ledsen.

För att stå ut och ändå bli bekräftad flyttade han sina gränser. Han stod ut med att andra tyckte illa om honom, bara för att få vara med. Han hittade andra som fick honom att känna sig lite betydelsefull. 

Han fattade mycket tidigt ett beslut. Det beslutat har sedan följt honom genom livet. Beslutet att "- Jag ska aldrig bli avvisad igen!". Just då var detta ett viktigt beslut. Känna känslan av att bli avvisad smärtade oerhört och gjorde honom mycket svag. Slapp han just denna känsla skulle detta innebära så mycket mer för honom. Slippa gråten som stockar sig i halsen. Slippa känslan av att vara fullständigt ensam på denna jord. Slippa känslan av att vara utsatt för andras ogillade. Slippa känslan att vara ingen.

Pojken växte upp. Han hade svårt med att få flickvänner och han kände sig alltid osäker på vad andra skulle tycka. Han hade svårt att fatta beslut. Känslan av ensamhet ville inte släppa. På kvällarna när han slutat arbeta kröp den in under skinnet och ville inte släppa taget. Känslan kom tillbaka, känslan när hans mamma avvisade honom. Känslan kom tillbaka när pappa inte ville vara där för honom. Även fast han fattat det där beslutet så blev han inte fri sin ångest över att bli utsatt för ensamheten.

Detta gjorde att han skapade en del strategier. Han arbetade mer än vad som var hälsosamt, på jobbet fick han hela tiden bekräftelse. Han undvek så mycket som möjligt att vara hemma. När han träffade kvinnor fastnade han för de som han inte gillade men de kanske gillade honom. Han ringde betalsamtal till tjejer, bara för att få sällskap och för en stund mildra känslan av ensamhet och slippa bli avvisad. Han mötte prostituerade för han visste att de inte skulle avvisa honom när han betalade. Hans skulder växte och han gjorde av med mer pengar än hans ekonomi klarade av. Han blev avskedad från flera arbeten för att han hade använt företagets telefon för betalsamtal. Han fick införsel på sin lön för han hade tagit en massa lån för att betala för att slippa vara ensam. 

Känslan med att möta en kvinna, vilket ofta blev prostituerade, var en oerhört skön känslan. Känslan av att veta att hon skulle vara där för honom. Känslan att hon väntade på honom. han visste för han betalade henne. Han kunde åka i flera timmar till henne med sin bil bara för att få uppleva känslan av att inte vara ensam. 

Känslan efteråt blev alltid den samma. 

Känslan efteråt blev det tomma, det svarta, det smutsiga och det förbjudna. Det blev som att alltid bli påkommen av mamma när hon ryckte täcket av honom när han tillfredsställt sig själv, när han var grabb. Då var det på samma sätt, han kunde känna att han för en stund var någon, strax innan det gick för honom. Sedan blev känslan samma som han kände som vuxen. Skuld och skam och känslan att han verkligen inte var värd något. Känslan var verkligen gammal.

Sorgen levde han med, känslan att inte bli avvisad.

Priset har varit stort, förlusten större. 

Han fann då en väg för att överleva. Nu kommer det att bli hand död om han inte väljer att ge upp och bryta sin tystnad.

Vilket beslut fattade du den där gången? Vad får det för konsekvenser för dig i dag? 

onsdag 17 september 2014

Jag vill inte och jag vill

Jag vill vara den jag inte är. Jag vill inte vara den jag är. Jag vill vara den jag inbillar mig att jag är. Jag vill vara någon annan än den jag är. Jag vill ha en annan historia än den jag har. Jag vill ha andra föräldrar än de jag har. jag vill ha en annan uppväxt än den jag haft. Jag vill vara mer rik än jag är. Jag vill vara mer klok än jag är. Jag vill vara duktig på något än sådant jag är duktig på just nu. Jag vill ha andra drömmar än de jag har. Jag vill ha andra besvär än de jag har. Jag vill ha en annan framtid än den jag tror jag får. Jag vill ha upplevt annat än det jag upplevt. Jag vill vara smal istället för tjock. Jag vill vara svart istället för vit. Jag vill vara där det är varmt istället för där det är kallt och tvärt om. Jag vill här och nu vara precis någon annan stans. 

Jag vill helt enkelt vara precis tvärt om än där jag är och den jag är.

Alla mina jämförelser handlar om att inte vara nöjd med det jag har utan alltid använda min energi till att vara just missnöjd och ha något annat än det jag just för stunden har.

När jag använder all min energi till att vara missnöjd så missar jag att använda min energi till det som jag kan vara nöjd för. Jag missar det jag vill uppnå på grund att mitt missnöje.

Detta handlar inte om att inte ha drömmar och mål. Detta handlar inte om att inte förändra. Detta handlar inte om att inte vilja utvecklas.

Detta handlar om att jag slösar på min energi på sådant som leder mig längre bort från mig själv och det som jag faktiskt vill.

Vad väljer du att fokusera på?

tisdag 16 september 2014

Karma

Snackar jag skit får jag alltid tillbaka skit på något sätt. Har jag en massa åsikter och jag ger uttryck för det till andra måste jag räkna med att det kommer tillbaka. Det blir som ett eko. Argumenterar jag i sak kommer sakargument tillbaka. Argumenterar jag i person kommer, på samma sätt det tillbaka. Även så med politiska val.

Jag insåg detta allt för sent och fick också konsekvenser av det. Jag blev förvånad varje gång att det jag slängt studsade tillbaka, kanske inte med samma ammunition men liknande. Dåligt beteenden gav dåligt beteende tillbaka. Uppför jag mig illa mot mina grannar kommer det tillbaka på ett eller annat sätt. Alla hitta sin egen lösning på ett problem. Långt efteråt får jag skörda av min egen sådd. Det går förhållandevis enkelt att få trevliga vänner, kärlekspartner och anhängare men det kan ta en livstid att vinna dem till baka om jag svikit deras förtroende.

Jag har tusen exempel på när detta blev fel för mig. Ibland händer det igen. Jag har olika sätt och verktyg för att så fort som möjligt plocka upp detta igen och reparera mina misstag, genom att bland annat be om ursäkt.

Ibland talar vi om bra karma eller dålig karma. Karma menas att det finns en lag om orsak och verkan. När jag agerar med mina tankar, känslor eller handlingar lämnar jag spår både hos andra men också hos mig själv. Det blir som en naturlag där varje orsak får en verkan.

Det kan vara svårt att ta till sig österländska begrepp så om du inte vill kalla det karma kalla det något annat t.ex. bra och dåligt budskap, bra och dåligt beteenden.

Vilken typ av karma sprider du?

måndag 15 september 2014

Olika val

Ibland är det svårt att förstå andras val. De val de gjort står helt i kontrast till mina egna val. De väljer utifrån sitt sätt att se på livet och jag från mitt. 

Om val handlar om åsikter och inga sanningar så är det ena inte mer rätt än det andra. Det ena valet inte mer rätt än det andra. Ändå känns det så fel. 

Det kan handla om att välja att ta sitt liv. Det kan handla om att fortsätta ett missbruk. Det kan handla om att äta för lite eller äta för mycket. Det kan handla om hur någon tar hand om sina barn. Det kan handla om vilken attityd andra väljer att ha. Det kan handla om ilska eller rädsla för andra och annat. Det kan handla om valet att vara själv. Det kan handla om att vara kortklippt eller ha långt hår. Det kan handla om att tatuera sig eller skönhetsoperera sig. Det kan handla om vilka kläder någon bär eller vilka länder man väljer att resa till. Det kan handla om politiskt val.

Vad det än handlar om, som avviker från hur jag ser på det, så är det varken rätt eller fel: Det är bara annorlunda utifrån mitt sätt att se det. 

Det är bara olika.

Om jag verkligen vill veta hur någon annan tänker behöver jag bli genuint nyfiken på människan bakom tankarna och respektera personen och hans eller hennes val.  Först då kan jag ha en chans, men bara en chans att få svar på frågan varför. Innan dess kan jag bara konstatera att det är skillnad.

Om jag inte möter andra människor med kärlek kommer jag aldrig att få svar. Jag kommer  enbart att öka främlingskapet. 

Hur förhåller du dig till olikheter?

söndag 14 september 2014

Sanning

"Varför inte säga det rent ut: Det finns ingen sanning det finns bara åsikter." Hjalmar Söderberg

Jag hade en massa åsikter om allt. Både om sådant jag trodde mig veta och sådant jag verkligen inte hade en aning om. Jag tänkte det och jag sa det till alla. Jag hade åsikter om vad människor gjorde tänkte och tyckte. Jag hade också en idéer om vilka åsikter som var de rätta. 

Jag dömde och jag rättade. Jag pekade ut och hävdade mig själv. Jag lät andra förstå vad som skulle vara rätt och fel. Jag försökte styra för att få hävda min sanning. 

Hur fel hade jag inte. Jag hade en massa åsikter utifrån mitt sätt att tänka och mina erfarenheter. Jag hade en massa åsikter och jag tryckte ut den på andra.

Min sanning finns för mig men sällan eller aldrig för dig. Min sanning kanske ibland inte ens finns för mig. Ibland är min sanning tankar som fått mig på avvägar. Ibland är min sanning känslor som fått mig att gå fel. Ibland är min sanning handlingar som jag egentligen inte önskade att jag gjort.

Vilka sanningar har du och i vilken riktning leder de sanningarna dig i ditt liv? Eller är det så att det är dina åsikter du har i ditt liv som för dig mot ett bestämt håll? 

lördag 13 september 2014

Ät grodan

Det finns ibland grodor som besvärar mig. Det finns ibland något som får mig att känna olust, obehag, rädsla och som jag vill skjuta upp. 

Det där samtalet. Få till första försäljningen. Göra det där som är jobbigt och tråkigt. Tala med en person om något besvärligt. Säga vad jag tycker om något. Begära högre lön. Ta mer betalt.Ta kontakt med läkaren omkring en smärta jag har eller en leverfläck som inte känns bra. Göra slut. Tala om att jag saknar någon. Be om hjälp. Ge upp mitt eget försvar. Våga lyssna på någon annan.

Vad det än är, ta tag i det. Ät upp grodan "eat that frog" även fast det känns jobbigt. Så länge den går omkring i mig så kommer den att besvära mig och förstöra allt annat som jag vill och gillar att göra. 

Jag behöver äta grodan och se vad som händer.  

Jag vet att känslan i mig efteråt alltid är 100 fallet bättre. Som en befrielse och en lättnad. 

Har du en groda som du går och bär på? För dig som vågade äta grodan, hur kändes det? 

fredag 12 september 2014

När min kärlek kallnar

När min kärlek kallnar kommer jag i försvar. När min kärlek kallnar blir jag rädd. När min kärlek kallnar slutar jag att ta hand om mig själv. När min kärlek kallnar söker jag på annat sätt gemenskap och bekräftelse. 

Jag vill bli älskad. När min kärlek kallnar finner jag andra sätt att bli bekräftad. Får jag inte beundran försöker jag att bli fruktad och om detta inte fungerar söker jag mig till att bli avskydd och föraktad. I varje stund vill jag få fram någon slags känsla som bekräftar mig. 

Så har jag gjort och så gör alla andra. Det är som en naturlag.

Jag skapade uppmärksamhet genom attityd, relationer, att synas och höras: Jag försökte på alla sett att se till att jag var i centrum. Det blev också min undergång.

Jag ville bli sedd och bekräftad.

Det jag saknade mest var kärleken till mig själv som kallnat. Jag sökte med alla medel för att hitta något annat som skulle ersätta detta.

Även när jag arbetar med mig själv och även fast jag förstod, rent intellektuellt att jag är mig själv närmast kom behovet av att relatera mig till något. 
 
Hur gör eller har du gjort för att identifiera dig själv i ett sammanhang? Vad har blivit bra och vad har blivit mindre bra? Kan du känna igen dig själv och dina beteendemönster i detta?


 

torsdag 11 september 2014

Valet

Jag gör mina val. Jag väljer att leva. Jag väljer ibland att dö. Jag väljer att coacha mig själv och jag väljer när jag låter bli. Jag väljer att äta och ibland inte alls. Jag väljer att följa kärlek och ibland precis tvärt om. Jag väljer mina kläder och jag väljer att inte tänka pondet alls. Jag väljer att gråta och jag väljer att le. Jag väljer vad som är rätt och jag väljer vad som är fel. Jag väljer att döma andra eller så väljer jag att skippa det. Jag väljer att vandra själv eller att ha någon bredvid. Jag väljer att välja mig själv eller ta konsekvenserna att välja något annat. Jag väljer vägar som får mig att växa eller så väljer jag vägar som gör att andra går förbi. Jag väljer att bara tänka på min historia eller att drömma mig förbi. Jag väljer att leva igår eller att välja detta nu. 

Mina val finns där alltid och det är jag som styr. Samma sak den 14:de september detta år, jag väljer de som jag vill ska föra min talan när jag gjort mitt val får jag acceptera det som sker. 

Jag väljer styrt av mina värderingar om mig själv och andra. Jag väljer utifrån min vision om mitt liv och mitt liv i relation med andra och annat. 

Hur väljer du? 

tisdag 9 september 2014

Vägen in är vägen ut

Jag blir sjuk, min kropp påverkas. Kanske har jag inte tagit hand om mig. Jag har gått för tunt klädd. Jag har ätit för lite under en längre tid eller kanske äter jag för mycket. Jag tar inte hand om mina småsår och håller mig inte ren. Jag är inte försiktig med mig själv. Jag är ute i solen förlänge. Jag går inte till läkaren i tid, eller så går jag till läkaren i tid och otid. Jag tar risker med min kropp och skyddar mig inte eller gör saker jag inte borde. Jag dricker för mycket eller så dricker jag för lite. Jag använder olika typer av droger eller blir utsatt för gifter och tunga lyft på mitt arbete. 

Allt handlar om min fysiska kropp och vad jag utsätter den för. Orsak och verkan. 

Det känns naturligt att tänka så och det har vi lärt oss. 

Men det kanske inte räcker att bara arbeta med det sambandet. 

Kanske är det så att även mina tankar och känslor påverkar hur jag mår fysiskt. Det är kombinationen som gör mig illa och gör att jag inte klarar upp situationen eller att något förvärras eller rent av startas. 

Så vägen ur mitt mående kan också vara att se innåt och ta reda på vad som har fått mig där jag är idag. Det är kombinationer av samband som får min kropp att läka eller förgöras.

Jag har sett flera sådana samband i mig. Vilka ser du? 

måndag 8 september 2014

Med huvudet rest

Jag har haft olika skepnader och förhållningssätt. Självklart har jag det idag med, men på ett annat sätt. Tidigare, däremot kunde jag märka hur min hållning, mitt uttryckssätt och mitt språk tydligt styrdes av min egen känsla. Oftast känslan av gamla känslor som gjorde sig påmind i möten med andra. Mitt kroppsspråk blev annorlunda. Jag gjorde som djuren, jag styrde mitt kroppsspråk till mina rädslor och om jag kände mig under eller över i förhållande till någon annan. Kroppsspråket styrde sedan relationen och hur jag förhöll mig. Känslan ägde mig istället för att jag ägde känslan.

Min inre känsla om vem jag tyckte att jag var speglade mitt yttre. Jag kom inte undan även fast jag i tanken tänkte annat.

Min enda chans att förändra detta är att arbeta med mina egna inre känslor och med min historia. Genom att göra upp med min historia finns vägen ut till att nå andra känslor än de känslor jag går och bär på sedan gammalt. detta för att förhindra att jag i nya möten väcker gamla känslor till liv.

Det finns dock ett ytterligare sätt att förändra detta som också fungerar som ett bra komplement.

Bestäm dig för vilken känsla du vill ha. Ta till dig den känslan i tanken och framför allt i ditt kroppsspråk. Om du går hopkrupen, gå istället gärna upprätt med näsan upp i vädret. Räta på ryggen och gå med bestämda steg. Om du mopsar upp dig och kanske gör andra rädda, kliv ett steg tillbaka och hjälpa andra att ta plats.

Genom mitt kroppsspråk kan jag förändra min egen tanke och känsla.

Bra exempel på detta är när jag bär på skuld och skam. Skuld och skam skapar en hopkrupen kropp som gärna inte vill synas. Både generellt och i olika direkta situationer där jag särskilt känner detta. 

Här kan jag göra ett val genom att fatta ett beslut. Jag bestämmer att just nu, bara just nu är skulden och skammen borta. Jag väljer ett upprätt kroppsspråk så att jag syns. Bara för nu. Känslan kan vara den samma att jag bär på skulden och skammen, men just nu agerar jag annorlunda.

Bara genom att göra annorlunda kan min känsla om min egen skam och skuld för ett tag förändras.

Vilken kroppshållning har du? Vad skulle hända om du för en dag, en timme eller minut gjorde precis tvärt om?





söndag 7 september 2014

Ett steg tillbaka

Jag har inte alltid sansat gjort mina val. Jag har mer varit forserad. Mycket har detta berott på att jag velat ta position, att jag känt någon typ av rädsla. 

Oftast har detta lett till andra komplikationer som t.ex. att någon annan gjort det samma och att detta i sin tur inneburit någon slags kamp. Min positionering har skapat förväntningar som jag senare inland haft svårt att infria. Oavsett, så skapade det någon typ av intrig, olika typer av känslor både hos mig och hos andra som egentligen inte gagnade någon. 

Jag gjorde det komplicerat redan från början. Jag minns att jag länge beskrev det som att jag startade en ny relation genom att börja på poängtalet minus 50 i omdöme om vem jag var istället för att vara neutral och låta andra sakta bilda sig en egen uppfattning. 

Idag, som oftast men inte alltid, väljer jag att ta ett steg tillbaka och se vad som händer. Vilka är det jag möte och vad gör andra? Jag behöver inte ta plats utan jag kan istället se på vad andra gör.  Att detta sker, generellt,  är det ingen tvekan om. 

När jag väljer att göra det på detta sett kan jag känna mig mer balanserad. Att ta ett steg tillbaka gör att jag mer sällan förhastar mig i vad jag gör. Min spontanitet har inte alltid varit till fördel för mig. 

Genom att göra tvärt om, än det jag brukar göra, kan jag skapa nya möjligheter för mig själv. För andra kanske detta istället innebär att våga vara mer spontan. 

Vilken strategi skulle vara tvärt om för dig? 

lördag 6 september 2014

Tacksam

Jag är tacksam. Jag är tacksam för att jag varje dag lär mig något nytt om mig själv. Jag är tacksam för att jag varje dag får möta mig själv i andra. Jag är tacksam för att jag kan stiga upp varje morgon. Jag är tacksam för att andra människor bryr sig. Jag är tacksam för att jag kan finna ro på natten. Jag är tacksam för att jag kan hjälpa andra. Jag är tacksam för att människor, som oftast, i delar av världen kan få den hjälp de behöver. Jag är tacksam för att människor gör försök att komma i kontakt med sig själv för att älska sig själv. Jag är tacksam för att ha möjlighet att vara i ett paradis. Jag är tacksam för att jag är frisk. Jag är tacksam för att möta världens alla väder. Jag är tacksam för att hjälpa när andra vill ha min hjälp. Jag är tacksam för att det alltid finns en lösning och en utväg i allt. Jag är tacksam för att möta alla typer av människor. Jag är tacksam för att du finns. Jag är tacksam för att jag lärt mig att se något gott i allt. Jag är tacksam för att de fiender jag trodde jag hade mer handlade om mig än om dessa. Jag är tacksam för att jag alltid har ett val hur svårt det än kan verka. Jag är tacksam för att jag börjar se det goda i världen istället för att fokusera på det onda. Jag är tacksam för att jag mer och mer slutar att jämföra mig med andra. Jag är tacksam för att jag är jag och du är du. Jag är tacksam att jag mer och mer slutar att förändra andra och stället väljer att se min del i det som sker. Jag är tacksam för att jag lever i en demokrati där var och en har möjlighet att välja sin ledare. Jag är tacksam för att jag i det land jag lever i eller i andra länder får möta andras tankar, andras känslor och andras kulturer och språk. Jag är tacksam och övertygad om att i en värld av mycket ensamhet finns det alltid någon som passar ihop med någon annan. Jag är tacksam för att grödor kan växa och ge nytt liv. Jag är tacksam för hösten och vintern som ger plats för vila. Jag är tacksam för att det finns vatten som fortfarande går att dricka. Jag är tacksam för att många i dag börjar inse att miljön och vår gemenskap är det viktigaste vi har. Jag är tacksam för min mamma och min pappa som skapade mig. Jag är tacksam för att de också gav mig en syster. Jag är tacksam för att jag fick möjlighet att få leva nära ett tag tillsammans med mina två söner. Jag är tacksam för att mina söner idag sakta hittar sina egna liv. Jag är tacksam för att jag har nära vänner i alla åldrar. Jag är tacksam för alla kärleksrelationer jag haft. Jag är tacksam för att kunna arbeta för att stötta andra och för att vara en del av en verksamhet, en helhet. Jag är tacksam för att jag är jag och du är du.  

Vad är du tacksam för? 

fredag 5 september 2014

Kroppen berättar

Kroppen ger mig alltid svar. Länge lyssnade jag inte alls. Jag gick bara vidare. Idag ställer jag mig frågan. 

Det handlar inte om att känna efter vilka krämpor jag har och tycka synd om mig själv. Det handlar inte om att jaga felen. Det handlar om att lyssna och ställa mig själv frågan. Ställa den där viktiga frågan; "- Vad är det som gör att det känns så här just nu?". Det handlar om att vara nyfiken på mig själv och öppen till de svar som finns. För det finns alltid ett svar,  det är bara jag själv som måste vara öppen och villig att lägga märke till de svar som är givna.

När jag levde mitt liv fullt av lögn, rädslor och konstiga beteenden var jag egentligen mycket stressad. Jag hade fastnat i ett ekorrhjul som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur. Jag förstod det inte då men det var precis vad som hände.Hjulet snurrade fortare och fortare och jag var livrädd att hoppa av men mådde fruktansvärt illa. Jag ville fly frånen stor fara som växte inom mig.

Kroppen gav mig signal på signal men jag lyssnade inte. Jag gick över alla mina egna moraliska och etiska gränser. Jag glömde sådant jag hade bestämt. Jag sa konstiga saker. Jag var oerhört lättirriterad. Jag var aggressiv. Jag stillade mina känslor med snabba lösningar för att få den bekräftelse jag trodde jag behövde för att gå vidare utan att egentligen förändrat något. Bismaken av allt detta var vidrig.

Min kroppen är ett fantastiskt instrument som idag hjälper mig och den hjälpte mig då. Då fattade jag bara inte på vilket sätt. 

Grunden är att kroppen ska vara beredd för det som händer. Är jag i vila så är det för återhämtning. Är det för att försvara eller för flykt är min kropp förberedd för detta med bl.a. tillverkning av adrenalin för att snabbt klara mig ur en situation. T o m när jag förstår att det känns som det är helt kört har min kropp ett vapen, då försöker den komma undan genom att spela död eller mentalt försvinna så gott det går, göra mig osynlig.

Stressen, som är en del av detta  är min hjälp men kan också bli min undergång.

Hur mycket lyssnar du på din egen kropp? Tar du hand om din kropp så att den kan hjälpa dig eller gör du tvärt om?

torsdag 4 september 2014

Jag är frisk

Jag har en bra service och känner mig i balans. Allt känns bra. Jag har mitt nya liv och jag har lärt mig mycket i min skola. Det mesta går min väg. 

Då börjar jag slappna av. Känslan är att jag känner mig frisk. Nu är allt över. 

Jag börjar ta genvägar. Jag fuskar lite i min egen service. Jag följer inte riktigt mina rutiner, men nästan. Vecka efter vecka så släpper jag lite på den träning jag hållit mig vid under lång tid. Nu är jag frisk och klar, nu kan jag köra på som vanligt. Mina tidigare rutiner börjar ta sin plats igen.  

Mer och mer gör jag det som jag sakta vant mig av med. Jag faller tillbaka. Jag chansar och mina gamla konsekvenser känns mycket långt borta. 

Allt detta kan ske under mycket lång tid. Låter jag mina gamla strategier, mina gamla vanor och mina gamla karaktärsdrag ta plats igen kommer det att leda till att jag kommer längre och längre bort från mig själv.

Lösningen ligger i att jag behöver fokusera på vad jag vill. Vilken känsla vill jag ha, vilka tankar vill jag ha och vilka handlingar vill jag äga. Det kan handla om  missbruk, vikt, rökning, fokus på jobb eller skola, Facebook ja egentligen vad som helst. Vad är min önskan, vad är min plan och vad är min handling. 

Vet jag att det finns en modell som fungerar kanske jag behöver fundera på att använda mig av den. Märker jag att jag gör avsteg från den behöver jag fundera på vad det är som gör att jag vill återgå till något jag ville gå ifrån.

Känns det igen och hur gör du när det händer, för det komme att hända?



onsdag 3 september 2014

Service

Nu är jag på det nya planet. Mycket glider och flödar fram. Det oväntade och det väntade händer. Ibland förstår jag inte hur det går till. Jag är uppmärksam och närvarande på ett helt annat sätt. Jag känner att mitt plan är i balans.

Men allt detta betyder inte att jag inte får jobba med min navigering, att styra och att det inte finns luftgropar. 

För att få bibehålla balansen behöver jag styra mitt plan själv. Ta hand om mina tankar, känslor och handlingar på ett sådant sätt så jag ger mig själv en bra service. Utan bra service så kommer mitt plan att haverera. Kanske inte i morgon, kanske inte om ett år men det kommer att haverera någon gång på grund av dålig service. Det finns risk att delarna sakta sakta nöts ut.

Mitt plan behöver också klara av stora påfrestningar som luftgropar av gamla beteenden, gamla tankar och gamla känslor. Luftgropar är inget farligt men med dålig service kan det bli riktigt bekymmersamt och på sikt leda till att mitt plan störtar.

Tar jag hand om mitt plan är möjligheterna stora att det kommer att leva mycket mycket länge. Inte bara leva utan stolt och praktfullt visa upp sig och erövra luftrummet. Mitt plan kommer att kunna vara en bra förebild för den nya utvecklingen, små lättvikts plan, ettriga jaktplan och stora ståtliga passagerarplan.

Med stor öppenhet, villighet och ärlighet kommer jag att kunna vara gångbar för mig själv under mycket lång tid med ett rikt, närvarande och ett på nyfött liv.

Allt beror på vilka val jag gör. Valet att våga välja mig.

Hur ser ditt serviceprogram ut? Är ditt plan förberett för kraftiga luftgropar och kan flyga säkert?

tisdag 2 september 2014

Ett nytt plan

Jag hade fått en ny kunskap som gav mig nya tankar och nya känslor. Det fick mig att agera. Allt detta försatte mig på ett nytt plan. 

Mitt förra plan flög på en låg nivå. Ibland störtdök det och höll i perioder på att störta. Några gånger var det mycket nära. Kursen var ostabil och vinglig. Aldrig så bekvämt men det fanns fördelar som jag gärna tog del av. Fria luncher, söta kakor, uppmärksamhet och bekräftelse både positiva och negativa. Men eftersmaken blev den samma. En eftersmak som jag inte ville ha men ändå då sökte mig till. 

Mitt nya plan fick en annan bärighet, konstruerad på ett annat sätt med material som jag inte tidigare visste fanns. En design som fick mig att nå höjder jag aldrig tidigare trodde existerade. Jag fick utsikt från en annan höjd och kunde se saker som jag tidigare aldrig haft kontakt med eller trodde att man kunde se. Måltiderna var inte gratis men stolarna var bekväma och gav mig inte besvär efteråt. Resan med planet tar längre tid men det känns mer säkert och det ger mig inblick i sådant jag aldrig tidigare haft kontakt med. 

Under min resa i mitt nya plan får jag ibland åka själv. Ibland kommer det till passagerare som också valt att byta plan. De verkar ha lite samma inställning som mig och har förstått vad som är viktigt i livet när det gäller trygghet, säkerhet och bekvämlighet. De som jag hade tidigare som mina medpassagerare, i det förra planet verkar vara kvar och fortsätter ta stora risker.

Det kan ibland bli ensamt men jag har tillit till att vi blir fler. Under tiden samlar jag på mig av alla mina nya intryck, alla nya insikter och allt det nya jag ser. Jag trodde jag var förlorad och för alltid var tvungen att flyga glättigt och osäkert. Men jag upptäckte att det bara var jag som behövde bestämma mig för att uppgradera mig till en annan biljett. Den ställde krav på mig på ett annat sätt och den gjorde mig rädd, till en början, men när jag väl var där förstod jag vilka alla fördelarna var. Biljetten är inte garanterad utan jag behöver hela tiden jobba för att ha kvar min uppgradering, men det är värt allt besvär.

Vill du följa med mig på det plan jag sitter på eller känner du fortfarande att det finns fördelar och att det är en bra "quickfix" med ditt andra plan? Du väljer och oavsett ditt val är det ok.

måndag 1 september 2014

Top secret

Det fanns ett skäl till att jag under lång tid drog ut på min förändring. Det fanns orsaker till att jag vilade kvar i en situation som gav mig en mängd negativa konsekvenser. 

Förutom att jag fortfarande kände att jag hade viss vinst av att ligga kvar, kände jag att jag inte var värd mer och att jag inte ville röja mina hemligheter. Det var som att vara en hemlig agent. Allt var hemligt och jag ville inte ge mig själv rättvisa.

Först när jag, mycket öppet, berättade om mig och vad jag gjort och vad jag faktiskt kände började mina murar att falla en efter en. När jag gjorde mina hemligheter allmänna ägde jag dessa själv. Särskilt de hemligheter någon enstaka person trodde sig äga. Jag lyfte ut allt från skuggan ut i ljuset. Jag ägde mig själv och jag ägde min egen sanning. Jag kunde inte längre smita undan eftersom jag röjt mig själv. 

Jag berättade och kunde därmed höra mig själv säga det jag tidigare höll hemligt. Jag hörde mina egna ord. Sakta sakta landade allt som hänt i mig för jag hörde det med egna ord när jag berättade det till någon annan. Jag hörde mina egna ord i grupp, i samtal med mina egna vänner men även för alla andra jag mötte. 

Mina hemligheter blev helt plötslig min lycka. Mina hemligheter blev min kunskap. När jag släppte ut dessa i ljuset blev min svaghet en styrka.

Jag den topphemliga agenten bytte sida och fick redskap som jag helt saknade förut. Jag blev omvänd. Inifrån ut istället för utifrån in.

Är du top secret eller har du eller är på väg att byta sida?

söndag 31 augusti 2014

Det hände

Jag arbetade med mig själv och jag tog steg för steg för att närma mig själv. Jag gick i egen samtalsterapi, jag gick flera olika personlighetsutbildningar och jag gick i en utbildning för att lära mig om terapi. Utbildningen för att kunna arbeta med andra blev viktigt för mig. Gå på dessa inbokade möten fick mig att närma mig själv. Det blev viktigt för mig att möta både mig själv och andra. Det blev något nytt och på ett nytt sätt. Ingen kamp, inget fördömande bara närvarande. Jag började att sluta känna mig ensam. Jag började sakta känna mig älskad igen och på en skör lina älska mig själv. 

Jag slarvade. Jag saknade fokus ibland. Jag gjorde inte det jag skulle. Jag satt länge kvar i mina tankar och mina negativa karaktärsdrag. Jag satt fast och ville forsera min egen utveckling. Jag fick "käftsmällar" när jag smet från mig själv. Jag hade en hård knut att lösa upp. Jag kämpade med näbbar och klor för att hålla mig kvar i mina gamla beteenden och mitt trygga kaos. Jag var rädd att missta det jag ändå hade för att kliva in i något som tidigare gjort mig rädd. 

Till slut såg jag inget annat val än att välja. Min nya relation med mig själv eller gå tillbaka till mitt liv innan. Jag minns dagen jag gjorde mitt val. Det hände bara och jag har ingen aning om hur det gick till. Jag snackade om en sak men gjorde något helt annat. Till slut stod lögnen mig upp i halsen. Jag kände som jag skulle kräkas över mitt eget beteende. Aldrig mer. Aldrig mer tillbaka till min egen lögn. Jag hade länge dämt upp mina känslor inne i mig. Som en knuten näve i fickan. Just den dagen kom jag också ihåg hur förstoppad jag var, något som annars aldrig händer mig. 

Mitt beslut kom och jag gjorde mitt val. För mig handlade valet om att vara sann och ärlig. För mig handlade det inte om att vika undan från mig själv. Inte vika undan även fast det skulle innebära smärta.

Jag hade blivit mogen till handling. Jag lärde mig att det var enklare att ta den ärliga smärtan istället för den oärliga smärtan jag upplevt hela mitt liv. 

Efter detta beslut kom många avgörande andra förändringar hand i hand. Det var som en propp dragits ur. 

Har du kommit över toppen av berget eller står du fortfarande i uppförsbacken? Du vet att vägen ner för berget är mycket enklare att gå. 

lördag 30 augusti 2014

Till slut

Till slut finns det inget mer att välja på. Till slut har jag inget annat val. Till slut blir det så tydligt.

Jag har fått nog, mina konsekvenser äter upp mig. Jag har inte längre något för att göra så som jag gör. Det håller istället kvar mig i mina starkaste rädslor.

Sekunden innan var det inte så. Sekunden innan kunde jag ändå se ett hopp och en möjlighet att vara kvar i min gamla strategi. Sekunden innan var valet fortfarande att smita runt min rädsla och mota bort.

Nu är det inte längre så. Jag orkar inte kämpa emot. Jag orkar inte. Jag ger upp mina försvar. Jag släpper taget.

Jag förstår slutligen att jag bara har två val. Släppa taget eller förgås totalt. Liv eller död. 

Allt mitt kämpande har inte lett någon stan, mer än åt ett håll. Min rädsla har stegrats. Mina beteenden har förvärrats och jag har kommit längre bort från mig själv. Även det sista jag hade förlorade jag. 

Jag valde livet och därmed valde jag att möta det hemskaste av det hemska. 

Det blev avgörande och min räddning. Det jag då mötte var oväntat.

Istället för förakt, avsky och ilska mötte jag kärlek. Inte andras utan kärleken till mig själv. Jag lärde mig sakta sakta förstå att jag var orsaken till min egen undergång och där med även lösningen. 

Jag förstod inte innan vad det var som hänt. Jag fattade aldrig hur jag betett mig. Min sanning då var helt förvrängd. Jag behövde någon som gav mig ett annat perspektiv jag aldrig kunde hitta själv. Jag var fast i mina egna tankar. 

På vilken sida står du i dag och betraktar? Vad ser du och vad vill du? Om du vill förändra, klarar du att förändra själv eller behöver du just nu en kraft större än dig själv?

fredag 29 augusti 2014

...men

Ja visst behöver jag förändra en del för att må bättre.... men. Visst är det så... men. Jo jag vet att detta inte håller ... men. Jo jag förstår.. men. Jo jag vet.. men. Jo jag fattar allt detta... men. Jag borde sluta... men.


Alla mina tankar, alla mina känslor och alla mina handlingar driver mig åt olika håll. Jag kan ha väldiga ambitioner och stora insikter men utan handling är dessa inget värd.

När jag väljer att avsluta min mening med ordet "men" förtar det allt jag tidigare sagt. Jag befinner mig kvar på ruta ett.

Då väljer jag att inte göra något, troligen för att jag har nytta av att vara kvar i de känslor jag bär på. Det finns en, kanske både för mig och andra, dold nytta med att inte förändra.

Så kan jag ha det resten av livet och då blir det som det blir. Eller så kan jag välja något annat.

Jag var den där "men-sägaren" som hade argument för allt och jag var inte beredd fullt ut ta in vad andra sa och vad jag själv tänkte. Jag hade mitt huvud fyllt av ord och motargument. Jag hade ibland, inte alltid, kunskap om det som hände med mig men var ändå kvar i samma ekorrhjul. Jag var en "snackepelle" i viss stycken, särskilt när det gällde mitt eget liv. Det fanns alltid ett men. Men... inte idag, inte nu, jag är inte... men, inte på det sättet osv.

Har du insikter i ditt liv om vad du skulle behöva göra, men du kommer inte vidare? Vad tror du att det beror på? Är du den "men-sägaren" som jag talar om? Är du en "snackepelle" eller "snackepella"?

torsdag 28 augusti 2014

För evigt

Ska det vara så här? Ska jag för alltid lida? Ska de dörrar jag stängt för alltid vara förseglade? Ska jag alltid vandra i skuggans dal? 

Ja om jag väljer det blir det så. Det är garanterat. Jag kan välja en mörk plats och stanna där. Jag kan ha många dörrar stängda. Jag kan låta bli att möta det som är livet. Jag kan för evigt sluta att vara riktigt glad och jag kan för evigt sluta att känna djup sorg.

Men var tog då mitt liv vägen? 

Jag kan också välja att förändra något. Våga öppna dörrar eller kanske sätta någon dörr på glänt. Jag kan välja att känna djup smärta och kontrollerad glädje. Jag kan välja att möta mig det jag som är livet. Ett hopp in i det mörkret kanske är mitt viktigaste hopp. Det är bara när jag ser in i mörkret som jag möter det svarta. När jag står i mörkret kan jag urskilja nyanser.När jag står i mörkret kan jag se det ljusa och till och med ta mig dit.

Jag stod där. Jag fattade ett nytt beslut.

Vilka val vi än väljer är det ok. Det är vårt eget liv och det är vi själva som tar konsekvenserna. Det är ok.

Jag vill inte att du väljer för att andra ska se dig le. Jag vill att du väljer för att du själv vill känna att du ler. För att du vill möta dig själv.

Jag har sett många våga ta steget ut i det okända. Jag har också sett människor stanna kvar i mörkret för evigt.

Vilket val du än gör så vet jag att du gör så gott du kan och jag vet att vilket val du än gör får det konsekvenser. Det är fyllt med mod att stanna kvar och det är fyllt med mod att ta steget.

Du vet när du fått nog.

Har du fått nog? Eller vill du fortsätta ett litet tag till?

onsdag 27 augusti 2014

Den stängda dörren

När jag aldrig varit där. När jag aldrig upplevt det. När jag en gång stängde en dörr.

Då var det för att evigt att bära det själv. Jag stängde en dörr för det kändes hemskt att hålla den öppen.

Hela mitt liv kämpade jag för att dörren inte skulle gå upp igen. Jag hade ju fattat ett beslut. Jag hade gjort ett val. Jag skulle aldrig mer känna så igen. 

Med den kraften krävs det något mycket större för att lirka upp den dörr som för evigt skulle vara förseglad.

Men jag var tvungen.

Konsekvenserna av att dörren var stängd tog livet av mig. Det var som om resultatet av att undvika det som var bakom dörren blev just det som var bakom dörren. Jag var fast i det jag med kraft försökte undvika. 

En dag kände jag att det bara fanns en väg och det var framåt. Det fanns ingen återvändo. Dörren skulle öppnas och det jag fruktade behövde komma ut i ljuster. 

Det var en av mina viktigaste dagar i mitt liv. 

Den friheten jag kände var som att släppa en stor börda från mina axlar. 

Det fanns så mycket mer att uppleva. Det fanns så mycket mer att se och möta. Allt detta hade jag tidigare stängt av.

Har du en eller flera dörrar som du låtit vara stängd allt för länge?


tisdag 26 augusti 2014

Jag bär det inom mig

Jag tänker och känner. Jag handlar och känner. Jag tänker och handlar. 

Men ändå räcker det inte alltid hela vägen. Jag står kvar som i ett skruvstäd i min egen utveckling. Om och om igen gör jag samma misstag. Samma känslor. Samma tankar. Samma handlingar.

Processen är inne i mig själv och det skapar cirkelgångar. Jag ställer frågan och får samma svar. Jag handlar och får samma konsekvenser. 

I detta vakuum behövs något mer. Utan nya vinklar. Utan nya ord. Utan nya aktiva handlingar händer inget. 

När mina cirklar möts av någon annans cirklar flödar ny energi. Ibland bra ibland mindre bra. Därför väljer jag själv vilken cirkel jag vill möta. Vilken cirkel jag känner tillräcklig tillit till. 

I detta möte finns chansen för mina egna cirkelgångar att ta en annan oväntad bana. Jag behöver höra min egen röst och tänkarna som skapat det, i samtal med en annan. Jag behöver höra den andras röst formulera mina egna tankar. Tankar som jag inte vågar sätta ord på. Tankar som för mig in i det mörker som jag så länge försökt undvika. Tankar som tog mig längre bort från mig själv.

Jag behöver höra någon annan formulera det åt mig. Jag behöver tillåta mig själv att höra allt.Jag behöver tillåta mig själv att känna allt. 

Jag behöver göra dessa nya handlingar i dialog med någon annan.

Släpper jag inte in någon annan kanske jag själv för alltid är inlåst i min egen rädsla.

Hur mycket vet någon annan om det du går och bär på. Om det var möjligt, vad skulle det innebära för dig om du bara för en kort stund släppte något av allt det som du bär på?

måndag 25 augusti 2014

Återkommande beteenden

När jag om och om igen gör saker som jag märker är fel. När jag åter och åter igen, i särskilda situationer gör på samma sätt. När det jag gör leder till samma negativa konsekvenser.

Då bär jag på ett gammalt eget beslut från en gammal händelse som håller mig kvar. 


Ologiska beslut och handlingar kommer från ologiska tankar. Ologiska beslut och handlingar ändras genom att ändra tankarna som orsakar detta till andra tankar.

Min tanke vet allt detta men mina känslor håller mig kvar i en grundtanke och ett grundbeslut. I dessa stunder är jag inte logisk. I dessa stunder agerar jag helt utifrån en gammal känsla och ett gammalt beslut som håller mig kvar.

Då räcker det inte att le istället för något annat. Då räcker det inte att tänka positivt istället för negativt. Då räcker det inte att sluta agera.

Steget därifrån är att acceptera att det som jag gör, gör jag. Steget därifrån är att hitta mitt gamla beslut. Steget därifrån är att förlåta den som jag anser agerat fel, även mig själv. Steget därifrån är att se min del i det som skett. 

Jag har gjort en massa ologiskt i mitt liv. Många saker har jag gjort om och om igen med samma konsekvenser. Jag vet att det intellektuellt är åt helsike men jag fortsätter att göra det. Jag vet konsekvenserna men det sker åter och åter igen. Ibland är känslan att jag kommit för lindrigt undan och att jag behöver en riktig käftsmäll för att faktiskt sluta. 

Gör du ologiska saker?

söndag 24 augusti 2014

Två ledare

Mina tankar styrs av något. Mina känslor styrs av något. Mina handlingar styrs av något. 

Ledarskapet.

Jag tjänar någon. Ibland tror jag att jag tjänar mer än en. Jag har två ledare. Syften i det som är mina tankar, känslor och handlingar är delade. 

Jag tjänar av olika skäl. Jag tjänare för att uppnå något. 

Vem tjänar jag?

Det finns enbart två att välja på. 

Mitt ego har jag tjänat allt för länge. Han tog över tidigt som min ledare. Jag trodde att han var min drivkraft och mina behov. 

Jag trodde också att jag tjänade mig själv, mitt inre jag. Jag trodde att det egentligen var honom jag tjänade genom mitt ego. 

Jag trodde jag klarade att tjänade båda två.

Men det var inte sant. 

Det var jag som förlorade.

Jag kan inte tjäna två ledare, till slut måste jag välja. 

Vem eller vilka tjänar du? 


lördag 23 augusti 2014

En illusion

Jag skapar mig en inre bild av en yttre händelse. En illusion om något som bara jag tror mig se och känna. Det blir min verklighet. Jag vet inte om det är sant men jag tro att det är sant. 

Den bilden blir mitt liv. Fylld med tankar om mig och andra. Fylld med känslor om mig själv och om andra. Fylld med handlingar på grund av min tankar och känslor.

I den världen lever jag i tron att det är den enda världen. I den världen bär jag min sanning över vad som sker. I den världen tänker jag, känner jag och agerar jag så att det fyller mina syften. Oavsett om jag mår bra eller mår dåligt av det så är det just för att det gagnar mina syften. Hade det inte gagnat mina syften hade jag slutat med det för länge sedan. 

I denna illusion vill jag leva in i döden. Skulle någon komma utifrån och säga att min illusion inte är sann skulle jag avvisa honom och säga att han var en lögnare. 

Om någon skulle säga att mitt liv och min illusion inte var sann då skulle jag ju byggt upp mitt liv på en lögn. Det nederlaget är större än att leva kvar i min illusion. 

Det smärtar att höra en annan sanning lika sann som min egen. Det smärtar att förstå att verkligheten kan se ut på något annat sätt. Det smärtar att förstå att min egen plåga jag bär på är för att det gagnar mig. 

Samtidigt så kanske det är just den vägen jag behöver finna. Den vägen som någon annan hittat men som saknades på min karta. Den väg som leder mig in i en ny sanning med nya tankar, känslor och handlingar. En ny illusion mer tilltalande än min gamla. 

Ibland vill vi inte bli påminda om att det finns mer än en illusion. Den kan få oss på andra tankar. 

Hur ser din illusion ut? Har du någon gång vågat prova någon annans illusion som du gör till din egen?

fredag 22 augusti 2014

Den nya tanken räcker inte ända fram

Jag behöver inte tro på det jag tänker. Vem har sagt att jag behöver det. Skulle det vara så att jag tror på en tanke har den ju samma plats som en annan tanke. Varför inte då välja en tanke som känns bättre än en tanke som känns sämre? Varför välja sura karameller när jag gillar söta. 

Svaret är enkelt.

Känslan och upplevelsen styr mig åt ett visst håll. Det jag känner i mig, om mig själv är det som väljer och styr min tanke. Tanken styrs av hur jag egentligen känner . 

Jag kan välja rent tekniskt att byta tanke eller handla annorlunda och tänka att det är det som förändrar min känsla. Men det räcker inte ända fram, det blir en sidledes förflyttning, jag befinner mig ändå på samma nivå. 

Så länge känslan och upplevelsen av tanken inte hänger med och går parallellt blir resultatet ingen skillnad. 

Jag kan medvetet styra mina tankar och mina handlingar för att skapa en annan känsla, ja visst, men så länge en gammal stark känsla vilar sig kvar i mig behövs något mer för att övertyga. Detta sker först när konsekvenserna av min gamla känsla blir för outhärdlig och jag själv är beredd att göra något åt det.

Jag behöver sträva mot att tankar, känslor och handlingar som går parallellt och samexisterar i balans i mig.

Är du uppfyllda av dina tankar och känslor och hittar inte en väg ut? För dig som hitta vägen ut, hur gjorde du?