Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

måndag 28 juli 2014

Överraskad

För många kom åskan och det snabba ovädret som en överraskning. Inte ens väderlekstjänsterna kunde förutsäga dess intensitet. Affärersinnehavare vägverket, båtägare och andra med egendom blev drabbade. Vi andra kanske blev riktigt genomblöta. 

I mitt liv försökte jag vara meteorolog genom att förutsäga faror och ta kontroll. Ibland trodde jag att jag kunde styra över världsalltet och kanske t o m vädret för att inte bli drabbad. Oftast och kanske alltid misslyckas jag när jag trodde det skulle ske genom kontroll.

Mitt val idag är i stället att bara vara öppen, ärlig och villig att se det som kommer till mig. Jag är vaken för det som finns och släpper det som inte finns genom acceptans och tillåtande. Genom läran om mig själv ökar min egen kunskap och förståelse för vad som kan ske eller inte ske. Överraskningarna blir förre särskilt när jag själv väljer att vara öppen mot andra och mig själv. Möjligheterna ökar. Det är inte vad jag tycker, tänker och gör som är det viktigaste utan hur jag förhåller mig till allt som sker. Det finns ingen vinnare eller förlorare. 

I mycket, kanske allt är kunskap en viktig faktor så även för mig och mitt liv. Kunskapen om mig själv står i förhållande  till risken för överraskningar. Ju mer jag vet om mig själv desto mindre överraskad blir jag. 

Hur ofta blir du överraskad och hur påverkar det dig? 

söndag 27 juli 2014

Jag har det bra

Jag har det bra. Det bara är så, jag har det bra. Jag har möjligheter i livet och platser att befinna mig på som gör mig glad och harmonisk. Jag har varmt i huset när det behövs och jag har svalt i huset när det behövs. Jag är tillräckligt frisk, vad jag vet. Jag har vänner och nära omkring mig som jag älskar och som jag känner mig älskad av. Jag har förmånen att se vilka människor jag inte ska ha i min omgivning. Jag kan hitta mina platser för att känna balans och jag har bra rutiner. Jag har koll på min historia och är den och spökar så hittar jag snabbt tillbaka. Jag tar inget för givet och förväntar mig inget. Jag gör det jag vill för att jag vill, mina måsten försöker jag att göra upp med allt efter som de visar sig.

Skulle mina tankar föra mig på villovägar vet jag att det bara är ett skov av mina gamla tankar och känslor. Skulle det vara så att jag bara för en kort sekund tror att jag inte har allt så är det bara att titta runt omkring mig för att se vad jag faktiskt redan har. Titta runt för att inse att det jag trodde jag saknade redan finns där både i mig och runt omkring mig. Mina tankar vill gärna hitta tillbaka till mitt gamla jag istället för att acceptera mitt nya jag. 

Så vad som än händer runt hörnet så har jag allt och behöver inget mer. Jag är enbart tacksam för det som finns. All strävan om ständig förändring och att ständigt hitta något nytt för mig bara längre ifrån mig själv. 

Jag är tacksam och accepterande. Jag är ursäktande och förlåtande. Jag är fylld av kärlek till allt inklusive inte minst kärlek till mig själv. 

Har du det bra? Vad har du och vad tror du att du saknar? 

lördag 26 juli 2014

För att jag kan

Jag gör saker av olika anledningar.

Jag gör det för att jag behöver det. Jag gör det för att jag önskar det. Jag gör det för att jag jämför med andra. Jag gör det för att jag kräver det. Jag gör det för avundsjuka. Jag gör det för att jag är svartsjuk. Jag gör det för att jag är beroende. Jag gör det för att jag är rastlös. Jag gör det för att jag är lat. Jag gör det för att jag vill ta genvägar. Jag gör det för att jag vill fuska. 

Mina skäl kan vara många. Jag tänker, jag fattar ett beslut och jag gör det. Ingen styr mig för jag gör det för egen maskin. Jag kan tro att det är min historia som får mig att göra det eller att jag är starkt påverkad av andra, personer eller institutioner. Men det slutliga beslutet fattar jag själv, som får mig att göra det. 

Idag kan jag känna att det finns saker jag gör av inga andra skäl än just bara för att jag kan göra det. Jag kan göra det och jag gör det och framför allt det är ok att jag gör det för att jag vill. 

Varför gör du det du gör, vill du göra det du gör och är det bra för dig det du gör? 


fredag 25 juli 2014

Tack eller en ursäkt

Tack eller bara en ursäkt. Det behövs bara så lite. Historiskt kan vad som helst ha hänt. Jag kan ha utsatt andra. Jag kan ha sagt tokiga saker. Jag kan ha förolämpat eller kränkt. Jag kan ha missförstått. Jag kan ha förudmjukat. Jag kan ha försatt andra i svåra val och situationer. 

När jag sänder ut saker från mig som berör och påverkar andra vet jag aldrig hur det tas emot. Jag vet inte var andra är, i just den situation det sker. Det som kan vara enkelt och harmlöst för mig kan skapa stor harm och bekymmer för andra. 

Jag har inte ansvar för andra och deras reaktioner men däremot har jag100 % ansvar för mig själv och de konsekvenser det får för mig i mitt agerande mot andra. 

På samma sätt som jag kan starta ett krig har jag ansvar för att skapa fred. 

Om jag startar ett krig eller låter mig tillåta ett krig har jag också ansvaret att hitta en lösning. I lösningen ligger mitt ansvar i  min egen rannsakan. Vad är det i mitt agerande som kan vara orsak till det som skett? Vad är det för känslor i mig som berörs som får mig att öka en motsättning? Vad är det som jag inte hade kolla på som gjorde att jag fick känslor som skapade handlingar som agression, ilska och förödmjukelse? Vad är min del? Den andras del kan jag ha många åsikter om men, vad är min del? 

Bara ett tack eller en ursäkt kan lösa många hårda knutar. 

De krig du startar är du då beredd att också sluta fred och våga se din del? 

torsdag 24 juli 2014

Tänk om

Hela livet är jag utsatt för sådant som både kommer utifrån mig själv och innifrån mig själv. Andra påverkar mig och jag själv påverkar mig att tänka, känna och handla. Ja egentligen är det bara jag som låter mig påverkas av allt detta genom att tillåta eller avvisa. 

Tänk om det är så att allt som händer utanför mig själv i möten med andra människor, myndigheter, sjukdomar eller vad det än kan vara är en prövning för mig där jag testas hur balanserad jag är eller inte. 

Genom att ändra mitt sätt att tänka och förhålla mig till det som sker skapar jag möjligheten till att påverka allt på mitt sätt. 

Jag väljer hur jag vill tänka i det som möter mig. Jag väljer hur jag vill känna för det som möter mig. Jag väljer hur jag vill agera i det som möter mig. Mina val, mitt sätt att förhålla mig, mitt sätt att känna, tänka och göra.  

Jag har kontroll över det jag själv skapar och jag har kontroll över hur jag förhåller mig till det som andra skapar. 

Mitt val blir att allt är ett test och en prövning, när jag känner för att tänka så.

Hur tänker du i det som händer dig i ditt liv?  

onsdag 23 juli 2014

Är jag en kung Midas?

Det var ju värst vad varmt det är. Jag kommer inte undan. Värmen bara finns där och jag tycker det blir för mycket. 

Är det för varmt är det fel och är det för kallt är det fel. Aldrig är jag nöjd. Det ska alltid vara nått annat än det jag har. 

Jag kom att tänka på kung Midas som hade allt men ändå ville ha mer. Han fick möjlighet att göra en önskan och efter ett tag kom han på vilken önskan han ville önska. Han ville att allt han rörde vid skulle bli till guld. När önskan väl gott i uppfyllelse blev det från början precis som han hade önskat, allt han tog i blev till guld. Överlycklig över sin nya förmåga gjorde han allt till guld och blev bara rikare och rikare. Problemet var att även det han inte ville skulle bli till guld blev också till guld. Hans mat blev guld, allt växtlighet blev till guld, hans käraste blev till guld osv. Till slut ville han att allt skulle bli som vanligt igen. Han ville bli frisk igen. 

Kanske är det så att det som vi har är det bästa för stunden och vad vi behöver är att vara tacksamma för det vi har i detta nu. Vi har ingen aning om vad konsekvenserna skulle vara att leva i evig värme, vara rik som ett troll eller som kung Midas göra allt vi tar i till guld. Vi ser ofta en sida av myntet men glömmer bort eller har svårt att se och kanske förstå hur den andra sidan ser ut. Det finns alltid  konsekvenser med allt. 

Är du tacksam till det du har eller strävar du efter att få mer och det som kanske andra har? 

tisdag 22 juli 2014

Jag en förlorare

Livet gör mig illa. Livet är fel. Livet är inte snällt. Livet är orättvist. Livet suger. Livet ett liv jag inte förtjänar. Livet drabbar mig. 

Jag kan ha en massa tankar och åsikter om mitt eget liv och dess orättvisa. Jag jämför och jag känner att det är orätt. Jag upplever mig själv som en förlorare. 

Länge jämförde jag och kämpade för att inte vara förloraren ändå kändes det som jag var det. Uppförsbacken var evig. Varför? Varför just jag? Varför hade andra det jag saknade? 

Det jag inte då såg var att jag bar på en skatt andra kanske saknade. 

Jag lärde mig varje gång jag inte lyckades. Jag var inte den förloraren jag trodde, jag var i stället i lärande. 

Antingen vann jag eller så vann jag i lärandet. Jag var aldrig en förlorare. 

Går du och tror att ditt liv suger och att du är en förlorare? 

måndag 21 juli 2014

Should i stay or should i go

Ska jag stanna eller ska jag gå? Det var en lång period jag visste vad jag inte ville. Det kändes långt ner i magen. Varje dag var jag säker på min vilja att inte vilja. Vägen hem var en seger där jag ägde all kraft för att genomföra beslutet. När jag väl var framme, tog tag med handen på handtaget på dörren för att komma in till mitt hem, var allt som bortblåst. 

Var tog mitt beslut vägen? Jag skulle ju bara säga vad jag ville. Jag skulle ju bara tala om att jag inte ville längre och ville skiljas. Hela dagen hade jag stärkt mig själv i mitt beslut och regiserat hur jag skulle göra. Men när jag öppnade dörren var allt detta borta. När jag klev in var allt som vanligt igen. När jag stod där i hallen så kom de vanliga replikerna som jag sagt alla dagar, när jag kommit hem från jobbet. "- Hej hur är det? Jag är hemma nu!"

Varje dag var jag lika övertygad om min vilja till vad jag inte ville. Varje kväll var jag tillbaka på ruta noll. 

Jag visste vad jag inte ville men saknade vad jag ville. Mitt beslut var styrt av min rädsla, min handling lika så. 

När jag vet vad jag vill och det är styrt av en bild av vad jag vill ha istället för det jag inte vill ha är chansen större att jag också klarar av att genomföra det. 

Jag styrdes av rädsla och att jag kände att jag måste. Måste för att min rädsla var så stor. Det som vann var en annan rädsla som var större. 

Hur styrs eller styr du i ditt liv? Står du inför ett svårt val där du tvekat länge eller har du klarat av att genomföra det du måste eller det du vill? 

söndag 20 juli 2014

Förlora för att vinna

Jag hade det jag hade och var livrädd för att förlora det jag hade så jag fortsatte att leva mitt liv som jag levt samtidigt som jag sökte något annat.

Jag var definitivt inte beredd att lämna det som fanns. Vem skulle jag vara då och jag skulle definitivt då känt mig än mer ensam, utsatt och få ännu fler tankar än de jag redan då hade. 

Jag var definitivt inte beredd att släppa det jag hade, det skulle vara ett definitivt slut.

Att jag inte vågade ledde till att jag redan från början var på väg att förlora allt, även det jag hade. 

När jag inte är beredd att förlora det lilla jag ändå har omintetgörs möjligheterna att få möjlighet att få något annat. 

Jag måste ta risk annars är jag en evig förlorare. 

Risken att förlora allt ger mig möjlighet att vinna något mycket större. 

Vad är du beredd att förlora och vad vill du vinna? 


lördag 19 juli 2014

Vems manus regisserar jag

Om mitt liv var en film vilken film skulle det vara då? Skräck, drama, dokumentär, action, kärlek, natur eller kanske kriminalare? Jag skulle önskat det var en kärleksfilm men jag tror att den film jag regisserat varit en dramafilm. Jag som manusförfattare gillade drama för det var något som jag kände igen. 

Jag är inte heller säker på att filmen jag regisserat alltid varit min egen. Många gånger har jag regisserat någon annans manus i tron att det var min egen. 

Jag följde någon annans manus i mitt liv istället för mitt eget. 

De filmer jag regiserat har oftast haft samma slut även fast jag trott jag följt ett nytt manus. 

När jag valde att skriva ett nytt manus som inte byggde på min gamla historia hade jag chansen att se ett nytt slut. 

Berättelsen i mina filmer har många gånger varit förutsägbara vilket gjort dem tråkiga.

Först när jag gjorde klart för mig själv vilka mål och visioner jag ville ha och när jag lagt mina gamla manus på hyllan, började nya manus dyka upp som blev mer spännande och roliga att regissera. 

Vems manus regisserar du och vad bygger dina manus på?  


fredag 18 juli 2014

Vad ser jag

Världen är stor och jag är liten. Världen är stor och jag finns. Världen är stor och det händer saker runt omkring mig. Världen är stor och en del saker går mot mig. Världen är stor och en massa saker går min väg. 

När jag betraktar världen kan jag välja och ställa mig i det led som beklagar sig över allt som inte händer och sker eller allt som är hemskt, fruktansvärt och bedrövligt. Det finns mycket som i mina ögon skulle kunna se annorlunda ut. I detta led är vi många. 

Men

Jag kan välja att betrakta världen genom att se det som faktiskt finns och kommer till mig. Jag vaknar, jag kan röra på mig, jag har mat, jag har ett arbete, jag får hjälp när jag behöver det från andras som försöker att göra sitt jobb så gott de kan, jag har, jag får och jag är. Just nu upplever jag sommaren ibland med sol ibland med regn vilket räcker mer än gott. Växter växer och njuter och jag med dom. 

Det jag väljer att se är det jag får. 

Tack för att jag finns och tack för mina barn och tack för att jag har de möjligheter jag har. Tack! 

Vad väljer du att se? Vad har du att tacka för just idag? 

torsdag 17 juli 2014

Ögon mot ögon

Mina ögon möter dina ögon. Jag står upp för vem jag är och de val jag gör. Mina ögon möter dina ögon. Jag är stolt. Mina ögon möter dina ögon, jag har inget att skämmas för. Mina ögon möter dina ögon, jag är inte den som viker undan. Mina ögon mötet dina ögon utan att jämföra. Mina ögon möter dina ögon, jag är glad för din skull. Mina ögon möter dina ögon, jag ser rädsla och glädje. Mina ögon möter dina ögon, jag ser mig själv. Mina ögon är klara och mitt huvud upprätt. Mina ögon har en vilja och ett mål. Mina ögon bär ödmjukhet och tacksamhet. 

Hur möter du andras ögon. Med dina styrkor eller dina svagheter? 

onsdag 16 juli 2014

En illusion

Om jag trodde att det är sant så är det inte det. Det jag tror, är en illusion styrd av mina tankar. Det jag tror har aldrig existerar och kommer inte heller att existera i framtiden. 

Tanken jag har är en illusionen om att jag har kontroll eller kan skapa kontroll. 

Kontroll är skapat av min tro att jag kan ha kontroll. 

Det går inte att ha fullständig kontroll. Jag kan tro att jag har det och till och med vara säker på att jag har det, men det existerar inte. 

Det jag tror jag har är illusionen av att jag har det. I själva verket är det i stället total okontroll. Både okontroll över mitt liv som andras. 

Så jag kan inget annat göra än att acceptera att livet är som det är och luta mig tillbaka och betrakta det som sker. 

Går du och styr eller lutar dig tillbaka? 

tisdag 15 juli 2014

Karaktärsdrag- blir jag

Jag har en massa karaktärsdrag (sådant som jag gör) som bildar just jag. Jag är social, jag är trevlig, jag är hjälpsam, jag är givmild, jag är glad, jag är tillbakalutad, jag är snabbtänkt, jag är lugn, jag är uppfinningsrik, jag är praktisk, jag är påhittiga, jag kan charmera, jag lagar god mat och en massa annat.

Men.

Jag har också en del andra karaktärsdrag som är mer defekta och som gör sådant som jag får eller fått negativa konsekvenser av. Jag är otålig, jag är arrogant, jag ljuger, jag kör över andra, jag snackar för mycket och lyssnar för lite, jag vill alltid hjälpa och fixa för andra, jag sårar andra, jag sätter mig själv i centrum och en massa andra drag. Många av dessa drag är jag medveten om och arbetar med varje dag. Mycket har förändrats men de finns där. 

Alla dessa karaktärer har jag lärt mig, övat på och betraktat under mycket lång tid. Alla på grund av att jag fick en positiv effekt av dessa en gång i tiden. 

Dessa har bildat ett kännetecken av mig både på gott och på ont. 

När jag accepterar vem jag är blir det enklare att skapa den jag vill vara. 

För mig är det en pågående process och har tagit lång tid. Kanske blir jag aldrig klar, men det är ok. 

Jag växer och jag lär mig varje dag att se vad jag gör och hur det påverkar mig och andra.

Vad ser du och vad gör du åt det?


måndag 14 juli 2014

Kroppen talar

Idag och en vecka tillbaka är jag förkyld. Både förkyld och feber. Det var inte alls vad jag tänkt mig sista veckan innan semestern. Men ändå blev det så. Jag var tvungen att vara hemma mesta tiden och bara ta det lugnt. Så fort jag ansträngde mig med jobb eller annat blev det bakslag. 

Kroppen säger till mig att nu behöver jag ta det lugnt. Nu behövs energi för att bli frisk inget annat. 

Jag tog det inte lugnt till en början och jag tror att det är just det som gjort att jag inte blev frisk direkt efter några dagar. 

Nu ligger jag här och får acceptera att även fast det är fint väder är det bara att vara inne och ta det lugnt. 

Kroppen talar.

Lyssnar du på din kropp vad den behöver? Om inte, vad händer när du låter bli? 

söndag 13 juli 2014

Semester

Sommaren är en av de tillfällen allt ska hända eller händer. Fester, bad, hälsa på vänner, släkt, ha tid med varandra, koppla av och njuta. Sommaren är också den tiden allt det vi väntat på ska hända och ske. Tiden vi aldrig fick tillsammans under året, saker som ska renoveras, vänner som vi försakat eller familjen som fått stå tillbaka. Nu ska det ska det ske. Nu!

Mina förväntningar är en sak andras andras. Sedan blir det inte som var och en trodde och kände. Vi hade inte talat med varandra om våra olika förväntningar. Vi hade enbart trott utifrån våra egna syften. 

Sedan hände det. 

Dåligt samvete förstärktes av mer skuld. 

Det som skulle bli så bra blev istället en katastrof. Det som skulle läka allas sår öppnade såren ännu mer. 

I detta ökade min rädsla och jag vill bara komma bort. 

I detta är det lätt att försöka fly in i nått annat.

Jag kommunicerade inte och jag var inte ärlig varken med min tankar eller känslor. Jag berättade inte vad jag gjort eller inte gjort. 

Jag var bara rädd  och det fick mig att fly.

Jag flydde in i bekräftelsen djupa källa och levde dubbelliv för att både ha kakan och äta upp den. 

Mina rädslor gjorde att jag valde att handla för att undvika vilket ledde till det jag ville undvika.

Inte hjälpte det att försöka få till en bra semester, den var redan dömd att misslyckas.

Vad har du för förväntningar på din semester? Blir det som du tänkt dig? 




lördag 12 juli 2014

Kontrollstress

Det är bara när jag är bakåtlutad och när jag släppt all kontroll på min framtid, min historia och mitt nu som den riktiga avkopplingen kommer.

Allt annat, innan detta, är en typ av stress. Den påverkar min hållning, mitt innanmäte, min lyster, mina muskler, mitt tal, min syn, min hörsel, min motståndskraft ja hela min närvaro. 

Det är en avgörande skillnad att känna sig jagad, förföljd och jaga jämfört med att vara helt avslappnad i både hjärna och kropp. 

När jag blir avslappnad och närvarande och släppt kontrollen över mig själv och andra startar mitt egna riktiga liv.

Känner du dig helt avslappnad eller går du och bär på en slags stress? Stor eller liten? 

fredag 11 juli 2014

Vem styr

Det är jag som styr, trodde jag lång tid. Jag trodde att jag ägde allt och att jag kunde med min kontroll styra. Jag såg till att jag var navet. Mina tankar, mina val och mina känslor var normen. 

Jag satt på förarplats och jag bestämde. Jag körde på en väg och ville jag köra bredvid vägen gjorde jag det. 

Ändå var jag förvånad när de omkring mig steg ur bilen och följde någon annan.  Ändå var jag förvånad när jag till slut satt ensam kvar och styrde.

Jag må sitta vid ratten men det är inte jag som bestämmer var vi ska åka. Jag är en del av beslutet men jag bestämmer inte själv. 

När jag styrde och kontrollerade så blev det som det blev. Bra eller dåligt.

Vägen till en förändring är vägen från kontroll. 

Kanske är det så att jag behöver slappna av för inget är under kontroll och har aldrig varit.

Vad tror du?

Är du en människa som gör stora försök att kontrollera ditt liv och ibland andras? Är du en människa som samtidigt tror att du kan kontrollera andra? Fundera på om detta kan vara en del av din karaktär.

onsdag 9 juli 2014

När det som händer faktiskt händer

Så var det just det. Min egen närvaro. Min egen närvaro när det som händer precis i mitt detta nu händer. När det händer så behöver jag vara närvarande och se vad det är som faktiskt händer. Se och ta in. Känna och beröras. Vara tacksam att det händer, vad det än är. Utan händelse är jag död. Det är jag själv som värderar om händelsen är dålig eller bra. Händelsen är.

För mig, som var en kontrollfreak, länge, hade koll, superkoll på många saker och vissa saker hade jag ingen koll alls på. Jag lärde mig tidigt att läsa av ett rum. Jag lärde mig tidigt att inte lita på det jag såg eller hörde någon säga utan det var vad jag kände som var sanningen. Samtidigt så slutade jag att känna in det som faktiskt var där. Jag slutade att känna det som var gott, det som var vackert och det som var kärlek. Jag såg det inte, även fast jag trodde att jag såg det. Jag såg det definitivt inte så här efteråt. Jag analyserade och jag tolkade.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Det kanske är så att det var den andra av två känslor jag mer såg och det var bristen på det första. Jag hade brist på och lärde mig att lyssna in brist på kärlek men hade ingen förmåga och hade glömt hur kärlek verkligen såg ut och kändes. Kärleken var inte ens en skugga utan mer något andra talade om.

Min kontroll dödade det som faktiskt pågick och som just var kärleken. Jag kontrollerade min rädsla.

Är du närvarande här och nu och verkligen ser vad som finns av all kärlek i värden som finns just för dig? (Det låter verkligen flummigt att skriva det som jag skriver men det har blivit mer och mer en sanning.) Är dina ögon, dina öron, din lukt, din smak och dina känslor öppna för att se det som faktiskt finns? Ibland glömmer vi bort. Ägna din dag för att se allt som du faktiskt har tillgång till och som du får till just dig.


Inget är förrän det är

Jag gör mina val. Jag kan välja att oroa mig i förtid eller vänta tills det jag kan oroa mig för  har chans att ske. Jag kan välja att glädjas för det som ska komma eller vara helt neutral. Jag kan välja att fortsätta ångra eller förbanna det som redan skett eller inse att det är för sent. 

För min del märker jag, idag hur enkelt det blir och hur lugn jag känner mig när jag kan säga till mig själv: - Jag var där. - Jag tog en risk. - Det som sker det sker och då tar jag i det då. - Vad är det värsta som kan hända och vad är det värsta med det?

Jag kan välja att fylla mina känslor och mina tankar med en massa stress eller så kan jag luta mig till baka och betrakta och när det som sker sker så hittar jag en lösning. Det värsta är sällan värst tillräckligt utan jag finner alltid ett sätt att hantera det i mig. Ibland tar det bara lite tid att inse och att mogna i det som jag betraktar som det värsta.

Det som sker det sker när det sker. När det sker är det först när det är det är, innan dess är det inget.

Vad skulle detta innebära i ditt liv om du betrakta ditt liv och det som sker i ditt liv på det sätt som jag beskriver? Hur skulle det påverka dina känslor, dina tankar och dina handlingar? Fundera på detta denna dag på jobbet, i hängmattan eller kanske på stranden. Det kan vara enkla problem eller svåra problem det har ingen betydelse. När problem är problem skapar det en stress.

tisdag 8 juli 2014

När inget händer

Jag tror att mycket av mitt liv förändrades av ett enda skäl. Det var något som jag förändrade som gjorde skillnad. 

Andra var en katalysator för att jag skulle komma dit men det var jag som fattade ett beslut som gjorde att det blev skillnad. 

Jag var fylld av förklaringar, ursäkter och idéer om att andra var orsak till min situation. Jag var fylld av skuld och skam.  Jag pekade utåt från mig själv för allt jag såg inåt för att jag trodde det var min enda chans att överleva. 

Jag gjorde en massa bra saker, men när det gällde mig själv satt jag fast. Inte ens jag själv förstod det när jag var i det utan det är så jag ser det nu. Jag var i något men såg det inte själv och jag gjorde något som fick mig att vara kvar i det. 

Jag ältade.

Av någon anledning hade jag vinst av att älta. Jag ältade vad andra gjorde, hur mina föräldrar varit, vilken skuld jag kände i mig och min skam. Jag ältade och  detta fick mig att vara kvar i det gamla. 

Jag malde om och om igen och jag gick i cirklar utan att finna en väg ut därifrån.

Vad jag inte såg var att jag med mitt ältande lät mig själv vara kvar i mitt förflutna. Detta hindrade mig att leva.

Vägen ut är lika enkel som att gå ur ett rum. Öppna dörren och gå ut. Är den låst, hitta nyckeln.

Ältar du i ditt liv? Om du gör det och du varken vet var du ska gå ut och hur du ska kunna gå ut så kan det vara dax att leta efter nyckeln, eller fortsätta att vara kvar i det du är i. Båda alternativen är ok.


måndag 7 juli 2014

Självklart

Jag tar ofta det mesta för självklart eller snarare, jag gjorde det. Jag tog vänner, partner, mina barn, närhet, att vara frisk,  föräldrar, syskon och släkt, arbete och arbetskollegor, att leva ja det mesta för självklart. Allt fanns där och på plats. 

Det jag missade var att det snabbt kan vända. Det jag missade var att jag själv kunde vara en del av att det kunde vända men givet vis också de andra. 

Det jag missade var att jag inte är ett undantag. 

Idag är jag förkyld och har tappat lite kraft. I dessa stunder blir det tydligt att inget är självklart inte heller att vara frisk och vara full av kraft. 

Jag har det jag har. Det som är det är. Jag är tacksam för det jag har. Jag tar inte något för självklart. 

Tar du ditt liv för självklart? Har du märkt att det du trodde var inte längre är? 

söndag 6 juli 2014

När någon inte gillar mig

Ibland finns människor runt omkring mig som inte gillar mig.  Människorna bara inte gör det eller de har anledning att göra det eller tror att de har anledning att göra det. Det kan vara saker jag gjort eller gör som de direkt blivit påverkad av eller sådant som de bara ogillar i det jag gör. Kanske rent av valt att hata. 

När jag har människor i min omgivning med den typen av negativ energi som de sprider både över mig eller till andra så påverkar det mig oavsett om jag vill det eller ej. Jag blir berörd och det upptar delar av mina tankar och känslor. 

Jag kan välja att inte ta in det. Jag kan välja att täppa till öppningar i mig, som de hittat. Jag kan välja att göra upp med de som gör det genom att tala om var min gräns går för vad som är ok eller inte. Jag kan låta bli att finnas där de är kanske t o m flytta. 

Vad det än är så behöver jag fatta ett beslut och göra en aktiv handling. Även ett icke- beslut är ett beslut och en aktiva handling.

Lösningen ska leda till att jag mår bra i situationen och på de platser jag befinner mig både i stunden och på lång sikt. Att göra saker som skadar den andre så att jag drar på mig en ny skuld är inte hållbart. Gör jag inget kommer det att öka min stresspålagring och det kan t o m leda till att jag blir sjuk.

Detta handlar om självrespekt mot mig själv oavsett vilka andra ord och beskrivningar jag kan intala mig själv att den andra gör, så är det mina egna handlingar och beslut som stärker min egen självrespekt.

Har du människor omkring dig som inte gillar dig och kanske tydligt också visar det? Vad behöver du göra för att visa dig själv självrespekt? 

lördag 5 juli 2014

Olika 2

Jag har nog alltid haft en strävan att vara lika men samtidigt inte varit där. När jag smakar på ordet olika är det nog just lika jag alltid önskat vara men ändå alltid betett och känt mig olika. Jag har haft en rädsla för vad andra ska tycka samtidigt som jag hela tiden utmanat lika med olika. Oftast har mitt undermedvetna jagat mig att vara olika även fast jag strävat att vara lika. 

Olika har egentligen aldrig varit ett problem för mig, på ett sätt. Jag har alltid haft en kärlek för det utsatta och har aldrig haft bekymmer att acceptera andra som tydligt avviker. Jag har känt mig hemma i det. Visst kan jag ha haft åsikter men aldrig förakt. Det är nog mer etablissemanget och det som varit lika som jag har haft svårt att acceptera och att vi alla har olika åsikter och inställningar till saker och ting. Jag har alltid önskat att missionera ut just bara mitt budskap, mina tankar och mina idéer och viktiga val i mitt liv.

Kanske är det för att jag själv känt mig olika och att de som varit lika inte varit jag. 

Mitt liv fortsätter och jag ser att jag fortsätter att vara olika men vistas i grupper som försöker att vara lika på sitt sätt. Jag själv har en bakgrund i medelklassen och alltid sökt mig dit eller nå till en högre klass samtidigt som jag aldrig trivts med det. Mitt hjärta finns någon annan stans.

Så kanske är det så att jag både är olika och känner mig olika och att jag börjar sedan många år nu acceptera att jag är det och är stolt för det. Jag har slutat att förställa mig. Jag har slutat att sträva att vara något jag inte är. Jag har slutat att bry mig om andras åsikter. Jag har accepterat mig själv för den jag är. 

Vem du än i grunden är kan du acceptera och för stunden känna kärlek till just dig? Dina tanka? Dina känslor? Dina handlingar?

fredag 4 juli 2014

Jag gillar olika

Jag gillar olika även fast jag i perioder märkt svårigheten till det och min inställning till olika. Jag har haft alla olika slags fördomar och syn på hur andra egentligen borde vara. Jag har haft åsikter och lagt mig i. Olika storlek, olika samhällsklasser, olika åsikter, olika färg, olika ras, olika kulturer, olika sexuell läggning, olika idéer ja olika allt. Samtidigt har jag försökt att se att det finns gott i allt och att vi är olika och det är ok. Trots det har det ändå spökat en massa åsikter i mig. Egentligen inte enbart åsikter utan jag har sagt det till andra också.

Hur mycket gilla jag olika och hur mycket tror jag att jag gillar olika men ändå inte gör det? 

Jag har själv varit olika och är fortfarande, men på mitt sätt. Vad är det för skillnad? Ingen, men mitt ego tror eller försöker intala mig att det är skillnad. 

Jag har flera som jag behöver och bett om ursäkt för när det gäller min egen inskränkta syn. Kanske inte minst till mig själv om olika som finns i mig. 

Jag fortsätter att göra olika och är stolt för det och jag ska göra allt som finns i min makt att vara öppen för andras olika. 

När jag accepterar olika hos andra är jag beredd att acceptera olika hos mig själv.

Hur ser du på olika och hur accepterande är du, egentligen?


torsdag 3 juli 2014

En känsla kommer över mig

När jag sitter här, just nu, märker jag igen av det jag känt ett tag. Det känns som jag slutat andas in. Det känns som jag går med axlarna upp i vädret. Ögonen känns lite stirriga, jag känner mig lite trött, ibland. Det känns som en motgång skulle kunna göra mig irriterad. Kroppen känns ur balans och jag har inte den där tillbakalutade känslan just nu. Det känns som det är något som känns. 

När jag känner har jag flera möjligheter. Jag kan känna och bara acceptera att det känns. Jag kan tänka varför det känns och vad det kan vara som får det att kännas, oro för något, fysiskt ont, spänd för något som är positivt eller negativt osv. Jag kan också direkt agera på känslan för att få bort den genom att bestämma mig för att det jag känner inte finns eller genom att göra något annat så jag slutar att tänka på att det känns. 

Det bästa för mig är att göra mig själv uppmärksam på att det känns och på vilket sätt och acceptera det för att sedan tänka vad det kan vara orsakat av. Fortfarande acceptera känslan men sedan också se om jag kan agera för att förändra min situation men att känslan ändå blir ett viktigt känselspröt i mig.

Tidigare i livet handlade jag innan jag tänkte vilket ibland fick förödande konsekvenser. Ibland tänkte jag för mycket utan att komma fram till en handling.

Lyssnar du på det du känner? Vad gör du med det och vad får det för konsekvenser?



onsdag 2 juli 2014

Det finns en kille

Det finns en kille som jag ibland glömmer bort. Det finns en kille som jag förut slutade att lyssna på. Det finns en kille som redan från början hade allt. Det finns en kille som gör mästerverk. Det finns en kille som gör så gott han kan. Det finns en kille som skulle behöva förlåtas. Det finns en kille som handlar lite tokigt ibland. Det finns en kille som tänker lite tokigt ibland. Det finns en kille som känner. 

Den killen älskar jag. 

Den killen är jag!

Känner du en kille eller en tjej? 

tisdag 1 juli 2014

Jag vill bli ledd men inte puttad

Problemet i all förändring är styrd av vad jag själv vill.

Någon kan visa mig var vattnet finns men ingen kan tvinga mig att dricka. 

Jag bestämmer själv om jag vill ta steg, vilka steg jag vill ta och vad jag vill göra med dessa steg. Jag styr mina framsteg men jag styr också när jag står still eller går tillbaka. Alla mina steg är mina egna även mina misstag. 

Jag ber om hjälp när jag inte längre anser att jag själv klara av att förändra och det får för stora konsekvenser för mig att inte göra det.  

Det är där en samtalsterapeut eller någon annan kan komma in beroende på dina problem. Denna kommer in när du inte längre själv har lösningen. 

Denna visar dig en väg och hjälper dig att se detaljerna med sin kunskap. Det är också i detaljerna som lösningen ligger. Du har din lösning redan men du ser den inte. Det är just där hjälpen kommer in. 

Men först när du är mogen för det och vill själv. Först när du själv givit upp.

Har det hänt att du försökt allt för länge med samma typ av lösning men inte kommit vidare? Fundera på vad som hände när du till slut sökte hjälp och fick hjälp. 


måndag 30 juni 2014

Normen

Vägen ur är kanske vägen från. 

När jag befinner mig utanför normen blir jag inte accepterad om jag samtidigt bär på en skuld och/ eller en skam. Mitt syfte är annat än att jag faktiskt vill. 

När jag vet vad jag vill och gjort klart för mig vilka syften som jag har och att dessa syften handlar om att avvika och vara utanför normen för att jag vill, då händer det nått. 

Till skillnad från situationen när jag inte vill men ändå befinner mig utanför normen, blir mina val, när jag vill, självklara för mig och jag kan hantera när det ifrågasätts. Vad andra tycker blir sekundärt. 

Skam och skuld ersätts av vill och kan. 

Så om mitt syfte är klart för mig och att de bygger på vill, är vistelsen utanför boxen betydligt enklare. 

Vägen ur kanske just är vägen från.

Kan du känna att du varit eller är utanför normen av andra skäl än att du vill? Vad skulle skillnaden vara för dig att avvika men för att du vill? 

söndag 29 juni 2014

I mitt slut finns min början

När jag tror att jag nått mitt slut. När jag tror att inget längre viktigt finns. När jag nått en botten och tappat allt. När jag givit upp mina gamla planer och strategier. 

Då är också början till nått nytt. Då finns chansen att skapa något nytt av det jag lärt mig och i det jag befinner mig. 

I botten kan jag inte gå längre ner. I botten finns en början till något annat. 

Vad jag väljer och hur jag väljer är styrt av vad jag lärt mig och vad jag vill. 

I mitt slut finns min början.  

Känner du igen dig och att du nått en botten i något och att det ger dig en möjlighet att göra ett avslut för att börja något annat? Berätta gärna din historia.

lördag 28 juni 2014

Öka antalet positiva beslut

I min livskarriär har jag varit duktig på att fatta olika slags beslut. Både direkt medvetna beslut men också mer omedvetna beslut, men ändå beslut. 

Alla beslut jag fattat har fått konsekvenser. De har lyft mig eller hållit mig kvar. De har också sänkt mig. 

Besluten är alla mina. Jag kan definitivt inte skylla dessa på någon annan än mig själv även när det som hänt kan upplevas att jag inte haft möjlighet till påverkan. Jag var där och jag var en del av det på något sätt. 

En del konsekvenser kan jag uppleva att jag blivit drabbad av men även där kan mina beslut vara en del av det. 

Så för att förändra min situation, vilken den än är, behöver jag fatta ett antal fler positiva beslut. Jag behöver öka de beslut som direkt leder mig framåt och uppåt både fysiskt i min hälsa men också psykiskt. Jag behöver fatta beslut som ökar mina positiva känslor och ökar mitt välbefinnande. 

Det kan se ut så här: " - Jag är värd att äta nyttigt idag för det är fredag" istället för "- Jag är värd att äta onyttigt idag för att det är fredag." 

Vad är jag värd? Jo flera positiva beslut istället för fler negativa beslut. De negativa besluten finns där alltid det är de positiva jag behöver öka. 

Hur tänker du? Ger du dig själv chansen att fatta positiva beslut för att du är värd det? 

fredag 27 juni 2014

I morgon kommer aldrig

Det är lätt att tro att i morgon är då allt ska ske. Det är lätt att tro att i morgon är en bättre dag än idag. Det är lätt att tro att att morgondagen löser dagens problem. Det är lätt att tro att min lycka kommer någon annan dag än idag. Det är lätt att tro att i morgon är den dag allt ska bli bra. Det är lätt att tro att i morgon är en bättre dag att göra det som jag tänkte göra idag.

Men!

Allt detta är bara ett sätt att lura mig själv.

Konsekvensen är att jag slutar leva idag och skjuter upp allt till en annan dag. Konsekvensen är att jag fortsätter att bära känslan av något dåligt ytterligare en dag. Konsekvensen är att jag förlitar mig till morgondagen istället för dagen idag. Konsekvensen är att det kan vara för sent.

Den finns ingen annan rätt dag än just idag om skälet att skjuta upp är mina rädslor för det som kan hända. Det finns ingen annan rätt dag än just idag om skälet att skjuta upp är min förhoppning om att morgondagen är ljusare än dagen idag.

Det är idag allt är, i morgon kommer aldrig.

Hur gör du, skjuter du gärna upp saker du skulle vilja göra eller känner att du måste göra, till en bättre dag?

torsdag 26 juni 2014

Gå på känslan

Gå på känslan, vad betyder det? Känslan ska styra? Känslan just nu säger ja säger nej. 

Vad är känsla och vad sammanblandas det gärna med? Många sammanblandar gärna känslor med just intuition. Känslan sägs vara en mer fysisk reaktion på något medan intuition beskrivs som att betrakta och bilda sig en omedelbar uppfattning om något. Inom filosofin benämnes orden ingivelse och omedelbar livlig uppfattning. Jag tror många av oss just använder begreppen ihop både som en fysisk reaktion och en omedelbar ingivelse.

En del sa förut till mig, vad känner du? Du är bara i huvudet men vad känner du?

Jag höll med om detta, förut att det kunde vara just så.

Men sedan, när jag reflekterat över det mer kunde jag se att det just var känslan jag använt mig av och varit beroende av även fast jag sedan intellektualiserat detta för mig på ett annat plan för att inte känna de negativa känslorna. 

Jag gick på känslan och de triggers det gav mig. Jag gick på känslan och slutade tänka. Jag gick på känslan och hur rätt blev det för mig? 

Många talar om att vi ska gå på känslan i de beslut vi fattar. Det är ok att göra det, så länge jag är beredd att ta alla konsekvenserna av det. Det är ok bara jag är uppmärksam på att även mitt ego gärna vill lägga sig i mina känslostyrda val. 

Känslan är en viktig faktor men bör blandas med lämpliga proportioner av tanke. Tanke är bra men bör blandas med lämplig proportion av känsla.

Hur fattar du dina beslut och vilka konsekvenser får dina val för dig? 



onsdag 25 juni 2014

Kritik

Jag säger att jag fick bra och dålig kritik. Va betyder det? Bra kritik vad är det och dålig kritik vad är det? 

När jag får kritik (synpunkter) på det jag gör kan det vara sådant jag känner igen eller inte känner igen. Det kan vara sådant som jag är komfortabel med att höra och sådant jag känner mig obekväm med. Det kan vara kritik som mer handlar om den som ger den och det kan vara kritik som jag känslomässigt blir starkt berörd av själv. 

Den som lämnar kritik ägnar sin tid för att ge den till mig. Syftet kan vara olika men ägnar egen tid för att ge den till mig. Egentligen stort att denna någon vill ägna en del av sin viktiga tid till mig för att ge mig olika slags kritik. Verkligen ett engagemang.

Vad får jag kritik för, jo för det jag gör definitivt inte för den jag är även fast jag i stunder kan tro det och ta emot den som det. 

När jag får kritik finns det ett enkelt svar. Det enda svar jag kan ge är: "-Tack! Tack för det du sagt och ditt engagemang. Det du sagt till mig ska jag tänka på."

På det sättet har jag visat att jag tagit emot det jag fått.

Vad jag sedan gör med den kritik jag får är upp till mig och en annan sak. Det kan vara sådant som jag verkligen behöver fundera mer på och ta till mig och det kan vara sådant som jag kan släppa helt.

Så egentligen, vad är bra och vad är dålig kritik?

Hur förhåller du dig till det som andra säger till dig som kan uppfattas som bra eller dålig kritik?  

måndag 23 juni 2014

Fredlös

Ett steg åt sidan eller två så är jag inte längre med. Ett steg till och jag blir inte längre oskyldigt blå. Jag blir allmänt fredlös när jag stiger av gängse normen. 

Det är inte säkert att normen är rätt för mig inte heller att kliva utanför allt för mycket.

Men ändå.

Att stiga av normen skapar utrymme för andra att ha åsikter, synpunkter, förmaningar och fördömande. Rent av dömande för vad som är rätt och fel, dömande om att få vara med eller inte få vara med. 

Vi och dom. 

När jag vet vad jag vill och är i balans behöver jag varken känna mig utanför eller låta andra vara utanför. 

Hur andra dömer är delvis styrt av hur mycket jag fortfarande dömer mig själv och tycker att de som dömer mig har rätt. 

Jag behöver själv kliva av mitt eget dömande, som är minst lika starkt om inte starkare än andras. Jag återkommer om detta. 

Är du en av de som dömer eller är du en av de som blir dömda? Kanske båda på samma gång? 

söndag 22 juni 2014

Jag ett x

I bland blir det bara så. Jag kommer i andra, tredje eller någon annan hand eller inte alls. Jag blir i stället för eller inte alls. Jag blir den som steg av och gjorde mina misstag så jag räknas inte längre. Det jag var är jag inte längre. Pappa, kompis, kvinnans man, arbetskompis, granne eller vad det än är så är jag inte längre. 

Jag är ett x. Jag är den som var men jag är inte den jag var då, jag var. 

Jag är ett x. Ett x får man hantera lite som man vill. En del vill straffa mig resten av sitt liv. Några andra ge igen. Andra har slutat se mig som om jag inte ens fanns. Ytterligare några undrar hur jag ens kom in i deras liv. 

Jag är ett x och för vissa har jag slutat att existera. 

Denna x process pågår för en del och för andra har det helt passerat. De har fortsatt i sitt liv. 

Denna känsla kommer över mig ibland och jag märker hur jag tar på mig den där gamla skuldrocken och fy hundan vad den blir tung. Den påverkar hela mig. 

Allt detta är historia, både mina tankar och känslor och andras tankar och känslor. Det är historia och jag har släppt det, men ibland så pockar ändå känslorna och skulden på. 

Jag har accepterar att jag är ett x och inte den kung jag då kände att jag var för dessa människor. Jag är en abdikerad sådan eller kanske rent av en störtad.

Men det finns ett nytt land att bli kung över, ja kanske fler länder till och med. Ett av de länderna är jag. 

När jag är kung över mitt eget land så har  andra kungariken och deras invånare mindre betydelse eller kanske ingen betydelse alls. Ibland tror de att de har betydelse och vill inkräkta på mitt land, jag, för att ge igen för gamla oförrätter. Men nej i detta land jag har jag lagt ner  mina vapen.

Jag ser idag detta land jag blomma. Jag ser mig själv besegra, inte vara besegrad. Jag har besegrat viljan att vilja kriga. Jag är tacksamheten över det jag har och inte det jag inte har. Jag har bett om ursäkt och jag har förlåtit både mig själv och andra. Jag formar mitt eget nu och min framtid. Jag sätter mina gränser för mig och vill inte inkräkta på andra. 

Men ibland flyr mina tankar ändå till mina gamla x som fortfarande ligger och skrotar i en rostig plåtlåda någon stan. Det är ok.

Hur ser din relation ut till din historia? Finns det stunder då du tar på dig en gammal maläten rock som du lagt undan för länge sedan? Finns det stunder då du bara är en människa? 

Brister

Vad styr mig i min inre kompass? Tankar och känslor resulterar i handlingar. Värderingar som jag tagit till mig använder jag för att förhålla mig till min omgivning. Rätt och fel, bra eller dåligt, positivt eller negativt. Mina värderingar får mig att söka mig till det jag attraheras av och känner igen. 

Det som jag upplevt som negativt eller saknat i livet försöker jag undvika eller kompensera. Jag har skapat mig en brist på en känsla och en upplevelse, jag har tagit till mig en bristvärdering. 

Bristvärderingen ligger och tär i mig och har en tendens att styra mig. 

Ett exempel på en bristvärdering är om jag aldrig hört min pappa säga till mig att han älskar mig och jag saknat det, finns det en risk att jag åter och åter igen försöker kompensera genom att säga det om och om igen till mina barn, även fast de aldrig fått brist på det. 

Att tro att jag saknar något och ständigt söker det, vad det än är, är också en bristvärdering, även fast jag troligen redan haft det från början. 

Finns det saker hos dig som du försöker kompensera eller undvika om och om igen i ditt liv? 

lördag 21 juni 2014

Om alla bara visste

Om alla bara visste hur jag egentligen är. Om alla bara förstod vad som döljer sig under ytan. Om alla människor bara skulle begripa och förstå vad de skulle se. Om de bara skulle ha den minsta aning om allt. Om de bara skulle inse. Om de verkligen skulle fatta.

Då.

Då skulle jag inte längre få vara med. Då skulle jag inte längre bli accepterad. Då skulle jag få stå med skammen. 

Om de skulle fatta alla mina mörka sidor. Om de skulle förstå all min okunskap och okunnighet. Om de skulle begripa alla mina tankar och känslor. 

Den sida jag visar är inte jag, jag är en helt annan. Ibland känner jag mig som ett skal där jag aldrig vågar visa mitt innehåll. Det som är mitt egentliga jag. Det som jag skulle vilja bli älskad för. Mitt nakna jag. Den jag bara är. 

Hela mitt liv levde jag i hemligheter. Hela mitt live fanns det en skugga som jag inte vågade släppa fram. 

När jag känner och tänker att jag inte kan vara mig själv och erkänna den jag är, vad jag tänker och vad jag känner är jag inte sann för mig själv. 

Vem är jag då?

Hur tänker och känner du om dig själv? 


fredag 20 juni 2014

Skam 2

Skammen är djup. Skammen är nästan omöjlig att nå. Skammen sitter under min hud och vill inte ta sig där ifrån. 

Skammen tär på självrespekten. Den får mig att inte respektera mig själv. Skammen gör att jag gör allt för att inte bli sedd samtidigt som jag skriker för att bli älskad. Jag har en känsla av att inte vara älskad, att inte duga, en känsla av avsky inför den jag är. 

Skam handlar inte om att skämmas. Skam är djupare än så. Skammen är vad jag är inte som skulden som handlat om vad jag gör eller gjort. 

Skammen är resultatet av utsatthet och kränkning men där jag tar på mig allt själv. Utsattes kan vara att leva i en utsatt situation och att just bli fysiskt eller psykiskt utsatt. Att inte bli sedd för den jag är och inte bli respekterad. 

Skammen sitter i mina tankar och den sanning jag valt att tro på behöver komma ut i ljuset och kläs av helt naken för att den ska ha chans att lämna mig. 

Skammen är en spricka i mitt själv som gör att självrespekten hela tiden sipprar ut.

Med skam behöver vi ofta få hjälp från någon annan för att hitta ut.

Kan du känna i dig att det finns skam som gör att du inte vill synas och vara till? 

torsdag 19 juni 2014

Skuld 2

Skuld kan styra mitt syfte och mina handlingar. Skuld bär frukt från mina tidigare handlingar eller andras handlingar .

Mitt ego älskar skuld. Ibland vill han vältra sig i det, ibland vill han styra om mina syften och vissa gånger kladda till det ordentligt just bara för att jag ska förstärka min skuld och påverka mina känslor. 

Skuld skiljer sig från skam att den är styrd av vad jag gjort, vad jag inte gjort eller vad någon annan gjort eller inte gjort som låter sig påverka mig. Skam återkommer jag om mer senare.

Skulden kan jag ta bort men den kan också leva med mig hela mitt liv. Allt styrs  av vad jag själv är beredd att göra åt det. Skulden bygger på mitt eget tänk som påverkar mina handlingar och känslor. 

Jag kan t.ex. en gång i tiden ha fattat ett beslut att jag verkligen inte ska såra min mamma (kvinnor) som jag såg min pappa göra. Konsekvensen kan bli att jag inte vågar stå upp för vad jag vill just med risk att jag kan såra någon annan. Skulden styr mig från en historisk känsla men i min närvaro idag och i framtiden. Resultatet blir att jag dömer mig själv och hindrar mig själv utifrån vad jag sett andra göra.

Gammal känsla=Beslut(Tanke)=Syfte=Skuld=Handling=Ny skuld

Ändra:

Gammal känsla=Nytt beslut=Nytt syfte=Ny handling=Ingen ny skuld

Vilken skuld går du och bär på? Kanske tänker du att du inte styrs av sådant här?

onsdag 18 juni 2014

Syftet

Vad jag än gör, känner eller tänker har ett syfte. Jag har alltid syften som styr mitt resultat, mina tankar och vad jag känner. Syftet kan vara att jag vill uppnå ett visst resultat eller att jag vill känna en viss känsla. Min känslan behöver inte vara positiv.

Rätt syften blir rätt resultat, fel syften blir fel resultat. Rätt är ingen värdering utan rätt utifrån sambandet mellan mina tankar, känslor och handlingar. När mina syften är oklara blir mitt resultat oklart. 

Känner jag oro inför något kan orsaken vara att jag själv inte är klar med min egen inställning till det som jag är orolig för. Jag kan bära på en skuld eller skam. Skuld och skam kan vara min egen eller någon annans från början.

Väljer jag en relation kan syftet inte nödvändigtvis vara kärlek, även fast jag själv vill tror det, utan kanske något istället för ensamhet. 

Är jag ute för att ge till andra behöver det inte nödvändigtvis vara för att bara ge utan i grunden finns en outtalad förväntan om att få. 

Resultatet, oavsett vad syftet är och känslan det ger är styrt av just mitt syfte från början.

Ibland kan jag känna att mitt syfte ägs av mitt ego. Just därför är det viktigt för mig att ha koll på vad mitt syfte är i mitt sätt att tänka, känna och handla.

Är du alltid klar över dina egna syften?

tisdag 17 juni 2014

Vad tror jag

Tror jag att jag är felfri? Tror jag att jag inte gör något rätt? Tror jag att jag behöver bära all skuld. Tror jag att jag står över alla andra? Tror jag att jag är ful? Tror jag att jag är vacker? Tror jag att jag är bäst eller sämst? 

Vad jag än tror så glöm det för det är ändå inte sant.

Jag är som alla andra är.

Jag gör som alla andra gör.

Jag känner som alla andra känner.

Jag gör och jag känner mitt och jag är jag. Varken mer, men heller inte mindre än någon annan. 
 
För mig är jag vacker. För mig är jag klok. För mig kan jag känna skuld men också inte. För mig är jag bäst. För mig gör jag det som är rätt.
 
Jag är unika och så länge jag vågar följa det jag själva vill blir det bra.

Vad tror du?

måndag 16 juni 2014

Med vilken rätt

Jag har lagt mig i andras val och andras beteende. Jag har haft åsikter om deras tankar, deras handlingar och även deras känslor. Jag har dömt och jag har förskjutit. Jag har kontrollerat och jag har styrt för att det ska bli så som jag vill och hur jag sett på världen. I vissa fall när avvikelsen var stor trodde jag att min rätt var ännu större.

Det har skapat motsättningar, osäkerhet och det har skapat krig. Jag har trott att jag kunna kontrollera min omvärld så det passade mig. 

Med vilken jävla rätt hade jag att döma andra och hävda min syn på ett rätt sätt att leva. Med vilken rätt hade jag att kliva in i andra människors liv?

Jag hade en strategi även fast jag då inte förstod det. Jag hade en strategi. 

Strategin låg i att tala om den idealbild jag själv inte kunde leva upp till, men som jag gärna ville visa utåt för andra. 

Jag förtäckte med fördömanden.

Vad skapade det?

Det skapade alienation och ensamhet hos mig. Precis just det som jag då försökte att förhindra.

Lägger du dig i andras sätt att vara, tänka och tycka och kanske t o m hur de känner?

lördag 14 juni 2014

Skvallerkärring

Jag har varit en skvallerkärring. Jag har snackat skit om andra och jag har fört andras skit till tredje man som någon budbärare. Jag har verkligen ägnat tid åt att tala om hur alla andra är, vad de gör fel och hur de verkligen skulle göra istället. Jag har fördömt andras val och jag har haft en massa åsikter om varför just de människorna gjort de val de gjort. Jag har generaliserat och jag har pekat ut.

Samtidigt har och är jag en människa som ogillar förtryck, att man baktalar, är ojämställda och att det är olika förutsättningar för människor. Jag har ägnat stor del av mitt liv att hjälpa andra på olika sätt. 

Hur går detta ihop? 

Jag har en ljus sida och en mörk sida 

Det går att tolka in mycket i detta och jag ska inte göra analysen här, men den finns. Grunden har nog varit det orättvisa samtidigt som jag själv känt det orättvis för min egen del. 

När jag har balans i mig själv försvinner allt detta. När jag fokuserar på mig själv och inte lägger kraft på det som finns utanför mig själv uppstår till slut balansen.

Är du en skvallerkärring ? 

Vad är mitt ansvar

Vad har jag för ansvar egentligen. Vad behöver andra veta om vad jag gör, tänker och känner. Vilka skyldigheter har jag? 

Tankarna kom efter en diskussion med en vän just i denna fråga.

Det enkla svaret är, ingen skyldighet alls. Jag väljer vad jag vill känna, tänka och göra och eftersom jag själv får ta konsekvenserna av det valet jag gör är det upp till mig vad jag vill göra med den informationen. Egentligen har ingen med det att göra. 

Lagen däremot säger en sak när det gäller vad jag gör, vilket gör att jag i Sverige, i alla fall kan tänka och känna som jag vill och även tala om det för andra men det är inte självklart att jag får göra som jag vill. 

Sedan har vi de oskrivna reglerna som etik, moral och andra värderingar. Skulle jag också ta med det i bedömningen finns det ytterligare begränsningar på vad jag får göra eller inte göra. I vissa grupper ogillas HBT, i andra vilken politisk uppfattning jag har och vilket land jag kommer ifrån, i andra sammanhang hur jag klär mig och vilka vänner jag väljer. I en mindre grupp kan även otrohet, snedsteg och allmänt lite besvärande beteenden vara utanför normen och gör att jag utesluts.

Jag är fri men ändå inte fri, om jag vill vara med i gemenskapen.

När det gäller vänner är det på ett sätt, när det gäller min partner kan det vara på ett annat sätt och när det gäller mina barn kan det vara på ett helt annat sätt. 

Vad behöver jag berätta för mina barn? Ja är de små styrs det lite av vilken ålder de är i men när de är vuxna och har ett eget liv? Vad har jag då egentligen för skyldigheter och vad kan vara lämpligt?

För mig känns det just nu som att jag vill vara öppen och tydligt ärlig med min partner och  känner samtidigt att om mina barn (vuxna idag) vill veta så vill jag även vara öppen med mina barn. Men kanske vill de inte veta och då är det så. Jag är vuxen och de är vuxna.

Ärlighet betyder givetvis inte att det inte finns sådant som kan vara hemligt.

Hur tänker du i denna frågan, jag har inga självklara svar?


fredag 13 juni 2014

I förtid

Längtan i mig handlar om förväntan. Jag längtar till det som ska komma och jag tillåtet mig här och nu att känna glädje för det jag tror ska ske. Jag förkänner känslorna och det är ok. Det är ok även fast det kanske inte alls eller fullt ut blir som jag förväntar mig. 

Känslorna finns där och det är här och nu som jag upplever det. 

Att ta ut glädjen i förskott är skönt för då har jag ändå fått en bra känsla trots att resultatet sedan kanske blir något annat. 

Jag är här och nu och jag längtar.  

Blir jag besviken så är det en annan känsla som också är ok. Det förtar inte känslan nu.

Jag längtar.

Hur ser du på det, är det ok att ta ut en känsla i förtid? Hur gör du? 

torsdag 12 juni 2014

Oärlig

Att vara oärlig klär av mitt samvete. Att vara oärlig skapar stress i mig. Att vara oärlig gör att jag kommer i obalans. Att vara oärlig gör mig osäker. Att vara oärlig gör att jag på ett negativt sätt tappar den kontroll jag tror jag har. 

Jag lärde mig oärligheten och jag förvaltade den. Jag var oärlig mot andra men framför allt oärlig mot mig själv. 

Min oärlighet gjorde att jag tappade respekt för andra och för mig själv. 

Priset var för högt, jag fattade det men ändå gjorde jag det. Min inre osynliga  kraft var för stark. Kraften av sådant jag trodde jag inte hade.  

När konsekvenserna blev för stora gjorde jag mitt val.

Idag påverkas jag starkt av den oärlighet jag ser samtidigt erkänner jag själv att jag inte nått ända fram i min egen ärlighet till mig själv, vissa dagar. 

Hur ärlig är du och hur påverkar oärlighet dig? 

onsdag 11 juni 2014


Rätt tid

Finns det rätt tid för mig för att välja att göra något jag sagt jag ska göra? Finns det rätt tid för mig att säga eller förmedla något som jag vill ha sagt? Finns det rätt tid att tänka rätt saker? Finns det rätt tid att välja att släppa min historia? Finns det rätt tid att sluta att att se fram mot sen?

Troligen inte. All tid är fel och all tid är rätt. 

Jag gick länge och letade efter rätt tid för olika saker. Rätt tid för att vara ärlig. Rätt tid för att börja träna. Rätt tid för att vara sann. Rätt tid för inspiration. Rätt tid för att ta tag i mitt liv.

Det fanns aldrig rätt tid. Vad jag gjorde var bara att skjuta upp det som kändes jobbigt. Grunden var känslan rädsla men förklaringen var att finna rätt tid.

Finns det rätt tid och finns det fel tid? Hur tänker du? 

tisdag 10 juni 2014

Utan du

Jag föddes beroende. Jag blev en människa. Jag tittar på vad du vill och vad du gör för att anpassa mig och för att bli älskad. Jag lever genom dig för att bli sedd. Jag föder mig själv genom dig. Utan dig är jag ingen. 

Jag vill leva utan dig. Jag vill leva mitt liv. Jag vill vara utan dig. Det är på det enda sättet som vi kan mötas . Det är på det enda sättet vi kan existera tillsammans. 

Jag vill vara beroende mig.

Hur beroende är du av andra? 

måndag 9 juni 2014

Vad saknar jag

Länge jagade jag efter något. Länge sökte jag det jag saknade. Vad det var visste jag inte men jag sökte det. Jag sökte efter något jag trodde jag saknade.

Sedan ett tag har jag förstått.

Jag har förstått att jag inget saknade. Jag förstod det när jag insåg att jag redan hade allt. 

Jag behöver inte söka för allt finns på plats. 

Det var när jag trodde att det jag sökte fanns utanför mig själv som jag saknade.

När jag fann att jag hade allt inom mig själv kunde jag till slut känna mig lugn. 

Ibland kommer jag på mig själv att söka igen.

Det är då jag glömt hur det var.

När jag påminner mig själv, vet jag.

Saknar du något? 

söndag 8 juni 2014

Jag är

Vem är jag? Länge en ensam avvikare. Länge en invecklare. I stunder en förvecklare. Som ett resultat en avvecklare.

Jag ville inte vara som pappa inte heller som mamma. Jag försökte vara som tuffa Janne eller bildsköna Per som båda fick tjejerna att beundra. Jag försökte vara smart, vara expert och att visa sådant jag verkligen inte kunde.

Jag var även fejk. 

Jag är inte som andra. Jag är jag rätt och slätt.

Varken mer än alla andra ej heller mindre än alla andra. Jag är precis som alla andra. 

Alla är som alla andra. 

Vad är du? 

lördag 7 juni 2014

Vem följer jag?

Gör jag det jag vill. Gör jag det som jag vill eller andra vill? Vem följer jag? 

Jag vet att jag följt andras drömmar i tron de var mina. Jag vet att jag försökt att undvika andras misstag för att slippa en repris. Jag vet att jag försökt att ändra på andra för att slippa se på mig själv. Jag vet att jag försökt att komma undan mina känslor för smärtan har varit för svår. Jag vet att jag uppfattats som en egoist nör jag i själva verket försökte springa från mig själv.

Mitt huvud har varit i vägen. 

Nu kan jag falla tillbaka men idag lever jag mina drömmar, min längtan, ta lärdom av mina misstag, mina känslor och mitt liv. Jag är fortfarande en "egoist" men utan förnekelse och med ett gott syfte.

Vem följer du? 

fredag 6 juni 2014

Det händer inte fullt ut

Att tänka hur det ska bli och hur jag vill ha det är en sak. Vi kan affirmera, sätta mål, få fram planer, utveckla idéer osv. Jag kan tänka hur jag önskar mitt liv och hur jag inte vill ha det. Jag kan tänka hur det är att vara med någon annan. Jag kan tänka att jag gör upp med mina föräldrar, min chef eller någon annan. Jag kan säga för mig själv att jag inte längre är beroende. Mina tankar kan skapa en massa tankar.

Men!

Det skapar egentligen inget. Jag styr mina tankar men det är bara tankar. Tankarna kan delvis påverka mina känslor, de är en del av min förändring. En del som tyvärr inte så ofta leder enda fram. 

Först när jag gör händer det nått. Först när jag agerar mot den riktning som jag tänker. Först när jag  befinner mig i den situation som kan påverka mig vet jag effekten av mina tankar. Då vet jag hur det känns. 

Är du en sådan som enbart tänker mycket eller blir det både tanke och handling? 

onsdag 4 juni 2014

Tillit

Jag har svikit tilliten som andra haft till mitt bolag. Jag har visat att jag inte kunde motstå frestelsen att bryta tilliten andra hade till mig. 

Det hade ett högt pris. Ibland helt obegripligt att jag var beredd att betala det höga priset. En riktigt dålig affär.

De affärer jag gjorde drev mitt bolag till en djup kris nästan konkurs. Men jag lyckades att göra en rekonstruktion. Inte till det bolag jag hade utan till ett nytt bolag med en annan grund att stå på.

Mitt arbete bygger sedan en tid på att återfå vissa gamla kundkontakter, om det är möjligt och jag vill, men framför allt finna nya kunder som gillar mitt nya koncept. 

Det finns en kund som mitt bolag särskilt vill se komma tillbaka som inte tidigare fick den plats han förtjänade. En av mina nyckelkunder och den viktigaste. Den kunden är jag. Jag har också några andra kunder som står honom närma som har platserna bredvid honom och det är hans barn. 

Har du missbrukat ditt förtroende? Var befinner du dig i så fall idag i den återuppbyggnaden? 


tisdag 3 juni 2014

På eller av

För var jag på i vissa områden men i andra helt av.  

Jag var på i sådant som handlade om att göra, fixa, projekt, vara duktig.

Jag var av i att vara ärlig, närvarande, gör saker utan att få till baka.

I dag är jag på, på ett helt annat sätt. Det betyder inte att jag ibland kan stänga av. Men för det mesta är jag på och närvarande.

Hur är det för dig är du på eller av?

måndag 2 juni 2014

Man kvinna

Vem är jag egentligen. Vad har jag i mig? Vad har jag för strategier? 

En del av mig är det manliga och en annan del är det kvinnliga. Jag talar inte om kön utan sätt att vara. Inte heller om klyschor utan om vad som är manligt och kvinnligt.

Både jag som man men även du som kvinna har valt egenskaper som har karaktären av att vara manligt eller kvinnligt. 

Jag kan se sidor i mig som har mer kvinnliga drag. Sätt att förhålla mig, sätt att tänka sätt att vara. 

På min arbetsplats fick jag för något år sedan höra att jag var det mesta kvinnliga på jobbet. Sagd av en kvinna. Tack för det. Stort att någon ser. Jag hade inte tänkt att det jag gjorde var kvinnligt.

Jag bejakar det manliga och det kvinnliga i mig. Det ökar mitt spektra och ger mig mer tillgångar.

Kan du se det manliga och det kvinnliga i dig? 

söndag 1 juni 2014

Ingen kan stoppa mig

Ingen i hela världen kan stoppa mig. 

Jag är smart. Jag är vacker. Jag är underbar. Jag är klok. Jag är fin. Jag är vänlig. Jag är hjälpsam. Jag är kunnig. Jag är snabb. Jag är en bra samtalsterapeut. Jag är en bra kommunikatör. Jag är en bra volontär. Jag är en bra man. Jag har mycket kärlek i mig. Jag är varken sämre eller bättre. Jag har allt.

Jag heter Johan Andersson och jag är stolt att vara jag. Jag har upplevt en massa i livet. Jag har gjort en massa i livet. Jag har tänkt ännu mer. Av detta har jag fått en massa erfarenheter som gjort just mig till mig. 

Ingen kan stoppa mig, förutom jag själv. 

Vem kan stoppa dig? 

lördag 31 maj 2014

Min egen utveckling

När sker förändringen? När har jag hittat det jag tror jag saknat? Vad var det jag saknade egentligen? Hur ser jag min förändring och hur kommer jag att känna den?

Att arbeta med sig själv är att starta men aldrig sluta. Det är som att börja träna på ett gym och se den förändring som sker med mina muskler, min styrka och uthållighet, för att bebehålla detta behöver jag fortsätta träna. 

I mitt arbete med mig själv kan jag se att mycket har förändrats i mitt sätt att förhålla mig till mig själv men också hur jag förhåller mig till andra. Jag kan se att jag berörs mer och mer och känner saker jag inte tidigare tillät mig att känna. Det smärtar mer,  men jag vill känna den smärtan till skillnad från förr.

Surret i mitt huvud har inte tystnat men däremot påverkar det mig på ett helt annat sätt. Jag lyssnar, jag lär och jag förändrar. Jag lyssnar, jag reflekterar och jag gör.

Rädslor finns kvar men jag ser dessa för vad de är. Jag möter mina rädslor. 

Jag är mindre kontrollerad samtidigt har jag kontroll på ett annat sätt genom att inte ta kontroll. 

Det som är tydligt och uppenbart är att jag känner ett lugn i min kropp. Jag känner en avslappning och ett avslappnat förhållningssätt.

Självklart är jag inte alltid i balans. Jag tappar mig och reagerar instinktivt i mina rädslor men jag hittar snabbt tillbaka till min balans. Jag ser det, jag kan vara ärlig med det och jag hittar tillbaka. 

Det finns dagar då jag bara känner mig som en människa. Tankar och känslor flödar fritt och handlingarna blir som de blir. Snedsteg, baksteg och framsteg.  Det känns skönt att erkänna det för mig själv. Jag är bara en människa. 

Hur märker du att du nått en ny nivå i din egen inre utveckling?

fredag 30 maj 2014

Förändring

Hur öppen är jag för förändring? Hur tillåtande är jag. Är jag villig att lyssna på vad andra tänker och tycker.  Är jag nyfiken och intresserad eller är det så att jag oftast tycker om att lyssna på mig själv? 

Hur öppen är min dörr för att välkomna annat?  

Det är lätt att fastna i min egen uppfattning om världen både i stort och smått. Allt från politik till rutiner i mitt eget hem. Jag skapar vanor som ibland kan vara svåra att bryta. 

Det ska vara på mitt sätt. 

Tjurig? - definitivt! Rädd? - troligen! 

Förändring skapar ett vakuum. 

Hur öppen och villig är du att bryta något gammalt och ta in något nytt och obekant? 

torsdag 29 maj 2014

Allt för att slippa

I livet har jag gjort många bra saker men också saker som varit åt helsike. Saker som gjort andra besvikna, arga och hämndlystna. Även jag har förbannat det mesta av vad jag gjort som varit dumt.

I stress kan jag göra en massa konstiga saker. Stress för att jag varit rädd. Rädd för att bli avslöjad, rädd för att bli ensam, rädd för att bli lämnad, rädd för att inte bli älskad och bland annat rädd för att inte bli använd. 

Stressen har fått mig att göra vad som helst för att slippa känna. 

Min strategi ledde mig också dit. Jag gjorde allt, även de dåliga sakerna för att slippa känna rädslan. 

När jag blivit påkommen med alla mina dumma saker har jag istället lovat allt för att slippa känna stressen att bli bortvald. Dyrt och heligt har jag lova. Aldrig mer, aldrig mer!

Så kom tryggheten tillbaka igen och så var jag där igen för att göra något dumt för att täcka den där gamla rädslan som jag tidigare lovat att sluta med. Lite som kakburken, bli avslöjad med handen i den, lovar allt och så kommer suget igen. 

Inte förrän jag bottnat i konsekvenserna och finner grundorsakerna till mina beteenden har en förändring skett.

Försöker du förändra dina symtom eller orsaken till dessa? Äter du för mycket, tränar för lite eller för mycket, städar som en tok, kemiskt beroende, beteendeberoende, osv?

onsdag 28 maj 2014

Min far och jag

Såg ett fotografi av min far i helgen. Jag tror han var kring 70 år då. Jag påmindes att det fanns stora likheter mellan honom och mig och att jag har tydliga drag av honom i mig. Både drag jag kan älska och tycka om men också drag jag skulle önskat att få slippa.

Det blir som att älska och inte älska på samma gång. Älska och inte älska, mig själv.

Det kanske också är det som ibland blir oss barns största svårighet att växa upp i en relation där föräldrarna inte kan visa varken sig själv eller varandra kärlek. Vi är till hälften den ena och till hälften den andra. Någon att älska men också någon att inte älska.

Min far gjorde, även han, så gott han kunde. Han lärde mig allt han kunde. Både det som var bra och det som var mindre bra. 

Jag förlåter mig själv för det jag inte såg hos dig i dina försök att visa kärlek och omtanke samt min brist att uppskatta det som du försökte göra. Jag glömde att acceptera dig för den du var.

Jag förlåter dig för att du inte levde upp till det jag förväntade mig. Hur skulle du kunna veta det. Även i dig bodde ett barn som var rädd. Först sedan jag hittade det lilla barnet i mig förstod jag det. 

Hur ser förhållandet ut till din far? Har du eller har du haft en far som också gjort så gott han kunnat?