Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

torsdag 23 oktober 2014

Inga andra gudar

När jag lägger mitt fokus utanför mig själv  börjar jag jämföra och döma. Jag börjar att dissa och gilla. Min väg blir kantad av jämförelser som säger om jag är ok eller inte ok. Har jag rätt tankar, känner jag rätt och gör jag rätt? Har jag rätt kläder på mig? Är jag för smal eller är jag för tjock? Hur ser min hy ut? Mina naglar, min mage, mina fötter och tår? Säger jag rätt saker och hur uppfattas jag av andra? Är jag tillräckligt intelligent och duger jag? Jobbar jag tillräckligt fort? Tycker chefen att jag är ok? Tycker jag att jag är ok? Valen blir i skepnader av bra eller dåligt. Döma, fördöma men sällan gilla och tycka om.

Jag skapar andra gudar jämte mig Gudar som talar om, om jag är rätt eller fel. Gudar som pekar med hela handen och oftast dömer ut den jag är. Gudar som jag aldrig kommer att kunna leva upp till supportat av media, facebook, film och reklam. Gudar som lär mig att aldrig vara nöjd. Gudar som lär mig att hata och att aldrig glömma det som varit.

Guden heter mitt ego.

Men jag har en annan gud och det är jag. Jag har en gud som vill visa sitt genuina jag. Jag har en gud som är skör och jätteglad. Jag har en gud som är ledsen och väldigt arg. Jag har en gud som gör fel och som gör rätt. Jag har en gud som gör bra val och mindre bra val. Jag har en gud som blir väldigt rädd men som ofta idag är fylld av mycket kärlek.

Jag älskar min gud, mitt jag.

Jag ska göra mitt bästa för att inte ha andra gudar jämte mig.

Vem är din gud?

onsdag 22 oktober 2014

Insikt och utsikt

Livet handlar om utsikt och insikt. Utsikt för att vara medveten om det jag har runt omkring mig som påverkar mig. Insikt om det som sker inom mig. Utan vilja och öppenhet att observera det som sker både runt omkring mig och i mig finns chans att jag tappar bort mig själv. I båda fallen kan det finnas risk att jag går vilse som i sin tur gör att det kan få konsekvenser för mig. 

Många av oss försöker ha koll på och kanske rent av kontroll på det som sker utanför oss och inom oss. Jag var en sådan person. Ju mer jag försökte kontroller desto mer tappade jag min kontroll och mitt fotfästet. Jag tappade mig själv om vem jag egentligen var, vem jag ville vara och hur jag ville ha det. 

Tänk om livet bara är och att jag genom mina dagliga insikter och utsikter betraktar vad som sker och förhåller mig till det. Tänk om det är så att jag egentligen inte kan styra alls. Jag vill tro att det är så och vad jag behöver göra är att förhålla mig till det genom min öppenhet, ärlighet och min villighet. 

Jag väljer att se på mig själv öppet och tillåtande och jag väljer att acceptera det som sker. Jag väljer att göra nya val utifrån vad som sker. Jag väljer att lära mig. Jag väljer att förhålla mig till det som sker och framför allt vara uppmärksam på det som sker, i mig och utanför mig. Min väg är min väg och din väg är din väg. Jag kanske väljer din väg ibland men då för att jag vill det och för att jag lyssnat till mina egna syften och avsikter. 

Jag väljer att se in och jag väljer att se ut.

Vad väljer du? eller tänker du att du inte har något val? 

tisdag 21 oktober 2014

Tack min kära!

Tack för att du kom! Tack för att du ställde dig vid min sida. Tack för att du lyssnar och vill veta vad jag egentligen känner. Tack för att du valde att se mig och inte min yta. Tack för att du tillåter mig att vara genuin och skör. Tack för att du tillåter mig att göra fel utan att döma mig. Tack för att du väljer att se hela mig och det jag står för. Tack för att du finns och gör mig till en hel människa av kött och blod, av tankar och känslor och handlingar som blir en konsekvens av dessa. Tack för att du väger mig på guldvåg och och ser mina minsta förändringar. Tack för att du förstår att jag gör så gott jag kan. Tack för att du inser att det var min rädsla som fick mig att förskjuta dig.

Utan dig är jag ingen. Utan dig förstår jag inte vad som skulle kunna hända. Utan dig kommer jag för alltid att vara ensam.

Jag lovar att vårda dig ömt och vackert. Jag lovar att skapa dig den plats du behöver. Jag lovar att aldrig mer ställa dig åt sidan. Jag har alldeles för länge ignorerat dig och hållit dig undan. Jag har allt för länge föst undan dig när du visat din ömhet för mig.

I mina drömmar vill jag möta dig. När jag vaknar upp är du den första jag vill se. Under min dag vill jag känna att du är med mig och skulle jag tappa bort dig vill jag ganska snart känna din hand igen. På kvällen vill jag möta dig med min dag och när vi går i säng vill jag att du är det sista jag omfamnar innan jag somnar in. 

Tack för att du inte övergav mig och verkligen kom tillbaka.

Tack för att du finns.

Tack mitt jag!

Har du kontakt med ditt genuina jag? Vad händer när du tappar kontakten och när du sedan får tillbaka den igen, vad får det för konsekvenser för dig?


måndag 20 oktober 2014

Kram

En enda liten kram. Ibland är det enda som jag behöver. En enda liten kram. Jag behöver känna närheten och att någon ser mig. Känna beröringen och att någon bryr sig. Känna omfamningen att vara i sammanhanget. Känna värmen som en överföring av lite annan energi. Jag vill ge en kram och jag vill få. En kram kan lätta och få mig att känna förståelse.

En kram kan också, tyvärr mötas av osäkerhet. Att ge en kram är inte givet för den kan uppfattas så olika. Det är inte självklar inte heller att alla ens vill ha en sådan i alla stunder. 

Ibland kan det vara bra att vänta in det som sker innan kramen kan ges och ta emot. 

Ibland blir kramen bara fel men många gånger väldigt rätt. Den bryter på något sätt ett dött läge.

För mig står kramen för
Kärlek: ett sätt att visa kärlek 
Riktning: ge på rätt sätt och med rätt styrka 
Ansvar: mitt ansvar att välja att ge
Mod: mod att våga

Vad står kram för dig? 

söndag 19 oktober 2014

...eller är det så här? - kärlek del 3

Kanske är det så att när jag med min historia griper tag i varje strå som finns för att få den bekräftelse och kärlek, jag kanske tyckte jag inte fick i min uppväxt. (OBS! ..jag tyckte jag inte fick!). I dessa lägen är det jag som försöker kontrollera en kärlek som aldrig någonsin kan kontrolleras. Då är det också dömt att misslyckas. 

Kärlek går inte att fångas eller stängas in. Kärlek kan inte avkrävas eller tvingas fram. Kärleken är. 

Om inte mina föräldrar levt upp till min bild av hur föräldrar ska vara kan detta inte vara mina föräldrars fel. 

Vägen till kärlek är vägen från kontroll. Jag behöver helt släppa taget i min iver att kontrollera mig och andra. Min tro blir lätt att jag genom kontroll kan kan få det jag saknar så också kärlek, tillit och bekräftelse. Hur fel har jag inte haft. 

Vägen till ett kärleksfullt liv är genom min tillit och tro att kärleken redan finns inne i mig. Det jag sökt och försökt att kontrollera har hela tiden funnits i mig. Jag trodde den skulle finnas utanför mig men jag hade den redan från början. Jag sökte något jag aldrig saknat. Jag avkrävde något från andra jag redan hade tillräckligt av. Jag jagade och beklagade den kärlek jag enbart kan få kontakt med via kärlek. Hur tänkte jag. 

Ifrågasättandet ligger i mig, där med äger jag också lösningen. 

Fylld av kärlek är jag kärleken. Jag är. 

Hur nära har du kontakt med kärleken i dig själv? Den finns där men så länge du försöker kontrollera den kommer den att hålla sig gömd inne i dig.  

lördag 18 oktober 2014

...men varför sker det inte?

Det är konstigt. Många verkar veta, inklusive jag själv vad kärlek är. Vi kan sätta ord på det och vi har eller tror oss ha upplevt det. Men ändå får vi inte det att fungera och kan bevara kärleken till oss själva och i relation till någon annan. Många av oss känner oss ensamma och många lever som singel. Många har försökt någon gång att finna sin kärlek, en del har givit upp andra försöker om och om igen. Vissa har givetvis också lyckats att finna sin livspartner och medspelare. 

Vad är det som göra att det blir så svårt? Vi blir fler och fler på jorden samtidigt känner vi oss mer och mer ensamma. 

Är kärleken svårfunnen och sällsynt? Är kärleken något unikt och svårfångat? Är kärleken kanske uppsatt på en piedestal och överskattad? Är kärleken bara en dröm som få eller ingen får ta del av? Vad är det som gör att det blir så svårt? 

För mig har det till hundra procent handlat om mig själv. För mig har det handlat om min egen svårighet att välja mig själv och min egen kärlek till mig själv. Allt annat i min upplevda kärlek har bara varit effekter av denna brist. 

Det är inte möjligt att finna kärleken om jag samtidigt inte själv vet hur jag ska hantera dessa känslor inom mig själv och om mig själv.

Oavsett min historia så kommer jag aldrig att finna den om jag inte först finner den i mig själv. Jag kommer alltid att uppleva mig som dömd och stå tom om jag tror att jag först ska finns kärleken utanför mig själv. 

Vägen dit, för mig har handlat om att till hundra procent möta mig själv, granska mig själv, se mig själv, älska varje del i mig själv och njuta av min egen närvaro om och om och om igen. 

Först då när jag fyllt den bägaren över bredden finns kärlek över till någon annan. 

Då är kärleken. Då är kärleken ren och ofärgad av mina egna dolda syften. Då är kärleken osjälvisk. 

Min väg dit kantas ibland av misslyckanden men jag har rätt riktning och jag har en rörelse som hela tiden för mig framåt. 

Jag är på väg till kärleken. 

Kärleken som är. 

Vilken riktningar har du? Har du fart? Eller kanske är det så att du behöver byta fokus för att hitta rätt riktning och få fart? 

fredag 17 oktober 2014

Kärlek är

Just det. Kärlek är. Kärlek tillverkar jag inte eller tänker. Kärlek söker jag inte eller väcker. Kärlek vårdar jag inte eller skyddar. 

Kärleken är. Kärleken kommer till mig när jag är beredd men helt oförberedd. Kärleken är där när jag hittat den i mig själv. Kärleken visar sig när jag minst anar det och från håll jag aldrig kunde förutse. Kärleken finner jag i mig själv. 

Kärleken är.

Handlingar som handlar om betygelser eller medvetna val, för att hålla kvar. Handlingar som handlar om att offra en del av mig eller ge gåvor. Handlingar som arbetar för att återfå eller återta en brusten kärlek. Allt detta är inte kärlek för mig. Där är bara sätt att kompensera mina rädslor. Kärlek är motsatsen till min andra av två känslor, rädslan.

Kärlek är. 

Kärlek är när jag utan egen vinning ger min kärlek till någon annan. Kärlek är när jag blir uppfylld av något som det är svårt att sätta ord på. Kärlek är när jag förstår att kärleken mött mig. Kärleken är en del av min existens just för att kärleken är.

Kärlek är.

När jag klarar av att förstå att jag inte mött kärleken är det kanske först då jag förstår att det är den jag behöver möta.

Kärlek är.

Har du mött kärleken? Om du har det beskriv kärleken så gott det går, var sitter den och hur visste du att det var det? Om inte hur skulle du vilja uppleva kärleken?

torsdag 16 oktober 2014

Växande eller undergång

Hur gör jag för att min relation ska bli ett växande istället för en undergång. Vad krävs för att min relation ska bli en positiv del av mitt nu och min framtid. Vad behöver jag göra för att känna mig som en egen person i en tvåsamhet? 

För mig saknade jag nycklar för en sund relation. Det jag lärt mig hemifrån fortsatte jag att imitera när jag blev vuxen. Jag gjorde som jag sett och upplevt men med min egen tvist. Många saker var på liknande sätt utifrån min manliga förebild. Kopiering av hur att ta hand om mig själv och hur jag tog hand om min partner. Resultatet ledde till det jag varit med om. Kaos, otrygghet och ensamhet. 

För att förändra min gamla bild behöver jag lära om, göra om och göra rätt. Jag behöver se min del och arbeta med den, enbart. Allt annat blir fel fokus och utan resultat. När jag tagit tag i min del och funnit mitt läkande, släppt min historia och hittat balansen ökar förutsättningarna att hitta någon annan att dela mitt liv med.

Nej det finns inga fullkomliga människor utan fel och skavanker, det är inte det jag talar om. Felen är en del av charmen och mitt jag. Det handlar om att vara medveten om de fel och skavanker jag har, som en varudeklaration, en egen besiktning. När jag ökar min egen medvetenhet om mig och mina karaktärsdrag och beteenden ökar också mina möjligheter att inte falla tillbaka i gamla tankemönster och automatiska tankar. Det handlar om att inte falla tillbaka till gamla känslouttryck utan att koppla ihop det med mina tankar. Det handlar om att inte falla tillbaka till gamla automatiska beteenden som triggar igång mitt gamla jag.

Vad det handlar om är att vara öppen, villig och ärlig att våga se mig själv och våga se min del i det som sker i min relation och ta relationen med denna kunskap till en ny nivå.

Jag har mina fel och brister men jag har också mina tillgångar. Med dessa byggstenar vill jag gärna bygga en relation. Jag är öppen att våga pröva mina tankar och känslor tillsammans med dig. Jag är beredd att våga öppna det som tidigare kanske också var dolt för mig, även till dig. Jag är beredd att att vara genuin och skör. Jag är beredd att våga brista ut i fullständig okontrollerad glädje och tillit. Jag är beredd att släppa på min kontroll och fullständigt släppa taget. Jag är beredd att släppa ut min ärlighet till mig och dig.

Led mig som jag vill få möjlighet att leda dig. Leda oss iväg till en strand vi tidigare aldrig varit på. Möta våra jag och vår gemenskap utan bindningar och utan krav bara i syfte att låta oss växa mot ett ändlöst hav.

Välkommen!

Vad behöver du göra för att möta dig själv och andra med stor öppenhet, villighet och ärlighet?



onsdag 15 oktober 2014

Så enkelt men ändå så svårt

I en relation behöver jag först möta mig själv och dessutom möta en annan. Som om det ibland inte var nog att just bara möta mig själv. Jag behöver finna sätt att ta hand om mina egna känslomässiga reaktioner och tankar samtidigt som jag behöver vara öppen för att ta emot den andras. 

Detta är inte lätt särskilt när det gått ett tag i relationen och min fantasibild sakta bytts ut till en annan bild. 

Vad jag såg i början var spegelbilden och vad jag ser efter det är min egen bild av det som sker. Allt jag föreställer mig är min egen bild av det som visar sig och sker. Jag gjorde mitt val i att starta en relation och jag väljer även hur jag ska förhålla mig till denna relation. Vad är jag beredd att förändra och vad står fast. Vilka var mina syfte då och vilka syften har jag nu. 

I min relation behöver jag på samma sätt som med mig själv vara uppmärksam på min del i det som sker. Vad jag gör, mina tankar och mina känslor.

Ett bra sätt mot mig själv och min partner är att vara uppmärksam på en del saker och principer.
- öppen relation som handlar om att inte begränsa mig eller den andra.
- öppen för att visa vad jag undanhåller för den andra.
- öppen för att visa vad jag vill erkänna till den andra som jag gillar
- göra saker tillsammans
- känna saker tillsammans
- tillåta att bli osams
- tillåta att bli sams
- tänka saker tillsammans

När jag är öppen med mina tankar och känslor ökar möjligheterna att komma mycket mycket nära men ändå vara en egen person. Då finns chanserna att växa ihop med ett jag,ett du och ett vi. 

Hur gör du för att lyckas i dina kärleks eller partnerrelationer? 

tisdag 14 oktober 2014

Identifiera gillandet

Jag sökte och det händer även nu att jag söker andra människors reaktioner. Förut var det en rutin, nu är det en ovana som kallar på mig ibland. Jag behövde ogillandet eller gillandet för att bli bekräftad. Jag blev antingen en förövare eller ett offer fast jag egentligen redan från början hela tiden just var ett offer.

Idag slår det mig ibland hur jag med automatik faller tillbaka i detta. Mina tankar spelar mig ett spratt och vanan tillåter det.  Särskilt uppstår detta när jag avviker från normen och blir, om än kort, osäker i mitt val. Historien tar grepp om mig och lurar in mig i bekräftelsehörnet och behovet av ett godkännande. Jag märker hur jag idag som tidigare söker för att identifiera människors reaktioner. 

När det gäller godkännandet, varför gjorde jag och gör jag detta? Jo jag bekräftar egentligen min egen osäkerhet om mitt eget val. Jag luras att falla in i en gammal tanke om att jag inte duger.

Mitt dagliga arbete handlar om att hitta balansen och observera mitt sätt att agera och göra det till en automatik. Boosta mig med daglig injektion om att jag är en unik människa som gör mina val. Jag är en en människa som gör egna val och de val jag gör är helt ok. Jag behöver inte få andras gillande eller för den delen allas ogillande för att bli bekräftad. Jag gör mig vinn om att min grundkänsla i min kropp är att jag är och det räcker. Jag fokuserar också på att allt som jag tänker är sprunget från mig själv och mina egna tankar om mig själv. Det som sker utanför mig själv har inte alls med mig att göra utan enbart hur jag förhåller mig till det som sker utanför mig själv. jag väljer hur jag hanterar mina egna spöken. Andra får ta hand om sina egna spöken. Jag hittar alltid den gemenskap som jag behöver om jag har tillit till att det jag tror på blir mitt signum.

Hur boostar du dig själv för att duga för dig själv?

måndag 13 oktober 2014

Min motor mitt liv

Kroppen, mitt liv är fantastisk. Den fungera som helhet vilket innebär att den tar in alla fakta och ger mig det jag vill ha. När jag säger all fakta så menar jag just all fakta. Fakta och intryck om vad jag tänker, om vad jag känner och vad jag gör. Den tar med andra ord inte enbart in en del av allt detta utan just allt. Den styrs sedan av det som är mest dominant i mig. Svaret och resultatet av vad jag önskar är inte alltid det jag tror ska visa sig utan just styrt vad det är som styrs inom mig.

Tänk en motor med en massa delar. När delarna samverkar är den en helt perfekt motor. När delar i motorn inte fungerar som de ska kommer det att på sikt få allvarliga konsekvenser för dess livslängd och funktion.

Tro inte att en enbart bra tanke leder till det resultat du tänker. Tro inte att enbart en bra känsla leder till det resultat du känner kan komma. Tro inte att enbart bra handlingar som du gör kommer att leda till det resultat du försöker få till.

Resultatet kommer att bli mediokert! Du kommer att samla på dig ytterligare en besvikelse och en ny insikt om att du är värdelös och att de insatser du gör inte leder någon vart. Du kommer att samla på dig av en ny historia som säger dig att du är misslyckad och inte kan nå framgång i ditt liv. Ryggsäcken får mer påökt av något som är dåligt och genererar nya tankar om dig själv som verkligen inte är sanna men som du tror är sanna.

Jag gjorde så. Jag var för mycket i huvudet och tänkte enbart tankar. Jag var för mycket i känslan och lyssnade för mycket på vad jag kände. Jag agerade en massa men uppnådde ändå inte de resultat jag ville. Det jag tidigare missade var just kombinationen som skulle leda mig till det resultat jag ville. Jag förstod inte då hur viktigt det var att dessa tre enheter behövde gå parallellt och samverka. Jag tänkte bra tankar som skulle kunna leda till ett bra resultat men jag glömde att känna in att jag också skulle vara värde det resultat det skulle kunna ge. Jag gjorde bra handlingar som skulle kunna leda till ett bra resultat men jag glömde att jorda handlingarna i mig själv. Jag kände in vilka beslut jag senare fattade som ledde till handlingar som jag inte hade tänkt vilka konsekvenser det skulle få.

Allt jag gjorde lede alltid till samma resultat, resultatet som jag försökte att undvika.

Om jag gör mig medveten om mig själv, ser alla mina delar och låter dessa samverka kan resultatet aldrig misslyckas. Då känner jag att det blir bra, jag tänker att det blir bra och då leder det till att det blir bra handlingar. Haltar ett av benen blir resultatet haltande.

Bygger du upp ditt liv och din person på misslyckanden eller lär du dig av det som blivit fel och skapar balans i dina beslut och dina handlingar?


söndag 12 oktober 2014

Jag skiter i din historia

Jag vill inte tala med din mamma eller din pappa, mobbingen eller övergreppet. Jag vill inte möta det som var. Jag är helt ointresserad av att höra historierna om och om igen om sådant som har hänt för länge sedan.

Jag vill möta dig! Jag vill möta dig idag som den fantastiska människa du är idag. 

Så länge du håller dig kvar i historien om en bara för en sekund håller du också kvar dig vid att inte vilja förändra läget till att istället vara i nuet. Så länge du är mer villig att ägna ditt liv åt det förgångna och inte vill skapa dig en ny historia, är jag inte intresserad att vara din vän. Att se dig förtvina i historiens helvete gör mig bara ledsen. 

Jag blir trött och ointresserad och jag märker att all den energin också förflyttar mig själv till historien. 

Jag säger inte detta för att jag inte älskar dig utan jag säger det just för att jag älskar dig. 

Att förflytta mig till ett nu läge kräver ett aktivt kontinuerligt arbete. Att vara här och nu är att tillåta mig och acceptera det som sker just nu. Jag är i det som är och jag tänker och känner det jag tänker och känner utan att fly. Jag uppskattar att få vara med om allt som sker just nu även fast det ibland kan smärta mig. Jag accepterar att jag alltid har någon del i det som skett och det som sker och förstår att det är bara jag som kan förändra min egen situation. Själv eller med hjälp av någon annan. 

Jag skapar rutiner för att förstå att jag inte har ett val och för att lyckas med det jag vill. Jag styr mig i en riktning där jag vill vara. 

Hur mycket ägnar du ditt liv åt din historia?  




lördag 11 oktober 2014

Syften

Jag är inte objektiv även fast jag ibland in i märgen trott det. Jag har en uppfattning om hur saker och ting är och jag har en uppfattning om hur det ska vara. Att förneka min subjektivitet är att förneka mig själv. Med allt jag tänker och tycker har jag syften med allt som jag gör. Syften som kan vara tydliga eller dolda. Tydliga för att jag vet redan innan varför jag gör de val jag gör, ställer de frågor jag gör eller tänker som jag tänker. Dolda genom att jag har en baktanke i mitt agerande men som inte direkt är tydligt för mig själv. Jag kan ha en historia som speglas i det som sker just nu eller att jag kan ha en strategi som genomsyrar i allt jag gör som är sprungen i mitt förflutna och som jag inte direkt ser. Gamla rädslor, besvikelser och upplevelser.

När jag väljer att vara uppmärksam på mina syften och ser till att de blir tydliga och ärliga för mig själv ökar chansen att det också blir bra i min kommunikation med andra. Andra behöver inte gissa vad mitt syfte är, de har enklare att förhålla sig till mig och jag själv får en mer klar bild över varför jag gör som jag gör och varför jag tänker som jag tänker. Mina känslor ges möjlighet till att känna kärlek istället för rädsla, andra ges möjlighet att mötas av öppenhet och ärlighet vilket skapar grund för kärlek. 

Tvärt om skapar både alienation i mig själv och hos andra. 

Min närvaro på jorden vill jag ska präglas av min egen kärlek till andra och mig själv.
Hjälp mig om jag hittar andra vägar än dessa. 

Vilka syften har du och hur gör du för att minska på dina dolda syften? 

fredag 10 oktober 2014

Försökt och försökt

Om och om igen gör jag samma sak. Om och om igen repeterar jag vad jag tidigare gjort. Samma lösningar för att förändra något som jag inte vill ha eller lider av. Om och om, om och om igen. Samtidigt beklagar jag mig att jag inte kommer vidare och kan se någon förändring. 

Om det jag prövat inte löser mitt problem kanske jag behöver finna någon annan lösning eftersom den lösning jag använder inte verkar fungera. Eller kanske är det så att jag försöker lösa fel problem eller att jag bara löser ett symtom. Det är lite som att byta skor ideligen för att de slits snett när det egentligen är mitt ben och min hålfot som behöver justeras. Kanske en långsökt liknelse men ändå, vi behöver finna grundproblemet. 

Jag frågar mig ofta, varför fungerar inte det som jag gör. Jag sover på det. Oftast märker jag att jag löser ett symptom eller att jag tänkt som jag alltid tänkt. Ibland ber jag om hjälp och ofta när jag formulerat frågan till någon hittar jag lösningen själv. Ibland har någon annan min lösning.

Jag tillåter mig att våga möta mig själv och mina hinder och jag tillåter mig att be om hjälp. 

Om jag tänker som jag alltid tänkt
så gör jag som jag alltid gjort.
Då blir det som det alltid varit

Försöker du lösa ett symtom eller försöker du lösa det verkliga problemet? Om du inte lyckas hur gör du då idag? 

torsdag 9 oktober 2014

Hur jag väljer att definierar mig

Hur jag väljer att identifierar mig styr  mina tankar, känslor och handlingar. Jag kan välja att identifiera mig som ett offer och jag blir ett offer styrt av vad någon annan gör eller har gjort. Jag kan välja att vara dominant förövare och få konsekvenser av att alltid få vara ensam och därmed vara ett offer. Jag kan välja att vara en beroende och aldrig vara den som går att räkna med och därmed vara ett offer. Jag kan välja att vara en före detta beroende och fortsätta att identifiera mig med att vara ett offer med de begränsningar det kan innebära. 

Jag kan också göra ett val att vara något annat. 

Offret som gör upp med sin historia och väljer att vara som vem som helst både i tanke, känsla och handling genom att bland annat tala om de möjligheter jag har. Den dominanta som väljer att sluta kontrollera andra och istället blir öppen för andras idéer och tankar. Den beroende som väljer att vara en fd beroende och därmed identifiera sig med en annan ny grupp som börjar ta kontroll över sitt liv. Den före detta beroende som väljer att identifiera sig som en person, med ett öppet sinne till att ha möjlighet att känna vad han vill, tänka vad han vill och göra vad han vill. Varken ett offer eller en förövare. 

Vilka steg jag än väljer. Vilka roller jag än tar. Vilka rörelser jag än gör så handlar det om just att förflytta mig från en nivå till en annan. Bara flytten i sig kommer att göra skillnad. Det handlar om att förstå att valet är mitt eget och alltid har varit mitt eget oavsett vilket liv jag levt. Oavsett  hur utsatt jag varit. 

Jag väljer hur jag förhåller mig till mig själv och jag väljer hur jag förhåller mig till andra. Ur detta skapas mitt liv, min definiering av mig själv. 

Idag definierar jag mig som en man som är älskad av mig själv och andra. Idag definierar jag mig själv som en människa med alla möjligheter till framgång. Idag definierar jag mig som en man som har tillgång till alla mina känslor och tankar. Idag definierar jag mig som en man full av kärlek med bara goda handlingar i min kropp.

Hur definierar du dig? 

onsdag 8 oktober 2014

Inga fler ursäkter

När jag trycks upp mot ett hörn kommer mina förklaringar och ursäkter. Då går jag i försvar och försöker att komma undan. Allt detta handlar om att hålla kvar vid det gamla och inte ge mig in i det nya. Allt handlar om att ha lite lite kvar av fördelen av att vara kvar i det förflutna i tanke, känsla och/ eller handling. Det blir som om jag inte är beredd att vara öppen för det nya för det gamla är mer bekant och invant trots konsekvenserna.

Mina ursäkter är mitt hinder till förändring. Mina ursäkter låter mig vara kvar i rollen som offer. Jag vill påstå att det är offret i oss som är ursäkten som låter oss vara kvar. På något sätt är offret den alien i min kropp som tagit makten.

Väljer jag istället att vara öppen för nya intryck, tankar och handlingar finns det en chans att mina känslor kommer att uppleva något annat. Väljer jag att konstant tala och tänka på min närvaro idag och vad jag faktiskt upplever med mig själv och andra förflyttar jag mig själv till ett annat fokus. Detta i sin tur leder mig in i nya vägar och nya riktningar. Jag skapar mig en ny historia som blir bekant och tar över min gamla historia.

Det blir lite som coop- reklamen; "- Tänk om ekologiskt är det normala och det icke ekologiska är det onormala" då har vi helt plötsligt ett helt annat utgångsläge.

Om jag skapar det nya normala och låter det ta plats så tränger jag ut mitt förflutna. Om jag ägnar all min tid att tala och tänka på det som är och inte det som varit finns det inte en chans i världen att min historia får plats. Mitt nya normala tränger bort det gamla normala.

Har du redan börjat skapa en ny historia eller har du kvar dina ursäkter för att kunna få leva  kvar i din gamla historia?


tisdag 7 oktober 2014

Hämnd- att vinna

Det är så lätt att tänka att jag ska ge igen. Det är så lätt att gå i motargument för att vinna och få rätt. Hämnden och motargumentet ska återfå min heder och min rätt. När jag får detta har jag vunnit.

När jag fortsätter ett krig gör jag på samma sätt som den jag tycker har startat kriget. Jag för kriget vidare och blir en bärare av en negativ handling. Jag bär den vidare i mig själv, i min kropp, i mina tankar och i mina handlingar. Sinnesron kommer aldrig att infinna sig för jag vill få rätt. 

Väljer jag istället att inte agera på någon annans handling kommer handlingen som gjorts att självdö. Handlingen kräver nämligen en mothandling för att effekten ska överleva. Väljer jag att göra en mothandling har jag också tagit över en konflikt som enbart kommer att få den effekt den avsåg att ge. Jag bär konflikten vidare i mig och konsekvenserna kan få oanade följder i mig, både fysiskt, mentalt och känslomässigt.

När jag själv väljer istället för att följa vad någon annan valt är chansen större att saker och ting blir som jag vill. 

"Om någon slår dig på din ena kind,
vänd den andra kinden till."

Har du lätt för att gå in i en konflikt någon annan startat eller väljer du ett eget spår att åka i? 

måndag 6 oktober 2014

Det ändlösa lärandet

Både mina brister och mina positiva förmågor är en del av mig. Båda är tillgångar. Mina positiva förmågor utvecklar jag och är oftast ganska uppmärksam på att de finns. När det gäller mina brister vet jag om att de finns. Jag är uppmärksam på dessa och jag finner metoder för att förhindra dessa genom att bl.a. ta hjälp av andra eller finna egna sätt att coacha mig själv så att de förminskas.

Men det finns ytterligare ett sätt att ta hand om mina brister.

Ytterligare ett sätt att ta hand om mina brister är att vända mina brister till något positivt. Alla de brister som jag har är också en källa av kunskap. Alla de brister jag har har givit mig en kunskap som jag kan dela till andra. Alla de brister jag har har lärt mig något om mig själv som jag kan dela med andra. Jag har en kunskap om hur man kan agera och vad det får för följder vilket jag också kan ta med mig i min kommunikation med andra när vi t.ex. samarbetar om något. Har jag dessutom hittat ett sätt att hantera mina brister har jag ytterligare en kunskap.

Allt jag gör ger mig erfarenheter och blir min kunskap som jag kan förmedla till andra, vara vaksam på när jag behöver hjälp med dessa eller hjälpa andra med att övervinna.

"Det finns inget som är dåligt, 
det finns bara sådant som ger mig kunskap"

Vad är dina kunskaper om dina bra och mindre bra sidor? Har du hittat ett sätt att använda dig av dina mindre bra sidor på ett positivt sätt?

söndag 5 oktober 2014

I relation- min kärlek

Jag har haft en mängd relationer. Både en mängd partner relationer och relationer med andra människor. Att leva är att komma i relation med andra. Jag kan inte undvika det. Jag har också en relation med mig själv. 

Mitt sätt att relatera till andra, partners och mig själv förändras över tid. Under mycket lång tid blev alla mina nya relation en repris på den gamla. Jag återskapade ett gammalt bekant både välkommet och oönskat mönster och resultatet blev det samma. Jag levde i det nya men med mitt gamla sett att se relationen. Jag bekräftade min historia. Resultatet blev det samma. 

Idag vill jag uppleva något annat och jag vill få ett annat resultat. 

Jag startade det nya genom att börja få en vettig relation med mig själv. Jag började att älska mig själv. Detta var nödvändigt. 

För att älska mig själv var jag tvungen att göra mig av med det som höll mig kvar i ett fast grepp, min historia, vilket ledde till att jag själv inte älskade mig själv.

Väljer jag att tala om min historia rör jag mig själv omedvetet och känslomässigt tillbaka till min historia. Väljer jag att tala om idag rör jag mig själv medvetet till min nu situation och har större chans att befinna mig där. Jag vill vara där. 

Jag är tacksam för att det finns ett val och att jag gjort det valet.

Idag har jag en relation, en kärleksrelation  som ger mig oerhörda utmaningar och prövningar. Ingen annan relation har öppnar mig så som denna. Den var utmanande från första gången vi hade kontakt och den slutar aldrig att utmana mig. Jag hoppas att den aldrig slutar att göra det. Jag ör en del av art det blir så.

Nyckeln är att jag för första gången vågar möta mig själv och se på min del i det som sker. Utmaningen är att våga känslomässigt ta in det som sker och den kärleken jag villkorslöst får. Utmaningen är att stå kvar och inte ducka för den bekräftelse jag bjuds på. Det är nämligen så lätt för mig att vifta bort det jag får för att jag själv inte riktigt kan ta in och tro på det som sker. Det handlar om mig själv.

Jag är kär sedan ett tag tillbaka och jag tänker bibehålla den känslan som genom att bekräfta min egen kärlek till mig och att inte ta för givet det jag får. Kärleken är en färskvara och ska hanteras varsamt. Även kärleken till mig själv. 

Jag älskar mig. Jag älskar dig. 

Hur tillåtande är du i att våga älska dig själv? Hur påverkar det dina relationer? 

lördag 4 oktober 2014

Jag älskar dig

Hur svårt kan det vara? Bara de tre orden . Det är bara de tre orden som jag behöver säga till någon annan. Tre ord men ack så viktiga. Jag älskar dig.

När jag är förälskad slinker de bara ur. Orden finns där och jag säger det om och om igen. Jag finner alla tillfällen till att tala om det. Jag tar initiativ till det och jag lockar. Jag bjuder till och jag pockar. Jag älskar dig blir som ett mantra. Jag känner mig älskad och jag kan bjuda tillbaka. Jag vill ha något och säger de ord som lockar bäst. Jag ger all min kraft för att få. Just då känner jag verkligen att det finns full ärlighet bakom dessa ord, utan tvekan. 

Sedan går det några år och min kraft falnar. Jag fick det jag ville ha och det blir en vardag. Jag säger det färre och färre gånger, kanske inte alls. Vi håller inte alltid sams och jag kan ibland känna mig inträngd i ett hörn. Jag vet att hon skulle vilja höra det oftare och jag vet att jag skulle behöva säga det oftare. Både för att jag vill höra det själv och för att jag vet att hon skulle vilja känna det.

Men vi har bråkat eller är inte alltid riktigt sams. Vi lägger oss ibland utan att säga god natt. Vi kramas och pussas sällan idag. 

Det blir som orden stockar sig i halsen. Orden ställer helt plötsligt krav. Orden talar till mig och när jag ska säga dessa ord känns det verkligen som jag vill mena det. Därför blir det så svårt. Någon stans älskar jag henne men känner mig hindrad av hur vårt förhållande utvecklat sig. 

På natten ser jag hennes längtan att få höra det. Jag ser henne när hon ligger där i sängen och sover. Jag ser hur vacker hon är när jag tittar på henne. Hon ser snäll och varm ut. Hon är full av kärlek och värme. Precis som jag kommer ihåg det när vi möttes första gången. Just i stunden när hon sover skulle det inte kännas svårt. Men sedan startar dagen och hon vaknar. Vardagen kopplar på igen. Då försvinner mitt mod och min längtan att få säga dessa ord. Orden blir mer som ett krav. Då stockar sig allt igen och jag blir blockerad.

Hur svårt kan det vara att säga dessa ord "- Jag älskar dig!" till någon annan. 

Till våra barn är det mer enkelt. Det känns självklart och utan krav. Så har det alltid varit. Men till vår partner uppstår det ibland helt plötsligt ett problem.  

Kan du säga dessa ord till någon du älskar som partner och vän? Hur enkelt eller svårt är det för dig att säga orden "- Jag älskar dig!"


fredag 3 oktober 2014

Förlåt vs Ursäkt

Att be om förlåt vad är det? Jag ber någon annan att förlåta mig. Någon annan ska göra något för mig som jag har gjort fel? Jag vill ha, inte ge. Detta går inte ihop och är precis så tokigt som det låter. 

Vi har så lätt för att använda ordet förlåt som ett verktyg när vi gjort något tokigt. Problemet är att vi därmed inte själv väljer att ge något till någon annan utan att vi vill ha. Var ligger då vårt offer och vår underkastelse? Var ligger då vår vilja att förändra och gottgöra? Handlingen är riktad till någon annan inte till mig själv och leder därmed inte till förändring.

Använder jag orden "- Jag ber om ursäkt" är det en ensidig handling från mig själv till någon annan. Jag ger något till någon annan utan krav om att få något tillbaka. Denna handling är också en handling till mig själv att befriad mig från en skuld. Hur mottagaren sedan väljer att ta emot det är en helt annan sak.

Förlåta, däremot är något som jag själv gör till någon annan för det som den andra kan ha gjort mig. "- Jag förlåter dig för det du har gjort." Jag tar till mig det du gjort och förlåter dig för det du gjort. Hur den andra tar emot mitt förlåt är däremot en annan sak, det är inte viktigt. Förlåtelsen i detta läget är att jag ska befria mig från de konsekvenser jag fått av att gå och bära på något som den andra gjort mot mig.

Ursäkt är till någon för det jag gjort någon.
Förlåt är till någon för det någon gjort mot mig.
Båda är till mig för att läka, kanske för någon annan.

Finns det människor i din närhet som du behöver be om ursäkt till eller förlåta?

torsdag 2 oktober 2014

Det syns

Mycket tidigt blev det synligt. Mycket tidigt gick det inte att förneka vad det var som var på gång. Mycket tidigt signalerade jag min situation.

Jag trodde jag hade full kontroll och kunde bevara min hemlighet. Jag var övertygad om att jag hade två helt separat liv, livet som den där vanliga arbetande ärliga mannen och hemma pappan och livet med min egen oärliga hemlighet. Livet med det som andra inte visste. Men så här efteråt är det uppenbart hur genomskinligt det var. Jag är övertygad om att fler mycket tidigt såg allt på något sätt. De såg och märkte att jag inte var i balans och att jag inte var genuin. 

Jag var i riktig obalans och det syntes. Saker jag sa. På de sätt jag var och betedde mig. Det var uppenbart. 

De som såg och talade om det för mig förnekade jag allt ända in i kaklet. Jag hade, trodde jag då, för mycket att missta genom att säga som det var. Så här efteråt var det just det jag gjorde, missade allt genom att inte vara ärlig. 

Det handlade inte om rätt och fel och vem som gjorde det ena eller det andra utan bara detta att vara ärlig med vilka känslor jag bar på. Känslor av rädsla och vad jag ville eller inte ville. 

Jag var transparent och hade varit det en lång tid. Det syntes liksom på mig att allt inte var som det skulle och att jag heller inte gjorde som jag brukade. Jag var ofokuserad och begränsad i hela min person. 

Hur genomskinlig är du eller tror du att ingen vet eller har en aning om hur du har det? För dig som kommit ur garderoben vad blev skillnaden? 

onsdag 1 oktober 2014

Detta är jag

Jag har just nu mina fel och brister. Jag har mina styrkor och fördelar. I denna kropp med denna hjärna där känslor och tankar samlats har gjort mig till den jag är. Jag bär med mig mängder av saker från min historia som gett mig en massa kunskaper och erfarenheter. Jag bär med mig från min historia något som utvecklat mig till mig. Jag bär också med mig känslor som ibland förlamar mig och får mig att vilja fly, förakta, förbjuda och förtränga. Känslor som jag från början inte visste var de kom ifrån. Idag är det min erfarenhet ovh jag vet var de har sitt ursprung. När de idag spökar i mig är det inget bekymmer. De lärde mig att alla vi där ute är mänskliga även jag och att de känslominne som visar sig inte har med idag att göra. 

Jag är jag och tack för det. Med en annan historia hade jag varit någon annan.  Jag är glad och tacksam att jag lärde mig att skilja på historia och nutid och jag är glad och tacksam att jag accepterat att det liv jag haft så här långt är mitt liv. Det skapade mina känslor, mina tankar och mina handlingar. 

När jag acceptera ökar chansen att förändra min nya historia till den jag önskar med nya känslor, nya tankar och nya handlingar. När jag accepterar släpper jag taget i min känslan av att vara ett offer för min egen historia. 

Ur detta kommer allt.

När ska du släppa taget och sluta betrakta dig själv som fången av din historia? 

tisdag 30 september 2014

Vems mod är bäst

Det är mod att våga göra något som inte tidigare gjorts. Det är mod att våga släppa en egen sanning. Det är mod att visa någon annan sin egen rädsla. Det är mod att försöka förändra. Det är mod att ge upp. Det är mod att be om hjälp. Det är mod att vara svag. Det är mod att våga släppa på en livslögn. Det är också mod att åka till Mars.

Mod tar sig olika uttryck. Mod räknas utifrån mina steg, inte någon annans. Mod utifrån mina hinder, inte någon annans. Mod utifrån mina rädslor ingen annans. 

Så vem är modigare än någon annan.

Det andra ser och som verkar enkelt och självklart kanske är mitt värsta hinder. Det andra ser och tycker jag bör förändra är kanske mitt eget sista halmstrå till överlevnad.

Jag har byggt upp mina hinder av en anledning. Då, var det min chans att överleva och stå ut. Då, var det min enda väg att lösa ett problem. Då var det rätt. Jag kanske lärde mig det av mina föräldrar eller var tvungen att finna min egen väg, men jag gjorde det för att jag såg ingen annan väg.

När jag blev vuxen gjorde jag på samma sätt som då. Problemet försvann men jag fortsatte min strategi för jag kunde inget annat. Som vuxen fick det konsekvenser som jag inte hade då. Som vuxen fick det följder som sakta sakta smög sig på. Som vuxen fick jag konsekvenser som jag då som barn använde min strategi för att undvika.

Mitt mod blev att våga gå förbi min övertygelse. Mitt mod blev att våga se det jag tidigare blundat för.

Vilket är ditt mod?

måndag 29 september 2014

Göra någon annans jobb

Eftersom jag tidigare lagt en del energi på att ha åsikter om vad andra ska göra och förändra istället för att ha fokus på mig själv har jag också tagit ansvaret från andra. Något de kanske aldrig bett om. 

Jag har tyckt och jag har styrt på olika sätt. I grupper har jag brutit tystnaden om det blivit för pinsamt, enligt mitt sätt att se det. Jag har tagit ansvar för att redovisningar skulle presteras och jag har fört gruppens talan. Jag har hjälpt andra mer än vad de kanske ibland själva önskat och t.o.m stått själv till slut vid barrikaden medan den jag hjälpt försvunnit därifrån. 

Jag har engagerat mig mer i andras bekymmer än mina egna. Mitt slott har fått rasa medan jag rustat upp och säkrat ett annat. 

Att bli inbjuden till dansen att ta ansvar för andra är väldigt lätt och kan ibland passa den andra för att själv slippa ta ansvar. 

Tidigare behövde jag oftare vara uppmärksam på detta även i mitt arbete som terapeut. Det är nämligen väldigt lätt att driva på och vara mer engagerad för att "hjälpa" någon annan, ibland mer än vad den andra själv vill ibland helt i linje med den andras önskan. På det sättet tar jag både över ansvaret, känslorna, tankarna och handlingarna istället för att låta allt detta vila kvar hos den som sökt hjälpen. I dessa fall är min roll som terapeut helt utan kraft, jag fortsätter bara att bidra till att bekräfta personens gamla tankar istället för att utsätta tankarna och känslorna för nya utmaningar. 

Varför blir det så här? Allt handlar om mitt eget behov istället för någon annans. "Hjälpen" handlar om att jag själv vill låta bli att fokusera på mig samt att få vara duktig. Vara duktig är ok men inte till priset av ett dolt egensyfte. Bekräftelsen blir bara ett resultat av en självhävdelse. Den som önskat hjälpen eller kanske aldrig begärt den kanske på sin höjd får ytterligare en bekräftelse på sin skuld eller skam och ytterligare bevis på sin egen tänkta oförmåga.

Istället behöver jag vara uppmärksam på mig själv och se när jag stiger över denna "hjälpgräns" i viljan att hjälpa. Detta gör jag bl.a. genom att reflektera över mig själv och mina egna syften. När mina syften är att ge istället för att få har jag lyckats. 

" Var inte beredd att gå längre än vad den andra är beredd att gå."

Känner du igen dig? Vilka syften har du i dina möten med andra? 

söndag 28 september 2014

Observera - en del av balansen

Jag observerade för att göra nästa drag. Jag betraktade för att bli betraktad. Jag skvallrade mina observationer för att få fördel. Jag lade mig i andras förehavanden, sådant jag verkligen inte hade med att göra. Jag hade ett stort fokus utanför mig själv. Jag var aktiv och drev dialogen och jag förde skvaller vidare. 

Med skvaller kom skvaller. När jag lämnade rummet kunde jag inte vara säker. Skit in skit ut. Jag lämnade ifrån mig dålig karma och fick samma tillbaka.

Jag fortsätter idag att observera och vara nyfiken. Men nu är min strålkastare riktat åt ett annat håll. Jag tar ett steg tillbaka och ser vad som sker. Jag deltar men låter bli att styra. Jag är genuint nyfiken och engagerad men har inga baktankar och grumliga syften. Jag observerar och ser vad som sker med mig. Jag ser vad som sker med andra men utnyttjar det inte. Bara observerar och deltar aktivt.

När jag förhåller mig till omvärlden med ett öppet sinnelag utan att döma och förakta, utan att styra och påverka händer helt andra saker och ibland precis  som om jag själv hade önskat utan att jag påverkar det. Det finns i alla lägen alltid en naturlag som vill skapa balansen. Den kommer av sig själv. Det är när jag själv försöker styra den som obalansen skapas. 

Jag observerar och jag märker att balanser kommer utan min påverkan och utan andras fokus på mig. Jag observerar och märker skeenden och samband som annars skulle gått mig helt förbi. 

När jag observerar är jag lugn och avslappnad. Jag kan ägna mig mer tid att lyssna på andra än att lyssna på mig själv. 

Jag kommer i balans.

Hur agerar du för tillfället? Driver du på eller är du inlyssnande? Tar du initiativ eller ett steg tillbaka? Får du den balansen du kanske skulle behöva? 


lördag 27 september 2014

Förlåtelsen- en gåva till mig

I min väg har flera hållit mig sällskap. Inte alltid på ett sätt som fått mig att växa. Jag har inte själv alltid fått andra att växa. Jag har utnyttjat min position, jag har fördömt och jag har gjort fel. Jag har kränkt och jag har förminskat andra. Mitt fokus har varit på mina rädslor och jag har agerat efter det. Tänker jag tillbaka är det många människor som jag svikit och det är många konstiga saker som jag gjort. Det kan för vissa kanske vara en del av livet och ja självklart är det så men för mig, efteråt även en del av mitt gamla jag som även det var en del av mig. Jag är tacksam för allt jag fått lära och de insikter jag fått. Jag är tacksam för att detta ändå blev en del av mitt liv och mina erfarenheter. Jag fick lära mig om livet och det gör mig ödmjuk. Jag fick lära mig om rädsla, förtryck och utanförskap. Jag fick lära mig om uppvaknande, acceptans och att be om ursäkt. Jag fick lära mig att förlåta. 

I mig finns en liten pojke som länge varit rädd och som tidigare aldrig vågade visa vad han kände. Idag är han mindre rädd och han vågar som oftast visa när han känner att rädslan knackar på. Han vågar också vara glad. 

Mitt uppvaknande fick en avgörande vändning när jag nått steget att klara av att förlåta. Klara av att förlåta mina föräldrar och mig själv. Det blev helt plötsligt uppenbart en tidig morgon i Spanien. Jag skulle gå iväg på min tidiga motionsrundan när det slog mig hur svårt jag tyckte det var att mina föräldrar inte kunde acceptera mig som jag var. Det jag väckte av var att jag gjorde precis på samma sätt själv mot mina föräldrar, jag accepterade inte dessa som de var. När jag insåg det hände något. För första gången kunde jag känna djupt från mitt hjärta hur jag kunde förlåta allt de gjort. För första gången gav jag mig själv en gåva. 

I förlåtelsen ligger erkännandet, ödmjukheten och uppvaknandet. I förlåtelsen ger jag mig själv något som jag själv saknat under mycket lång tid. I förlåtelse väcks tacksamheten. 

Så länge förlåtelsen inte kan växa i mig har jag fortfarande en bit kvar på min väg till min egen frihet. 

Kan du förlåt det andra eller du själv gjort mot dig? 

fredag 26 september 2014

Klagan

Jag beklagar mig och jag har en massa åsikter om saker och ting. Jag tycker en massa och mycket av det jag tycker handlar sällan om det som är bra. Jag gnäller och styr med mina åsikter omkring det som finns i min omgivning och utanför mig.  Många av mina åsikter handlar om vad andra gör eller inte gör medan mina inre känslor egentligen handlar om vad jag inte gör eller gör. Jag projicerar på det som finns utanför mig själv för att slippa att ta i det som finns inne i mig. Jag har en massa ursäkter för att inte förändra och jag är villig att ge en massa uttryck för det också. Jag fördömer och snackar skit, jag är kategorisk och trångsynt.

Jag tycker mitt liv och det som finns runt omkring mig själv suger rent allmänt, men gör inget. 

När jag inte är beredd att vara öppen att pröva nytt. När jag inte är beredd att vara villig att ompröva mina tankar och handlingar. När jag inte är beredd att en gång för alla vara ärlig mot mig själv och den jag är. Då kommer inget att förändras. Det kommer att bli som förut och jag kan fortsätta att bära en gammal sanning som kanske är en fullständig lögn. Jag bär på en lögn och tar det till mig som en sanning.

Så länge jag väljer detta kommer världen för alltid att vara den samma och mitt liv kommer att se ut som det gör. Jag bidrar till att bekräfta det, av någon anledning.

Förmodligen sker allt detta för att jag, hur konstigt det än kan låta, har någon slags nytta av att bibehålla allt som det är. Jag bekräftar vad jag långt där inne i mig själv känner om mig själv och den person jag tycker att jag är. Jag vidmakthåller en lögn med en lögn.

Detta är något som jag tror 100 % av alla som lever på denna jord känner från och till.

Hur mycket stämmer detta in på dig? Saknas det energi för att handla hos dig?

torsdag 25 september 2014

Medberoende - en utsatthet

Jag var utsatta. Jag var i klorna på andra som var i klorna. Jag var beroende av de som tog hand om mig och jag kunde då inte göra mer än att anpassa mig. Jag ville bli älskad och jag ville bli sedd och jag var rädd. Jag fann min egen strategi för att överleva. 

Jag fick en enastående hörsel och jag kunde läs av rummet på en hundradels sekund. Jag kunde så på gången, jag kunde höra på talet och se i deras ögon vad det var som skulle ske. Jag förstod och jag valde strategier för att inte känna och för att komma undan. Jag valde strategier för att kunna leva med det. Jag hade min strategi, min syster sin och min mamma sin.

Det fanns stunder, ibland rent av dagar när det var på ett helt annat sätt. När det var som det var förr. När jag kunde se glädjen, höra skratten och uppleva att vi var en familj. Förväntningarna förstörde inte utan det blev bara spontant något vi saknade och som vi hade gemensamt. Ingen irritation, inget skynda, inga besvikelser utan vi var bara en familj som vem som helst.

Men så kom det tillbaka vissa kvällar, pappa kom hem och redan när han tog tag i handtaget på ytterdörren förstod vi alla vad det var som skulle hända.

Kroppen blev på helspänn och jag valde som oftast att gå in på mitt rum. Jag hade vid den tiden en blockflöjt som jag vet att jag spelade mycket på för att inte höra. Jag hade en hund som jag ofta var ute och gick med eller hade med på mitt rum.

Han åt sällan middag med oss och detta blev bara värre och värre. Skulle han laga mat skulle det ta timmar och ingen fick komma in i köket. Den mat han gjorde var alltid så komplicerad och svår att tycka om. Till slut gick han i säng tidigt, ibland mitt på dagen.

Det låg en ångest av tristess, besvikelser och sorg i rummet. Vi var tre som var beroende av honom på olika sätt och vi var två som var direkt beroende av våra föräldrar. Det fanns ingen väg ut, trodde vi då. Detta var bara något som vi fick leva med.

Både jag och min syster ville att mamma skulle lämna pappa, men hon klarade det inte. Hon gjorde ett försök på grund av hans svek men sedan villa han att de skulle flytta ihop igen. Hon var i beroende och visste inget annat. Hon hade varit med om liknande när hon var liten. Sorgen, ilskan, sveket, stressen i kroppen, viljan att vilja fly men samtidigt oförmågan att komma därifrån. Nu hade hon funnit en man som var precis på samma sätt som hennes far. Cirkeln var sluten och kaoset var bekant.

Medberoende är en utsatthet där jag trodde att jag var offret. Jag lärde mig tidigt att sippra på hemligheten och tala med andra vuxna. Jag lärde mig att släppa på min hemlighet. 

Jag fann andra människor som jag sökte mig till som tillfälligt kunde ge mig det jag trodde jag saknade. Den strategin använda jag mig av under nästan hela mitt liv tills att jag förstod att även det blev ett beroende.

Har du mött utsattheten att vara beroende av någon annan? Vad gjorde du för att förändra din situation?


onsdag 24 september 2014

Med beroende- en del av missbruket

Att tala om "med beroende" är lika känsligt som att tala om det egna beroendet av alkohol, droger, sex eller annat. Det kommer så nära inpå att det blir svårt att skilja ut det egna ansvaret från den egna utsattheten. 

Både med beroende och alla övriga beroendegrupper bär på skuld och skam.
De beroendegrupper som direkt utsätter andra får också en direkt skuld. Inte minst tydliggjorde programmet, "Djävulsdansen" i TV 1 i går detta och var inte sen med att förstärka det. Där blev det tyvärr också så, i pojkens konfrontation med sin pappa, att journalisten som var med förstärkte detta då hennes egna känslor tog överhand. Det är faran när man inte själv gjort upp med sina egna känslor i det man själv utsatts för.  

Den som direkt utsätter får rollen, förövare och det blir oftast tydligt i beroenden som narkotika, sex och alkohol.

Den andra sidan, den med beroende får rollen som utsatt och offer vilket försätter den personen i ett annat läge. Det blir svårare att konfrontera personen med sin egen roll i det som sker och det blir svårare för personen att kliva ur sin egen offerroll som då förhindrar personen att komma ur sitt eget missbruk, med beroendet. 

Jag har både varit förövaren och offret och det försatte mig i skuld i mitt eget missbruk och skam i min uppväxt. Skammen höll mig kvar i mitt missbruk för jag tyckte att jag var ju offret, egentligen. 

Jag vet att vara "med beroende" kan innebära skuld speciellt mot sina barn när man utsätter sina barn för den andra missbrukarens ageranden. Den skulden finns men inte det egna erkännandet att man själv som med beroende är en del av problemet och hela problemet för sitt eget tillfrisknande. Vi är eller har varit en del av missbruket, det egna missbruket som med beroende.

På vilket sätt är du medberoende, för jag tror att vi alla lite till mans kan känna en släng av att vi är brukare av det men oftast kanske inte just missbrukare? 


tisdag 23 september 2014

"Med Beroende"

Jag har varit beroende och med beroende. Jag hade en pappa som var beroende men också med beroende till sina föräldrar. Jag hade en mamma som var med beroende till sin far och till min pappa. Min morfar var beroende och min mormor med beroende. Vi lärde oss alla ett mönster och var alla egentligen beroende. 

Det är därför jag separerar ordet medberoende i just orden "med" och "beroende" som alkohol beroende, narkotika beroende, mat beroende, tränings beroende arbeta beroende, sex beroende osv. Alla är vi beroende i denna situation av något. Den med beroende är beroende av den som är beroende och bygger sin strategi utifrån det.

Alla är beroende och alla har en bakomliggande orsak till varför man väljer att gå in i ett beroende. Alla i ett beroende behöver hjälp från sitt grundproblem som bidragit till ett symptom som är beroendet. 

Det kan gärna uppfattas som att den som är förövaren är den som har ett alkohol beroende eller något liknande medan den med beroende blir offret. Det är istället så att båda är i en situation som enbart handlar om dom själva. Även fast allt hade en möjlig grund i t ex. föräldrarnas beteende under barnets uppväxt. 

Jag kommer inte undan, oavsett om jag är en förövare eller ett offer. Jag kommer inte undan oavsett vilken typ av beroende jag har utvecklat. Jag var i ett beroende som barn men jag har alltid som vuxen ett val och vid vilken tid jag blir vuxna att fatta egna beslut är olika beroende på person även fast myndighetsåldern idag är 20 år. 

Vi är alla barn i våra känslor och tankar och ur det utvecklar vi positiva och destruktiva karaktärsdrag. Med beroende är ett sådant.

Vägen ur allt detta är genom mina egna val.

Vad väcker detta för känslor hos dig? Kan du se din egen roll i det som sker runt omkring dig själv?

måndag 22 september 2014

Lilla pojken del 2

På samma sätt som reaktionerna i första bloggen om lilla pojken blir han fortsatt utsatt som vuxen. Ämnet är känsligt och tabubelagt för det handlar om kvinna/ man relation, det handlar om utsatthet och att utsätta andra och det handlar om sex. Vi får svårt att ta till oss detta eftersom känslorna gärna tar över. Den som blir utsatt kan bli den som utsätter. Oavsett vilken handling den lilla pojken blev utsatt för kan det leda till liknande eller helt andra handlingar som vuxen. Handlingar som vi har svårt att förhålla oss till. Det blir gärna genom uttryck som att mannen utsätter och kvinnan blir utsatt. 

Den nu vuxna pojken började sakta förstå att det liv han levde var ett liv som inte var bra för honom. Han utsatte sig för oerhörd risk rent fysiskt, men framför allt den känsla han upplevde efteråt. Känslan som gjorde hans ångest större än den ångest han försökte lindra med att köpa sex. Tomheten efteråt hade inga gränser. Den försatte honom i ett stort stort svart djupt hål. Varje gång bekräftade han för sig själv att han inte var värd något och att han inte kunde ha en normal relation. Han upplevde sig värdelös. Värdelös och än mer ensam och utsatt än gången innan. 

Ingen i hans närhet visste vilka svårigheter han hade och vad han genomled. Ingen visste vilken hemlighet han bar på. Ingen skulle heller förstå. Skulden var enorm i det han gjorde och skammen hade inga gränser. Att våga berätta detta för någon annan fanns inte som ett alternativ. Han kände hur andra, under hela hans uppväxt bara avvisade honom, hånade honom och behandlade honom som mindre vetande. De gånger arbetsgivare avskedat honom har de agerat som om han var en pest som skulle förintas. Ingen stanns kunde han känna att han kunde tala om detta. Det var som han var pestsmittade och inte minst han dömde sig själv.

Det fanns stunder han inte själv ville leva. Det fanns stunder det kändes som den enda vägen var att ta livet av sig. Alternativet kändes inte alls långt bort och det kändes inte heller konstigt, mer självklart och bra för alla parter.

Samtidigt ville han inte ge upp. Samtidigt hade han en längtan till något annat. Samtidigt kunde han känna att han ville något mer och få den där känslan han känt så många gånger tidigare och att den också slutligen skulle bestå, om han fick en normal relation. 

Många gånger undrande han vad det var för fel på honom? Vad var det för konstigt i honom som fick honom att känna som han gjorde. Hade mamma rätt? Hade pappa rätt? Hade kompisarna som mobbade honom rätt? Han kanske var en väldigt, väldigt konstig människa ändå!?

Vad väcker detta för känslor i dig? Vilka tankar går du själv och bär på om dig själv och hur påverkar det dig i ditt livet?

söndag 21 september 2014

Tjäna

Jag tjänade mig själv i alla lägen. Jag ville ha nått jag saknade och tjänade mig själv. Jag stod mig själv närmast. Jag gör det idag med men då var det bara det jag gjorde och med ett annat syfte. Jag tjänade mig själv för att se till att jag fick. Fick största biten och fick mest. Fick fokus och sista ordet. Fick förmåner och tog för mig. Jag gjorde mig själv till livets centrum inte mig själv som en del av gemenskapen.

Tokigt syfte och helt utan balans. 

Andra offrar sig själv och tjänar andra eller något annat men även det är att stå sig själv närmast.

Idag har jag ett fokus på mig själv i syfte att hitta min balans. Jag har aldrig varit så självocentrerad som nu. Fokuset är på mig utan att jag tänker på det. Jag har aldrig förut tjänat andra som nu. Mitt syfte att ge, min belöning att andra kan få. 

Jag faller tillbaka, visst gör jag det, faller tillbaka för att göra mitt tjänande till min egen bekräftelse. Men jag ser det idag och backar.

En balans i att tjäna mig själv och andra gör mig uppmärksam men inte till en slav.  Jag tjänar för att jag vill ge inte för att främst få. Det är en naturlig del.

Tjänar du för att få eller för att enbart ge? Fundera ett tag, jag tror att det är lätt att vi lurar oss själva att tro att vi gör det osjälviskt. 



lördag 20 september 2014

Vem är du?

Det är inte mina steg som räknas det är dina. Det är inte dina steg som räknas det är mina. Jag räknar mina och du dina. 

Jag är inte en bättre människa än vad du är. Du är inte en bättre människa än vad jag är. Vi är lika bra. 

Om det skulle vara så att jag verkar vara mycket bättre än du eller tvärt om tänker vi tokigt. Då har vi inte förstått. Då har vi inte fattat att det inte är någon skillnad. Då har vi börjat jämföra och har åsikter om rätt och fel, bra och dåligt. Det existerar inte utan är bara en illusion som vi själva skapar när vi förflyttar vårt fokus från oss själva till en punkt utanför oss själva. I oss själva finns inga sådana jämförelser. 

Vi har levt det liv vi levt och vi lever det liv vi lever. Om vi inte vetat något annat hade det varit ok. När vi börjar jämföra uppstår skillnader, men först då. 

Om min jämförelse leder till känslor av avundsjuka och som inte handlar om strävan, då har jag börjat att nedvärdera mig själv. 

Min historia, mina drömmar, min verklighet och mitt liv är bara mitt. Jag bestämmer över mitt liv helt själv och jag kan förändra allt i mitt liv, när jag vill och hur jag vill till vad jag vill. Om jag inbillar mig att det inte går är det enbart jag själv som är hindret.

All min längtan, all min oro, all min sorg och alla mina drömmar är en skapelse av mig. Jag väljer själv vad, när och hur. 

Det är också jag som får ta konsekvenserna av allt det som jag tar till mig. 

Jag har känslor, tankar och gör en massa  handlingar men det är inte dessa som definierar mig. Jag är den jag väljer att vara. 

Idag är min dag, igår finns inte längre och morgondagen vet jag inget om. Den jag var igår är jag inte idag och i morgon är jag någon jag inte är idag. Mitt liv är i ständig rörelse där jag väljer att utvecklas varje sekund. Idag är min dag. 

Vem tänker du att du är? 

fredag 19 september 2014

Ändra beteende

Jag har varit en man med åsikter och haft en massa kritik till andra hur de lever eller är. Jag har suttit med svaren. Jag har aldrig varit nöjd och varför det? Jo för jag har inte varit nöjd med mig själv och alltid sett fel i det jag själv gjort. 

Men jag kan välja.

Jag kan välja att göra tvärt om. 

Om jag försöker en dag, kanske en vecka och berömma alla för det som de gör. Det finnas alltid något att berömma andra och visa uppskattning för, tro mig.

Det kommer då att hända saker. I bland  sådant jag minst skulle ana och vad kan  det vara? Jo jag slutar t o m se felen jag själv bär på och upptäcker gott i det jag själv gör.

Min handling leder till en känsla som leder till en ny tanke som leder till en ny handling.

Vad skulle du kunna ändra på i din relation till andra och testa ett tag, tror du? 

torsdag 18 september 2014

Den lilla killen

Den lilla killen ville att mamma och pappa skulle se honom. När han kom nära mamma sa hon att hon inte hade tid. När han frågade pappa om hjälp med läxorna sa pappan att han skulle fråga någon annan. När han kom hem och hade gjort något bra i skolan hittade mamman alltid något som inte var bra. Hans kompisar mobbade honom i skolan vilket gjorde honom ledsen.

För att stå ut och ändå bli bekräftad flyttade han sina gränser. Han stod ut med att andra tyckte illa om honom, bara för att få vara med. Han hittade andra som fick honom att känna sig lite betydelsefull. 

Han fattade mycket tidigt ett beslut. Det beslutat har sedan följt honom genom livet. Beslutet att "- Jag ska aldrig bli avvisad igen!". Just då var detta ett viktigt beslut. Känna känslan av att bli avvisad smärtade oerhört och gjorde honom mycket svag. Slapp han just denna känsla skulle detta innebära så mycket mer för honom. Slippa gråten som stockar sig i halsen. Slippa känslan av att vara fullständigt ensam på denna jord. Slippa känslan av att vara utsatt för andras ogillade. Slippa känslan att vara ingen.

Pojken växte upp. Han hade svårt med att få flickvänner och han kände sig alltid osäker på vad andra skulle tycka. Han hade svårt att fatta beslut. Känslan av ensamhet ville inte släppa. På kvällarna när han slutat arbeta kröp den in under skinnet och ville inte släppa taget. Känslan kom tillbaka, känslan när hans mamma avvisade honom. Känslan kom tillbaka när pappa inte ville vara där för honom. Även fast han fattat det där beslutet så blev han inte fri sin ångest över att bli utsatt för ensamheten.

Detta gjorde att han skapade en del strategier. Han arbetade mer än vad som var hälsosamt, på jobbet fick han hela tiden bekräftelse. Han undvek så mycket som möjligt att vara hemma. När han träffade kvinnor fastnade han för de som han inte gillade men de kanske gillade honom. Han ringde betalsamtal till tjejer, bara för att få sällskap och för en stund mildra känslan av ensamhet och slippa bli avvisad. Han mötte prostituerade för han visste att de inte skulle avvisa honom när han betalade. Hans skulder växte och han gjorde av med mer pengar än hans ekonomi klarade av. Han blev avskedad från flera arbeten för att han hade använt företagets telefon för betalsamtal. Han fick införsel på sin lön för han hade tagit en massa lån för att betala för att slippa vara ensam. 

Känslan med att möta en kvinna, vilket ofta blev prostituerade, var en oerhört skön känslan. Känslan av att veta att hon skulle vara där för honom. Känslan att hon väntade på honom. han visste för han betalade henne. Han kunde åka i flera timmar till henne med sin bil bara för att få uppleva känslan av att inte vara ensam. 

Känslan efteråt blev alltid den samma. 

Känslan efteråt blev det tomma, det svarta, det smutsiga och det förbjudna. Det blev som att alltid bli påkommen av mamma när hon ryckte täcket av honom när han tillfredsställt sig själv, när han var grabb. Då var det på samma sätt, han kunde känna att han för en stund var någon, strax innan det gick för honom. Sedan blev känslan samma som han kände som vuxen. Skuld och skam och känslan att han verkligen inte var värd något. Känslan var verkligen gammal.

Sorgen levde han med, känslan att inte bli avvisad.

Priset har varit stort, förlusten större. 

Han fann då en väg för att överleva. Nu kommer det att bli hand död om han inte väljer att ge upp och bryta sin tystnad.

Vilket beslut fattade du den där gången? Vad får det för konsekvenser för dig i dag? 

onsdag 17 september 2014

Jag vill inte och jag vill

Jag vill vara den jag inte är. Jag vill inte vara den jag är. Jag vill vara den jag inbillar mig att jag är. Jag vill vara någon annan än den jag är. Jag vill ha en annan historia än den jag har. Jag vill ha andra föräldrar än de jag har. jag vill ha en annan uppväxt än den jag haft. Jag vill vara mer rik än jag är. Jag vill vara mer klok än jag är. Jag vill vara duktig på något än sådant jag är duktig på just nu. Jag vill ha andra drömmar än de jag har. Jag vill ha andra besvär än de jag har. Jag vill ha en annan framtid än den jag tror jag får. Jag vill ha upplevt annat än det jag upplevt. Jag vill vara smal istället för tjock. Jag vill vara svart istället för vit. Jag vill vara där det är varmt istället för där det är kallt och tvärt om. Jag vill här och nu vara precis någon annan stans. 

Jag vill helt enkelt vara precis tvärt om än där jag är och den jag är.

Alla mina jämförelser handlar om att inte vara nöjd med det jag har utan alltid använda min energi till att vara just missnöjd och ha något annat än det jag just för stunden har.

När jag använder all min energi till att vara missnöjd så missar jag att använda min energi till det som jag kan vara nöjd för. Jag missar det jag vill uppnå på grund att mitt missnöje.

Detta handlar inte om att inte ha drömmar och mål. Detta handlar inte om att inte förändra. Detta handlar inte om att inte vilja utvecklas.

Detta handlar om att jag slösar på min energi på sådant som leder mig längre bort från mig själv och det som jag faktiskt vill.

Vad väljer du att fokusera på?

tisdag 16 september 2014

Karma

Snackar jag skit får jag alltid tillbaka skit på något sätt. Har jag en massa åsikter och jag ger uttryck för det till andra måste jag räkna med att det kommer tillbaka. Det blir som ett eko. Argumenterar jag i sak kommer sakargument tillbaka. Argumenterar jag i person kommer, på samma sätt det tillbaka. Även så med politiska val.

Jag insåg detta allt för sent och fick också konsekvenser av det. Jag blev förvånad varje gång att det jag slängt studsade tillbaka, kanske inte med samma ammunition men liknande. Dåligt beteenden gav dåligt beteende tillbaka. Uppför jag mig illa mot mina grannar kommer det tillbaka på ett eller annat sätt. Alla hitta sin egen lösning på ett problem. Långt efteråt får jag skörda av min egen sådd. Det går förhållandevis enkelt att få trevliga vänner, kärlekspartner och anhängare men det kan ta en livstid att vinna dem till baka om jag svikit deras förtroende.

Jag har tusen exempel på när detta blev fel för mig. Ibland händer det igen. Jag har olika sätt och verktyg för att så fort som möjligt plocka upp detta igen och reparera mina misstag, genom att bland annat be om ursäkt.

Ibland talar vi om bra karma eller dålig karma. Karma menas att det finns en lag om orsak och verkan. När jag agerar med mina tankar, känslor eller handlingar lämnar jag spår både hos andra men också hos mig själv. Det blir som en naturlag där varje orsak får en verkan.

Det kan vara svårt att ta till sig österländska begrepp så om du inte vill kalla det karma kalla det något annat t.ex. bra och dåligt budskap, bra och dåligt beteenden.

Vilken typ av karma sprider du?

måndag 15 september 2014

Olika val

Ibland är det svårt att förstå andras val. De val de gjort står helt i kontrast till mina egna val. De väljer utifrån sitt sätt att se på livet och jag från mitt. 

Om val handlar om åsikter och inga sanningar så är det ena inte mer rätt än det andra. Det ena valet inte mer rätt än det andra. Ändå känns det så fel. 

Det kan handla om att välja att ta sitt liv. Det kan handla om att fortsätta ett missbruk. Det kan handla om att äta för lite eller äta för mycket. Det kan handla om hur någon tar hand om sina barn. Det kan handla om vilken attityd andra väljer att ha. Det kan handla om ilska eller rädsla för andra och annat. Det kan handla om valet att vara själv. Det kan handla om att vara kortklippt eller ha långt hår. Det kan handla om att tatuera sig eller skönhetsoperera sig. Det kan handla om vilka kläder någon bär eller vilka länder man väljer att resa till. Det kan handla om politiskt val.

Vad det än handlar om, som avviker från hur jag ser på det, så är det varken rätt eller fel: Det är bara annorlunda utifrån mitt sätt att se det. 

Det är bara olika.

Om jag verkligen vill veta hur någon annan tänker behöver jag bli genuint nyfiken på människan bakom tankarna och respektera personen och hans eller hennes val.  Först då kan jag ha en chans, men bara en chans att få svar på frågan varför. Innan dess kan jag bara konstatera att det är skillnad.

Om jag inte möter andra människor med kärlek kommer jag aldrig att få svar. Jag kommer  enbart att öka främlingskapet. 

Hur förhåller du dig till olikheter?

söndag 14 september 2014

Sanning

"Varför inte säga det rent ut: Det finns ingen sanning det finns bara åsikter." Hjalmar Söderberg

Jag hade en massa åsikter om allt. Både om sådant jag trodde mig veta och sådant jag verkligen inte hade en aning om. Jag tänkte det och jag sa det till alla. Jag hade åsikter om vad människor gjorde tänkte och tyckte. Jag hade också en idéer om vilka åsikter som var de rätta. 

Jag dömde och jag rättade. Jag pekade ut och hävdade mig själv. Jag lät andra förstå vad som skulle vara rätt och fel. Jag försökte styra för att få hävda min sanning. 

Hur fel hade jag inte. Jag hade en massa åsikter utifrån mitt sätt att tänka och mina erfarenheter. Jag hade en massa åsikter och jag tryckte ut den på andra.

Min sanning finns för mig men sällan eller aldrig för dig. Min sanning kanske ibland inte ens finns för mig. Ibland är min sanning tankar som fått mig på avvägar. Ibland är min sanning känslor som fått mig att gå fel. Ibland är min sanning handlingar som jag egentligen inte önskade att jag gjort.

Vilka sanningar har du och i vilken riktning leder de sanningarna dig i ditt liv? Eller är det så att det är dina åsikter du har i ditt liv som för dig mot ett bestämt håll? 

lördag 13 september 2014

Ät grodan

Det finns ibland grodor som besvärar mig. Det finns ibland något som får mig att känna olust, obehag, rädsla och som jag vill skjuta upp. 

Det där samtalet. Få till första försäljningen. Göra det där som är jobbigt och tråkigt. Tala med en person om något besvärligt. Säga vad jag tycker om något. Begära högre lön. Ta mer betalt.Ta kontakt med läkaren omkring en smärta jag har eller en leverfläck som inte känns bra. Göra slut. Tala om att jag saknar någon. Be om hjälp. Ge upp mitt eget försvar. Våga lyssna på någon annan.

Vad det än är, ta tag i det. Ät upp grodan "eat that frog" även fast det känns jobbigt. Så länge den går omkring i mig så kommer den att besvära mig och förstöra allt annat som jag vill och gillar att göra. 

Jag behöver äta grodan och se vad som händer.  

Jag vet att känslan i mig efteråt alltid är 100 fallet bättre. Som en befrielse och en lättnad. 

Har du en groda som du går och bär på? För dig som vågade äta grodan, hur kändes det? 

fredag 12 september 2014

När min kärlek kallnar

När min kärlek kallnar kommer jag i försvar. När min kärlek kallnar blir jag rädd. När min kärlek kallnar slutar jag att ta hand om mig själv. När min kärlek kallnar söker jag på annat sätt gemenskap och bekräftelse. 

Jag vill bli älskad. När min kärlek kallnar finner jag andra sätt att bli bekräftad. Får jag inte beundran försöker jag att bli fruktad och om detta inte fungerar söker jag mig till att bli avskydd och föraktad. I varje stund vill jag få fram någon slags känsla som bekräftar mig. 

Så har jag gjort och så gör alla andra. Det är som en naturlag.

Jag skapade uppmärksamhet genom attityd, relationer, att synas och höras: Jag försökte på alla sett att se till att jag var i centrum. Det blev också min undergång.

Jag ville bli sedd och bekräftad.

Det jag saknade mest var kärleken till mig själv som kallnat. Jag sökte med alla medel för att hitta något annat som skulle ersätta detta.

Även när jag arbetar med mig själv och även fast jag förstod, rent intellektuellt att jag är mig själv närmast kom behovet av att relatera mig till något. 
 
Hur gör eller har du gjort för att identifiera dig själv i ett sammanhang? Vad har blivit bra och vad har blivit mindre bra? Kan du känna igen dig själv och dina beteendemönster i detta?