Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

torsdag 18 december 2014

Händerna i byxfickorna

Jag ser, jag hör, jag förstår. Jag har allt klart för mig. Jag förstår verkligen vad jag behöver göra och jag inser att om jag inte gör det så blir det inte bra. Jag har fått det klart för mig många gånger och många har sagt det till mig. Det är i alla avseenden uppenbart och till och med självklart att så måste ske. Ingen förändring innebär en katastrof och jag ser det. 

Ändå sker inget. Ändå gör jag inget. Ändå står jag där och beklagar mig och gnäller för det som sker och skyller på vad andra gör eller inte gör. Ändå pekar jag finger på alla till och med mot mig själv, i de bästa av stunder. 

Jag står där och jag har fått planer och lösningar till livs. Jag står ändå där med mina händer i byxfickorna och beklagar mig. 

Det kommer givetvis inte att hända något om jag inte gör något. Det kommer inte att hända om jag inte först tar ur händerna ur byxfickorna och börjar att agera på något sätt.

Göra själv eller be om hjälp. Agera för att förändra den position jag står i.Våga ta det första steget mot något annat än där jag just i denna stund står.

Var har du dina händer?


onsdag 17 december 2014

Jag en mobil

Jag och min hjärna är som en mobiltelefon. Jag kan välja vilka samtal jag vill svara på och jag kan välja vilka samtal jag inte vill svara på. Jag kan blockera. Jag kan välja, bland de samtal jag svarar på, vad jag väljer att kommentera eller inte och på vilket sätt. Jag väljer vilka appar jag har och jag väljer vilken skärmbild jag vill ha. Jag väljer hur aktiv jag ska vara med telefonen och jag väljer att stänga av den när jag behöver min alldeles egna tid. Jag väljer vilka appar som är mest intressanta för mig och jag väljer att ta bilder och video när det passar. Vissa bilder och filmer väljer jag att spara, andra kastar jag. Om jag sparar för mycket blir minnet fullt och då finns ingen plats för mer intryck, filmer, bilder och appar. I dessa stunder blir det trögare, vissa saker fungerar inte alls eller så lägger mobilen av helt. Ofta behöver mobilen laddas för att fungera. Ibland får jag ladda ofta eftersom jag förbrukar så mycket energi i allt jag gör med mobilen. När jag fokuserar för mycket på det som händer via mina appar glömmer jag bort att se det som händer i mig själv. I stunder blir kommunikationen utanför mig själv viktigare än kommunikationen med mig själv. När jag har det så har ett virus smugit sig in som jag behöver ta hand om. För att min mobil ska hålla så länge som kapaciteten räcker behöver jag vårda den och vara varsam med den.

I bland behöver vi startas om för något har fått fel. Ibland behöver vi uppdateras för att hänga med bättre. 

En del information lagras och får oss att minnas saker som vi gjort tidigare vilket underlättar i hanteringen av det som är just nu. Ibland blir samma erfarenhet och minne ett problem och vi får fram sådant som egentligen inte alls har att göra med det vi vill göra just i stunden.

Till skillnad från mobilen är jag ingen förbrukningsvara som jag kan byta ut efter några år. Jag är något som återbrukas om och om igen till den dagen jag inte längre finns. Men som telefonen finns det alltid ett bäst före datum. När det är beror på. Mot slutet av livet på oss båda går det lite trögare, vi är lite slitna och stötta i kanten. Vi kanske varit inne för renovering några gånger och vi är inte lika snabba som vi var när vi var nya. 

Mitt jag, min hjärna är som mobilen mitt verktyg som jag väljer att använda på mitt sätt. Det finns en manual som jag ibland behöver läsa i för att lära mig alla funktioner eller titta i när funktionen inte riktigt är som den ska. 

Ibland behöver vi hjälp från någon annan.

Hur vill du använda dig?


tisdag 16 december 2014

Dtoxa hjärnan

Jag bryr mig om vad jag gör och var jag vistas. Jag bryr mig om vem jag lever med och vilka som är mina vänner. Jag bryr mig om att inte äta så mycket medicin och att se till att det jag äter i mat inte är besprutat och är ekologiskt så jag inte får i mig något olämpligt. Jag bryr mig om min kropp genom att träna och jag renoverar mitt hus. 

Jag gör allt detta för att mina förutsättningar ska vara så goda som möjligt och jag ska ha det bra.

Men jag glömde något. Jag glömde något som kanske är avgörande för allt annat. 

Jag glömde se över det jag matade min hjärna med och vad som fanns där. 

Hjärnan var fylld av en massa historia utan värde. Som ett cash minne som aldrig töms. Hjärnan var fylld av en massa gamla negativa tankar om mig själv och andra som gjorde att jag fick problem med att leva här och nu. Hjärnan var fylld av drömmar utan planer på att förverkliga dessa. Hjärnan var fylld av gamla historiska negativa känslor utan värde idag. Hjärnan var fyll av stress och brist på närvaro. Hjärnan var fylld med förklaringar och argumentationer. Hjärnan var fylld med det jag trodde var sanningar och som jag inte vet vem som la dit. Sanningar som jag inte längre kunde lita på. Hjärnan uppehöll en massa minne som skulle kunna användas på ett helt annat sätt. Hjärnan skulle kunna fyllas med nytt liv istället för det gamla jag fyllt den med. 

Mitt val är att dtoxa hjärnan då och då för det som jag inte vill ha där. Jag behöver då och då rensa och sortera. En del får vara kvar men jag vill veta var det finns. En del annat tar jag bort för det är gammal kunskap som inte längre behövs. 

Jag väljer att fylla min hjärna med nytt. Jag är öppen och villig att pröva nya tankar. Mitt val är att vara ärlig eftersom motsatsen aldrig varit ett alternativ.

Hur väljer du att ta hand om din hjärna?

måndag 15 december 2014

Hur jag ser

Hur jag väljer att se styr hur jag väljer att leva och hur jag ser på mitt liv. Jag äger alltid frågan det handlar mer om vad jag väljer i det ägandet. 

När jag drömmer tittar jag utåt och ser det som jag skulle vilja ske utan att finna vägen dit. När vägen dit blir tydlig är det inte längre en dröm utan ett mål. För att nå målet anpassar jag mig till hur jag väljer att handla idag. 

När jag väljer att se innåt väljer jag att vakna. Mitt vaknade ger mig möjlighet att leva här och nu med det jag har och det jag vill.

Att vakna är att inte drömma. Att vakna är att leva. 

Hur väljer du att se? 

söndag 14 december 2014

Upptagen

När jag inte väljer att leva här och nu i denna stund utan istället befinner mig med min historia eller i en framtid med hoppet om en bättre kommande historia, missar jag det avgörande. 

Jag har egentligen inget liv utan väljer att leva kvar i något som inte längre är eller något som kanske aldrig blir.

Jag väljer att vara upptagen med att sakta dö från nutiden.

Detta är avgörande det som jag skriver just nu i denna sekund. 

Jag väljer att gå mot min egen död. Det blir mitt val. Om det är dit jag vill ska jag inte välja något annat utan fortsätta denna linje.

Men jag kan göra ett annat val.

Mitt val det är att vara upptagen med att leva. Varje dag behöver jag se varför jag gör detta val. Jag behöver möta mig själv. Tala med mig själv. Hjälpa mig själv att se vad som faktiskt pågår just nu i denna sekund. Jag behöver och jag vill se det som faktiskt sker. 

När jag väljer att vara upptagen med mitt liv, här och nu finns inga sorger eller bekymmer. Livet bara är och det är ok, rentav fantastiskt. Livet finns därför är det fantastiskt med möjligheter att vara tacksam för det jag har. Tacksam för det som är. Tacksam för det som sker. Tacksam för det liv som utmanar mig och gör att livet varierar. 

Vad är du upptagen med i ditt liv? 

lördag 13 december 2014

Det finns alltid ett ljus

Hur mörkt det än är. Hur stort motstånd jag än har. Hur lång min uppförsbacke än är finns det ljus.

Det finns ett ljus och en möjlighet som jag behöver fokusera för att se. Det finns alltid ljus i allt mörker.

På vägen till mitt sommarställe behöver jag ta min båt sista vägen. Svarta höstkvällar och mulet väder känns överfarten svår. Kallt, ruskigt, dimma och framför allt mörkt. Lanternor och lampor förblindar. För att se ljuset och kontraster behöver jag fokusera, släcka de lampor som finns för att se det ljus som ändå finns där ute för att skönja konturerna mellan himmel och hav och skillnad mellan ö och ö.

Det finn alltid ljus. Jag ser ljuset när jag väljer att se ljuset på samma sätt som jag ser mörkret när jag väljer att se mörkret. 

Vad väljer du att se? 

fredag 12 december 2014

Mina val

Så hur är det nu, vem har ansvar för vad? Att jag haft en tuff historia med föräldrar som inte tog hand om mig som jag ville. Med ex som inte var som jag ville. Med arbetsgivare som inte var som jag ville. Med vänner som inte var som jag ville. Med saker som inte gick min väg. 

Vem har ansvar för det? 

Dom andra eller jag? 

Vem har ansvar för hur jag sedan gick och bar på detta hela mitt liv? 

Hur jag ältade och ältade!?

Vem?

Jag var där. Jag gjorde mina val. Jag var där och jag fortsatte och bar på det som passerat mitt liv, resten av mitt liv.

Mitt försök att skylla från mig var att jag sa att det var deras fel. 

Hur kunde det bli deras fel?

Det har aldrig varit deras fel. Aldrig!

Alla gör sina val även de som jag tycker gör fel och jag har inget med det att göra.

Jag kan tycka att andra gör konstiga val men det är en helt annan sak. 

Jag gör mina val och har alltid gjort. Du gör dina val och du kommer alltid att göra det.

Det är så lätt att jag fokuserar på någon annan och därmed låter bli att se min del i det som sker.

Finns det stunder när du tänker att nja det var inte mitt val det är han/ hon som förstört det för mig?


torsdag 11 december 2014

Kärlek

Ibland behöver jag bara höra det. Jag behöver känna det. Jag behöver förstå det. Jag behöver se det. Jag behöver beröras av det. Jag behöver fångas av det. Jag behöver göra det. Jag behöver följa det. Jag behöver styras av det.

I mig vill jag finna det. Kärleken i mig själv.

Det är så konstigt för jag vet att jag har den på plats och ändå ibland så tror jag mig inte finna den.
Jag letade länge utanför mig själv men fann den inte. Jag letade mycket länge. Ibland känns det som jag letat hela livet. 

Till slut förstod jag att jag hela tiden letat på fel plats och lyssnat på fel människor. Kärleken har aldrig funnits där jag letat. Kärleken har aldrig visats hos de jag frågat.

Jag har slutat leta.

För jag behöver inte leta efter något jag redan har och alltid haft.

Däremot behöver jag varje dag påminna mig att jag har den gåvan inom mig och att den finns där. Jag behöver tala till mig själv så att jag förstår att det är så.

När jag förstår det då kan jag också ge det jag redan har till någon annan.

Men ändå ibland trots att jag har det inom mig och att jag vet att jag har det inom mig behöver jag höra av någon annan att det finns en kärlek. Inte för att jag inte har den inom mig utan bara för att jag jag bara är en människa.

Har du funnit det du trott du saknat?

onsdag 10 december 2014

Inte mer än

Män

Männ

Männi

Männis

Människ

Människa 

Vi är inte mer än just en människa.

Just bara en människa. Med våra brister och våra tillgångar. Med vårt bagage och med våra svårighet. Med mer tankar om framtid än just här och nu. Med sådant vi inte vill eller borde göra. Med för mycket tankar. Med för mycket känslor. Med för lite tankar eller för lite känslor. Med brist på balans.

Det bara är så. Jag gör så gott jag kan. Du gör så gott du kan. Vi gör så gott vi kan. Så gör eller gjorde också alla andra även våra föräldrar.

Vi är inte mer än människor och det är ok. 

Vi har allt och haft det hela tiden. Tillräckligt med allt även fast vi inte alltid tror det. Vi har allt det där. 

Jag är och du är helt perfekt.

Det gäller bara för mig att förstå det. Det gäller bara för dig att förstå det. 

Vi är inte mer än människor.

Min gåva till mig är just det. Din gåva till dig är just det. 




tisdag 9 december 2014

16. Tjäna andra

Nu handlar det inte enbart om mig för mitt syfte. Mina behov och mina lustar. Det handlar om något mycket mer och mycket större. 

För att leva ett harmoniskt liv behöver jag för någon annan eller några andra ge och tjäna utan något som helst eget syfte. Utan att på något sätt göra något för någon annan för att jag ska få någon slags fördel av detta. 

Jag behöver förstå att jordens centrum inte på något sätt går genom just min kropp. Alla människor finns inte där för mig utan jag för dem. Alla människor är lika mycket, observera lika mycket värd som alla andra. Hur svårt kan det vara.

Jag behöver tjäna och ge till andra hela året. Alla år. Jag behöver förstå att ge är grejen inte att få eftersom jag har allt och haft det från första stund. 

Jag behöver gå ut i världen för att ge på mitt sätt både för att jag vill och för att jag har så mycket att ge. 

Jag vill ge med kärlek.

Detta handlar inte om jul utan detta handlar om en livsinställning i en värld där individualismen tagit alldeles för stor plats och denna kommer på sikt att förgöra oss om vi inte ser upp. 

Det ligger en hemlighet i gåvan att ge som jag inte kommer att avslöja. Du får själv upptäcka den. 

Vad behöver du göra för att komma till det vägskäl där du kan ge utan egna syften? 

måndag 8 december 2014

15. Balans

Hur svårt ska det vara och hur många gånger ska jag behöva säga det? Får jag balans så löser det sig. Balansen i mig i mina tankar, i mina känslor och i mina handlingar är lösningen.

Det är när jag har obalans som saker inte riktigt blir som jag trodde eller tänkt mig. Det är i obalansen som jag tänker för mycket eller för lite utan att känna. Det är i obalansen jag känner för mycket eller för lite utan att tänka. Det är i handlingarna jag agerar för mycket eller för lite utan att tänka eller känna. 

När jag har balans blir jag som ett självspelande piano med struktur men med den avgörande skillnaden att jag fyller pianot med det som jag tänker, känner och gör i balans med exakt det liv som jag vill ha.

Hur balanserat är ditt liv eller haltar det på något ben? 

söndag 7 december 2014

Innan blir det sämre

När jag arbetar med mig själv behöver jag möta det som jag är mest rädda för och som jag till varje pris försöker undvika. Jag behöver tänka, känna och göra det som jag tidigare hatat, hållit mig undan ifrån eller förskräckts över. 

I mötet ligger befrielsen från rädslan och vägen till nått nytt. I mötet väcker jag nya insikter till liv som jag trodde aldrig existerade. I mötet vaknar nytt liv.

På resan kommer det först att bli värre innan det blir bättre. Jag behöver möta rädslan men andra kommer samtidigt att försöka undvika mötet med sin egen rädsla vilket kan göra att andra gör val som jag till en början kommer att tycka är konstiga eller oförklarliga. Men detta är enbart en konsekvens som jag behöver lära mig att leva med. När jag gör mina val gör andra sina val. 

Därför blir det värre innan det blir bättre. När jag ändrar mig kommer inget längre att vara sig likt, det kommer att vara annorlunda för att det är annorlunda. Jämfört med innan är det annorlunda eftersom jag ändrat min plats på denna jord. 

Gammalt försvinner och nytt kommer in. Vad jag behöver göra är att våga se det nya. 

Hur blev det för dig, blev det värre innan det blev bättre? 

lördag 6 december 2014

14. Be om ursäkt

Det är inte bara förlåtelse som jag behöver göra. För det är mycket möjligt, ja ganska troligt att jag också skadat någon eller några andra. Alla tänker inte som jag, alla känner inte som jag och alla gör inte som jag. I min väg står andra och där de står kommer jag ibland in vilket gör att jag kommer i vägen eller de kommer i vägen. När vi kommer i vägen för varandra finns risken att vi behöver gottgöra något som vi gjort någon annan. Vi behöver be om ursäkt för det vi gjort. Jag vet att det finns minst en jag behöver be om ursäkt till.

Ursäkten är mitt eget sätt att försöka gottgöra det jag gjort någon annan, även fast det från början inte var med min mening. Ursäkten äger en befrielse till mig själv men kan också ge en befrielse till någon annan för att personen ska kunna gå vidare.

Att bära på ilska och harm är en handling mot mig själv. Att visa ilska och harm mot någon annan kan vara en handling mot någon annan fast det ofta handlar om mig själv.

Ursäkten är läkande och öppnar dörrar till befrielsen. 

Vem behöver du be om ursäkt till? 

fredag 5 december 2014

13. Finn sätt att förlåta

Jag kommer inte undan. Vill jag bli hel behöver jag fatta ett antal beslut. Ett av dessa beslut är att förlåta andra vad de gjort mot mig. I det innefattas också mitt förlåt till mig själv för det jag gjort mot mig själv. 

Jag behöver förlåta allt, ja allt som jag anser att jag drabbats av eller blivit utsatt för från andra. Hur stor den sorgen och ilskan än är. Hur stort övergrepp jag än anser jag blivit utsatt för. Jag behöver befria mig själv och det är genom förlåtelsen. Förlåtelse som sker med hela mitt hjärta. Förlåt som bara sker i tanken har inget värde.

Det hände när det hände för länge sedan eller i närtid men jag har valt att bära det hela vägen till idag, den handlingen är min. 

Varför ska det vara nödvändigt att förlåta? 

När jag förlåter äger jag frågan helt och hållet själv. När jag äger frågan kan jag göra något åt den. I förlåtelsen ligger befrielsen.

Har du svårt för att förlåta? 

torsdag 4 december 2014

12. Acceptera mitt liv

Alla har vi en historia. Allas historia ser olika ut utifrån hur vi upplevde det. Alla har inslag i sin historia som varit traumatiskt på olika sätt. Ibland kan det verka som det var lika men ändå alltid olika. Vissa går vidare och kan lägga  sådant som hänt åt sidan och leva med sin historia, andra låter sin historia påverka deras liv in i döden. Påverka på ett sätt som om historien i alla delar levde även fast den är död för mycket länge sedan. 

Historien kommer alltid att leva i oss och påverka livet vi lever nu. Det som däremot skiljer människor åt är hur vi hanterar historien. 

Vi är inte vår historia men vi har en historia.

Politiska utspel i heta politiska debatter vill gärna dra upp historia, som inte längre har sin grund, i dagens verklighet. Ibland har partier utvecklats åt ett helt annat håll, ibland lever partierna kvar i ett förflutet tänk som baseras på en helt annan verklighet. Även politiska partier är inte längre deras historia även fast de har sin historia. Ibland väljer ändå partier att i nutid agera utifrån sin historia.

När vi lär oss att acceptera det som ändå varit utan att straffa oss själva eller andra har vi valt en enklare väg. 

Vägen sker genom acceptans av den historia vi har utan att klandra det vi gjort. Våra nya val skapar sedan vår nya historia.

Hur mycket har du kvar av att acceptera din historia? Går du och klandrar dig själv?

onsdag 3 december 2014

11. Utanför och innanför

Alla mina tankar och alla mina känslor är sådant som sker innan för mig själv. I min värld innanför mig själv skapar jag mina egna händelser. Jag skapar sådant jag tror är en sanning. Jag kopplar min historia till det som sker här och nu och jag spelar olika typer av drama. Jag oroar mig för sådant som jag inte vet något om och kan påverka och jag gör saker eller låter bli att göra saker på grund av sådant som jag upplevt innanför mig själv långt tillbaka. Innanför mig själv skapar jag mitt sätt att förhålla mig till livet vilket får konsekvenser.

Utanför mig själv sker allt det andra som inte alls har med mig att göra. Där sker sådant som kommer från andra som har sina egna liv innanför dem själva. Det finns människor som har åsikter om mig, gillar mig eller gillar mig inte. Människor som i allt de säger bygger detta utifrån den värld de har innanför sig själva. Vad jag än säger till någon annan utanför mig själv handlar om mig. Vad jag än får höra från någon annan om mig har med den andra att göra. Detta är ofrånkomligt.

Ändå.

Ändå så bryr jag mig mer om det som sker utanför mig själv än det som kommer från mig själv även fast inget av detta är mer sant än det andra. 

Det som är viktigt i allt detta är att förstå att det är på detta viset och att jag behöver hitta ett sätt att förhålla mig till det som sker. 

Vägen till ett harmoniskt liv börjar med mig och har egentligen inte alls att göra med det som sker utanför mig. Det som har betydelse är bara hur jag förhåller mig till det som sker där utanför. 

Hur enkelt är det för dig att se det som är utanför dig själv och det som sker innanför dig själv? 

tisdag 2 december 2014

10. Våga reflekterar

Jag vill våga. Jag vill våga reflektera. Jag vill våga reflektera över det jag känner. Jag vill våga reflektera över det jag tänker. Jag vill våga reflektera över det jag gör. 

När jag väljer att vara öppen, villig och ärlig mot mig själv väljer jag också att vilka vara genuin. Jag väljer att se mig själv och förändra mig själv på det sätt jag klarar så att jag når det jag vill. Jag väljer att möta mig där jag är för att föra mig dit jag vill i mina tankar, känslor och handlingar. 

För att komma dit behöver jag tänka tankar jag aldrig tänk, känna känslor jag aldrig mött och göra saker jag aldrig gjort. Först då möter jag mig som jag aldrig tidigare mött.

Vägen till det jag vill går genom det jag inte sett.

Vågar du reflektera och möta det du ännu inte mött? 

måndag 1 december 2014

9. Hälsosamt liv

Hälsosamt är det liv jag lever när jag känner kärlek. Hur frisk, handikappad eller sjuk jag än är. I min kärlek finns alla möjligheter att förhålla mig på just det sätt och med de förutsättningar jag har just i en viss stund som kan få mig att känna att jag lever ett för mig hälsosamt liv 

När jag börjar jämföra mig med andra försvinner kärleken till mig själv och risken ökar att jag blir mindre hälsosam bara av det faktum att jag jämför och ser skillnad. Kärleken i mig som är min hälsa försvinner.

Lever du ett hälsosamt liv? 


söndag 30 november 2014

8. Meningen med livet

Varför är jag på denna jord? Vad är det som är mitt uppdrag och min mission här? Det fanns en mening med att just jag skulle landa just här. Det finns människor jag ska möta och uppdrag jag ska genomföra. Det finns något som jag ska föra vidare. Det var inte en tillfällighet att just jag föddes just här med just mina föräldrar och min familj. 

Tänk alla erfarenheter jag fått och all kunskap jag berikats med. Tänk, allt detta skapade just mig till den jag är idag.   Det var inte så att det bara hände, det är en mening. 

Jag har en mission och en uppgift att föra vidare. Jag har ett värde och en kunskap som andra behöver och vill ha. Jag har ett uppdrag. 

Jag finns på denna jord av en särskild anledning. Precis som alla andra. Därför vill jag förvalta mig själv på bästa sätt så att jag kan bli mitt bästa jag. Att göra motsatsen är att slösa med mina egna resurser. 

Varför finns du på denna jord? Vad är meningen med att du är just här och att du är just den du är? 

lördag 29 november 2014

7. Se till att leva livet på bästa sätt

Jag behöver inte då och då utan varje dag leva mitt liv som jag vill leva. Jag behöver göra det jag vill göra, känna det jag vill känna och tänka det jag vill tänka. 

Skulle det inte bli som jag önskar just en speciell dag så är det för sent just den dagen. Men jag väljer att inte klandra mig för den dag som gott för det kommer en ny dag där mina intentioner kan bli som jag vill.

Jag behöver vara klar över vad jag vill både i mina tankar och i mina känslor. För det blir alltid som jag vill. Är jag oklar med vad jag vill och inte övertygad finns det alltid något som ändå styr mig dit, ditmina känslor om mig själv för mig.

Lever du ditt liv varje dag som du verkligen vill eller som dina känslor styr dig? 

fredag 28 november 2014

6. Gör det du kan

Jag väjer att göra det som får mina styrkor och talanger att stråla. Det betyder förutom att göra det jag kan också att göra det jag inte kan om min styrka är att göra sådant jag inte kan.

När jag vågar visa mina styrkor och mina talanger, vilket alla har, visar jag både för mig själv att jag kan men också för andra sådant som gör att jag blir någon i ett sammanhang. Ibland kan detta vara bara det enkla att bara vara jag som är det svåraste av allt.  

Nu tänker kanske den listige att jag behöver inte alls bli bekräftad av andra, jag är mig själv nog, vilket är rätt. Knepet är att genom att göra bekräftar jag också för mig själv mina styrkor och på det sättet gör jag det lättare för mig själv. Jag tillåter mig att bli stolt över mig själv. 

Lever du i miljöer och sammanhang där du visar dina styrkor och där du strålar? 

torsdag 27 november 2014

5. Ett socialt sammanhang

Jag behöver och vill vara i ett socialt sammanhang. Vara en del av något. Beröra och beröras. Dela med mig och ta del av. Sammanhanget får mig att vara på en plats som tillhör något större. Jag är en del av gemenskapen. Varken mer men inte heller mindre än någon annan är jag en del av helheten. 

Jag tillför och jag får. Jag bryr mig om vad som händer och andra bryr sig om vad som händer med mig. 

Väljer jag att ställa mig i en position där jag inte blir en del av cirkeln utan ställer mig i mitten och värderar mig högre än någon annan, det är inte det sammanhanget jag talar om. 

Sammanhanget kan vara min familj, mina barn, min fru eller sambo, min släkt, den grupp jag tränar med eller går ut och går med. Det kan vara något frivilligarbete jag håller på med men också ett avlönat arbete. Sammanhanget har ett värde när jag är saknad om jag inte kommer och att jag har en uppgift. Ibland kan uppgiften bara vara att jag är jag.

Alla är vi alltid i ett sammanhang men det är kanske så ibland att vi inte alltid ser det sammanhang vi är i.

Vilket sammanhang befinner du dig i? Hur tillhör du detta sammanhang?

onsdag 26 november 2014

4. Gör saker med andra

Det handlar inte enbart om att tänka och känna och omge mig med andra för att vi ska ha ett harmoniskt liv. Det handlar också om att göra. Det är när jag gör och handlar som jag får effekter. Arbeta med det jag tycker om. Agera i det jag tänkt och känt. Göra sådant jag tycker om och vill göra. Göra det med andra.

Handlingen manifesterar något och skapar effekter. Egentligen är det så att det är oundvikligt att få en effekt. Handlingen är verkligheten och verkligheten känns. Handling kan ske i allt. På jobbet, på min fritid, på väg till eller från jobbet, när jag är ute och går, när jag möter människor, reaktioner, uttryck för känslor och tankar ja över allt och i allt kan jag handla. Handlingen får mig att att beröras på något sätt och gör mig levande.

Handlar jag och gör det i gemenskap med andra människor höjer jag effekten både genom att jag lär mig att vara med andra och genom att jag får reaktioner från andra och från mig själv i den gemensamma rörelsen.

Alltså jag gör saker och jag gör det med andra. Effekten ökar när jag också gör det med andra.

Vad gör du?

tisdag 25 november 2014

3. Skapa relationer

Människor omkring mig är just mitt eget nätverk som kan bidra med att stötta eller stöta ut mig. Relationer handlar om möten och hur jag relaterar till dessa möten. Dessa relationer kan vara vänner, släkt, kompisar, människor jag känner, arbetskamrater, människor jag möter på stan, nätverk men också partnerrelation. De människor jag vill relatera till är de människor som skapar en spänts och en positiv miljö för mig. Människor som gillar och tycker om mig. I en relationen kan jag stötta men också få stöttning. Mötena behöver innebära, även när det kan vara tufft, att det har en grund som bygger på kärlek. Är grunden en annan bör jag om möjligt välja bort den relationen. Både för min egen skull och den för  den andra. 

Omger jag mig med människor som tycker om mig, är förutsättningarna större för att det kommer att bidra till bra saker för mig och jag kommer att bidra med bra saker till andra.

Jag sökte bekräftelse och när jag trodde att jag inte hade människor som tyckte om mig skapade jag istället relation med människor som ogillade mig och som i sin tur innebar en bekräftelse. Jag hade människor redan från början som tyckte om mig det var bara det att jag inte såg vad jag redan hade och var dålig på att ta hand om det som redan fanns där.

Har jag människor omkring mig som tycker om mig kan det inte bli fel. 

Hur gör du när du väljer dina vänner? Skapar du relationer med människor omkring dig som har en möjlighet att tycka om dig och du om dom? Hur gör du när du märker att det är tvärt om?

måndag 24 november 2014

2. Val av känslor

Jag har mina känslor och jag behöver mina känslor men jag är inte mina känslor. Jag blir gladare av positiva känslor och mindre glad av negativa känslor. Det säger sig självt att om jag samlar på mer positiva känslor än negativa känslor blir det som jag har mest av det som dominerar. 

Har jag svårt att samla på positiva känslor kan jag ibland tendera att istället samla på de negativa känslorna, bara för att ha några känslor. Då kan jag ändå känna mig bekräftad och uppleva något positivt av det, även fast jag bara samlat på det negativa känslorna. Detta får däremot andra konsekvenser som i längden inte blir bra för mig. 

Har jag bara en massa känslor i mig är chansen uppenbar att jag lever i en värld som inte är sann. Känslorna tar överhand och får mig att tappar greppet om verkligheten. 

Positiva känslor är antidepressivt, om de är äkta. De hjälper mig enklare att ta hand om det som händer i mitt liv som ibland inte är så enkelt. Livet är lite så ibland. De positiva känslorna kan få mig att göra storverk bara för att jag då befinner mig i ett positivt mod. Positiva känslor syns på min utsida och sprider på det sättet också en massa positiva känslor till andra som i sin tur sprider sina positiva känslor tillbaka till mig i sitt bemötande. Positiva känslor lär mig att se saker på ett positivt sätt medan de negativa lär mig att se saker på ett negativt sätt.

Jag väljer.

Vilka känslor väljer du att samla på? 

söndag 23 november 2014

1. Skapa en struktur

Valet att skapa en struktur handlar om rutin och ordning. Det hjälper mig att skapa vanor som gör att det blir enklare att göra det jag ska. Lite som att borsta tänderna. Det sker utan att jag behöver tänka på det. Mina tankar och känslor får mig gärna att ibland smita från sådant som är besvärligt och som inte direkt belöna mig. Effekterna kan komma mycket senare både av att göra det eller låta bli. Mitt ego vill också gärna att jag inte ska prioritera det som får effekt på lång sikt. 

Rutinen och strukturen hjälper mig att hålla mig på banan. Den fångar upp mig när jag börjar avvika för mycket från det jag vill och den hjälper mig när jag tenderar att falla tillbaka till gamla mönster och beteenden.

Vad betyder det för dig eller vad skulle det betyda för dig att ha en struktur i ditt liv? 

lördag 22 november 2014

Irriterad- en gammal känsla

Jag har under några dagar kännt att jag varit irriterad, ofokuserad och haft lätt att tappa humöret. Det har varit, så här efteråt som om det bott en bomb i mig som när som helst vill brisera. Jag märker det så väl och jag ser hur jag behöver gottgöra när min reaktion även når utanför mig själv, mot andra. Så här har jag känt i stunder av stress och när jag inte ger uttryck för vad jag känner och är ärlig, förr om åren. Så här har jag känt när jag känt leda och när saker blivit vardag. Så här har jag känt när utmaningarna uteblir. 

Detta är också en del av livet och jag behöver bara vara ärlig med att det händer. Vara ärlig med vad som händer och vara ärlig med att söka varför det händer. Svaret finns i mig och lösningen lika så. Skillnaden från för är mer vilka lösningar jag nu väljer jämfört med förr. Då flydde jag, nu vågar jag möta det och ärligt och öppet tala om vad det kan vara, varför det är så och hantera det som det kommer.

Livet levs med olika styrka och med olika värden. Livet kommer tillbaka med liknande beteende och känslor. Jag väljer själv hur jag vill hantera det som sker och jag ser skillnad från då och nu. I känslan men också i lösningen. Jag gör annorlunda och det gör skillnad. Minnet av då, dit jag inte vill tillbaka är en tillräcklig spegling för att göra det jag lärt mig att göra.

Jag minns hur det var och det som sker just nu är bara processer i mitt inre som spelar mig ett spratt mellan mina tankar och känslor. Mina reaktioner finns där men mina handlingar blir idag annorlunda. 

Hur gör du när gamla känslor dyker upp eller när du tappar fotfästet för ett tag? Har du verktyg för att komma på benen igen? 

fredag 21 november 2014

Ett harmoniskt liv

Hur gör jag för att hålla mig själv på rätt sida vägen? Hur gör jag för att känna glädje, lycka, harmoni och ha tillgång till hela min person och det som är just jag, fri från bestående rädslor? Hur gör jag? 

Kanske är det enkelt om jag bara vågar?

Här är några regler som jag och många andra försöker att använda oss av för att hitta denna balansen.

1. Skapa en struktur i ditt liv som känns lätt att följa

2. Sök efter mer positiva än negativa känslor

3. Skapa relationer med personer som gillar och tycker om dig

4. Handla och gör saker genom att agera, arbeta men också andra typer av sysslor där du är med andra människor

5. Tillhör ett större socialt sammanhang

6. Gör sådant som du kan där dina styrkor och talanger får stort utrymme

7. Se till att du varje dag lever ditt liv på bästa sätt

8. Hitta det som är mening med just ditt liv

9. Lev i ett sammanhang där du känner dig trygg och lever ett hälsosamt liv

10. Våga reflektera över de tankar och känslor du har och de handlingar du gör.

11. Lär dig att se det som finns utanför dig själv och det som finns innanför dig själv.

12. Acceptera det liv du har levt oavsett vilket liv du levt.

13. Finn ett sätt att förlåta andra också dig själv

14. För dom du kan ha skadat, finn ett sätt att be om ursäkt

15. Hitta en balans i ditt liv mellan dina tankar, känslor och handlingar

16. Hitta tillfällen att tjäna och hjälpa andra


Hur gör du för att hitta harmoni i ditt liv så att du lever det liv som du vill leva?


torsdag 20 november 2014

Det är inte mitt jobb

Det är så lätt att ta över andras arbete. Det är så lätt att kliva in och ta över någon annans förändring. Det är så lätt att kliva in och ta över någon annans smärta. Det är så lätt att ta över det någon annan behöver göra och inse. Jag tror mig se och jag tror mig ha lösningen på det jag själv fick lära genom smärta. Det är så lätt att ta över. 

Men det är inte mitt jobb att göra ditt jobb. Det är inte mitt jobb att ändra dig.

Mitt jobb är däremot att älska dig villkorslöst på mitt sätt. Det är det enda som jag kan ge till någon annan. Det är den största gåvan. Även om det skulle innebära att jag förlorar vår relation. Om jag kliver in och gör ditt jobb då hindrar jag dig att utvecklas på ditt sätt. Då gör jag det enbart för att jag vill förändra dig på mitt sätt. Jag låser in dig i mitt hörn.

Jag har en massa åsikter om vad andra borde göra varje dag. Håll dom för mig själv. Om jag kliver in så är det enbart för att tjäna mina egna syften. 

Kliver du in och gör andras jobb? Älskar du villkorslöst på ditt sätt?

onsdag 19 november 2014

Ännu mera jag

Jag har levt så här långt. Vad finns ännu kvar? Vad är det jag ännu inte varit med om. Vad har ännu inte hänt och vad är det som ännu inte visat sig. Vad har jag ännu inte nått fram till. Vad det så här det skulle bli? Vad det detta? 

Vilka tankar har jag ännu inte tänkt? Vilka tankar finns kvar som ännu inte nått mig? Vilka tankar har ännu inte visat nya öppningar för mig? Vilka tankar har jag ännu inte inte tänkt som jag kanske inte heller skulle vilja tänka? Jag vet att det finns fler av alla tankar som finns. Vilka tankar har jag tänkt som jag inte skulle vilja tänka om och vilka tankar har jag tänkt som jag gärna tänker igen? Jag ska göra vad jag kan för att få uppleva fler av dessa. Jag vill göra detta för att bli ännu mer jag.

Vilka känslor har jag ännu inte känt? Vilka känslor har ännu inte visat sig för mig? Vilka känslor har jag ännu inte släppt fram. Jag vet att de finns både de smärtsamma och de riktigt förlösande glädjefyllda. Jag ska göra vad jag kan för att öppna hela mitt register av känslor som jag till viss del kanske har låst in. Jag vill göra detta för att bli ännu mer jag.

Vilka handlingar har jag ännu inte gjort. Vad är det som jag ännu inte vågat göra? Mina rädslor kan ha hindrat mig eller är det mitt intellekt? Vad är det som jag ännu inte vågat göra som kanske kan öppna nya dörrar för mig? Vilka handlingar är det om kan frigöra mer av mig. Vilka handlingar vill jag inte göra om och vilka handlingar vill jag göra mer av? Jag känner inte till alla handlingar som finns men hoppas att det finns en massa handlingar som ännu inte nått mig. Jag ska göra allt jag kan för att finna och göra nya handlingar som jag ännu inte gjort och som hjälper mig att bli ännu mer jag.

Det finns så mycket tankar, så mycket känslor och så mycket handlingar som ännu inte nått mig. Jag är öppen och villig att möta detta. När jag väljer att möta allt som finns även fanns det på kort sikt kan smärta ökar chansen att jag blir ännu mer just jag.

Vad har du kvar att möta? Vad är du villig att möta?

tisdag 18 november 2014

Ingen lek

Att arbeta med mig själv är tufft och ingen lek. När jag skriver här befinner jag mig i min komfortzon. Det jag inte skriver om har inte ännu nått dit. Alla har vi olika komfortzoner. Alla zoner är ok, det handlar mer om hur komfortabla vi är i våra zoner. Ska  jag förändra något behöver jag ta mig utanför denna zon. Att ta sig utanför är inget enkelt arbete. Antingen tvingas jag dit för att mitt liv tagit mig dit. Då blir valet något lättare att hitta en annan väg. Att ta sig utanför zonen själv med egen kraft kräver mod, efter som konsekvenserna att vara kvar ännu inte nått en botten. Vi har då inte blivit tillräckligt tilltufsade än.

När det handlar om dessa stora destruktiva krafter som får oss att göra saker som vi egentligen inte vill i vår befintliga komfortzon och som upplevs som väldigt skadliga för oss, behövs en stor motkraft. Vi behöver få oss en knuff som får oss, om än för en stund, att tappa fotfästet. Vi behöver få chans att kliva ur det fundament som vi låtit oss gjutas i. Denna kraft är inte snäll. Denna kraft kan upplevas som brutal och ovänlig. Denna kraft kan nästan skapa en motkraft av försvar. Men kraften behövs och den som bidrar med kraften behöver, om den personen är den person som ska hjälpa, göra det med stor kärlek. Utan kärlek får denna kraft helt motsatt effekt. Kraften kan givetvis också komma utifrån och utan synbar kärlek men få konsekvenser som får mig att fundera över min situation. Jag själv drabbades av den senare kraften för snart 10 år sedan. Jag fick riktiga käftsmällar från den jag då levde med vilket verkligen rubbade mitt redan tidigare instabila fotfäste. Då var jag rädd och förbannad, idag bara tacksam. Detta blev starten på ett helt nytt liv utifrån en helt annan grund, men då var det en riktig knockout.

För att förändring ska ske behöver vi rubbas ordentligt, våra hästar har blivit allt för höga och verkligheten vi trodde vi levde i blivit allt för främmande. När jag sökte hjälp sökte jag först någon som var snäll mot mig. det var bra ett tag men den hjälp som senare fick mig själv att förändra var den som var kärleksfullt tuff mot mig. Tack!

Hur gjuten är du i gamla föreställningar om hur livet ska vara eller hur livet blivit? Vilken kraft skulle du behöva för att komma därifrån?

måndag 17 november 2014

Kom inte och säg...

Kom inte och säg att du är trött på något. Kom inte och säg att du är trött när du alltid har ett val. Kom inte och säg att du vill förändra om du inte har förändrat. Kom inte och säg att du inte har ett val. Kom inte och säg att det är som det är, när du äger hela frågan. Kom inte och säg att andra ska göra men inte du.

Om du inte förändrat ditt val eller ditt sätt att förhålla dig till det som sker har du inte ännu nått botten. Om du inte gjort annat än satt dig ner och betraktat och beklagat har du fortfarande en bit kvar att gå innan du är mogen för att fatta ett nytt beslut.

Andra har inte med dig att göra. Du har med dig att göra. Du äger hela frågan. Tror du något annat är du förlorad. Du äger hela frågan och när du äger hela frågan har du också möjlighet att förändra hela din egen situation. Det är det som är grejen. Om du lämnar över lösningen till någon annan, som ska lösa det är du fast.

Detta betyder inte att vi inte kan be om hjälp, det är en annan sak.

Allt som handlar om mig har med mig att göra. Jag äger frågan fullt ut. Jo, jag äger den. Jag kan drabbas av andras beteenden, andras beslut och andras rädslor och jag kan drabbas av sjukdom och olycka, absolut. Men jag kan alltid välja hur jag ska förhålla mig till det som kommer utifrån. Det som kommer inifrån, kan jag även ändra riktning på.

Så jag behöver tala om för mig själv att jag äger frågan och är det så att jag är trött på något får jag själv finna ett sätt att ta mig därifrån. Om jag inte gör det har jag fortfarande en väg kvar att gå.

"Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus"

Har du val du ännu inte gjort? Om inte i så fall varför är det så?
 


söndag 16 november 2014

Jag bestämmer

Jag bestämmer över vilka känslor jag vill bära. Jag bestämmer över vilka tankar jag vill tänka. Jag bestämmer vilka handlingar jag vill göra. Jag bestämmer över vilken tillit jag vill ha. Jag bestämmer över hur länge jag vill bära på mina negativa tankar och känslor. Jag bestämmer hur länge min historia ska prägla mitt liv. Jag bestämmer vilka jag förlåter eller inte förlåter. Jag bestämmer vilka jag ber om ursäkt till eller inte. Jag bestämmer om min ilska ska gå ut över andra och mig själv. Jag bestämmer om min dag ska starta med ett leende och sluta med ett leende. Jag bestämmer om jag ska skapa vänskap eller alienation. Jag bestämmer om jag ska vara öppen till allt som sker. Jag bestämmer om jag ska vara villig att våga prova nya saker. Jag bestämmer om jag ska vara ärlig mot mig själv och andra. Jag bestämmer om jag ska sätta mål i livet eller inte. Jag bestämmer om jag ska försöka se till att jag har en kropp som håller hela livet. Jag bestämmer om jag ska göra allt för att hålla mig frisk och sund. Jag bestämmer om jag ska ha en väl anpassad vikt till min längd. Jag bestämmer hur jag ska förhålla mig till det som sker utanför mig själv. Jag bestämmer om jag ska släppa kontrollen eller inte. Jag bestämmer om jag ska falla till baka till saker jag sagt jag ska sluta med. Jag bestämmer inte över andra. Jag bestämmer över mitt liv i alla delar.

Mina möjligheter att påverka mitt liv är obegränsade. 

Vad jag än bestämmer är det jag själv som få ta konsekvenserna av det jag bestämt. 

Hur bestämd är du över ditt liv och det liv du vill leva? 

lördag 15 november 2014

Det värsta

Det värsta är..... Ja vad då? Har du funderat på det när du känner dig rädd och orolig? Frågan har något i sig som kan vara bra att ha med sig i livet.

När jag är som räddats låter jag bli att göra saker för att jag är rädd för svaret eller vad som då ska hända. Jag är rädd för att bli ensam. Jag är rädd för att inte bli älskad. Jag är rädd för att inte bli bekräftad. Jag är rädd för att bli lämnad. Jag är rädd för att missta något. Jag är rädd med andra ord för vad som ska ske.

Rädslan ligger långt inne i mig och har ett ursprung som jag ibland kan ha svårt att se. Någon gång fattade jag ett antal strategiska beslut utifrån den eller de rädslor jag hade och det är det som gör att jag gör en del konstiga handlingar och fattar en del konstiga beslut.

Idag sker detta fortfarande men jag vet vägen igenom dessa rädslor.

En bra hjälp i mitt eget arbeta, som jag då också fick hjälp med, var att lyssna på känslan och erkänna den men inte stanna där utan sedan tala med mig själv omkring vad jag är rädd för och vad den rädslan står för. För att sedan våga möta rädslan finns en bra fråga att ställa sig, nämligen följande: - Vad är det värsta som kan hända om det värsta händer som jag är rädd för? Svaret på det ger en ny fråga: - Vad är det värsta med det? På det sätter fortsätter jag tills frågorna inte längre går att ställa för att jag nått det slutliga svaret. 

Rädslor är motsats till kärlek. Livet styr oss enkelt med dessa två krafter. Den ena kan styra oss rätt för det är befogat att bli rädd och agera på det. Den andra kan styra oss rätt för att finna den trygghet och närhet vi söker inne i oss själva och hos andra. Men dessa två känslor kan också styra oss på avvägar om syftet med rädslan bygger på en påhittad sanning baserad på en grundrädsla.

Rädslor är starka men kan bekämpas genom samma styrka, kärlek. Vem som vinner avgör vi själva genom på vilket sätt vi arbetar med det. 

Våga föra känslan till frågor som du väljer att besvara själv. I ljuset försvinner nämligen all rädsla. I stunden finns det oftas få saker som kan vara det värsta. Även det värsta kan övervinnas. 

Pröva och se själv.

Vad är det värsta för dig och hur gör du för att övervinna det? 

fredag 14 november 2014

Automatiska tankar

Mina tankar fungerar. Det är jag säker på. Det tänks som bara den oavsett om jag vill det eller ej, är mina tankar igång. Det är ett jäkla surr och de verkar ha en direktlinje till mina känslor. De tankar jag har, har en tendens att vara mer styrande och dominerande för att stimulera det som är negativt och som handlar om att gör saker som är fel för mig. Sådana tankar behöver inte uttalas högt utan smyger sig på som en bakterie från ingen stans. Motståndskraften verkar vara obefintlig.  Jag behöver bosta mitt immunförsvar.  

De negativa tankarna har lagt sig i en automatisk rörelse vilket innebär att om jag inte är uppmärksam och styr rätt, styr den mig på fel kurs. Jag får fantasier som jag gör till sanningar. Jag är ingen, jag är ensam, jag är ful, jag är tjock, jag är osmart, jag kan inget, jag gör för lite, jag gör för mycket, jag är ingen bra pappa, osv. osv.

Bakterien finns och jag vet att det finns botemedel vad jag bara behöver göra är att ta botemedlet. 

Vad är det för botemedlet då?  

Enkelt sagt; nya tankar, nya rutin och ny struktur, se vad som sker inom mig och utanför mig, skita i andra, träna mina positiva tankar och våga se att de negativa tankarna gärna vill smyga sig på. Våga tala med andra och erkänna mitt sätt att tänka och bosta mig själv högt och tydligt med de positiva tankarna som skapar mig ett positivt nu och en positiv framtid. Skapa tro på mig själv och min förmåga. Skriv det, säg det högt och repetera det. Sluta aldrig.

Gör jag detta kommer jag att kunna förändra en annan sak och det är min känsla. Jag grusar den hala negativa vägen för att få fäste för de positiva tankarna, även i mitt känslosystem. Det räcker nämligen inte med att tänka även fast det är ett bra första steg. Jag kommer inte att nå ända fram, med övertygelse. Jag behöver också känna att det är så med övertygelse då kommer jag att nå ända fram och kommer att göra rätt saker som stärker det jag tänkt och känt.  

Hur gör du för att ändra dina egna automatiska tankar som ständigt vill smyga sig på? 


torsdag 13 november 2014

Tillgång

Jag är min egen tillgång. jag prövar mig i mina tankar och jag prövar mig i mina känslor. Jag prövar mig i mina handlingar. Jag strävar efter att möta mig själv med alla tillgångar som jag har. Blir någon tillgång för stark behöver jag skapa balans igen för att se att jag kan leva ut hela mitt register.

Jag behöver mina tankar för att analysera och för att förstå vad som är rätt och fel. Jag behöver mina tankar för att finna svar och förklaringar. Jag behöver mina tankar för att sätta saker och ting i sitt rätta sammanhang. Jag behöver mina tankar för att sortera bland mina tankar och bestämma mig för vad som handlar om mig och vad som handlar om något annat. Jag behöver mina tankar för att se vad som är inom mig och vad som är utanför mig själv. Mina tankar hjälper mig men kan också stjälpa mig om mina tankar blir för dominerande. När mina tankar blir dominanta talar mitt intellekt till mig och får mig att tro att alla mina tankar är sanna.

Mina känslor hjälper mig att läsa av människor. Mina känslor styr mitt engagemang och min vilja. Mina känslor lär mig att fatta bra beslut. Mina känslor lär mig att fokusera och att göra bra val. Mina känslor får mig att bryta ovanor och förändra. Men jag behöver vara vaksam. Om mina känslor tar överhand och jag går på känslor istället för en kombination av känslor och tankar kommer det att bli fel. När mina känslor helt får styra kan mina handlingar vara styrda av helt fel syften och på helt fel grund. När mina känslor får styra helt slutar jag att vara rationell och risken finns att gamla känslor får styra mitt nya liv. Känslorna är gamla, tankarna lika så men mina tankar har jag lättare att förändra.

Mina handlingar är oftast styrt av mina känslor och mina tankar. Mina handlingar kan indirekt också styra själv och skapa nya känslor. Mina handlingar kan gå på automatik och styra in mig i vissa känslofållor som jag vant mig att känna. Handlingarna är ett sätt att förverkliga vad mina känslor och tankar styrt mig till. Handlingarna kan ha ett eget liv som t.ex. autonoma systemet som hjärta, andning osv. Jag är övertygad om att det finns andra handlingar som är lika autonoma men som inte direkt räknas som det. Därför behöver jag ha koll på mina handlingar så att mina handlingar inte blir för starka och dominerar mitt liv.

Jag tänker att mitt liv är en treenighet och det är när alla tre enheterna känsla,tanke och handling blir vinnare som jag också blir en vinnare.

Jag ser denna treenighet som en tillgång och jag lär mig varje dag att lyssna på dessa och ta till mig vad dessa kan ge mig. Jag tränar dessa varje dag för att vara närvarande i hela min person. Ibland får någon del större plats och det är ok men om det blir under för lång tid behöver något göras för att återföra balansen.

Hur bra tillgång har du till dina tankar, känslor och handlingar? Har du kontakt med alla tre eller är det någon del som dominerar mer än de andra två?

onsdag 12 november 2014

Sanning

Min uppväxt var full av lögner och jag blev bra på att ljuga. Inte bra på det sättet att det aldrig lyste igenom utan bra på det sättet att jag lärde mig ljuga om mycket, även när jag inte behövde det.

Lögnerna blev som ett galloperande tåg som inte gick att stoppa. Det var som om detta alltid var ett möjligt alternativ för att klara sig ur en situation som kändes obekväm. 

Lögnen innebär att jag planterat negativ energi i mig som gjorde att jag inte blev  fri. På en lögn kommer behovet av kontroll för att veta vad jag sagt så att nästa svar kopplas till min lögn. Det kommer alltid att fallera. Lögnen stressar och gör mig ofokuserad. Lögnen gör mig ensam. Lögnen skapar inget som är positivt för mig, utan tvärt om. 

Ljuga för andra är en sak och tillräcklig bekymmersamt som också snabbt leder till att jag också ljuger för mig själv. Jag skapar en värld som inte finns. Jag tror till slut att mina lögner är sanna.

Idag har jag svårt att ljuga eller vrida på sanningen. Jag märker direkt att jag är där och hur besvärligt och stressande det blir. Att se en film som handlar om svek och lögner är värre än värsta våldsfilmen eller psykologiska thrillern. Jag känner obehaget och vill stänga av.

Jag kan välja att samla lögner i min kropp eller stå för sanningarna. Jag vet vilken känsla som till slut bli bäst. 

På yttersta dagen vill många, kanske alla lätta sitt hjärta för nått som legat gömt. Jag förstår den känslan att vilja bli fri. 

Hur påverkar dina lögner dig? 

tisdag 11 november 2014

Jag hoppas

För att veta vad jag vill behöver jag tala om vad jag vill. Jag behöver sätta mål och visioner för att komma till klarhet vad jag vill. Många kan inte på en direkt fråga svara på vad de vill. Det finns något diffust men inget tydligt. Diffust tänkt blir diffust gjort.

Många hoppas att deras liv ska bli bra. Hoppas att de får barn. Hoppas att de får ett jobb. Hoppas att de blir friska. Hopppas att de får ett bra liv. 

När jag lägger min tillit till hoppet har jag också lämnat över mitt ansvar till någon annan. När hoppat blir min enda ledstjärna blir min kraft en väntan, en väntan på att något ska hända. En väntan på att någon annan, något annat ska agera. 

Hoppet gör mig passiv. 

Väljer jag istället att säga, jag vill och också tala om när det ska ha skett blir kraften en annan och ansvaret ett annat. Jag riktar det som ska ske mot mig själv och jag skapar min egen kraft genom att tala tydligt till mig själv. 

"När jag talar till mig själv blir det jag vill tydligt och resultatet möjligt."

Hur tydlig är du med vad du vill? 

måndag 10 november 2014

Något står i vägen

När jag inte kommer fram är det något som står i vägen. När jag känner sorg och längtan är det något som står ivägen. När jag känner harm och frustration är det något som står ivägen. När jag focuserar på vad andra gör rätt eller fel är det något som står ivägen. När jag gör tokiga eller dumma saker är det något som står ivägen. När jag är beroende av vad som hänt i min historia är det något som står i vägen. När jag tänker mer på framtiden än just nu är det något som står i vägen. När jag enbart hoppas i min framtid är det något som står i vägen. När jag bara tänker men inget gör är det något som står i vägen. När jag lyssnar mer på andra än på mig själv är det något som står i vägen.

Det står något i vägen som gör att jag inte kommer vidare. Det står något i vägen som jag behöver ta bort. Det hjälper inte att jag runda det utan jag behöver ta bort det. Väljer jag att runda det kommer detta att fortsätta att vara med mig och hindra mig från att vara i min fulla potential och få det jag vill ha. Jag behöver avlägsna hindret för att få fri väg mot det jag vill. 

Hur gör jag för att ta bort det som står i vägen? 

För att ta bort detta behöver jag se att det finns något att ta bort. Jag behöver acceptera att det som står i vägen hindrar mig. Jag behöver sluta att vänta på att det som står i vägen ska flytta på sig själv. 

När jag är klar över mitt eget problem och att det finns något som faktiskt står i vägen som jag behöver göra något åt, kommer det enkla. 

Ta bort det. 

Sättet att ta bort det kan ibland vara svårt. Är det svårt är det jag själv som har något annat framför mig som jag behöver ta bort. Jag kan t.ex ha focuserat på ett symtom istället för mitt egentliga problem.  Jag kan ha glömt att plocka bort andra saker under resans gång som fortfarande ligger och blockerar. 

Hur tar jag bort det? 

Svaret är enkelt. Jag behöver ta bort det genom att göra det jag minst tror jag ska göra. Jag behöver förändra mitt eget sätt att se på mitt eget hinder. Jag behöver möta mitt hinder med det jag själv tror jag saknar och söker.

Jag behöver möta min omgivning och mina hinder med genuin kärlek. Jag behöver förlåta och ta emot mina hinder med kärlek, ödmjukhet och respekt. 

Först då rinner mitt hinder av mig som sommarregn som faller på mig en varm sommardag. Det behövs inget våld. Det behövs ingen styrka. Det enda som krävs är öppenhet, villighet och ärlighet och mod att våga göra något annat. 

Kärleken till andra kommer innifrån mig själv. 

Vad står i vägen i din resa och i den riktning du valt? 



söndag 9 november 2014

Pappas dag

Fars dag, ett jippo eller kan jag välja att se det som ett sätt att förhålla mig till min pappa och skapa tid till tankar, eftertanke, stillhet, uppmärksamhet och tacksamhet. Lite på samma sätt som alla helgons dag eller något annat. Visst behöver detta inte ske just vid en special dag men när det nu finns en dag så hjälper det mig att ta denna tid för att göra på något annat. 

Utan pappa inget jag, utan jag inga barn. Jag växte upp med min pappa. Han gjorde så gott han kunde och jag vet att de stunder han var närvarande så fanns han för mig. Ibland var dessa stunder få och många gånger har jag önskar det var annorlunda. Men det var min pappa och han gjorde det på det sätt han kunde. Han var han och jag respekterar att det han var, var han. Han hade känslor och tankar och han gjorde saker. Min pappa gjorde det han klarade och det gjorde han bra. 

Jag själv är pappa och jag lyckades få två söner. Jag är stolt över mina barn och  som jag förstått så var pappa stolt över mig. Jag hoppas och jag önskar att mina söner har det bra och kan finna sätt att bli bra pappor, om de vill bli pappor förstås. Jag ska göra allt för att fortsätta bli bra pappa till mina söner på samma sätt som min pappa gjorde allt och mina söner säkert kommer att göra allt, för att bli bra pappor. 

Jag fick lära mig själv att möta mig själv för att kunna möta mina barn men även min pappa. Jag hoppas att mina söner kommer att ägna tid åt sig själv för att möta sig själv, så de kan bli bra pappor. 

Att vara pappa går i arv också på vilket sätt man är en pappa. Men detta arv kan brytas om man vill det. Bryta det som blir destruktivt och ta till sig det arv som är växande och positivt. Jag kan inte skylla på min pappa utan jag kan bara skylla på mig och därmed också kunna förändra det på ett sådant sätt som jag vill. 

Jag kan enbart ta ansvar för min papparollen. Jag kan ha åsikter om andras papparoller som t.ex. min pappa men var leder det? Jo detta leder enbart till att jag inte tar hand om min egen roll som pappa, genom att titta på mig själv.

Pappa du gjorde det du kunde. Du lärde mig en massa som det nästan tagit mig ett liv att se. Vissa saker kanske jag inte ville ha men de kan jag själv kasta bort.

Mina barn har också fått en massa i arv och en del kanske de vill ha och andra kanske de inte vill ha. Det de inte vill ha får de själva kasta bort. 

Jag är glad för min pappa. Jag hoppas att mina söner kan känna att de kan vara glada för sin pappa.

Om vi alla är glada för våra pappor skulle mycket bli så mycket bättre för alla. 

Hur glad är du för din pappa? 

lördag 8 november 2014

Jag är bra

Jag är stark. Jag är vacker. Jag är fin. Jag är klok. Jag är skön. Jag är sprallig. Jag är idérik. Jag är kunnig. Jag är knäpp. Jag är rastlös. Jag är. Jag är bra på att ställa rätt frågor. Jag är bra på att vara uppmärksam. Jag är bra på att vara här och nu. Jag är bra på att göra upp med min historia. Jag är bra på att vara älskvärd. Jag är bra på att hjälpa. Jag är snabb på att se saker. Jag är bra på att i bland släppa fokus. Jag är bra på att ha kontroll. Jag är bra på att kunna mycket. Jag är bra på att sälja. Jag är bra på att inspirera människor. Jag är bra på att vara nyfiken. Jag är bra på att lära mig nya saker. Jag är bra på att vara bred i mitt kunnande. Jag är bra på att hålla föredrag. Jag är bra på att vara öppen om delar av mitt inre. Jag är bra på att få uppmärksamhet. Jag är bra på att vara spontan. Jag är bra på att använda mig av min dominans. Jag är bra på att skapa relationer. Jag är bra på att skriva blogg. Jag är bra på att ha samtalsgrupper. Jag är bra på att arbeta frivilligt. Jag är bra på att fatta beslut. Jag är bra på att tjäna andra. Jag är bra på att läsa signaler. Jag är bra på att läsa och ta till mig texter. Jag är bra på att skriva. Jag är bra på att kunna arbeta med olika saker. Jag är bra på att inte komma ihåg namn men ansikten. Jag är bra på att hitta. Jag är bra på att tänka i bilder. Jag är bra på logistik. Jag är bra på att dyka. Jag är bra och modig på att resa. Jag är bra på att ta hand om mina vänner. Jag ör en bra pappa. Jag är en bra vän. Jag är en bra man. Jag är bra på att visa kärlek till mig och andra. Jag är bra på att skilja på det som är mitt och det som är någon annans. Jag är bra på att betrakta mig själv och se vad som är inom mig själv och vad som är utanför  mig själv. 

Jag är bra.

Vad är du bra på att vara och göra? 

fredag 7 november 2014

Livet är ett glas

Tänk att livet är ett glas. I glaset fyller vi i det som vi vill ha i livet. Vi fyller det med beslut och med det vi vill att livet ska innehålla. Vi fyller i lust och vi fyller i glädje. Vi fyller i tacksamhet och vi fyller i ödmjukhet. Vi fyller i vår historia och vi fyller i vår framtid. Vi fyller i vår närvaron här och nu och vi fyller i kärlek. Vi fyller i acceptans och vi fyller i förlåtelse. Vi fyller i gottgörelse och vi fyller i ilska. Vi fyller i rädslor och vi fyller harm. 

Allt vi fyller i blir en del av vårt liv. När vi fyllt klart går det inte att fylla i mer för då är det något som kommer att flöda över och försvinna. Nu är glaset fullt och har vi fyllt i för mycket av något så får det andra mindre plats. Vissa kan tänka att glaset egentligen enbart är fyllt med två saker, kärlek och rädslor men för att det ska bli mer begripligt delar vi upp det i fler detalj. 

Vill jag nu fylla mitt liv med mer av något behöver jag ta bort något annat. Om mitt liv är fyllt med för mycket oaccepterad historia finns det då av förklarliga skäl inte  plats för mer närvaro här och nu och framtid. Är jag fylld med en massa rädslor  finns det inte plats för mer kärlek. Går jag och harmar på andra människor saknas plats för att ge mig själv tillräcklig kärlek. 

Glaset är ständigt fyllt och vad allt handlar om är att fylla det med sådant som jag vill ha där. Jag tror att alla gör detta varje dag även om det är fyllt med kanske för lite kärlek eller för lite närvaro i nuet. Varför tror jag det jo för att vi alltid får det vi önskar där önskan kommer från våra känslor om oss själva och från vårt undermedvetna. 

Jag fyllde till exempel mitt glas med en massa oaccepterad historia. Det fick mig att stärka min egen dåliga självkänsla. 

Hur ska jag då göra för att förändra detta? Jo genom att sätta mig ner och faktiskt fatta beslut om hur jag vill ha det både i tanken och i känslan och därefter gå till handling. Knepen för att lyckas med detta kan se olika ut beroende på vad jag har i mitt glas.

Vad har du fyllt ditt glas med? 

torsdag 6 november 2014

Lidandet

Jag känner en stor övertygelse om att lidandet har ett syfte. Det är också tydligt i Bibeln. Lidandet ska få oss att känna och att välja. Lidandet har i religionen styr oss både tankemässigt, känslomässigt, socialt och ekonomiskt. Men det är inte den religösa baksidan jag talar om, som handlar om makt utan om andligheten, alltså något helt annat, budskapet i lidandet.

Lidandet får oss att känna och göra val. Lidandet får oss att se att det finns en möjlighet att välja. Valet att ta hand om oss eller inte ta hand om oss. Förr talade man om skärselden och livet efter döden och det är genialt för det får oss att välja ett bra liv innan vi dör. Lidandet ger oss möjlighet att känna efter och ju närmare botten vi kommer i lidandet desto närmare kommer vi ett beslut till förändring. Döden kan hinna före men vi har alltid ett val. Frågan är mer när vårt undermedvetna fått nog och känslorna får oss att göra ett nytt val. 

Jag menar att livet ska kosta på. Det ska inte bara vara gott att leva det ska också kosta på att leva. Kosta på så jag kan känna efter vilka val jag vill göra. Lidandet ska få mig att ta hand om mig själv och få mig att göra det bästa som går av mitt eget liv. 

Börjar vi jämföra oss med andra blir lidandet ett straff, vi tror vissa lider men inte andra och tror därmed att de har ett bra liv. Gör vi det valet blir också lösningen utanför oss själva, vi tror att vi själva inte kan förändra situationen. Jämför vi oss istället med oss själva och ser på lidandet utifrån denna syn, inser vi också att valet ligger hos oss själva. Vi tog oss dit och vi kan ta oss därifrån. 

Absolut finns det en värld, ett samhälle och ett system som inte direkt är sprungen ur mig samtidigt är jag en del av allt detta. Vad kan jag göra för att minska mitt lidande!? 

Det ska kosta på att leva, lidandet är en av mina drivkrafter för att nå kärleken i mig själv. 

Hur lider du? Eller har allt lidande fått ett slut? 

onsdag 5 november 2014

Bytt lås

På den tiden hade någon bytt lås utan att ge mig nyckeln. Jag stod utanför och såg på vad som hände men kunde inget göra åt det. Jag var beroende av andras tyckande och jag var chanslös i att förändra det som skedde. Jag fattade inte hur och i bland fattade jag inte att jag behövde förändra nått. Jag kände smärtan och jag försökte döva. Jag ångade på för att bli bekräftad och få en skärva av det jag trodde jag saknade. Jag blev omättlig och jag blev aldrig nöjd i en resa beroende av andras tyckande samtidigt som jag gav andra möjlighet att döma. 

Vilken jäkla lång och tuff period det var att vara utlåst så. Jag trodde det var varmt, lugnt och i ett härligt sammanhang. Men det var kallt, det var stormigt och det var ensamt. Någon hade nyckeln men inte jag. 

Idag har jag dyrkar upp mina dörrar, delvis med vilja och tillit men delvis också med våld. Till slut fick jag haka av några dörrar för att komma ända in i mina mörkaste rum. 

Jag är tacksam för den låssmed jag anlitade. Han lärde mig mycket, så mycket så jag kan vara en låssmed idag både åt mig själv och åt andra. 

Jag äger tillgång till de flesta rummen idag, ja kanske alla. Jag har satt i lås där jag har alla nycklar och jag tror alla koder. Saknar jag några vet jag troligen hur jag ska lösa det så jag kommer ända in. 

Mina nycklar har jag i ett nyckelskåp som jag gärna delar med andra. Mina nycklar leder så klart enbart in i mina rum men jag ver hur man gör nycklar och jag vet hur man organiserar i nyckelskåpet. 

Har du alla nycklar till alla dina rum så att du kan komma in? 

tisdag 4 november 2014

Lyckoland

Vi hittar alla olika slags droger. Droger för att byta skepnad eller bryta oss igenom känslor som vi inte vill känna. Droger som får oss att känna oss bättre, modigare och starkare. Droger som söker känslan av att bli älskad, sedd och bekräftad. Droger som vi tror får oss att glömma, får oss att sluta känna och finna ett annat land än det land vi just då befinner oss i. 

Drogen kan vara en tablett, alkohol, mat eller sex men lika väl jakten på uppmärksamhet, jobb till sent på nätterna eller start av olika projekt. Drogen kan vara det eviga dramat att alltid bli bekräftad genom att göra eller varför inte träna 7 dagar i veckan, surfa på internet eller evigt sitta framför tv:n.

Alla hittar vi nycklar till vårt eget lyckoland. Vårt eget lyckoland där världen blir lite annorlunda än den värld vi sökt oss ifrån. Ett lyckoland som vi känner och tror är verklig men är en illusion. Ett lyckoland som blott tillfälligt får oss att glömma det som vi egentligen känner. Ett lyckoland där rastlösheten är vårt bränsle. 

Vi kan känna oss fria ett tag men vi blir alltid blåsta som en levande zombie. Vi blir blåsta i vårt lyckoland. 

Vårt bästa land finns där inga droger når oss. Vårt land är det land som får oss att känna sorg och glädje. Vårt land är det land där våra tankar och känslor får fritt spelrum och hittar vägen till balans. 

Försvinn mitt lyckoland och jakt på lycka.  Välkommen mitt eget land där lycka bara är en del av hela mitt liv. 

Hur jagar du för att hitta ditt lyckoland? 

måndag 3 november 2014

Fristad

Jag hittar min fristad i livet på olika sätt. Det kan handla om en stund vid minneslunden, med blick ut mot havet, på sommarstället, en fredag kväll och doobidoo, elda en vedhög på landet, gå ut och gå, vara med vänner eller att jobba med mig själv. Jag ger mig själv utrymme och jag gör det för att jag vill. 

Historiskt såg det inte ut så här. Jag gjorde en massa och jag upplevde en mängd saker och jag utsatte mig för en massa val med en grund som mer handlade om att jag måste. Mina val ledde mig inte framåt utan neråt eller bakåt. Måsten styrde mig och resultatet blev destruktivt även fast kicken på kort sikt var att stilla och lugna. Jag trodde jag varje gång skulle nå det stort lugnet, men inte.

Jag upplevde en fristad men en fristad som var väldigt kort och sammantaget gav mig mer minus än plus. Innan,  jagade jag fristaden, efteråt kändes fristaden mer som ett besvär som jag så snabbt som möjligt ville ta mig i från. Fristaden blev destruktiv.

Så länge jag kunde uppleva en vinst av att söka mig till fristaden glömde jag snabbt obehaget efteråt. Jag hade verkligen en teflonhjärna under denna period.

När jag inbillar mig att vinsten överväger och jag någonstans inte ännu fått nog av bristerna kom jag att fortsätta söka mig till denna fristad. 

Jag fick nog.

Idag hittar jag den fristad som ger mig utrymme och som får mig att växa. Fristaden blir inte ett fängelse utan mer som ett rum utan väggar och tak. 

Min nya fristad lärde jag mig hitta genom andra. 

Hur ser din fristad ut? Vad får den för konsekvenser för dig? 






söndag 2 november 2014

För de som funnit och de som letar

Förändring är oerhört svårt. Det är ingen som egentligen är beredd att förändra. Det är som att det vi har är trygghet även fast vi ibland kan inse annat så är det trygghet. Vi väljer att ha våra rutiner och vanor. Liknande frukost, vägen till jobbet, var vi väljer att sitta på vägen dit på buss eller tåg. Rutinen när vi kommer till jobbet. Rutinen när vi kommer hem. Ärtsoppa på torsdagar. Vad vi vill göra på helgen. Vi har relationer vi borde avsluta och vi väljer sätt att leva som är mindre bra för oss, fast vi intellektuellt borde välja något annat. Vanorna är en trygghet som vi verkar behöva även fast det ibland utifrån kan upplevas som rena vansinnet. 

Vi är beredda att ta diskussionen varför vi borde välja annat men väljer ändå att stå kvar.

Hur många skulle vara beredd att äta varmt lagad mat till frukost, som i sig borde vara mer vettiga med tanke på att vår frukost som oftast består av smörgås, flingor, söt yoghurt, juice och kaffe som vid en andra anblick ser ut att vara mindre nyttig. Hur många skulle vara beredda att fira jul dagen innan jul då det skulle underlätta för flerfamiljsbarn eller sätta ett ljus på sina föräldrars grav en vecka innan eller en vecka efter Alla Helgons dag då vi vet att trängseln dit är betydligt mindre eller ingen alls.

Det finns sällan förklaringar varför vi gör vissa val mer än att det blivit vanor som vi inte alls eller inte utan knorr är beredda att ändra på. Vanorna ger oss trygghet även när vanan innebär ett kaos i livet. 

Att bryta detta är för en utomstående en självklar sak. Att bryta detta för den det gäller ibland nästan omöjligt eller svårt att inse hur. Det blir ibland svårt för den utomstående att begripa vilka val den det gäller gör. Med enkla förklaringar tycker vi att den det gäller borde begripa eller inse vad hon/ han behöver göra. 

Valet den personen står inför har en  djupare innebörd än bara ett tankeexperiment och en diskussion. Valet för denna människa, där jag varit i den situationen, har en mycket djupare känslomässig grund styrt av den egna självkänslan, "kan själv" tänket och det faktum att det finns begrepp som bara inte går att ta in. Det räcker inte att uppmana en person som håller på att drunkna att han ska slappna av när han faktiskt befinner sig i panilk även fast detta, för den utomstående är självklart. 

Den som vill få hjälp att bryta mönster ska få det och till 100 % finns det hjälp att få. För den som inte är övertygad, låt den det gäller vara kvar i sin situation tills känslan hänger med och det finns en botten att vända ifrån. Ord kommer sällan  att vinna detta krig. 

För dig som tvivlar ha tillit att du finner din väg när din tid kommer när du fått nog. Vi som försöker stötta har varit där och tror oss veta hur enkelt det är fast vi egentligen tvekade lika mycket som du. 

För dig som fann, var du tvivlande länge innan du fattade ditt beslut? Vad fick dig att vända? 


lördag 1 november 2014

Tufft- men nödvändigt

Jag vet att vägen till förändring börjar alltid med ödmjukhet, allians och förståelse för personen och problemet. Jag vet också att förändring kräver kraft, mod och egen tillit att våga. För att allt detta sedan ska lyckas behövs en himla massa support för att komma ner i känslan, bryta ner egot och väcka jaget till liv. Våga se mina egna strategier och vad som får mig att vara kvar i kaos. Våga släppa taget om gamla verktyg för att hitta nya. Våga be om hjälp och lämna över, för en stund, ansvaret till någon annan som jag litar på. Våga se mig själv i ansikten Vilka strategier jag levt efter som fört mig till den punkt jag är i just i denna stund. Våga vara öppen villig och ärlig att se och göra något annat. Våga ge upp. 

Om jag vill förändra något, ta hjälp av en kraft som är starkare än jag och som kan knäcka min kod eftersom jag själv tydligen inte kan knäcka den själv i ett läge där mina egotankar är för starka. 

I detta läge handlar det inte om att smeka medhårs utan om tydlighet och inte ge egot näring att sprida sina tankar och smarta lögner. 

Det handlar om tydlighet men inte förödmjukelse. Det handlar om kärlek inte förakt. Det handlar om att knuffas åt sidan inte bli nedslagen. Det handlar om att bli förförd ett annat alternativ inte utsatt för en våldtäkt. Det handlar om att uppleva en ny förälskelse inte bli påklistrad ett nytt sätt.

Vill jag förändra handlar det om hårt arbete som att gå regelbundet på ett gym. Vill jag nå ett resultat behöver jag medvetet träna regelbundet. Jag behöver ibland en PT för att jag inte själv ska ta genvägar. Det finns nämligen inga genvägar om jag vill nå ett resultat. 

Är jag inte beredd att göra detta kommer inget att förändras mer än att jag åter igen bevisat för mig själv att jag inte kan lyckas. 

Vad är du beredd att göra för att förändra din situation? 

fredag 31 oktober 2014

Är detta allt?

Var det så här det skulle bli? Är allt som är just nu så det ska vara? Marken jag går på och himlen ovanför däremellan jag? De känslor jag har och känner som oftast? De tankar jag bär? Allt det jag gör eller inte gör? Är detta allt? 

Var försvann min längtan och mitt hopp? Var försvann min lust till livet? Var försvann min dåtid, den dåtid som gav en massa löften om framtid? Nu är det framtid och vad blev det? 

Är detta allt? Är det så här jag ville ha det? 

Tankarna snurrade för ett antal år sedan och jag hade märkt att tiden gått väldigt snabbt. Barnen hade blivit stora och behövde mig inte längre. Kvinnan jag levde med hade jag svikit. Min jobbkarriär blev inte som jag tänkt mig. 

Det blev klart för mig att det behövdes något för att förändra allt detta till något som fick mig att längta, skratta och gråta.  Något som fick mig att kämpa av lust och kärlek.

Jag fick inse att jag drivit mig själv till det då var. Jag hade skapat min egen framtid på det sätt den blev. Ingen kunde jag skylla på.

Så här efteråt är jag tacksam att jag fick på käften. Jag är tacksam att andra engagerade sig som de gjorde för att få mig att hitta tillbaka till mig själv. Mina barn, en del nya vänner men också gamla förde mig tillbaka på samma sätt som mitt ex. Jag fick konsekvenser som gjorde ont.

Idag är varje sekund en glädje även de sekunder jag för ett ögonblick upplever som tyngre när mina tankar spelar mig spratt. 

Mina sekunder på denna jord, som jag lever i här och nu, har jag fått som en gåva och jag ska göra allt för att de ska bli de bästa sekunderna i mitt liv. Resultatet av mina käftsmällar har givit mig så mycket mer, mer än jag då kunde ana och förstå. 

Tack!

Har du det som du vill ha det idag? Hur tar du hand om dina sekunder?