Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

måndag 15 september 2014

Olika val

Ibland är det svårt att förstå andras val. De val de gjort står helt i kontrast till mina egna val. De väljer utifrån sitt sätt att se på livet och jag från mitt. 

Om val handlar om åsikter och inga sanningar så är det ena inte mer rätt än det andra. Det ena valet inte mer rätt än det andra. Ändå känns det så fel. 

Det kan handla om att välja att ta sitt liv. Det kan handla om att fortsätta ett missbruk. Det kan handla om att äta för lite eller äta för mycket. Det kan handla om hur någon tar hand om sina barn. Det kan handla om vilken attityd andra väljer att ha. Det kan handla om ilska eller rädsla för andra och annat. Det kan handla om valet att vara själv. Det kan handla om att vara kortklippt eller ha långt hår. Det kan handla om att tatuera sig eller skönhetsoperera sig. Det kan handla om vilka kläder någon bär eller vilka länder man väljer att resa till. Det kan handla om politiskt val.

Vad det än handlar om, som avviker från hur jag ser på det, så är det varken rätt eller fel: Det är bara annorlunda utifrån mitt sätt att se det. 

Det är bara olika.

Om jag verkligen vill veta hur någon annan tänker behöver jag bli genuint nyfiken på människan bakom tankarna och respektera personen och hans eller hennes val.  Först då kan jag ha en chans, men bara en chans att få svar på frågan varför. Innan dess kan jag bara konstatera att det är skillnad.

Om jag inte möter andra människor med kärlek kommer jag aldrig att få svar. Jag kommer  enbart att öka främlingskapet. 

Hur förhåller du dig till olikheter?

söndag 14 september 2014

Sanning

"Varför inte säga det rent ut: Det finns ingen sanning det finns bara åsikter." Hjalmar Söderberg

Jag hade en massa åsikter om allt. Både om sådant jag trodde mig veta och sådant jag verkligen inte hade en aning om. Jag tänkte det och jag sa det till alla. Jag hade åsikter om vad människor gjorde tänkte och tyckte. Jag hade också en idéer om vilka åsikter som var de rätta. 

Jag dömde och jag rättade. Jag pekade ut och hävdade mig själv. Jag lät andra förstå vad som skulle vara rätt och fel. Jag försökte styra för att få hävda min sanning. 

Hur fel hade jag inte. Jag hade en massa åsikter utifrån mitt sätt att tänka och mina erfarenheter. Jag hade en massa åsikter och jag tryckte ut den på andra.

Min sanning finns för mig men sällan eller aldrig för dig. Min sanning kanske ibland inte ens finns för mig. Ibland är min sanning tankar som fått mig på avvägar. Ibland är min sanning känslor som fått mig att gå fel. Ibland är min sanning handlingar som jag egentligen inte önskade att jag gjort.

Vilka sanningar har du och i vilken riktning leder de sanningarna dig i ditt liv? Eller är det så att det är dina åsikter du har i ditt liv som för dig mot ett bestämt håll? 

lördag 13 september 2014

Ät grodan

Det finns ibland grodor som besvärar mig. Det finns ibland något som får mig att känna olust, obehag, rädsla och som jag vill skjuta upp. 

Det där samtalet. Få till första försäljningen. Göra det där som är jobbigt och tråkigt. Tala med en person om något besvärligt. Säga vad jag tycker om något. Begära högre lön. Ta mer betalt.Ta kontakt med läkaren omkring en smärta jag har eller en leverfläck som inte känns bra. Göra slut. Tala om att jag saknar någon. Be om hjälp. Ge upp mitt eget försvar. Våga lyssna på någon annan.

Vad det än är, ta tag i det. Ät upp grodan "eat that frog" även fast det känns jobbigt. Så länge den går omkring i mig så kommer den att besvära mig och förstöra allt annat som jag vill och gillar att göra. 

Jag behöver äta grodan och se vad som händer.  

Jag vet att känslan i mig efteråt alltid är 100 fallet bättre. Som en befrielse och en lättnad. 

Har du en groda som du går och bär på? För dig som vågade äta grodan, hur kändes det? 

fredag 12 september 2014

När min kärlek kallnar

När min kärlek kallnar kommer jag i försvar. När min kärlek kallnar blir jag rädd. När min kärlek kallnar slutar jag att ta hand om mig själv. När min kärlek kallnar söker jag på annat sätt gemenskap och bekräftelse. 

Jag vill bli älskad. När min kärlek kallnar finner jag andra sätt att bli bekräftad. Får jag inte beundran försöker jag att bli fruktad och om detta inte fungerar söker jag mig till att bli avskydd och föraktad. I varje stund vill jag få fram någon slags känsla som bekräftar mig. 

Så har jag gjort och så gör alla andra. Det är som en naturlag.

Jag skapade uppmärksamhet genom attityd, relationer, att synas och höras: Jag försökte på alla sett att se till att jag var i centrum. Det blev också min undergång.

Jag ville bli sedd och bekräftad.

Det jag saknade mest var kärleken till mig själv som kallnat. Jag sökte med alla medel för att hitta något annat som skulle ersätta detta.

Även när jag arbetar med mig själv och även fast jag förstod, rent intellektuellt att jag är mig själv närmast kom behovet av att relatera mig till något. 
 
Hur gör eller har du gjort för att identifiera dig själv i ett sammanhang? Vad har blivit bra och vad har blivit mindre bra? Kan du känna igen dig själv och dina beteendemönster i detta?


 

torsdag 11 september 2014

Valet

Jag gör mina val. Jag väljer att leva. Jag väljer ibland att dö. Jag väljer att coacha mig själv och jag väljer när jag låter bli. Jag väljer att äta och ibland inte alls. Jag väljer att följa kärlek och ibland precis tvärt om. Jag väljer mina kläder och jag väljer att inte tänka pondet alls. Jag väljer att gråta och jag väljer att le. Jag väljer vad som är rätt och jag väljer vad som är fel. Jag väljer att döma andra eller så väljer jag att skippa det. Jag väljer att vandra själv eller att ha någon bredvid. Jag väljer att välja mig själv eller ta konsekvenserna att välja något annat. Jag väljer vägar som får mig att växa eller så väljer jag vägar som gör att andra går förbi. Jag väljer att bara tänka på min historia eller att drömma mig förbi. Jag väljer att leva igår eller att välja detta nu. 

Mina val finns där alltid och det är jag som styr. Samma sak den 14:de september detta år, jag väljer de som jag vill ska föra min talan när jag gjort mitt val får jag acceptera det som sker. 

Jag väljer styrt av mina värderingar om mig själv och andra. Jag väljer utifrån min vision om mitt liv och mitt liv i relation med andra och annat. 

Hur väljer du? 

tisdag 9 september 2014

Vägen in är vägen ut

Jag blir sjuk, min kropp påverkas. Kanske har jag inte tagit hand om mig. Jag har gått för tunt klädd. Jag har ätit för lite under en längre tid eller kanske äter jag för mycket. Jag tar inte hand om mina småsår och håller mig inte ren. Jag är inte försiktig med mig själv. Jag är ute i solen förlänge. Jag går inte till läkaren i tid, eller så går jag till läkaren i tid och otid. Jag tar risker med min kropp och skyddar mig inte eller gör saker jag inte borde. Jag dricker för mycket eller så dricker jag för lite. Jag använder olika typer av droger eller blir utsatt för gifter och tunga lyft på mitt arbete. 

Allt handlar om min fysiska kropp och vad jag utsätter den för. Orsak och verkan. 

Det känns naturligt att tänka så och det har vi lärt oss. 

Men det kanske inte räcker att bara arbeta med det sambandet. 

Kanske är det så att även mina tankar och känslor påverkar hur jag mår fysiskt. Det är kombinationen som gör mig illa och gör att jag inte klarar upp situationen eller att något förvärras eller rent av startas. 

Så vägen ur mitt mående kan också vara att se innåt och ta reda på vad som har fått mig där jag är idag. Det är kombinationer av samband som får min kropp att läka eller förgöras.

Jag har sett flera sådana samband i mig. Vilka ser du? 

måndag 8 september 2014

Med huvudet rest

Jag har haft olika skepnader och förhållningssätt. Självklart har jag det idag med, men på ett annat sätt. Tidigare, däremot kunde jag märka hur min hållning, mitt uttryckssätt och mitt språk tydligt styrdes av min egen känsla. Oftast känslan av gamla känslor som gjorde sig påmind i möten med andra. Mitt kroppsspråk blev annorlunda. Jag gjorde som djuren, jag styrde mitt kroppsspråk till mina rädslor och om jag kände mig under eller över i förhållande till någon annan. Kroppsspråket styrde sedan relationen och hur jag förhöll mig. Känslan ägde mig istället för att jag ägde känslan.

Min inre känsla om vem jag tyckte att jag var speglade mitt yttre. Jag kom inte undan även fast jag i tanken tänkte annat.

Min enda chans att förändra detta är att arbeta med mina egna inre känslor och med min historia. Genom att göra upp med min historia finns vägen ut till att nå andra känslor än de känslor jag går och bär på sedan gammalt. detta för att förhindra att jag i nya möten väcker gamla känslor till liv.

Det finns dock ett ytterligare sätt att förändra detta som också fungerar som ett bra komplement.

Bestäm dig för vilken känsla du vill ha. Ta till dig den känslan i tanken och framför allt i ditt kroppsspråk. Om du går hopkrupen, gå istället gärna upprätt med näsan upp i vädret. Räta på ryggen och gå med bestämda steg. Om du mopsar upp dig och kanske gör andra rädda, kliv ett steg tillbaka och hjälpa andra att ta plats.

Genom mitt kroppsspråk kan jag förändra min egen tanke och känsla.

Bra exempel på detta är när jag bär på skuld och skam. Skuld och skam skapar en hopkrupen kropp som gärna inte vill synas. Både generellt och i olika direkta situationer där jag särskilt känner detta. 

Här kan jag göra ett val genom att fatta ett beslut. Jag bestämmer att just nu, bara just nu är skulden och skammen borta. Jag väljer ett upprätt kroppsspråk så att jag syns. Bara för nu. Känslan kan vara den samma att jag bär på skulden och skammen, men just nu agerar jag annorlunda.

Bara genom att göra annorlunda kan min känsla om min egen skam och skuld för ett tag förändras.

Vilken kroppshållning har du? Vad skulle hända om du för en dag, en timme eller minut gjorde precis tvärt om?





söndag 7 september 2014

Ett steg tillbaka

Jag har inte alltid sansat gjort mina val. Jag har mer varit forserad. Mycket har detta berott på att jag velat ta position, att jag känt någon typ av rädsla. 

Oftast har detta lett till andra komplikationer som t.ex. att någon annan gjort det samma och att detta i sin tur inneburit någon slags kamp. Min positionering har skapat förväntningar som jag senare inland haft svårt att infria. Oavsett, så skapade det någon typ av intrig, olika typer av känslor både hos mig och hos andra som egentligen inte gagnade någon. 

Jag gjorde det komplicerat redan från början. Jag minns att jag länge beskrev det som att jag startade en ny relation genom att börja på poängtalet minus 50 i omdöme om vem jag var istället för att vara neutral och låta andra sakta bilda sig en egen uppfattning. 

Idag, som oftast men inte alltid, väljer jag att ta ett steg tillbaka och se vad som händer. Vilka är det jag möte och vad gör andra? Jag behöver inte ta plats utan jag kan istället se på vad andra gör.  Att detta sker, generellt,  är det ingen tvekan om. 

När jag väljer att göra det på detta sett kan jag känna mig mer balanserad. Att ta ett steg tillbaka gör att jag mer sällan förhastar mig i vad jag gör. Min spontanitet har inte alltid varit till fördel för mig. 

Genom att göra tvärt om, än det jag brukar göra, kan jag skapa nya möjligheter för mig själv. För andra kanske detta istället innebär att våga vara mer spontan. 

Vilken strategi skulle vara tvärt om för dig? 

lördag 6 september 2014

Tacksam

Jag är tacksam. Jag är tacksam för att jag varje dag lär mig något nytt om mig själv. Jag är tacksam för att jag varje dag får möta mig själv i andra. Jag är tacksam för att jag kan stiga upp varje morgon. Jag är tacksam för att andra människor bryr sig. Jag är tacksam för att jag kan finna ro på natten. Jag är tacksam för att jag kan hjälpa andra. Jag är tacksam för att människor, som oftast, i delar av världen kan få den hjälp de behöver. Jag är tacksam för att människor gör försök att komma i kontakt med sig själv för att älska sig själv. Jag är tacksam för att ha möjlighet att vara i ett paradis. Jag är tacksam för att jag är frisk. Jag är tacksam för att möta världens alla väder. Jag är tacksam för att hjälpa när andra vill ha min hjälp. Jag är tacksam för att det alltid finns en lösning och en utväg i allt. Jag är tacksam för att möta alla typer av människor. Jag är tacksam för att du finns. Jag är tacksam för att jag lärt mig att se något gott i allt. Jag är tacksam för att de fiender jag trodde jag hade mer handlade om mig än om dessa. Jag är tacksam för att jag alltid har ett val hur svårt det än kan verka. Jag är tacksam för att jag börjar se det goda i världen istället för att fokusera på det onda. Jag är tacksam för att jag mer och mer slutar att jämföra mig med andra. Jag är tacksam för att jag är jag och du är du. Jag är tacksam att jag mer och mer slutar att förändra andra och stället väljer att se min del i det som sker. Jag är tacksam för att jag lever i en demokrati där var och en har möjlighet att välja sin ledare. Jag är tacksam för att jag i det land jag lever i eller i andra länder får möta andras tankar, andras känslor och andras kulturer och språk. Jag är tacksam och övertygad om att i en värld av mycket ensamhet finns det alltid någon som passar ihop med någon annan. Jag är tacksam för att grödor kan växa och ge nytt liv. Jag är tacksam för hösten och vintern som ger plats för vila. Jag är tacksam för att det finns vatten som fortfarande går att dricka. Jag är tacksam för att många i dag börjar inse att miljön och vår gemenskap är det viktigaste vi har. Jag är tacksam för min mamma och min pappa som skapade mig. Jag är tacksam för att de också gav mig en syster. Jag är tacksam för att jag fick möjlighet att få leva nära ett tag tillsammans med mina två söner. Jag är tacksam för att mina söner idag sakta hittar sina egna liv. Jag är tacksam för att jag har nära vänner i alla åldrar. Jag är tacksam för alla kärleksrelationer jag haft. Jag är tacksam för att kunna arbeta för att stötta andra och för att vara en del av en verksamhet, en helhet. Jag är tacksam för att jag är jag och du är du.  

Vad är du tacksam för? 

fredag 5 september 2014

Kroppen berättar

Kroppen ger mig alltid svar. Länge lyssnade jag inte alls. Jag gick bara vidare. Idag ställer jag mig frågan. 

Det handlar inte om att känna efter vilka krämpor jag har och tycka synd om mig själv. Det handlar inte om att jaga felen. Det handlar om att lyssna och ställa mig själv frågan. Ställa den där viktiga frågan; "- Vad är det som gör att det känns så här just nu?". Det handlar om att vara nyfiken på mig själv och öppen till de svar som finns. För det finns alltid ett svar,  det är bara jag själv som måste vara öppen och villig att lägga märke till de svar som är givna.

När jag levde mitt liv fullt av lögn, rädslor och konstiga beteenden var jag egentligen mycket stressad. Jag hade fastnat i ett ekorrhjul som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur. Jag förstod det inte då men det var precis vad som hände.Hjulet snurrade fortare och fortare och jag var livrädd att hoppa av men mådde fruktansvärt illa. Jag ville fly frånen stor fara som växte inom mig.

Kroppen gav mig signal på signal men jag lyssnade inte. Jag gick över alla mina egna moraliska och etiska gränser. Jag glömde sådant jag hade bestämt. Jag sa konstiga saker. Jag var oerhört lättirriterad. Jag var aggressiv. Jag stillade mina känslor med snabba lösningar för att få den bekräftelse jag trodde jag behövde för att gå vidare utan att egentligen förändrat något. Bismaken av allt detta var vidrig.

Min kroppen är ett fantastiskt instrument som idag hjälper mig och den hjälpte mig då. Då fattade jag bara inte på vilket sätt. 

Grunden är att kroppen ska vara beredd för det som händer. Är jag i vila så är det för återhämtning. Är det för att försvara eller för flykt är min kropp förberedd för detta med bl.a. tillverkning av adrenalin för att snabbt klara mig ur en situation. T o m när jag förstår att det känns som det är helt kört har min kropp ett vapen, då försöker den komma undan genom att spela död eller mentalt försvinna så gott det går, göra mig osynlig.

Stressen, som är en del av detta  är min hjälp men kan också bli min undergång.

Hur mycket lyssnar du på din egen kropp? Tar du hand om din kropp så att den kan hjälpa dig eller gör du tvärt om?

torsdag 4 september 2014

Jag är frisk

Jag har en bra service och känner mig i balans. Allt känns bra. Jag har mitt nya liv och jag har lärt mig mycket i min skola. Det mesta går min väg. 

Då börjar jag slappna av. Känslan är att jag känner mig frisk. Nu är allt över. 

Jag börjar ta genvägar. Jag fuskar lite i min egen service. Jag följer inte riktigt mina rutiner, men nästan. Vecka efter vecka så släpper jag lite på den träning jag hållit mig vid under lång tid. Nu är jag frisk och klar, nu kan jag köra på som vanligt. Mina tidigare rutiner börjar ta sin plats igen.  

Mer och mer gör jag det som jag sakta vant mig av med. Jag faller tillbaka. Jag chansar och mina gamla konsekvenser känns mycket långt borta. 

Allt detta kan ske under mycket lång tid. Låter jag mina gamla strategier, mina gamla vanor och mina gamla karaktärsdrag ta plats igen kommer det att leda till att jag kommer längre och längre bort från mig själv.

Lösningen ligger i att jag behöver fokusera på vad jag vill. Vilken känsla vill jag ha, vilka tankar vill jag ha och vilka handlingar vill jag äga. Det kan handla om  missbruk, vikt, rökning, fokus på jobb eller skola, Facebook ja egentligen vad som helst. Vad är min önskan, vad är min plan och vad är min handling. 

Vet jag att det finns en modell som fungerar kanske jag behöver fundera på att använda mig av den. Märker jag att jag gör avsteg från den behöver jag fundera på vad det är som gör att jag vill återgå till något jag ville gå ifrån.

Känns det igen och hur gör du när det händer, för det komme att hända?



onsdag 3 september 2014

Service

Nu är jag på det nya planet. Mycket glider och flödar fram. Det oväntade och det väntade händer. Ibland förstår jag inte hur det går till. Jag är uppmärksam och närvarande på ett helt annat sätt. Jag känner att mitt plan är i balans.

Men allt detta betyder inte att jag inte får jobba med min navigering, att styra och att det inte finns luftgropar. 

För att få bibehålla balansen behöver jag styra mitt plan själv. Ta hand om mina tankar, känslor och handlingar på ett sådant sätt så jag ger mig själv en bra service. Utan bra service så kommer mitt plan att haverera. Kanske inte i morgon, kanske inte om ett år men det kommer att haverera någon gång på grund av dålig service. Det finns risk att delarna sakta sakta nöts ut.

Mitt plan behöver också klara av stora påfrestningar som luftgropar av gamla beteenden, gamla tankar och gamla känslor. Luftgropar är inget farligt men med dålig service kan det bli riktigt bekymmersamt och på sikt leda till att mitt plan störtar.

Tar jag hand om mitt plan är möjligheterna stora att det kommer att leva mycket mycket länge. Inte bara leva utan stolt och praktfullt visa upp sig och erövra luftrummet. Mitt plan kommer att kunna vara en bra förebild för den nya utvecklingen, små lättvikts plan, ettriga jaktplan och stora ståtliga passagerarplan.

Med stor öppenhet, villighet och ärlighet kommer jag att kunna vara gångbar för mig själv under mycket lång tid med ett rikt, närvarande och ett på nyfött liv.

Allt beror på vilka val jag gör. Valet att våga välja mig.

Hur ser ditt serviceprogram ut? Är ditt plan förberett för kraftiga luftgropar och kan flyga säkert?

tisdag 2 september 2014

Ett nytt plan

Jag hade fått en ny kunskap som gav mig nya tankar och nya känslor. Det fick mig att agera. Allt detta försatte mig på ett nytt plan. 

Mitt förra plan flög på en låg nivå. Ibland störtdök det och höll i perioder på att störta. Några gånger var det mycket nära. Kursen var ostabil och vinglig. Aldrig så bekvämt men det fanns fördelar som jag gärna tog del av. Fria luncher, söta kakor, uppmärksamhet och bekräftelse både positiva och negativa. Men eftersmaken blev den samma. En eftersmak som jag inte ville ha men ändå då sökte mig till. 

Mitt nya plan fick en annan bärighet, konstruerad på ett annat sätt med material som jag inte tidigare visste fanns. En design som fick mig att nå höjder jag aldrig tidigare trodde existerade. Jag fick utsikt från en annan höjd och kunde se saker som jag tidigare aldrig haft kontakt med eller trodde att man kunde se. Måltiderna var inte gratis men stolarna var bekväma och gav mig inte besvär efteråt. Resan med planet tar längre tid men det känns mer säkert och det ger mig inblick i sådant jag aldrig tidigare haft kontakt med. 

Under min resa i mitt nya plan får jag ibland åka själv. Ibland kommer det till passagerare som också valt att byta plan. De verkar ha lite samma inställning som mig och har förstått vad som är viktigt i livet när det gäller trygghet, säkerhet och bekvämlighet. De som jag hade tidigare som mina medpassagerare, i det förra planet verkar vara kvar och fortsätter ta stora risker.

Det kan ibland bli ensamt men jag har tillit till att vi blir fler. Under tiden samlar jag på mig av alla mina nya intryck, alla nya insikter och allt det nya jag ser. Jag trodde jag var förlorad och för alltid var tvungen att flyga glättigt och osäkert. Men jag upptäckte att det bara var jag som behövde bestämma mig för att uppgradera mig till en annan biljett. Den ställde krav på mig på ett annat sätt och den gjorde mig rädd, till en början, men när jag väl var där förstod jag vilka alla fördelarna var. Biljetten är inte garanterad utan jag behöver hela tiden jobba för att ha kvar min uppgradering, men det är värt allt besvär.

Vill du följa med mig på det plan jag sitter på eller känner du fortfarande att det finns fördelar och att det är en bra "quickfix" med ditt andra plan? Du väljer och oavsett ditt val är det ok.

måndag 1 september 2014

Top secret

Det fanns ett skäl till att jag under lång tid drog ut på min förändring. Det fanns orsaker till att jag vilade kvar i en situation som gav mig en mängd negativa konsekvenser. 

Förutom att jag fortfarande kände att jag hade viss vinst av att ligga kvar, kände jag att jag inte var värd mer och att jag inte ville röja mina hemligheter. Det var som att vara en hemlig agent. Allt var hemligt och jag ville inte ge mig själv rättvisa.

Först när jag, mycket öppet, berättade om mig och vad jag gjort och vad jag faktiskt kände började mina murar att falla en efter en. När jag gjorde mina hemligheter allmänna ägde jag dessa själv. Särskilt de hemligheter någon enstaka person trodde sig äga. Jag lyfte ut allt från skuggan ut i ljuset. Jag ägde mig själv och jag ägde min egen sanning. Jag kunde inte längre smita undan eftersom jag röjt mig själv. 

Jag berättade och kunde därmed höra mig själv säga det jag tidigare höll hemligt. Jag hörde mina egna ord. Sakta sakta landade allt som hänt i mig för jag hörde det med egna ord när jag berättade det till någon annan. Jag hörde mina egna ord i grupp, i samtal med mina egna vänner men även för alla andra jag mötte. 

Mina hemligheter blev helt plötslig min lycka. Mina hemligheter blev min kunskap. När jag släppte ut dessa i ljuset blev min svaghet en styrka.

Jag den topphemliga agenten bytte sida och fick redskap som jag helt saknade förut. Jag blev omvänd. Inifrån ut istället för utifrån in.

Är du top secret eller har du eller är på väg att byta sida?

söndag 31 augusti 2014

Det hände

Jag arbetade med mig själv och jag tog steg för steg för att närma mig själv. Jag gick i egen samtalsterapi, jag gick flera olika personlighetsutbildningar och jag gick i en utbildning för att lära mig om terapi. Utbildningen för att kunna arbeta med andra blev viktigt för mig. Gå på dessa inbokade möten fick mig att närma mig själv. Det blev viktigt för mig att möta både mig själv och andra. Det blev något nytt och på ett nytt sätt. Ingen kamp, inget fördömande bara närvarande. Jag började att sluta känna mig ensam. Jag började sakta känna mig älskad igen och på en skör lina älska mig själv. 

Jag slarvade. Jag saknade fokus ibland. Jag gjorde inte det jag skulle. Jag satt länge kvar i mina tankar och mina negativa karaktärsdrag. Jag satt fast och ville forsera min egen utveckling. Jag fick "käftsmällar" när jag smet från mig själv. Jag hade en hård knut att lösa upp. Jag kämpade med näbbar och klor för att hålla mig kvar i mina gamla beteenden och mitt trygga kaos. Jag var rädd att missta det jag ändå hade för att kliva in i något som tidigare gjort mig rädd. 

Till slut såg jag inget annat val än att välja. Min nya relation med mig själv eller gå tillbaka till mitt liv innan. Jag minns dagen jag gjorde mitt val. Det hände bara och jag har ingen aning om hur det gick till. Jag snackade om en sak men gjorde något helt annat. Till slut stod lögnen mig upp i halsen. Jag kände som jag skulle kräkas över mitt eget beteende. Aldrig mer. Aldrig mer tillbaka till min egen lögn. Jag hade länge dämt upp mina känslor inne i mig. Som en knuten näve i fickan. Just den dagen kom jag också ihåg hur förstoppad jag var, något som annars aldrig händer mig. 

Mitt beslut kom och jag gjorde mitt val. För mig handlade valet om att vara sann och ärlig. För mig handlade det inte om att vika undan från mig själv. Inte vika undan även fast det skulle innebära smärta.

Jag hade blivit mogen till handling. Jag lärde mig att det var enklare att ta den ärliga smärtan istället för den oärliga smärtan jag upplevt hela mitt liv. 

Efter detta beslut kom många avgörande andra förändringar hand i hand. Det var som en propp dragits ur. 

Har du kommit över toppen av berget eller står du fortfarande i uppförsbacken? Du vet att vägen ner för berget är mycket enklare att gå. 

lördag 30 augusti 2014

Till slut

Till slut finns det inget mer att välja på. Till slut har jag inget annat val. Till slut blir det så tydligt.

Jag har fått nog, mina konsekvenser äter upp mig. Jag har inte längre något för att göra så som jag gör. Det håller istället kvar mig i mina starkaste rädslor.

Sekunden innan var det inte så. Sekunden innan kunde jag ändå se ett hopp och en möjlighet att vara kvar i min gamla strategi. Sekunden innan var valet fortfarande att smita runt min rädsla och mota bort.

Nu är det inte längre så. Jag orkar inte kämpa emot. Jag orkar inte. Jag ger upp mina försvar. Jag släpper taget.

Jag förstår slutligen att jag bara har två val. Släppa taget eller förgås totalt. Liv eller död. 

Allt mitt kämpande har inte lett någon stan, mer än åt ett håll. Min rädsla har stegrats. Mina beteenden har förvärrats och jag har kommit längre bort från mig själv. Även det sista jag hade förlorade jag. 

Jag valde livet och därmed valde jag att möta det hemskaste av det hemska. 

Det blev avgörande och min räddning. Det jag då mötte var oväntat.

Istället för förakt, avsky och ilska mötte jag kärlek. Inte andras utan kärleken till mig själv. Jag lärde mig sakta sakta förstå att jag var orsaken till min egen undergång och där med även lösningen. 

Jag förstod inte innan vad det var som hänt. Jag fattade aldrig hur jag betett mig. Min sanning då var helt förvrängd. Jag behövde någon som gav mig ett annat perspektiv jag aldrig kunde hitta själv. Jag var fast i mina egna tankar. 

På vilken sida står du i dag och betraktar? Vad ser du och vad vill du? Om du vill förändra, klarar du att förändra själv eller behöver du just nu en kraft större än dig själv?

fredag 29 augusti 2014

...men

Ja visst behöver jag förändra en del för att må bättre.... men. Visst är det så... men. Jo jag vet att detta inte håller ... men. Jo jag förstår.. men. Jo jag vet.. men. Jo jag fattar allt detta... men. Jag borde sluta... men.


Alla mina tankar, alla mina känslor och alla mina handlingar driver mig åt olika håll. Jag kan ha väldiga ambitioner och stora insikter men utan handling är dessa inget värd.

När jag väljer att avsluta min mening med ordet "men" förtar det allt jag tidigare sagt. Jag befinner mig kvar på ruta ett.

Då väljer jag att inte göra något, troligen för att jag har nytta av att vara kvar i de känslor jag bär på. Det finns en, kanske både för mig och andra, dold nytta med att inte förändra.

Så kan jag ha det resten av livet och då blir det som det blir. Eller så kan jag välja något annat.

Jag var den där "men-sägaren" som hade argument för allt och jag var inte beredd fullt ut ta in vad andra sa och vad jag själv tänkte. Jag hade mitt huvud fyllt av ord och motargument. Jag hade ibland, inte alltid, kunskap om det som hände med mig men var ändå kvar i samma ekorrhjul. Jag var en "snackepelle" i viss stycken, särskilt när det gällde mitt eget liv. Det fanns alltid ett men. Men... inte idag, inte nu, jag är inte... men, inte på det sättet osv.

Har du insikter i ditt liv om vad du skulle behöva göra, men du kommer inte vidare? Vad tror du att det beror på? Är du den "men-sägaren" som jag talar om? Är du en "snackepelle" eller "snackepella"?

torsdag 28 augusti 2014

För evigt

Ska det vara så här? Ska jag för alltid lida? Ska de dörrar jag stängt för alltid vara förseglade? Ska jag alltid vandra i skuggans dal? 

Ja om jag väljer det blir det så. Det är garanterat. Jag kan välja en mörk plats och stanna där. Jag kan ha många dörrar stängda. Jag kan låta bli att möta det som är livet. Jag kan för evigt sluta att vara riktigt glad och jag kan för evigt sluta att känna djup sorg.

Men var tog då mitt liv vägen? 

Jag kan också välja att förändra något. Våga öppna dörrar eller kanske sätta någon dörr på glänt. Jag kan välja att känna djup smärta och kontrollerad glädje. Jag kan välja att möta mig det jag som är livet. Ett hopp in i det mörkret kanske är mitt viktigaste hopp. Det är bara när jag ser in i mörkret som jag möter det svarta. När jag står i mörkret kan jag urskilja nyanser.När jag står i mörkret kan jag se det ljusa och till och med ta mig dit.

Jag stod där. Jag fattade ett nytt beslut.

Vilka val vi än väljer är det ok. Det är vårt eget liv och det är vi själva som tar konsekvenserna. Det är ok.

Jag vill inte att du väljer för att andra ska se dig le. Jag vill att du väljer för att du själv vill känna att du ler. För att du vill möta dig själv.

Jag har sett många våga ta steget ut i det okända. Jag har också sett människor stanna kvar i mörkret för evigt.

Vilket val du än gör så vet jag att du gör så gott du kan och jag vet att vilket val du än gör får det konsekvenser. Det är fyllt med mod att stanna kvar och det är fyllt med mod att ta steget.

Du vet när du fått nog.

Har du fått nog? Eller vill du fortsätta ett litet tag till?

onsdag 27 augusti 2014

Den stängda dörren

När jag aldrig varit där. När jag aldrig upplevt det. När jag en gång stängde en dörr.

Då var det för att evigt att bära det själv. Jag stängde en dörr för det kändes hemskt att hålla den öppen.

Hela mitt liv kämpade jag för att dörren inte skulle gå upp igen. Jag hade ju fattat ett beslut. Jag hade gjort ett val. Jag skulle aldrig mer känna så igen. 

Med den kraften krävs det något mycket större för att lirka upp den dörr som för evigt skulle vara förseglad.

Men jag var tvungen.

Konsekvenserna av att dörren var stängd tog livet av mig. Det var som om resultatet av att undvika det som var bakom dörren blev just det som var bakom dörren. Jag var fast i det jag med kraft försökte undvika. 

En dag kände jag att det bara fanns en väg och det var framåt. Det fanns ingen återvändo. Dörren skulle öppnas och det jag fruktade behövde komma ut i ljuster. 

Det var en av mina viktigaste dagar i mitt liv. 

Den friheten jag kände var som att släppa en stor börda från mina axlar. 

Det fanns så mycket mer att uppleva. Det fanns så mycket mer att se och möta. Allt detta hade jag tidigare stängt av.

Har du en eller flera dörrar som du låtit vara stängd allt för länge?


tisdag 26 augusti 2014

Jag bär det inom mig

Jag tänker och känner. Jag handlar och känner. Jag tänker och handlar. 

Men ändå räcker det inte alltid hela vägen. Jag står kvar som i ett skruvstäd i min egen utveckling. Om och om igen gör jag samma misstag. Samma känslor. Samma tankar. Samma handlingar.

Processen är inne i mig själv och det skapar cirkelgångar. Jag ställer frågan och får samma svar. Jag handlar och får samma konsekvenser. 

I detta vakuum behövs något mer. Utan nya vinklar. Utan nya ord. Utan nya aktiva handlingar händer inget. 

När mina cirklar möts av någon annans cirklar flödar ny energi. Ibland bra ibland mindre bra. Därför väljer jag själv vilken cirkel jag vill möta. Vilken cirkel jag känner tillräcklig tillit till. 

I detta möte finns chansen för mina egna cirkelgångar att ta en annan oväntad bana. Jag behöver höra min egen röst och tänkarna som skapat det, i samtal med en annan. Jag behöver höra den andras röst formulera mina egna tankar. Tankar som jag inte vågar sätta ord på. Tankar som för mig in i det mörker som jag så länge försökt undvika. Tankar som tog mig längre bort från mig själv.

Jag behöver höra någon annan formulera det åt mig. Jag behöver tillåta mig själv att höra allt.Jag behöver tillåta mig själv att känna allt. 

Jag behöver göra dessa nya handlingar i dialog med någon annan.

Släpper jag inte in någon annan kanske jag själv för alltid är inlåst i min egen rädsla.

Hur mycket vet någon annan om det du går och bär på. Om det var möjligt, vad skulle det innebära för dig om du bara för en kort stund släppte något av allt det som du bär på?

måndag 25 augusti 2014

Återkommande beteenden

När jag om och om igen gör saker som jag märker är fel. När jag åter och åter igen, i särskilda situationer gör på samma sätt. När det jag gör leder till samma negativa konsekvenser.

Då bär jag på ett gammalt eget beslut från en gammal händelse som håller mig kvar. 


Ologiska beslut och handlingar kommer från ologiska tankar. Ologiska beslut och handlingar ändras genom att ändra tankarna som orsakar detta till andra tankar.

Min tanke vet allt detta men mina känslor håller mig kvar i en grundtanke och ett grundbeslut. I dessa stunder är jag inte logisk. I dessa stunder agerar jag helt utifrån en gammal känsla och ett gammalt beslut som håller mig kvar.

Då räcker det inte att le istället för något annat. Då räcker det inte att tänka positivt istället för negativt. Då räcker det inte att sluta agera.

Steget därifrån är att acceptera att det som jag gör, gör jag. Steget därifrån är att hitta mitt gamla beslut. Steget därifrån är att förlåta den som jag anser agerat fel, även mig själv. Steget därifrån är att se min del i det som skett. 

Jag har gjort en massa ologiskt i mitt liv. Många saker har jag gjort om och om igen med samma konsekvenser. Jag vet att det intellektuellt är åt helsike men jag fortsätter att göra det. Jag vet konsekvenserna men det sker åter och åter igen. Ibland är känslan att jag kommit för lindrigt undan och att jag behöver en riktig käftsmäll för att faktiskt sluta. 

Gör du ologiska saker?

söndag 24 augusti 2014

Två ledare

Mina tankar styrs av något. Mina känslor styrs av något. Mina handlingar styrs av något. 

Ledarskapet.

Jag tjänar någon. Ibland tror jag att jag tjänar mer än en. Jag har två ledare. Syften i det som är mina tankar, känslor och handlingar är delade. 

Jag tjänar av olika skäl. Jag tjänare för att uppnå något. 

Vem tjänar jag?

Det finns enbart två att välja på. 

Mitt ego har jag tjänat allt för länge. Han tog över tidigt som min ledare. Jag trodde att han var min drivkraft och mina behov. 

Jag trodde också att jag tjänade mig själv, mitt inre jag. Jag trodde att det egentligen var honom jag tjänade genom mitt ego. 

Jag trodde jag klarade att tjänade båda två.

Men det var inte sant. 

Det var jag som förlorade.

Jag kan inte tjäna två ledare, till slut måste jag välja. 

Vem eller vilka tjänar du? 


lördag 23 augusti 2014

En illusion

Jag skapar mig en inre bild av en yttre händelse. En illusion om något som bara jag tror mig se och känna. Det blir min verklighet. Jag vet inte om det är sant men jag tro att det är sant. 

Den bilden blir mitt liv. Fylld med tankar om mig och andra. Fylld med känslor om mig själv och om andra. Fylld med handlingar på grund av min tankar och känslor.

I den världen lever jag i tron att det är den enda världen. I den världen bär jag min sanning över vad som sker. I den världen tänker jag, känner jag och agerar jag så att det fyller mina syften. Oavsett om jag mår bra eller mår dåligt av det så är det just för att det gagnar mina syften. Hade det inte gagnat mina syften hade jag slutat med det för länge sedan. 

I denna illusion vill jag leva in i döden. Skulle någon komma utifrån och säga att min illusion inte är sann skulle jag avvisa honom och säga att han var en lögnare. 

Om någon skulle säga att mitt liv och min illusion inte var sann då skulle jag ju byggt upp mitt liv på en lögn. Det nederlaget är större än att leva kvar i min illusion. 

Det smärtar att höra en annan sanning lika sann som min egen. Det smärtar att förstå att verkligheten kan se ut på något annat sätt. Det smärtar att förstå att min egen plåga jag bär på är för att det gagnar mig. 

Samtidigt så kanske det är just den vägen jag behöver finna. Den vägen som någon annan hittat men som saknades på min karta. Den väg som leder mig in i en ny sanning med nya tankar, känslor och handlingar. En ny illusion mer tilltalande än min gamla. 

Ibland vill vi inte bli påminda om att det finns mer än en illusion. Den kan få oss på andra tankar. 

Hur ser din illusion ut? Har du någon gång vågat prova någon annans illusion som du gör till din egen?

fredag 22 augusti 2014

Den nya tanken räcker inte ända fram

Jag behöver inte tro på det jag tänker. Vem har sagt att jag behöver det. Skulle det vara så att jag tror på en tanke har den ju samma plats som en annan tanke. Varför inte då välja en tanke som känns bättre än en tanke som känns sämre? Varför välja sura karameller när jag gillar söta. 

Svaret är enkelt.

Känslan och upplevelsen styr mig åt ett visst håll. Det jag känner i mig, om mig själv är det som väljer och styr min tanke. Tanken styrs av hur jag egentligen känner . 

Jag kan välja rent tekniskt att byta tanke eller handla annorlunda och tänka att det är det som förändrar min känsla. Men det räcker inte ända fram, det blir en sidledes förflyttning, jag befinner mig ändå på samma nivå. 

Så länge känslan och upplevelsen av tanken inte hänger med och går parallellt blir resultatet ingen skillnad. 

Jag kan medvetet styra mina tankar och mina handlingar för att skapa en annan känsla, ja visst, men så länge en gammal stark känsla vilar sig kvar i mig behövs något mer för att övertyga. Detta sker först när konsekvenserna av min gamla känsla blir för outhärdlig och jag själv är beredd att göra något åt det.

Jag behöver sträva mot att tankar, känslor och handlingar som går parallellt och samexisterar i balans i mig.

Är du uppfyllda av dina tankar och känslor och hittar inte en väg ut? För dig som hitta vägen ut, hur gjorde du?

torsdag 21 augusti 2014

Det väcks till liv igen

Liknande situationer, liknande svek och liknande personligheter väcker gamla känslor till liv. Det är som de får full energi igen från sin Törnrosa sömn. Känslorna bara kommer.

Med känslan kommer mina gamla ageranden. Med känslan kommer svaret på det beslut jag fattade en gång i tiden. Med känslan kommer bekräftelsen om sveket och rädslan som följde.

Inget är förändrat. 

Jag visste det och får det bekräftar. Det går inte att lita på någon. Jag visste det och det bekräftar att ingen vill ha mig. Jag är värdelös. 

Men.

Det var bara något som liknade det som hände för länge sedan. Det var bara något jag åter igen kände. Ingen sanning utan bara en gammal känsla som väcktes till liv. 

Spöket sker inne i mig och existerar inte utanför mig. Jag bara tror det. Rädslan var då så stark. Den rädslan gör att jag går till attack, igen. Men det var då, inte nu. 

Det som håller mig kvar är resultatraden av ett gammalt beslut. 

Kan du minnas när du kände på liknande sätt? När känslorna tog över och du tystnade, blev arg, blev likgiltig, ledsen eller något annat, men det handlade inte om det som hände nu utan det som hände för länge sedan. Känslan återigen kändes!?


onsdag 20 augusti 2014

Var tappade jag det

När jag slutat att utvecklas. När jag skapar hinder. När jag inte är i balans. När känslor och rädslor tar överhanden. När jag gömmer mig bakom ord. När mina handlingar för mig längre och längre bort från mig själv. 

Då behöver jag leta.

Jag behöver leta där jag tappat något. Jag behöver leta där jag fattade ett beslut. Jag behöver söka där något hände. 

Just där kommer jag att finna det.

Om jag letar på andra platser än just där. Kommer jag inte att hitta något alls. Jag kommer då aldrig att hitta svaret.

Vi behöver leta efter det vi tappat där vi förlorat det.

Var letar du? 

tisdag 19 augusti 2014

Elev lärare

Ibland tror jag mig inte behöva en lärare. Jag tror jag klarar allt själv. Har jag tagit fan i båten får jag också ro han i land. Jag slutar lyssna och jag ska ha det på mitt sätt. Oftast på ett sätt jag lärt sedan lång tid tillbaka. 

I sådana lägen är jag inte beredd att lyssna och ta in från någon annan. Kan själv. Det är ingen mening att övertala mig. Jag har min åsikt. Min upplevelse övertygar mig inte till förändring.

När jag upplever nya saker och det påverkar mina känslor händer det något. Då finns öppningar. Upplevelsen förändrar positionerna. Det som händer försätter mig i en ny känsla och en ny roll, elevens. Jag går från lärare i mitt liv till elev.

När eleven är mogen,
finns det en lärare.

Vad är du, lärare eller elev, i ditt liv? 


måndag 18 augusti 2014

Vilken roll har jag

När jag eller någon annan kommer ny in i en grupp eller samling människor skapas en ny grupp. Rollerna vacklar och alla behöver söka sig den nya rollen. Vem är vem och vad är min roll. 

Jag har haft en tendens att utmana den som är ledare. Inte bara en tendens, jag har sökt mig dit. Jag har sökt mig dit för att göra mig till någon slags ledare. Samma har det varit när någon kommer till en grupp jag är i. Jag har en tendens att säkra min plats eller att bli utmanad.

På samma sätt är det när någon i en grupp eller delar av en grupp utvecklats och någon eller några inte varit med, sker samma sak. 

Allt detta har varit jobbigt. Först när jag betraktat det har jag förstått all den energi som gått åt. Det har gått åt en massa energi för att bevara eller ta position. Jag har skapat konflikt och jag har utmanats genom att andra sökt konflikt i rummet.

Jag har alltid ett val. Då valde jag konflikten. Nu är det inte på samma sätt. Det betyder inte att jag inte faller dit men oftast känner jag inte behovet av att ta plats utan kan istället luta mig tillbaka för att se vad som sker. 

Jag skapar lugn i min kropp, minskar min stress, behovet av att hävda mig minskar och jag får möjlighet att lyssna mer än att tala. Så mycket mer kommer till mig. 

När du möter nya människor, kommer till en ny grupp eller du själv eller någon som varit borta ett tag kommer tillbaka. Observera vad som händer med dig i dess situationer.

fredag 15 augusti 2014

Det ena blir det andra

Jag fastnade i beteenden. Jag fastnade i historia. Jag fastnade i värderingar. Jag fastnade i tankar. Jag fastnade i känslor.

Rädslan och tryggheten höll mig kvar.

När jag tvingades erkänna, acceptera och möta mina rädslor hände något. När jag förstod att det värsta inte var farligt alls. När jag insåg att det värsta mötet skulle bli mitt bästa, då hände något. 

Vad hände? 

Jag lärde mig mer och kunde mer. Jag  förstod att jag redan hade allt. Det vara bara det att jag inte fattade det. Jag förstod inte vilka kunskaper jag hade. Jag förstod inte vilka förmågor som fanns i mig.

Genom att se förbi min egen uppfattning om mig själv lyckades jag med sådant jag aldrig tidigare trodde mig kunna. Genom att övervinna en rädsla släppte alla andra rädslor. Det blev helt oväntat. 

Vilka erfarenheter har du av dina ny vunna kunskaper?

onsdag 13 augusti 2014

Cirklar

Jag har min cirkel. Du har din. I min cirkel finns min plan, mina önskningar, mina värderingar, mina tankar, mina känslor och mina handlingar. I min cirkel sker allt och där får jag allt, även fast jag tror att jag behöver få det från någon annans cirkel för att bli komplett. När jag är i balans i min cirkel har jag ett bra liv. 

När min cirkel möts av någon annan cirkel och vi kommunicerar finns det platser där vi möts i cirkeln men även platser som enbart är min egen. Min egen cirkel blir aldrig större, den delas.

När jag är en hel människa, i balans kan jag dela mycket med andra cirklar som jag kommunicerar med. Jag kanske kan dela nästa allt utan att själv bli till intet gjord.

Jag påverkas av den andra cirkeln i en relation. Jag väljer själv hur mycket. Bara någons blotta närvaro, möter min cirkel men jag väljer själv hur jag ska förhålla mig till den. 

I min cirkel finns en inre kärna som är bara min egen, min själ. Dit är bara jag välkommen. Ibland tror jag att min hela cirkel är den själen. Det gör mig ensam. 

I relation med någon kan jag ge allt först när jag inser att jag har allt. Först då kan jag ge utan att offra mig själv.

Cirklar kan förgöra, förstöra och nästan förinta. Cirklar kan också lära, stimulera och nästan få en annan cirkel att växa. När jag tror att någon annan får mig att växa är det bara jag som lärt mig att inse att jag redan har det jag trott jag fått. 

Cirklar kan vara i dvala eller i full blom. Jag väljer själv vilken sorts cirkel jag äger.

Känner du igen min metafor? Kan den stämma på dig? Funder idag på din cirkel och andras cirklar och vad som händer i mötet. 

måndag 11 augusti 2014

Åsikter

Jag har haft en massa fördomar och åsikter om allt. Även om det som jag inte vet eller har erfarenheter av, men åsikter har jag haft gott om. 

Jag har fortfarande åsikter men det minskar mer och mer och jag ger mindre och mindre uttryck för det jag tycker. När jag märker att mina åsikter om andra minskar, minskar också mitt behov av att hävda det för andra. Det blir inte viktigt för det är bara subjektiva åsikter.

Åsikter har en tendens att skapa konflikt och att hävda min förträfflighet mot andra och annat. 

Att hävda min åsikt är att utanför mig själv försöka definiera det jag innan för mig själv ännu ej har klart för mig. 

Vet du vad...! Kan du tänka dig att...! Det är inte klokt vad..! Har du hört att...! byter jag idag gärna ut mot uppmuntran ord eller att jag inte vill höra andras åsikter,  skvaller och synpunkter eftersom det för mig tillbaka dit jag inte vill vara. 

Facebook är fyllt av det på samma sätt som allt annat skvaller på byn. Jag gillar när människor talar om sig själva på ett ärligt och öppet sätt, det gör mig nyfiken på just den person som jag har framför mig. 

Hur förhåller du dig till dina egna tyckanden och dina egna åsikter? Hur definierar du dig? 



söndag 10 augusti 2014

Det finns alltid en händelse

Jag utvecklas varje dag, varje timme, minut och sekund. Det som finns i mig och runt omkring mig relaterar jag till vilket får mig att utvecklas åt något håll. Allt leder till den jag är idag. Historien visar mitt jag idag, så länge jag väljer det. 

Om jag slutat att utvecklas positivt finns det alltid en händelse i mitt liv som fått mig att göra det. En händelse som gjort att jag fattat ett nytt avgörande beslut. En händelse som styrt mig åt ett annat håll och fått mig att sluta vara t.ex. öppen, villig och ärlig. Jag har istället för att naturligt utvecklats förlitat mig på något annat eller någon annan mer än mig själv. Jag har slutat lyssna på mitt inre jag. Jag har mer lyssnar på det som sker utanför mig själv. 

Jag kan se att det är ett antal sådana tillfällen i mitt liv som fick mig ur denna balans. Tillfällen som fick mig att sluta utvecklas positivt fullt ut och istället välja sidospår. Sidospår som ledde mig längre från mig själv.

När jag arbetet med mig själv är det just dessa beslut som jag behöver möta, granska och fråga mig om jag är beredd att fatta ett nytt beslut. Fatta ett beslut som får mig att utvecklas positivt istället för att begränsas.

Kan du se att det finns tillfällen och händelser i ditt liv som fick dig att sluta utvecklas? Om du ser dessa, vilka nya beslut skulle du behöva fatta? 

lördag 9 augusti 2014

Det gamla hälsar på

Ibland är det bara så. Jag tar livet och mig själv lite för mycket på allvar. Ibland är det bara så. Ibland behöver livet vara mer av bara avslappning, ha roligt och se den humoristiska sidan av det. 

Inte för att andra vill, även fast de kan påpeka det, utan för att jag vill. 

Tagga ner.

Vänta in. 

Avvakta. 

Se andra saker som inte har att göra med den egna utvecklingen. 

Tagga ner, vänta in när tiden kommer.

Inte forsera. 

Lyssna. 

Min pendel rör sig fram och till baka. 

Jag har tagit livet lite för allvarligt ibland och det låter visa sig ibland med ett gammal beteende. 

Saker kommer och går men jag ser det och det är ok. 

Hur pendlar ditt liv? Ditt liv i dina tankar, känslor och handlingar? 

fredag 8 augusti 2014

Varje ny dag

Jag behöver klä av mig all min historia. Vad jag lärde mig i går är inte min historia i morgon. Om jag låter detta vara min historia finns risken att jag inte är öppen för det som är idag. 

Jag behöver leva som varje dag är första dagen i mitt liv. Jag behöver tillåta mig att vara så öppen, så villig och så ärlig att jag möter världen som den är, inte som jag tänker att den är. Först då kan jag möta världen och all den kärlek som finns där. 

Världen är fylld av all den kärlek jag behöver och som jag hela tiden söker. Skulle jag inte finna den är det enbart jag själv som satt hinder för den att visa sig. Jag har redan tillgång till allt detta, det är därför jag varje dag behöver tänka att denna dag är den första dagen i mitt liv.

När jag i hjärtat kan tänka på detta sätt kommer jag att finna något mycket större än jag någonsin tidigare upplevt. Fritt från fördomar, fritt från harm, fritt från skuld och skam. Fritt från rädslor. 

När kommer din dag att bli den första dagen i ditt liv? Om det inte finns en sådan dag, vad hindrar dig att få denna dag att bli just den dagen? 


torsdag 7 augusti 2014

Min historia

Så länge jag bär på min historia, vad det än är, så hindrar det mig idag. Så länge jag tror att min historia är mer värd än mitt liv just nu. Så länge jag bygger mina bedömande med utgångspunkt från min historia. Så länge som jag värderar mitt liv utifrån min historia. Så länge jag bygger mitt liv utifrån min eller någon annans historia. Så länge jag tror att livets mening är att följa en historisk plan. 

Då är jag inte fri. Då kommer aldrig mitt liv att kunna fyllas av något nytt. Då kommer jag aldrig att kunna komma vidare. 

Ett kapitel behöver avslutas innan ett nytt kapitel kan ta vid. Så länge jag fortfarande är kvar i kapitel ett kommer jag inte framåt.

Mitt liv blir fyllt av det jag redan känner till och där jag redan från början vet vad resultatet kommer att bli. 

Jag behöver göra slut på min historia. Jag behöver berätta min historia för andra i detalj så många gånger tills att min historia tar slut. Jag behöver få slut på min historia innan en ny historia kan ta vid. 

Jag behöver berätta min historia så många gånger tills dess att jag inte har mer historia att berätta. 

Först då kan något nytt skapas i det nya tomrummet. Något nytt som jag aldrig sett förut. 

Det är viktigt att jag ganska snart fyller mitt nya tomrum med något nytt annars finns risken att tomrummet fylls av en känsla av tomhet vilket lätt tar mig tillbaka till min gamla historia. 

Har du berättat din historia i detalj tillräckligt många gånger för andra?


onsdag 6 augusti 2014

Min födelse mitt liv

Idag för 60 år sedan närmare bestämt halv fem på morgonen föddes jag i Stockholm på Södersjukhuset. Kort där efter gifte sig min mamma och min pappa. Efter ett år flyttade vi till Skåne. Kanske just därför känner jag mig mer som född i Skåne. 

Mycket har hänt sedan den där dagen och det som jag blev är den jag är idag. Allt det jag varit med om tills idag har skapat just mig. Jag har lärt mig att se att livet förändras. Jag har lärt mig att känslor kan förändras och påverkas. Jag har lärt mig att tankar kan förändras. Jag har lärt mig att vanor och handlingar kan förändras. Jag har lärt mig att det som var i går inte alls behöver vara idag och definitivt inte i morgon. Jag har lärt mig att det som händer och hur jag uppfattar det är det som händer i mig. Det är där möjligheten eller konflikten uppstår. Allt utanför mig själv är bara en katalysator som jag har möjlighet att förhålla mig till.

Jag älskar mig och den jag är just nu. Jag behöver säga det många gånger högt för att fatta att det är så. Jag slutar successivt att döma mig själv för de handlingar som jag gjort och gör, jag gör så gott jag kan även fast saker ibland inte blir som jag tänkte mig från början. Jag är inte mina handlingar, mina tankar eller mina känslor. Jag är jag. Jag är jag och jag har ett stort hjärta som ibland hittar små sidovägar som sinkar min resa. Men även dessa vägar är en del av mig.

Mina ledord är att vara öppen, villig och ärlig. Öppen att se det som är nytt. Villig att våga pröva det som är nytt, obekant och kanske fyller mig av rädsla. Ärlig mot mig själv och andra i alla lägen.

Jag har alltid en del i allt som sker i mitt eget sammanhang. Svårigheten kan vara ibland att se det, men det finns där. 

I mig finns en liten pojke, både i själ och hjärta som jag ska göra allt för att bevara. Göra allt för att lyssna på, vårda, uppskatta och älska. Gör allt det som får honom att blomma ut som den vackraste blomma i världen han är. 

Johan jag älskar dig. Johan jag älskar mig själv för den jag är. I stunden jag skriver detta väcks min lilla pojke i mig och jag känner att jag blir lite ledsen men glad för de ord som når mig. 

Tack Johan för att jag finns.

Har du skrivit talet till dig själv och funnit det som gör att just du älskar just dig? 

tisdag 5 augusti 2014

När tiden är mogen

Det är inte möjligt förrän jag är beredd. Innan dess kommer inget att hända. Varje försök kommer att leda samma väg tillbaka med ytterligare misslyckanden. 

Jag är beredd när jag mognat. Jag är beredd när mina känslor hamnat på plats. Jag är beredd när jag i känslan förstått innebörden av de konsekvenser jag får. Jag är beredd när tiden är inne och jag slutat att forsera förändringen. Jag är beredd när jag verkligen släppt taget. 

Innan dess störs hela mitt jag av motståndet att inte släppa mina ideal. Varför ska jag ändra på något just för att det verkar logiskt? Jag kan inte av den anledningen att jag inte känslomässigt kan förstå vad det skulle innebära och hur det skulle förändra min situation. 

Jag är fången i mig själv tills dess att jag befriat mig själv. Jag är fången i min historia och mina värderingar. Jag är fången i gamla känslor och tankar. Jag är fången i min egen föreställning om hur ett liv ska levas. Jag är fången, för tänk vad det skulle innebära att släppa på alla mina ideal, tankar och känslor som byggt upp mitt liv. Det är ju som att ta lite av mig själv. 

Jag är mogen när tiden är mogen. Jag är mogen när min kropp börjar vilja gå åt ett annat håll. Jag är mogen när jag själv slutligen givit upp mina egna tankar och känslor. 

Kämpar du för att förändra eller känns det självklart? För dig som känner den där mognaden, vad var det egentligen som hände?

måndag 4 augusti 2014

Vem är jag?

Hur kommer jag i kontakt med mig själv? Vem är jag? Hur hittar jag mig själv? Snacket om att jag redan från början har allt, vad menas med det? 

Mycket av allt detta fattade jag inget av till en början. Det kändes som dravel och hokus pokus. Jag var nog en av de mest svårövertalade och mest bestämda över att sådant här snack var flum. Det jag inte kunde definiera fanns inte. Det som jag inte trodde på var inte sant. Jag hade en bestämd uppfattning om hur allt stod till. 

Ändå var jag inte nöjd. Ändå var mitt liv som det var. Ändå kände jag förlust och saknad. Ändå kände jag att jag letade och sökte för att finna något. Ändå fortsatte jag att göra våld på mig själv genom rastlöshet och missnöjdsamhet. 

Sakta sakta började jag förstå att tiden skulle ge mig svaren om jag fortsatte att våga vara öppen, villig och ärlig. Jag skulle förstå att jag skulle få full kontakt med mina känslor, genom att ändra mitt tänk och mina handlingar. Jag skulle få kontakt med den som var jag, den lilla killen i mig som bara jag kunde hjälpa, ingen annan. Varken någon annan eller något annat. Han var redan där ich hade alltid varit där det var bara jagsom slutat att se och lyssna på honom. Han stod för allt det där jag behövde. Jag hade allt redan från början.

Genom att lyssna på mig själv och den lilla känslosamma killen i mig skulle allt sakta sakta förändras. Bakslag, ja visst och de dyker up då och då. Många många år har lärt mig det gamla, många år behövs för att lära det rätt igen. Ända sättet är att skapa rutin och stå fast vi det. Det finns inga genvägar eller mirakelmediciner. Allt jag skapat är gjort av mig i mig. För att skapa om behöver allt ske i mig av mig. 

Hur har din förändring skett? Vilka motstånd har du stött på? Vad hände nör det vände? För dig som fortfarande letar, vilka tankar har du om "dravel"som detta? 

lördag 2 augusti 2014

Vad behöver jag

Jag har sökt hela mitt liv. Jag har trott att jag saknat något och jag har sökt. Jag har letat här och jag har letat där. Jag har lyft på stenar och frågat andra. Jag har gissat och trott att andra haft det jag behövt. Jag har inte alltid vetat vad jag sökt men jag har ändå hela tiden sökt. Jag har trott det varit något och satt ord på det. Jag har till och med trot att jag vetat var det funnits, det jag sökt även fast jag inte vetat vad jag sökt. Jag har släppt det jag haft i tron att jag saknat något för att i nästa stund släppa det jag fått för det var inte alls det jag saknade. Jag har verkligen letat efter det jag trott jag saknat. Jag har saknat det för att jag trott att jag aldrig fått det. En känsla av något som inte fanns där men som jag ändå inte kunde klä i ord. Jag saknade något som var inget. 

Jag fann det inte. Jag fann det inte för jag  letade på fel plats. Jag fann det inte och ändå fanns det mitt framför ögonen. Jag fann det inte för jag hade aldrig förlorat det. Jag har hela tiden haft det men ändå har det varit dolt för mig.  Lite som att leta efter mina glasögon och när de faktiskt sitter de på min egen pannan. 

Det jag sökte var inte sammanhanget med andra eller något annat utanför mig själv. Det jag sökte var sammanhanget med mig själv. Det sammanhang som jag aldrig förlorat men ändå inte sett. Kontakten med mig själv. Närvaron med mig själv. Kontakten med min egen lilla kille. Den kille som bara jag kan vårda och bry mig om men som jag under långa perioder inte tagit hand om. Som jag under de flesta timmar på dygnet undvikit och negligerat. 

Sammanhanget med min lilla kille. Sammanhanget med mig. 

Har du känt att du sökt och sökt och sökt efter något som du inte riktigt haft koll på men aldrig hittat? 

Sammanhang

Jag har i stunder tappat bort mig själv och haft en känsla av att vara den mest ensamma personen på jorden. Jag har känt, tänkt och trott att alla andra men inte jag fanns i ett sammanhang. 

Jag har verkligen tyckt synd om mig.

Men jag har både insett och förstått att det bara är jag själv som låtit lura mig. I de mörka stunderna är det bara jag själv som snurrat till det för att förstärka en känsla.

Jag är alltid i ett sammanhang oavsett om jag känner det eller inte, är jag det. Jag är den hjälpsamma grannen, den tokiga grannen, med min partner, på jobbet, i affären, hemma på gatan, på nätet, som pappa eller mamma oavsett om jag träffar dessa eller inte, med ovänner och vänner ja i alla sammanhang där jag finns är jag i ett sammanhang.

Men jag är också i ett sammanhang med naturen och världen i allt som sker där. Jag är en del av något större. 

Är känslan stark, nästan övermäktig kan jag själv skapa mig ett sammanhang för att övertyga mig själv genom att möta andra. Mötet kan vara bara att ta mig ut från min lägenhet till att jag engagerar mig genom att gå någon kurs eller bli aktiv i en organisation för att hjälpa andra i sin ensamhet, till exempel.

Känslan som uppstår och tankarna jag har sker i mig och därför finns det också goda förutsättningar att ändra dessa till något annat. 

Känner du att du tappat ditt sammanhang och inte hittar tillbaka? 

fredag 1 augusti 2014

Min egen jord

Jag hittade några frö på landet i några fröpåsar denna vår. De måste ha varit minst 10 år gamla. På en plätt på tomten hade jag skapat en odlingsplats med bra gjord så jag gjorde ett försök att så det jag hade. 

Vissa hade dött och gav inget liv ifrån sig alls. Men några visade sig ha all sin kraft kvar, som om de bara vilat i avvaktan på att få blomma ut i sin fulla kraft när chans gavs.  Vilka fantastiska växter det blev med de förutsättningar jag gav dem. Att uppleva detta var fantastiskt.

På samma sätt är det i livet. Vi är alla frön i en fröpåse. Alla av oss har fått olika förutsättningar för att växa. En del blommar ut i full prakt, några växer men har svårt att blomma. Andra är lite stötta i blad och skälk. Några är små och har inte fått plats för att andra stått i vägen. Vissa lyckas blomma även fast det verkar totalt omöjligt att göra det just där de befinner sig. Några orkar inte längre och finns inte mer.

Alla vi kom till för att bli ett liv på vår jord. Men alla fick inte från början samma chans. 

När chansen kommer kan alla som vill stråla med sina blommor och visa sin fulla prakt utan undantag. 

När jag själv inser vad jag egentligen är och har behöver jag leta upp den jord som kan få mig att blomma ut i min fulla potential. Människor som älskar just mig, verktyg och knep för att hitta dit och min egen vilja, öppenhet och kärlek till mig själv. 

Jag var länge det där fröet som inte hittat min egen jord. Nu vet jag var min jord finns. Nu vet jag vägen dit. 

Har du hittat din egen jord, som får dig att blomma ut i full prakt? Eller går du ännu och väntar? 

torsdag 31 juli 2014

Fatta ett nytt beslut

Jag har min historia. Jag har mina beteenden och karaktärer. Jag har gjort det jag gjort och andra lika så. Andra gör sina val jag gör mina. Jag är just nu den jag är. 

Men.

Jag kan fatta nya beslut. Jag kan göra nya val. Jag kan göra nya handlingar. 

Inget är evigt. Absolut inte min historia. 

Varje dag skapar jag ny historia. Jag kan handla på ett nytt sätt. Jag kan tänka på ett nytt sätt. Jag kan känna på ett nytt sätt. Det som var i går behöver inte nödvändigtvis vara idag. De val jag gör är helt och hållet mina egna, vilken historia jag än bär på. Jag skapar alltid min egen historia. 

När jag kommer i situationer där jag märker att jag reagerar på ett särskilt sätt och där mina gamla känslor tar över kan jag alltid göra ett nytt val. Tänka på ett nytt sätt och agera på ett nytt sätt. Detta kan i sin tur skapa en ny känsla. 

Har du gjort nya val i ditt liv som skapat ny känsla i dig? Om inte, skulle du våga pröva? 

onsdag 30 juli 2014

Andras beteende blir mina

Jag har olika sätt att vara och agera. Jag har olika typer av beteenden både sådana jag gillar men också sådana som jag gillar mindre eller inte alls. Det är en del av mig som jag lever med. Jag kan förstärka eller minska mina invanda beteenden men de kommer alltid att finnas där för att de har planterats för länge sedan och etablerats under mycket lång tid. 

Vad jag kan göra är att vara uppmärksam på vilka beteenden jag har och minska dessa eller effekterna av dessa. 

Var kommer de i från? Hur kan det komma sig att jag tagit till mig beteenden som jag har besvär med? 

Det handlar alltid om att jag fått någon slags fördel av det, annars hade jag inte tagit till mig beteendet, som t.ex. att hantera rädsla, allians eller önskan om förebild. 

Jag kan se att det finns beteenden som min pappa hade som jag själv redan som liten ogillade men som jag ändå som vuxen tagit efter och använder mig av. Jag ogillar dessa men ändå, i vissa situationer så bryter de igenom när jag själv tillfälligt befinner mig i obalans.

Hur ser dina beteenden ut? Har du koll på alla och hur gör du för att hantera dessa delar av dig? 


tisdag 29 juli 2014

Ta inte skit

"Ta inte skit" var ett uttryck som alteregot Grynet tog till sig i ett tonårsprogram på tv för många år sedan. Det handlade om att inte stå ut med vad som helst och våga stå upp för vem man är. Ingen annan definierar mig själv än jag. Ta inte skit handlar om att inte böja nacken och låta andra trampa på mig. Ta inte skit handlar om att våga vara jag. Ta inte skit handlar om att stå för sina egna val. Ta inte skit handlar om att våga vara.

Men det som kanske också behöver nämnas är att ta inte skit handlar också om hur jag väljer att förhålla mig till det andra gör eller säger till mig. Ta inte skit handlar också om att sortera det jag kanske bör ta till mig för att det kan vara min del i det som sker men också att sortera bort det som definitivt inte handlar om mig.

Att inte ta skit är att acceptera mig själv men samtidigt våga vara öppen, villig och ärlig att se det som finns inne i mig och det som sker utanför mig själv. 

Jag har haft svårt att ta kritik. Jag har också haft en tendens att i det tysta ta på mig all skuld för det som skett, även skuld som inte var min egen. Jag har böjt på nacken och stått ut för saker som jag egentligen skulle ha sagt ifrån på skarpen,  direkt. När jag tagit skit har det präglat min sinnesstämning och min egen stress. Jag har tillåtit andra att definiera mig. 

Tar du skit? Om du gör det, varför gör du det? Det finns en orsak.

måndag 28 juli 2014

Överraskad

För många kom åskan och det snabba ovädret som en överraskning. Inte ens väderlekstjänsterna kunde förutsäga dess intensitet. Affärersinnehavare vägverket, båtägare och andra med egendom blev drabbade. Vi andra kanske blev riktigt genomblöta. 

I mitt liv försökte jag vara meteorolog genom att förutsäga faror och ta kontroll. Ibland trodde jag att jag kunde styra över världsalltet och kanske t o m vädret för att inte bli drabbad. Oftast och kanske alltid misslyckas jag när jag trodde det skulle ske genom kontroll.

Mitt val idag är i stället att bara vara öppen, ärlig och villig att se det som kommer till mig. Jag är vaken för det som finns och släpper det som inte finns genom acceptans och tillåtande. Genom läran om mig själv ökar min egen kunskap och förståelse för vad som kan ske eller inte ske. Överraskningarna blir förre särskilt när jag själv väljer att vara öppen mot andra och mig själv. Möjligheterna ökar. Det är inte vad jag tycker, tänker och gör som är det viktigaste utan hur jag förhåller mig till allt som sker. Det finns ingen vinnare eller förlorare. 

I mycket, kanske allt är kunskap en viktig faktor så även för mig och mitt liv. Kunskapen om mig själv står i förhållande  till risken för överraskningar. Ju mer jag vet om mig själv desto mindre överraskad blir jag. 

Hur ofta blir du överraskad och hur påverkar det dig? 

söndag 27 juli 2014

Jag har det bra

Jag har det bra. Det bara är så, jag har det bra. Jag har möjligheter i livet och platser att befinna mig på som gör mig glad och harmonisk. Jag har varmt i huset när det behövs och jag har svalt i huset när det behövs. Jag är tillräckligt frisk, vad jag vet. Jag har vänner och nära omkring mig som jag älskar och som jag känner mig älskad av. Jag har förmånen att se vilka människor jag inte ska ha i min omgivning. Jag kan hitta mina platser för att känna balans och jag har bra rutiner. Jag har koll på min historia och är den och spökar så hittar jag snabbt tillbaka. Jag tar inget för givet och förväntar mig inget. Jag gör det jag vill för att jag vill, mina måsten försöker jag att göra upp med allt efter som de visar sig.

Skulle mina tankar föra mig på villovägar vet jag att det bara är ett skov av mina gamla tankar och känslor. Skulle det vara så att jag bara för en kort sekund tror att jag inte har allt så är det bara att titta runt omkring mig för att se vad jag faktiskt redan har. Titta runt för att inse att det jag trodde jag saknade redan finns där både i mig och runt omkring mig. Mina tankar vill gärna hitta tillbaka till mitt gamla jag istället för att acceptera mitt nya jag. 

Så vad som än händer runt hörnet så har jag allt och behöver inget mer. Jag är enbart tacksam för det som finns. All strävan om ständig förändring och att ständigt hitta något nytt för mig bara längre ifrån mig själv. 

Jag är tacksam och accepterande. Jag är ursäktande och förlåtande. Jag är fylld av kärlek till allt inklusive inte minst kärlek till mig själv. 

Har du det bra? Vad har du och vad tror du att du saknar? 

lördag 26 juli 2014

För att jag kan

Jag gör saker av olika anledningar.

Jag gör det för att jag behöver det. Jag gör det för att jag önskar det. Jag gör det för att jag jämför med andra. Jag gör det för att jag kräver det. Jag gör det för avundsjuka. Jag gör det för att jag är svartsjuk. Jag gör det för att jag är beroende. Jag gör det för att jag är rastlös. Jag gör det för att jag är lat. Jag gör det för att jag vill ta genvägar. Jag gör det för att jag vill fuska. 

Mina skäl kan vara många. Jag tänker, jag fattar ett beslut och jag gör det. Ingen styr mig för jag gör det för egen maskin. Jag kan tro att det är min historia som får mig att göra det eller att jag är starkt påverkad av andra, personer eller institutioner. Men det slutliga beslutet fattar jag själv, som får mig att göra det. 

Idag kan jag känna att det finns saker jag gör av inga andra skäl än just bara för att jag kan göra det. Jag kan göra det och jag gör det och framför allt det är ok att jag gör det för att jag vill. 

Varför gör du det du gör, vill du göra det du gör och är det bra för dig det du gör? 


fredag 25 juli 2014

Tack eller en ursäkt

Tack eller bara en ursäkt. Det behövs bara så lite. Historiskt kan vad som helst ha hänt. Jag kan ha utsatt andra. Jag kan ha sagt tokiga saker. Jag kan ha förolämpat eller kränkt. Jag kan ha missförstått. Jag kan ha förudmjukat. Jag kan ha försatt andra i svåra val och situationer. 

När jag sänder ut saker från mig som berör och påverkar andra vet jag aldrig hur det tas emot. Jag vet inte var andra är, i just den situation det sker. Det som kan vara enkelt och harmlöst för mig kan skapa stor harm och bekymmer för andra. 

Jag har inte ansvar för andra och deras reaktioner men däremot har jag100 % ansvar för mig själv och de konsekvenser det får för mig i mitt agerande mot andra. 

På samma sätt som jag kan starta ett krig har jag ansvar för att skapa fred. 

Om jag startar ett krig eller låter mig tillåta ett krig har jag också ansvaret att hitta en lösning. I lösningen ligger mitt ansvar i  min egen rannsakan. Vad är det i mitt agerande som kan vara orsak till det som skett? Vad är det för känslor i mig som berörs som får mig att öka en motsättning? Vad är det som jag inte hade kolla på som gjorde att jag fick känslor som skapade handlingar som agression, ilska och förödmjukelse? Vad är min del? Den andras del kan jag ha många åsikter om men, vad är min del? 

Bara ett tack eller en ursäkt kan lösa många hårda knutar. 

De krig du startar är du då beredd att också sluta fred och våga se din del? 

torsdag 24 juli 2014

Tänk om

Hela livet är jag utsatt för sådant som både kommer utifrån mig själv och innifrån mig själv. Andra påverkar mig och jag själv påverkar mig att tänka, känna och handla. Ja egentligen är det bara jag som låter mig påverkas av allt detta genom att tillåta eller avvisa. 

Tänk om det är så att allt som händer utanför mig själv i möten med andra människor, myndigheter, sjukdomar eller vad det än kan vara är en prövning för mig där jag testas hur balanserad jag är eller inte. 

Genom att ändra mitt sätt att tänka och förhålla mig till det som sker skapar jag möjligheten till att påverka allt på mitt sätt. 

Jag väljer hur jag vill tänka i det som möter mig. Jag väljer hur jag vill känna för det som möter mig. Jag väljer hur jag vill agera i det som möter mig. Mina val, mitt sätt att förhålla mig, mitt sätt att känna, tänka och göra.  

Jag har kontroll över det jag själv skapar och jag har kontroll över hur jag förhåller mig till det som andra skapar. 

Mitt val blir att allt är ett test och en prövning, när jag känner för att tänka så.

Hur tänker du i det som händer dig i ditt liv?  

onsdag 23 juli 2014

Är jag en kung Midas?

Det var ju värst vad varmt det är. Jag kommer inte undan. Värmen bara finns där och jag tycker det blir för mycket. 

Är det för varmt är det fel och är det för kallt är det fel. Aldrig är jag nöjd. Det ska alltid vara nått annat än det jag har. 

Jag kom att tänka på kung Midas som hade allt men ändå ville ha mer. Han fick möjlighet att göra en önskan och efter ett tag kom han på vilken önskan han ville önska. Han ville att allt han rörde vid skulle bli till guld. När önskan väl gott i uppfyllelse blev det från början precis som han hade önskat, allt han tog i blev till guld. Överlycklig över sin nya förmåga gjorde han allt till guld och blev bara rikare och rikare. Problemet var att även det han inte ville skulle bli till guld blev också till guld. Hans mat blev guld, allt växtlighet blev till guld, hans käraste blev till guld osv. Till slut ville han att allt skulle bli som vanligt igen. Han ville bli frisk igen. 

Kanske är det så att det som vi har är det bästa för stunden och vad vi behöver är att vara tacksamma för det vi har i detta nu. Vi har ingen aning om vad konsekvenserna skulle vara att leva i evig värme, vara rik som ett troll eller som kung Midas göra allt vi tar i till guld. Vi ser ofta en sida av myntet men glömmer bort eller har svårt att se och kanske förstå hur den andra sidan ser ut. Det finns alltid  konsekvenser med allt. 

Är du tacksam till det du har eller strävar du efter att få mer och det som kanske andra har?