Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

måndag 1 september 2014

Top secret

Det fanns ett skäl till att jag under lång tid drog ut på min förändring. Det fanns orsaker till att jag vilade kvar i en situation som gav mig en mängd negativa konsekvenser. 

Förutom att jag fortfarande kände att jag hade viss vinst av att ligga kvar, kände jag att jag inte var värd mer och att jag inte ville röja mina hemligheter. Det var som att vara en hemlig agent. Allt var hemligt och jag ville inte ge mig själv rättvisa.

Först när jag, mycket öppet, berättade om mig och vad jag gjort och vad jag faktiskt kände började mina murar att falla en efter en. När jag gjorde mina hemligheter allmänna ägde jag dessa själv. Särskilt de hemligheter någon enstaka person trodde sig äga. Jag lyfte ut allt från skuggan ut i ljuset. Jag ägde mig själv och jag ägde min egen sanning. Jag kunde inte längre smita undan eftersom jag röjt mig själv. 

Jag berättade och kunde därmed höra mig själv säga det jag tidigare höll hemligt. Jag hörde mina egna ord. Sakta sakta landade allt som hänt i mig för jag hörde det med egna ord när jag berättade det till någon annan. Jag hörde mina egna ord i grupp, i samtal med mina egna vänner men även för alla andra jag mötte. 

Mina hemligheter blev helt plötslig min lycka. Mina hemligheter blev min kunskap. När jag släppte ut dessa i ljuset blev min svaghet en styrka.

Jag den topphemliga agenten bytte sida och fick redskap som jag helt saknade förut. Jag blev omvänd. Inifrån ut istället för utifrån in.

Är du top secret eller har du eller är på väg att byta sida?

söndag 31 augusti 2014

Det hände

Jag arbetade med mig själv och jag tog steg för steg för att närma mig själv. Jag gick i egen samtalsterapi, jag gick flera olika personlighetsutbildningar och jag gick i en utbildning för att lära mig om terapi. Utbildningen för att kunna arbeta med andra blev viktigt för mig. Gå på dessa inbokade möten fick mig att närma mig själv. Det blev viktigt för mig att möta både mig själv och andra. Det blev något nytt och på ett nytt sätt. Ingen kamp, inget fördömande bara närvarande. Jag började att sluta känna mig ensam. Jag började sakta känna mig älskad igen och på en skör lina älska mig själv. 

Jag slarvade. Jag saknade fokus ibland. Jag gjorde inte det jag skulle. Jag satt länge kvar i mina tankar och mina negativa karaktärsdrag. Jag satt fast och ville forsera min egen utveckling. Jag fick "käftsmällar" när jag smet från mig själv. Jag hade en hård knut att lösa upp. Jag kämpade med näbbar och klor för att hålla mig kvar i mina gamla beteenden och mitt trygga kaos. Jag var rädd att missta det jag ändå hade för att kliva in i något som tidigare gjort mig rädd. 

Till slut såg jag inget annat val än att välja. Min nya relation med mig själv eller gå tillbaka till mitt liv innan. Jag minns dagen jag gjorde mitt val. Det hände bara och jag har ingen aning om hur det gick till. Jag snackade om en sak men gjorde något helt annat. Till slut stod lögnen mig upp i halsen. Jag kände som jag skulle kräkas över mitt eget beteende. Aldrig mer. Aldrig mer tillbaka till min egen lögn. Jag hade länge dämt upp mina känslor inne i mig. Som en knuten näve i fickan. Just den dagen kom jag också ihåg hur förstoppad jag var, något som annars aldrig händer mig. 

Mitt beslut kom och jag gjorde mitt val. För mig handlade valet om att vara sann och ärlig. För mig handlade det inte om att vika undan från mig själv. Inte vika undan även fast det skulle innebära smärta.

Jag hade blivit mogen till handling. Jag lärde mig att det var enklare att ta den ärliga smärtan istället för den oärliga smärtan jag upplevt hela mitt liv. 

Efter detta beslut kom många avgörande andra förändringar hand i hand. Det var som en propp dragits ur. 

Har du kommit över toppen av berget eller står du fortfarande i uppförsbacken? Du vet att vägen ner för berget är mycket enklare att gå. 

lördag 30 augusti 2014

Till slut

Till slut finns det inget mer att välja på. Till slut har jag inget annat val. Till slut blir det så tydligt.

Jag har fått nog, mina konsekvenser äter upp mig. Jag har inte längre något för att göra så som jag gör. Det håller istället kvar mig i mina starkaste rädslor.

Sekunden innan var det inte så. Sekunden innan kunde jag ändå se ett hopp och en möjlighet att vara kvar i min gamla strategi. Sekunden innan var valet fortfarande att smita runt min rädsla och mota bort.

Nu är det inte längre så. Jag orkar inte kämpa emot. Jag orkar inte. Jag ger upp mina försvar. Jag släpper taget.

Jag förstår slutligen att jag bara har två val. Släppa taget eller förgås totalt. Liv eller död. 

Allt mitt kämpande har inte lett någon stan, mer än åt ett håll. Min rädsla har stegrats. Mina beteenden har förvärrats och jag har kommit längre bort från mig själv. Även det sista jag hade förlorade jag. 

Jag valde livet och därmed valde jag att möta det hemskaste av det hemska. 

Det blev avgörande och min räddning. Det jag då mötte var oväntat.

Istället för förakt, avsky och ilska mötte jag kärlek. Inte andras utan kärleken till mig själv. Jag lärde mig sakta sakta förstå att jag var orsaken till min egen undergång och där med även lösningen. 

Jag förstod inte innan vad det var som hänt. Jag fattade aldrig hur jag betett mig. Min sanning då var helt förvrängd. Jag behövde någon som gav mig ett annat perspektiv jag aldrig kunde hitta själv. Jag var fast i mina egna tankar. 

På vilken sida står du i dag och betraktar? Vad ser du och vad vill du? Om du vill förändra, klarar du att förändra själv eller behöver du just nu en kraft större än dig själv?

fredag 29 augusti 2014

...men

Ja visst behöver jag förändra en del för att må bättre.... men. Visst är det så... men. Jo jag vet att detta inte håller ... men. Jo jag förstår.. men. Jo jag vet.. men. Jo jag fattar allt detta... men. Jag borde sluta... men.


Alla mina tankar, alla mina känslor och alla mina handlingar driver mig åt olika håll. Jag kan ha väldiga ambitioner och stora insikter men utan handling är dessa inget värd.

När jag väljer att avsluta min mening med ordet "men" förtar det allt jag tidigare sagt. Jag befinner mig kvar på ruta ett.

Då väljer jag att inte göra något, troligen för att jag har nytta av att vara kvar i de känslor jag bär på. Det finns en, kanske både för mig och andra, dold nytta med att inte förändra.

Så kan jag ha det resten av livet och då blir det som det blir. Eller så kan jag välja något annat.

Jag var den där "men-sägaren" som hade argument för allt och jag var inte beredd fullt ut ta in vad andra sa och vad jag själv tänkte. Jag hade mitt huvud fyllt av ord och motargument. Jag hade ibland, inte alltid, kunskap om det som hände med mig men var ändå kvar i samma ekorrhjul. Jag var en "snackepelle" i viss stycken, särskilt när det gällde mitt eget liv. Det fanns alltid ett men. Men... inte idag, inte nu, jag är inte... men, inte på det sättet osv.

Har du insikter i ditt liv om vad du skulle behöva göra, men du kommer inte vidare? Vad tror du att det beror på? Är du den "men-sägaren" som jag talar om? Är du en "snackepelle" eller "snackepella"?

torsdag 28 augusti 2014

För evigt

Ska det vara så här? Ska jag för alltid lida? Ska de dörrar jag stängt för alltid vara förseglade? Ska jag alltid vandra i skuggans dal? 

Ja om jag väljer det blir det så. Det är garanterat. Jag kan välja en mörk plats och stanna där. Jag kan ha många dörrar stängda. Jag kan låta bli att möta det som är livet. Jag kan för evigt sluta att vara riktigt glad och jag kan för evigt sluta att känna djup sorg.

Men var tog då mitt liv vägen? 

Jag kan också välja att förändra något. Våga öppna dörrar eller kanske sätta någon dörr på glänt. Jag kan välja att känna djup smärta och kontrollerad glädje. Jag kan välja att möta mig det jag som är livet. Ett hopp in i det mörkret kanske är mitt viktigaste hopp. Det är bara när jag ser in i mörkret som jag möter det svarta. När jag står i mörkret kan jag urskilja nyanser.När jag står i mörkret kan jag se det ljusa och till och med ta mig dit.

Jag stod där. Jag fattade ett nytt beslut.

Vilka val vi än väljer är det ok. Det är vårt eget liv och det är vi själva som tar konsekvenserna. Det är ok.

Jag vill inte att du väljer för att andra ska se dig le. Jag vill att du väljer för att du själv vill känna att du ler. För att du vill möta dig själv.

Jag har sett många våga ta steget ut i det okända. Jag har också sett människor stanna kvar i mörkret för evigt.

Vilket val du än gör så vet jag att du gör så gott du kan och jag vet att vilket val du än gör får det konsekvenser. Det är fyllt med mod att stanna kvar och det är fyllt med mod att ta steget.

Du vet när du fått nog.

Har du fått nog? Eller vill du fortsätta ett litet tag till?

onsdag 27 augusti 2014

Den stängda dörren

När jag aldrig varit där. När jag aldrig upplevt det. När jag en gång stängde en dörr.

Då var det för att evigt att bära det själv. Jag stängde en dörr för det kändes hemskt att hålla den öppen.

Hela mitt liv kämpade jag för att dörren inte skulle gå upp igen. Jag hade ju fattat ett beslut. Jag hade gjort ett val. Jag skulle aldrig mer känna så igen. 

Med den kraften krävs det något mycket större för att lirka upp den dörr som för evigt skulle vara förseglad.

Men jag var tvungen.

Konsekvenserna av att dörren var stängd tog livet av mig. Det var som om resultatet av att undvika det som var bakom dörren blev just det som var bakom dörren. Jag var fast i det jag med kraft försökte undvika. 

En dag kände jag att det bara fanns en väg och det var framåt. Det fanns ingen återvändo. Dörren skulle öppnas och det jag fruktade behövde komma ut i ljuster. 

Det var en av mina viktigaste dagar i mitt liv. 

Den friheten jag kände var som att släppa en stor börda från mina axlar. 

Det fanns så mycket mer att uppleva. Det fanns så mycket mer att se och möta. Allt detta hade jag tidigare stängt av.

Har du en eller flera dörrar som du låtit vara stängd allt för länge?


tisdag 26 augusti 2014

Jag bär det inom mig

Jag tänker och känner. Jag handlar och känner. Jag tänker och handlar. 

Men ändå räcker det inte alltid hela vägen. Jag står kvar som i ett skruvstäd i min egen utveckling. Om och om igen gör jag samma misstag. Samma känslor. Samma tankar. Samma handlingar.

Processen är inne i mig själv och det skapar cirkelgångar. Jag ställer frågan och får samma svar. Jag handlar och får samma konsekvenser. 

I detta vakuum behövs något mer. Utan nya vinklar. Utan nya ord. Utan nya aktiva handlingar händer inget. 

När mina cirklar möts av någon annans cirklar flödar ny energi. Ibland bra ibland mindre bra. Därför väljer jag själv vilken cirkel jag vill möta. Vilken cirkel jag känner tillräcklig tillit till. 

I detta möte finns chansen för mina egna cirkelgångar att ta en annan oväntad bana. Jag behöver höra min egen röst och tänkarna som skapat det, i samtal med en annan. Jag behöver höra den andras röst formulera mina egna tankar. Tankar som jag inte vågar sätta ord på. Tankar som för mig in i det mörker som jag så länge försökt undvika. Tankar som tog mig längre bort från mig själv.

Jag behöver höra någon annan formulera det åt mig. Jag behöver tillåta mig själv att höra allt.Jag behöver tillåta mig själv att känna allt. 

Jag behöver göra dessa nya handlingar i dialog med någon annan.

Släpper jag inte in någon annan kanske jag själv för alltid är inlåst i min egen rädsla.

Hur mycket vet någon annan om det du går och bär på. Om det var möjligt, vad skulle det innebära för dig om du bara för en kort stund släppte något av allt det som du bär på?

måndag 25 augusti 2014

Återkommande beteenden

När jag om och om igen gör saker som jag märker är fel. När jag åter och åter igen, i särskilda situationer gör på samma sätt. När det jag gör leder till samma negativa konsekvenser.

Då bär jag på ett gammalt eget beslut från en gammal händelse som håller mig kvar. 


Ologiska beslut och handlingar kommer från ologiska tankar. Ologiska beslut och handlingar ändras genom att ändra tankarna som orsakar detta till andra tankar.

Min tanke vet allt detta men mina känslor håller mig kvar i en grundtanke och ett grundbeslut. I dessa stunder är jag inte logisk. I dessa stunder agerar jag helt utifrån en gammal känsla och ett gammalt beslut som håller mig kvar.

Då räcker det inte att le istället för något annat. Då räcker det inte att tänka positivt istället för negativt. Då räcker det inte att sluta agera.

Steget därifrån är att acceptera att det som jag gör, gör jag. Steget därifrån är att hitta mitt gamla beslut. Steget därifrån är att förlåta den som jag anser agerat fel, även mig själv. Steget därifrån är att se min del i det som skett. 

Jag har gjort en massa ologiskt i mitt liv. Många saker har jag gjort om och om igen med samma konsekvenser. Jag vet att det intellektuellt är åt helsike men jag fortsätter att göra det. Jag vet konsekvenserna men det sker åter och åter igen. Ibland är känslan att jag kommit för lindrigt undan och att jag behöver en riktig käftsmäll för att faktiskt sluta. 

Gör du ologiska saker?

söndag 24 augusti 2014

Två ledare

Mina tankar styrs av något. Mina känslor styrs av något. Mina handlingar styrs av något. 

Ledarskapet.

Jag tjänar någon. Ibland tror jag att jag tjänar mer än en. Jag har två ledare. Syften i det som är mina tankar, känslor och handlingar är delade. 

Jag tjänar av olika skäl. Jag tjänare för att uppnå något. 

Vem tjänar jag?

Det finns enbart två att välja på. 

Mitt ego har jag tjänat allt för länge. Han tog över tidigt som min ledare. Jag trodde att han var min drivkraft och mina behov. 

Jag trodde också att jag tjänade mig själv, mitt inre jag. Jag trodde att det egentligen var honom jag tjänade genom mitt ego. 

Jag trodde jag klarade att tjänade båda två.

Men det var inte sant. 

Det var jag som förlorade.

Jag kan inte tjäna två ledare, till slut måste jag välja. 

Vem eller vilka tjänar du? 


lördag 23 augusti 2014

En illusion

Jag skapar mig en inre bild av en yttre händelse. En illusion om något som bara jag tror mig se och känna. Det blir min verklighet. Jag vet inte om det är sant men jag tro att det är sant. 

Den bilden blir mitt liv. Fylld med tankar om mig och andra. Fylld med känslor om mig själv och om andra. Fylld med handlingar på grund av min tankar och känslor.

I den världen lever jag i tron att det är den enda världen. I den världen bär jag min sanning över vad som sker. I den världen tänker jag, känner jag och agerar jag så att det fyller mina syften. Oavsett om jag mår bra eller mår dåligt av det så är det just för att det gagnar mina syften. Hade det inte gagnat mina syften hade jag slutat med det för länge sedan. 

I denna illusion vill jag leva in i döden. Skulle någon komma utifrån och säga att min illusion inte är sann skulle jag avvisa honom och säga att han var en lögnare. 

Om någon skulle säga att mitt liv och min illusion inte var sann då skulle jag ju byggt upp mitt liv på en lögn. Det nederlaget är större än att leva kvar i min illusion. 

Det smärtar att höra en annan sanning lika sann som min egen. Det smärtar att förstå att verkligheten kan se ut på något annat sätt. Det smärtar att förstå att min egen plåga jag bär på är för att det gagnar mig. 

Samtidigt så kanske det är just den vägen jag behöver finna. Den vägen som någon annan hittat men som saknades på min karta. Den väg som leder mig in i en ny sanning med nya tankar, känslor och handlingar. En ny illusion mer tilltalande än min gamla. 

Ibland vill vi inte bli påminda om att det finns mer än en illusion. Den kan få oss på andra tankar. 

Hur ser din illusion ut? Har du någon gång vågat prova någon annans illusion som du gör till din egen?

fredag 22 augusti 2014

Den nya tanken räcker inte ända fram

Jag behöver inte tro på det jag tänker. Vem har sagt att jag behöver det. Skulle det vara så att jag tror på en tanke har den ju samma plats som en annan tanke. Varför inte då välja en tanke som känns bättre än en tanke som känns sämre? Varför välja sura karameller när jag gillar söta. 

Svaret är enkelt.

Känslan och upplevelsen styr mig åt ett visst håll. Det jag känner i mig, om mig själv är det som väljer och styr min tanke. Tanken styrs av hur jag egentligen känner . 

Jag kan välja rent tekniskt att byta tanke eller handla annorlunda och tänka att det är det som förändrar min känsla. Men det räcker inte ända fram, det blir en sidledes förflyttning, jag befinner mig ändå på samma nivå. 

Så länge känslan och upplevelsen av tanken inte hänger med och går parallellt blir resultatet ingen skillnad. 

Jag kan medvetet styra mina tankar och mina handlingar för att skapa en annan känsla, ja visst, men så länge en gammal stark känsla vilar sig kvar i mig behövs något mer för att övertyga. Detta sker först när konsekvenserna av min gamla känsla blir för outhärdlig och jag själv är beredd att göra något åt det.

Jag behöver sträva mot att tankar, känslor och handlingar som går parallellt och samexisterar i balans i mig.

Är du uppfyllda av dina tankar och känslor och hittar inte en väg ut? För dig som hitta vägen ut, hur gjorde du?

torsdag 21 augusti 2014

Det väcks till liv igen

Liknande situationer, liknande svek och liknande personligheter väcker gamla känslor till liv. Det är som de får full energi igen från sin Törnrosa sömn. Känslorna bara kommer.

Med känslan kommer mina gamla ageranden. Med känslan kommer svaret på det beslut jag fattade en gång i tiden. Med känslan kommer bekräftelsen om sveket och rädslan som följde.

Inget är förändrat. 

Jag visste det och får det bekräftar. Det går inte att lita på någon. Jag visste det och det bekräftar att ingen vill ha mig. Jag är värdelös. 

Men.

Det var bara något som liknade det som hände för länge sedan. Det var bara något jag åter igen kände. Ingen sanning utan bara en gammal känsla som väcktes till liv. 

Spöket sker inne i mig och existerar inte utanför mig. Jag bara tror det. Rädslan var då så stark. Den rädslan gör att jag går till attack, igen. Men det var då, inte nu. 

Det som håller mig kvar är resultatraden av ett gammalt beslut. 

Kan du minnas när du kände på liknande sätt? När känslorna tog över och du tystnade, blev arg, blev likgiltig, ledsen eller något annat, men det handlade inte om det som hände nu utan det som hände för länge sedan. Känslan återigen kändes!?


onsdag 20 augusti 2014

Var tappade jag det

När jag slutat att utvecklas. När jag skapar hinder. När jag inte är i balans. När känslor och rädslor tar överhanden. När jag gömmer mig bakom ord. När mina handlingar för mig längre och längre bort från mig själv. 

Då behöver jag leta.

Jag behöver leta där jag tappat något. Jag behöver leta där jag fattade ett beslut. Jag behöver söka där något hände. 

Just där kommer jag att finna det.

Om jag letar på andra platser än just där. Kommer jag inte att hitta något alls. Jag kommer då aldrig att hitta svaret.

Vi behöver leta efter det vi tappat där vi förlorat det.

Var letar du? 

tisdag 19 augusti 2014

Elev lärare

Ibland tror jag mig inte behöva en lärare. Jag tror jag klarar allt själv. Har jag tagit fan i båten får jag också ro han i land. Jag slutar lyssna och jag ska ha det på mitt sätt. Oftast på ett sätt jag lärt sedan lång tid tillbaka. 

I sådana lägen är jag inte beredd att lyssna och ta in från någon annan. Kan själv. Det är ingen mening att övertala mig. Jag har min åsikt. Min upplevelse övertygar mig inte till förändring.

När jag upplever nya saker och det påverkar mina känslor händer det något. Då finns öppningar. Upplevelsen förändrar positionerna. Det som händer försätter mig i en ny känsla och en ny roll, elevens. Jag går från lärare i mitt liv till elev.

När eleven är mogen,
finns det en lärare.

Vad är du, lärare eller elev, i ditt liv? 


måndag 18 augusti 2014

Vilken roll har jag

När jag eller någon annan kommer ny in i en grupp eller samling människor skapas en ny grupp. Rollerna vacklar och alla behöver söka sig den nya rollen. Vem är vem och vad är min roll. 

Jag har haft en tendens att utmana den som är ledare. Inte bara en tendens, jag har sökt mig dit. Jag har sökt mig dit för att göra mig till någon slags ledare. Samma har det varit när någon kommer till en grupp jag är i. Jag har en tendens att säkra min plats eller att bli utmanad.

På samma sätt är det när någon i en grupp eller delar av en grupp utvecklats och någon eller några inte varit med, sker samma sak. 

Allt detta har varit jobbigt. Först när jag betraktat det har jag förstått all den energi som gått åt. Det har gått åt en massa energi för att bevara eller ta position. Jag har skapat konflikt och jag har utmanats genom att andra sökt konflikt i rummet.

Jag har alltid ett val. Då valde jag konflikten. Nu är det inte på samma sätt. Det betyder inte att jag inte faller dit men oftast känner jag inte behovet av att ta plats utan kan istället luta mig tillbaka för att se vad som sker. 

Jag skapar lugn i min kropp, minskar min stress, behovet av att hävda mig minskar och jag får möjlighet att lyssna mer än att tala. Så mycket mer kommer till mig. 

När du möter nya människor, kommer till en ny grupp eller du själv eller någon som varit borta ett tag kommer tillbaka. Observera vad som händer med dig i dess situationer.

fredag 15 augusti 2014

Det ena blir det andra

Jag fastnade i beteenden. Jag fastnade i historia. Jag fastnade i värderingar. Jag fastnade i tankar. Jag fastnade i känslor.

Rädslan och tryggheten höll mig kvar.

När jag tvingades erkänna, acceptera och möta mina rädslor hände något. När jag förstod att det värsta inte var farligt alls. När jag insåg att det värsta mötet skulle bli mitt bästa, då hände något. 

Vad hände? 

Jag lärde mig mer och kunde mer. Jag  förstod att jag redan hade allt. Det vara bara det att jag inte fattade det. Jag förstod inte vilka kunskaper jag hade. Jag förstod inte vilka förmågor som fanns i mig.

Genom att se förbi min egen uppfattning om mig själv lyckades jag med sådant jag aldrig tidigare trodde mig kunna. Genom att övervinna en rädsla släppte alla andra rädslor. Det blev helt oväntat. 

Vilka erfarenheter har du av dina ny vunna kunskaper?

onsdag 13 augusti 2014

Cirklar

Jag har min cirkel. Du har din. I min cirkel finns min plan, mina önskningar, mina värderingar, mina tankar, mina känslor och mina handlingar. I min cirkel sker allt och där får jag allt, även fast jag tror att jag behöver få det från någon annans cirkel för att bli komplett. När jag är i balans i min cirkel har jag ett bra liv. 

När min cirkel möts av någon annan cirkel och vi kommunicerar finns det platser där vi möts i cirkeln men även platser som enbart är min egen. Min egen cirkel blir aldrig större, den delas.

När jag är en hel människa, i balans kan jag dela mycket med andra cirklar som jag kommunicerar med. Jag kanske kan dela nästa allt utan att själv bli till intet gjord.

Jag påverkas av den andra cirkeln i en relation. Jag väljer själv hur mycket. Bara någons blotta närvaro, möter min cirkel men jag väljer själv hur jag ska förhålla mig till den. 

I min cirkel finns en inre kärna som är bara min egen, min själ. Dit är bara jag välkommen. Ibland tror jag att min hela cirkel är den själen. Det gör mig ensam. 

I relation med någon kan jag ge allt först när jag inser att jag har allt. Först då kan jag ge utan att offra mig själv.

Cirklar kan förgöra, förstöra och nästan förinta. Cirklar kan också lära, stimulera och nästan få en annan cirkel att växa. När jag tror att någon annan får mig att växa är det bara jag som lärt mig att inse att jag redan har det jag trott jag fått. 

Cirklar kan vara i dvala eller i full blom. Jag väljer själv vilken sorts cirkel jag äger.

Känner du igen min metafor? Kan den stämma på dig? Funder idag på din cirkel och andras cirklar och vad som händer i mötet. 

måndag 11 augusti 2014

Åsikter

Jag har haft en massa fördomar och åsikter om allt. Även om det som jag inte vet eller har erfarenheter av, men åsikter har jag haft gott om. 

Jag har fortfarande åsikter men det minskar mer och mer och jag ger mindre och mindre uttryck för det jag tycker. När jag märker att mina åsikter om andra minskar, minskar också mitt behov av att hävda det för andra. Det blir inte viktigt för det är bara subjektiva åsikter.

Åsikter har en tendens att skapa konflikt och att hävda min förträfflighet mot andra och annat. 

Att hävda min åsikt är att utanför mig själv försöka definiera det jag innan för mig själv ännu ej har klart för mig. 

Vet du vad...! Kan du tänka dig att...! Det är inte klokt vad..! Har du hört att...! byter jag idag gärna ut mot uppmuntran ord eller att jag inte vill höra andras åsikter,  skvaller och synpunkter eftersom det för mig tillbaka dit jag inte vill vara. 

Facebook är fyllt av det på samma sätt som allt annat skvaller på byn. Jag gillar när människor talar om sig själva på ett ärligt och öppet sätt, det gör mig nyfiken på just den person som jag har framför mig. 

Hur förhåller du dig till dina egna tyckanden och dina egna åsikter? Hur definierar du dig? 



söndag 10 augusti 2014

Det finns alltid en händelse

Jag utvecklas varje dag, varje timme, minut och sekund. Det som finns i mig och runt omkring mig relaterar jag till vilket får mig att utvecklas åt något håll. Allt leder till den jag är idag. Historien visar mitt jag idag, så länge jag väljer det. 

Om jag slutat att utvecklas positivt finns det alltid en händelse i mitt liv som fått mig att göra det. En händelse som gjort att jag fattat ett nytt avgörande beslut. En händelse som styrt mig åt ett annat håll och fått mig att sluta vara t.ex. öppen, villig och ärlig. Jag har istället för att naturligt utvecklats förlitat mig på något annat eller någon annan mer än mig själv. Jag har slutat lyssna på mitt inre jag. Jag har mer lyssnar på det som sker utanför mig själv. 

Jag kan se att det är ett antal sådana tillfällen i mitt liv som fick mig ur denna balans. Tillfällen som fick mig att sluta utvecklas positivt fullt ut och istället välja sidospår. Sidospår som ledde mig längre från mig själv.

När jag arbetet med mig själv är det just dessa beslut som jag behöver möta, granska och fråga mig om jag är beredd att fatta ett nytt beslut. Fatta ett beslut som får mig att utvecklas positivt istället för att begränsas.

Kan du se att det finns tillfällen och händelser i ditt liv som fick dig att sluta utvecklas? Om du ser dessa, vilka nya beslut skulle du behöva fatta? 

lördag 9 augusti 2014

Det gamla hälsar på

Ibland är det bara så. Jag tar livet och mig själv lite för mycket på allvar. Ibland är det bara så. Ibland behöver livet vara mer av bara avslappning, ha roligt och se den humoristiska sidan av det. 

Inte för att andra vill, även fast de kan påpeka det, utan för att jag vill. 

Tagga ner.

Vänta in. 

Avvakta. 

Se andra saker som inte har att göra med den egna utvecklingen. 

Tagga ner, vänta in när tiden kommer.

Inte forsera. 

Lyssna. 

Min pendel rör sig fram och till baka. 

Jag har tagit livet lite för allvarligt ibland och det låter visa sig ibland med ett gammal beteende. 

Saker kommer och går men jag ser det och det är ok. 

Hur pendlar ditt liv? Ditt liv i dina tankar, känslor och handlingar? 

fredag 8 augusti 2014

Varje ny dag

Jag behöver klä av mig all min historia. Vad jag lärde mig i går är inte min historia i morgon. Om jag låter detta vara min historia finns risken att jag inte är öppen för det som är idag. 

Jag behöver leva som varje dag är första dagen i mitt liv. Jag behöver tillåta mig att vara så öppen, så villig och så ärlig att jag möter världen som den är, inte som jag tänker att den är. Först då kan jag möta världen och all den kärlek som finns där. 

Världen är fylld av all den kärlek jag behöver och som jag hela tiden söker. Skulle jag inte finna den är det enbart jag själv som satt hinder för den att visa sig. Jag har redan tillgång till allt detta, det är därför jag varje dag behöver tänka att denna dag är den första dagen i mitt liv.

När jag i hjärtat kan tänka på detta sätt kommer jag att finna något mycket större än jag någonsin tidigare upplevt. Fritt från fördomar, fritt från harm, fritt från skuld och skam. Fritt från rädslor. 

När kommer din dag att bli den första dagen i ditt liv? Om det inte finns en sådan dag, vad hindrar dig att få denna dag att bli just den dagen? 


torsdag 7 augusti 2014

Min historia

Så länge jag bär på min historia, vad det än är, så hindrar det mig idag. Så länge jag tror att min historia är mer värd än mitt liv just nu. Så länge jag bygger mina bedömande med utgångspunkt från min historia. Så länge som jag värderar mitt liv utifrån min historia. Så länge jag bygger mitt liv utifrån min eller någon annans historia. Så länge jag tror att livets mening är att följa en historisk plan. 

Då är jag inte fri. Då kommer aldrig mitt liv att kunna fyllas av något nytt. Då kommer jag aldrig att kunna komma vidare. 

Ett kapitel behöver avslutas innan ett nytt kapitel kan ta vid. Så länge jag fortfarande är kvar i kapitel ett kommer jag inte framåt.

Mitt liv blir fyllt av det jag redan känner till och där jag redan från början vet vad resultatet kommer att bli. 

Jag behöver göra slut på min historia. Jag behöver berätta min historia för andra i detalj så många gånger tills att min historia tar slut. Jag behöver få slut på min historia innan en ny historia kan ta vid. 

Jag behöver berätta min historia så många gånger tills dess att jag inte har mer historia att berätta. 

Först då kan något nytt skapas i det nya tomrummet. Något nytt som jag aldrig sett förut. 

Det är viktigt att jag ganska snart fyller mitt nya tomrum med något nytt annars finns risken att tomrummet fylls av en känsla av tomhet vilket lätt tar mig tillbaka till min gamla historia. 

Har du berättat din historia i detalj tillräckligt många gånger för andra?


onsdag 6 augusti 2014

Min födelse mitt liv

Idag för 60 år sedan närmare bestämt halv fem på morgonen föddes jag i Stockholm på Södersjukhuset. Kort där efter gifte sig min mamma och min pappa. Efter ett år flyttade vi till Skåne. Kanske just därför känner jag mig mer som född i Skåne. 

Mycket har hänt sedan den där dagen och det som jag blev är den jag är idag. Allt det jag varit med om tills idag har skapat just mig. Jag har lärt mig att se att livet förändras. Jag har lärt mig att känslor kan förändras och påverkas. Jag har lärt mig att tankar kan förändras. Jag har lärt mig att vanor och handlingar kan förändras. Jag har lärt mig att det som var i går inte alls behöver vara idag och definitivt inte i morgon. Jag har lärt mig att det som händer och hur jag uppfattar det är det som händer i mig. Det är där möjligheten eller konflikten uppstår. Allt utanför mig själv är bara en katalysator som jag har möjlighet att förhålla mig till.

Jag älskar mig och den jag är just nu. Jag behöver säga det många gånger högt för att fatta att det är så. Jag slutar successivt att döma mig själv för de handlingar som jag gjort och gör, jag gör så gott jag kan även fast saker ibland inte blir som jag tänkte mig från början. Jag är inte mina handlingar, mina tankar eller mina känslor. Jag är jag. Jag är jag och jag har ett stort hjärta som ibland hittar små sidovägar som sinkar min resa. Men även dessa vägar är en del av mig.

Mina ledord är att vara öppen, villig och ärlig. Öppen att se det som är nytt. Villig att våga pröva det som är nytt, obekant och kanske fyller mig av rädsla. Ärlig mot mig själv och andra i alla lägen.

Jag har alltid en del i allt som sker i mitt eget sammanhang. Svårigheten kan vara ibland att se det, men det finns där. 

I mig finns en liten pojke, både i själ och hjärta som jag ska göra allt för att bevara. Göra allt för att lyssna på, vårda, uppskatta och älska. Gör allt det som får honom att blomma ut som den vackraste blomma i världen han är. 

Johan jag älskar dig. Johan jag älskar mig själv för den jag är. I stunden jag skriver detta väcks min lilla pojke i mig och jag känner att jag blir lite ledsen men glad för de ord som når mig. 

Tack Johan för att jag finns.

Har du skrivit talet till dig själv och funnit det som gör att just du älskar just dig? 

tisdag 5 augusti 2014

När tiden är mogen

Det är inte möjligt förrän jag är beredd. Innan dess kommer inget att hända. Varje försök kommer att leda samma väg tillbaka med ytterligare misslyckanden. 

Jag är beredd när jag mognat. Jag är beredd när mina känslor hamnat på plats. Jag är beredd när jag i känslan förstått innebörden av de konsekvenser jag får. Jag är beredd när tiden är inne och jag slutat att forsera förändringen. Jag är beredd när jag verkligen släppt taget. 

Innan dess störs hela mitt jag av motståndet att inte släppa mina ideal. Varför ska jag ändra på något just för att det verkar logiskt? Jag kan inte av den anledningen att jag inte känslomässigt kan förstå vad det skulle innebära och hur det skulle förändra min situation. 

Jag är fången i mig själv tills dess att jag befriat mig själv. Jag är fången i min historia och mina värderingar. Jag är fången i gamla känslor och tankar. Jag är fången i min egen föreställning om hur ett liv ska levas. Jag är fången, för tänk vad det skulle innebära att släppa på alla mina ideal, tankar och känslor som byggt upp mitt liv. Det är ju som att ta lite av mig själv. 

Jag är mogen när tiden är mogen. Jag är mogen när min kropp börjar vilja gå åt ett annat håll. Jag är mogen när jag själv slutligen givit upp mina egna tankar och känslor. 

Kämpar du för att förändra eller känns det självklart? För dig som känner den där mognaden, vad var det egentligen som hände?

måndag 4 augusti 2014

Vem är jag?

Hur kommer jag i kontakt med mig själv? Vem är jag? Hur hittar jag mig själv? Snacket om att jag redan från början har allt, vad menas med det? 

Mycket av allt detta fattade jag inget av till en början. Det kändes som dravel och hokus pokus. Jag var nog en av de mest svårövertalade och mest bestämda över att sådant här snack var flum. Det jag inte kunde definiera fanns inte. Det som jag inte trodde på var inte sant. Jag hade en bestämd uppfattning om hur allt stod till. 

Ändå var jag inte nöjd. Ändå var mitt liv som det var. Ändå kände jag förlust och saknad. Ändå kände jag att jag letade och sökte för att finna något. Ändå fortsatte jag att göra våld på mig själv genom rastlöshet och missnöjdsamhet. 

Sakta sakta började jag förstå att tiden skulle ge mig svaren om jag fortsatte att våga vara öppen, villig och ärlig. Jag skulle förstå att jag skulle få full kontakt med mina känslor, genom att ändra mitt tänk och mina handlingar. Jag skulle få kontakt med den som var jag, den lilla killen i mig som bara jag kunde hjälpa, ingen annan. Varken någon annan eller något annat. Han var redan där ich hade alltid varit där det var bara jagsom slutat att se och lyssna på honom. Han stod för allt det där jag behövde. Jag hade allt redan från början.

Genom att lyssna på mig själv och den lilla känslosamma killen i mig skulle allt sakta sakta förändras. Bakslag, ja visst och de dyker up då och då. Många många år har lärt mig det gamla, många år behövs för att lära det rätt igen. Ända sättet är att skapa rutin och stå fast vi det. Det finns inga genvägar eller mirakelmediciner. Allt jag skapat är gjort av mig i mig. För att skapa om behöver allt ske i mig av mig. 

Hur har din förändring skett? Vilka motstånd har du stött på? Vad hände nör det vände? För dig som fortfarande letar, vilka tankar har du om "dravel"som detta? 

lördag 2 augusti 2014

Vad behöver jag

Jag har sökt hela mitt liv. Jag har trott att jag saknat något och jag har sökt. Jag har letat här och jag har letat där. Jag har lyft på stenar och frågat andra. Jag har gissat och trott att andra haft det jag behövt. Jag har inte alltid vetat vad jag sökt men jag har ändå hela tiden sökt. Jag har trott det varit något och satt ord på det. Jag har till och med trot att jag vetat var det funnits, det jag sökt även fast jag inte vetat vad jag sökt. Jag har släppt det jag haft i tron att jag saknat något för att i nästa stund släppa det jag fått för det var inte alls det jag saknade. Jag har verkligen letat efter det jag trott jag saknat. Jag har saknat det för att jag trott att jag aldrig fått det. En känsla av något som inte fanns där men som jag ändå inte kunde klä i ord. Jag saknade något som var inget. 

Jag fann det inte. Jag fann det inte för jag  letade på fel plats. Jag fann det inte och ändå fanns det mitt framför ögonen. Jag fann det inte för jag hade aldrig förlorat det. Jag har hela tiden haft det men ändå har det varit dolt för mig.  Lite som att leta efter mina glasögon och när de faktiskt sitter de på min egen pannan. 

Det jag sökte var inte sammanhanget med andra eller något annat utanför mig själv. Det jag sökte var sammanhanget med mig själv. Det sammanhang som jag aldrig förlorat men ändå inte sett. Kontakten med mig själv. Närvaron med mig själv. Kontakten med min egen lilla kille. Den kille som bara jag kan vårda och bry mig om men som jag under långa perioder inte tagit hand om. Som jag under de flesta timmar på dygnet undvikit och negligerat. 

Sammanhanget med min lilla kille. Sammanhanget med mig. 

Har du känt att du sökt och sökt och sökt efter något som du inte riktigt haft koll på men aldrig hittat? 

Sammanhang

Jag har i stunder tappat bort mig själv och haft en känsla av att vara den mest ensamma personen på jorden. Jag har känt, tänkt och trott att alla andra men inte jag fanns i ett sammanhang. 

Jag har verkligen tyckt synd om mig.

Men jag har både insett och förstått att det bara är jag själv som låtit lura mig. I de mörka stunderna är det bara jag själv som snurrat till det för att förstärka en känsla.

Jag är alltid i ett sammanhang oavsett om jag känner det eller inte, är jag det. Jag är den hjälpsamma grannen, den tokiga grannen, med min partner, på jobbet, i affären, hemma på gatan, på nätet, som pappa eller mamma oavsett om jag träffar dessa eller inte, med ovänner och vänner ja i alla sammanhang där jag finns är jag i ett sammanhang.

Men jag är också i ett sammanhang med naturen och världen i allt som sker där. Jag är en del av något större. 

Är känslan stark, nästan övermäktig kan jag själv skapa mig ett sammanhang för att övertyga mig själv genom att möta andra. Mötet kan vara bara att ta mig ut från min lägenhet till att jag engagerar mig genom att gå någon kurs eller bli aktiv i en organisation för att hjälpa andra i sin ensamhet, till exempel.

Känslan som uppstår och tankarna jag har sker i mig och därför finns det också goda förutsättningar att ändra dessa till något annat. 

Känner du att du tappat ditt sammanhang och inte hittar tillbaka? 

fredag 1 augusti 2014

Min egen jord

Jag hittade några frö på landet i några fröpåsar denna vår. De måste ha varit minst 10 år gamla. På en plätt på tomten hade jag skapat en odlingsplats med bra gjord så jag gjorde ett försök att så det jag hade. 

Vissa hade dött och gav inget liv ifrån sig alls. Men några visade sig ha all sin kraft kvar, som om de bara vilat i avvaktan på att få blomma ut i sin fulla kraft när chans gavs.  Vilka fantastiska växter det blev med de förutsättningar jag gav dem. Att uppleva detta var fantastiskt.

På samma sätt är det i livet. Vi är alla frön i en fröpåse. Alla av oss har fått olika förutsättningar för att växa. En del blommar ut i full prakt, några växer men har svårt att blomma. Andra är lite stötta i blad och skälk. Några är små och har inte fått plats för att andra stått i vägen. Vissa lyckas blomma även fast det verkar totalt omöjligt att göra det just där de befinner sig. Några orkar inte längre och finns inte mer.

Alla vi kom till för att bli ett liv på vår jord. Men alla fick inte från början samma chans. 

När chansen kommer kan alla som vill stråla med sina blommor och visa sin fulla prakt utan undantag. 

När jag själv inser vad jag egentligen är och har behöver jag leta upp den jord som kan få mig att blomma ut i min fulla potential. Människor som älskar just mig, verktyg och knep för att hitta dit och min egen vilja, öppenhet och kärlek till mig själv. 

Jag var länge det där fröet som inte hittat min egen jord. Nu vet jag var min jord finns. Nu vet jag vägen dit. 

Har du hittat din egen jord, som får dig att blomma ut i full prakt? Eller går du ännu och väntar? 

torsdag 31 juli 2014

Fatta ett nytt beslut

Jag har min historia. Jag har mina beteenden och karaktärer. Jag har gjort det jag gjort och andra lika så. Andra gör sina val jag gör mina. Jag är just nu den jag är. 

Men.

Jag kan fatta nya beslut. Jag kan göra nya val. Jag kan göra nya handlingar. 

Inget är evigt. Absolut inte min historia. 

Varje dag skapar jag ny historia. Jag kan handla på ett nytt sätt. Jag kan tänka på ett nytt sätt. Jag kan känna på ett nytt sätt. Det som var i går behöver inte nödvändigtvis vara idag. De val jag gör är helt och hållet mina egna, vilken historia jag än bär på. Jag skapar alltid min egen historia. 

När jag kommer i situationer där jag märker att jag reagerar på ett särskilt sätt och där mina gamla känslor tar över kan jag alltid göra ett nytt val. Tänka på ett nytt sätt och agera på ett nytt sätt. Detta kan i sin tur skapa en ny känsla. 

Har du gjort nya val i ditt liv som skapat ny känsla i dig? Om inte, skulle du våga pröva? 

onsdag 30 juli 2014

Andras beteende blir mina

Jag har olika sätt att vara och agera. Jag har olika typer av beteenden både sådana jag gillar men också sådana som jag gillar mindre eller inte alls. Det är en del av mig som jag lever med. Jag kan förstärka eller minska mina invanda beteenden men de kommer alltid att finnas där för att de har planterats för länge sedan och etablerats under mycket lång tid. 

Vad jag kan göra är att vara uppmärksam på vilka beteenden jag har och minska dessa eller effekterna av dessa. 

Var kommer de i från? Hur kan det komma sig att jag tagit till mig beteenden som jag har besvär med? 

Det handlar alltid om att jag fått någon slags fördel av det, annars hade jag inte tagit till mig beteendet, som t.ex. att hantera rädsla, allians eller önskan om förebild. 

Jag kan se att det finns beteenden som min pappa hade som jag själv redan som liten ogillade men som jag ändå som vuxen tagit efter och använder mig av. Jag ogillar dessa men ändå, i vissa situationer så bryter de igenom när jag själv tillfälligt befinner mig i obalans.

Hur ser dina beteenden ut? Har du koll på alla och hur gör du för att hantera dessa delar av dig? 


tisdag 29 juli 2014

Ta inte skit

"Ta inte skit" var ett uttryck som alteregot Grynet tog till sig i ett tonårsprogram på tv för många år sedan. Det handlade om att inte stå ut med vad som helst och våga stå upp för vem man är. Ingen annan definierar mig själv än jag. Ta inte skit handlar om att inte böja nacken och låta andra trampa på mig. Ta inte skit handlar om att våga vara jag. Ta inte skit handlar om att stå för sina egna val. Ta inte skit handlar om att våga vara.

Men det som kanske också behöver nämnas är att ta inte skit handlar också om hur jag väljer att förhålla mig till det andra gör eller säger till mig. Ta inte skit handlar också om att sortera det jag kanske bör ta till mig för att det kan vara min del i det som sker men också att sortera bort det som definitivt inte handlar om mig.

Att inte ta skit är att acceptera mig själv men samtidigt våga vara öppen, villig och ärlig att se det som finns inne i mig och det som sker utanför mig själv. 

Jag har haft svårt att ta kritik. Jag har också haft en tendens att i det tysta ta på mig all skuld för det som skett, även skuld som inte var min egen. Jag har böjt på nacken och stått ut för saker som jag egentligen skulle ha sagt ifrån på skarpen,  direkt. När jag tagit skit har det präglat min sinnesstämning och min egen stress. Jag har tillåtit andra att definiera mig. 

Tar du skit? Om du gör det, varför gör du det? Det finns en orsak.

måndag 28 juli 2014

Överraskad

För många kom åskan och det snabba ovädret som en överraskning. Inte ens väderlekstjänsterna kunde förutsäga dess intensitet. Affärersinnehavare vägverket, båtägare och andra med egendom blev drabbade. Vi andra kanske blev riktigt genomblöta. 

I mitt liv försökte jag vara meteorolog genom att förutsäga faror och ta kontroll. Ibland trodde jag att jag kunde styra över världsalltet och kanske t o m vädret för att inte bli drabbad. Oftast och kanske alltid misslyckas jag när jag trodde det skulle ske genom kontroll.

Mitt val idag är i stället att bara vara öppen, ärlig och villig att se det som kommer till mig. Jag är vaken för det som finns och släpper det som inte finns genom acceptans och tillåtande. Genom läran om mig själv ökar min egen kunskap och förståelse för vad som kan ske eller inte ske. Överraskningarna blir förre särskilt när jag själv väljer att vara öppen mot andra och mig själv. Möjligheterna ökar. Det är inte vad jag tycker, tänker och gör som är det viktigaste utan hur jag förhåller mig till allt som sker. Det finns ingen vinnare eller förlorare. 

I mycket, kanske allt är kunskap en viktig faktor så även för mig och mitt liv. Kunskapen om mig själv står i förhållande  till risken för överraskningar. Ju mer jag vet om mig själv desto mindre överraskad blir jag. 

Hur ofta blir du överraskad och hur påverkar det dig? 

söndag 27 juli 2014

Jag har det bra

Jag har det bra. Det bara är så, jag har det bra. Jag har möjligheter i livet och platser att befinna mig på som gör mig glad och harmonisk. Jag har varmt i huset när det behövs och jag har svalt i huset när det behövs. Jag är tillräckligt frisk, vad jag vet. Jag har vänner och nära omkring mig som jag älskar och som jag känner mig älskad av. Jag har förmånen att se vilka människor jag inte ska ha i min omgivning. Jag kan hitta mina platser för att känna balans och jag har bra rutiner. Jag har koll på min historia och är den och spökar så hittar jag snabbt tillbaka. Jag tar inget för givet och förväntar mig inget. Jag gör det jag vill för att jag vill, mina måsten försöker jag att göra upp med allt efter som de visar sig.

Skulle mina tankar föra mig på villovägar vet jag att det bara är ett skov av mina gamla tankar och känslor. Skulle det vara så att jag bara för en kort sekund tror att jag inte har allt så är det bara att titta runt omkring mig för att se vad jag faktiskt redan har. Titta runt för att inse att det jag trodde jag saknade redan finns där både i mig och runt omkring mig. Mina tankar vill gärna hitta tillbaka till mitt gamla jag istället för att acceptera mitt nya jag. 

Så vad som än händer runt hörnet så har jag allt och behöver inget mer. Jag är enbart tacksam för det som finns. All strävan om ständig förändring och att ständigt hitta något nytt för mig bara längre ifrån mig själv. 

Jag är tacksam och accepterande. Jag är ursäktande och förlåtande. Jag är fylld av kärlek till allt inklusive inte minst kärlek till mig själv. 

Har du det bra? Vad har du och vad tror du att du saknar? 

lördag 26 juli 2014

För att jag kan

Jag gör saker av olika anledningar.

Jag gör det för att jag behöver det. Jag gör det för att jag önskar det. Jag gör det för att jag jämför med andra. Jag gör det för att jag kräver det. Jag gör det för avundsjuka. Jag gör det för att jag är svartsjuk. Jag gör det för att jag är beroende. Jag gör det för att jag är rastlös. Jag gör det för att jag är lat. Jag gör det för att jag vill ta genvägar. Jag gör det för att jag vill fuska. 

Mina skäl kan vara många. Jag tänker, jag fattar ett beslut och jag gör det. Ingen styr mig för jag gör det för egen maskin. Jag kan tro att det är min historia som får mig att göra det eller att jag är starkt påverkad av andra, personer eller institutioner. Men det slutliga beslutet fattar jag själv, som får mig att göra det. 

Idag kan jag känna att det finns saker jag gör av inga andra skäl än just bara för att jag kan göra det. Jag kan göra det och jag gör det och framför allt det är ok att jag gör det för att jag vill. 

Varför gör du det du gör, vill du göra det du gör och är det bra för dig det du gör? 


fredag 25 juli 2014

Tack eller en ursäkt

Tack eller bara en ursäkt. Det behövs bara så lite. Historiskt kan vad som helst ha hänt. Jag kan ha utsatt andra. Jag kan ha sagt tokiga saker. Jag kan ha förolämpat eller kränkt. Jag kan ha missförstått. Jag kan ha förudmjukat. Jag kan ha försatt andra i svåra val och situationer. 

När jag sänder ut saker från mig som berör och påverkar andra vet jag aldrig hur det tas emot. Jag vet inte var andra är, i just den situation det sker. Det som kan vara enkelt och harmlöst för mig kan skapa stor harm och bekymmer för andra. 

Jag har inte ansvar för andra och deras reaktioner men däremot har jag100 % ansvar för mig själv och de konsekvenser det får för mig i mitt agerande mot andra. 

På samma sätt som jag kan starta ett krig har jag ansvar för att skapa fred. 

Om jag startar ett krig eller låter mig tillåta ett krig har jag också ansvaret att hitta en lösning. I lösningen ligger mitt ansvar i  min egen rannsakan. Vad är det i mitt agerande som kan vara orsak till det som skett? Vad är det för känslor i mig som berörs som får mig att öka en motsättning? Vad är det som jag inte hade kolla på som gjorde att jag fick känslor som skapade handlingar som agression, ilska och förödmjukelse? Vad är min del? Den andras del kan jag ha många åsikter om men, vad är min del? 

Bara ett tack eller en ursäkt kan lösa många hårda knutar. 

De krig du startar är du då beredd att också sluta fred och våga se din del? 

torsdag 24 juli 2014

Tänk om

Hela livet är jag utsatt för sådant som både kommer utifrån mig själv och innifrån mig själv. Andra påverkar mig och jag själv påverkar mig att tänka, känna och handla. Ja egentligen är det bara jag som låter mig påverkas av allt detta genom att tillåta eller avvisa. 

Tänk om det är så att allt som händer utanför mig själv i möten med andra människor, myndigheter, sjukdomar eller vad det än kan vara är en prövning för mig där jag testas hur balanserad jag är eller inte. 

Genom att ändra mitt sätt att tänka och förhålla mig till det som sker skapar jag möjligheten till att påverka allt på mitt sätt. 

Jag väljer hur jag vill tänka i det som möter mig. Jag väljer hur jag vill känna för det som möter mig. Jag väljer hur jag vill agera i det som möter mig. Mina val, mitt sätt att förhålla mig, mitt sätt att känna, tänka och göra.  

Jag har kontroll över det jag själv skapar och jag har kontroll över hur jag förhåller mig till det som andra skapar. 

Mitt val blir att allt är ett test och en prövning, när jag känner för att tänka så.

Hur tänker du i det som händer dig i ditt liv?  

onsdag 23 juli 2014

Är jag en kung Midas?

Det var ju värst vad varmt det är. Jag kommer inte undan. Värmen bara finns där och jag tycker det blir för mycket. 

Är det för varmt är det fel och är det för kallt är det fel. Aldrig är jag nöjd. Det ska alltid vara nått annat än det jag har. 

Jag kom att tänka på kung Midas som hade allt men ändå ville ha mer. Han fick möjlighet att göra en önskan och efter ett tag kom han på vilken önskan han ville önska. Han ville att allt han rörde vid skulle bli till guld. När önskan väl gott i uppfyllelse blev det från början precis som han hade önskat, allt han tog i blev till guld. Överlycklig över sin nya förmåga gjorde han allt till guld och blev bara rikare och rikare. Problemet var att även det han inte ville skulle bli till guld blev också till guld. Hans mat blev guld, allt växtlighet blev till guld, hans käraste blev till guld osv. Till slut ville han att allt skulle bli som vanligt igen. Han ville bli frisk igen. 

Kanske är det så att det som vi har är det bästa för stunden och vad vi behöver är att vara tacksamma för det vi har i detta nu. Vi har ingen aning om vad konsekvenserna skulle vara att leva i evig värme, vara rik som ett troll eller som kung Midas göra allt vi tar i till guld. Vi ser ofta en sida av myntet men glömmer bort eller har svårt att se och kanske förstå hur den andra sidan ser ut. Det finns alltid  konsekvenser med allt. 

Är du tacksam till det du har eller strävar du efter att få mer och det som kanske andra har? 

tisdag 22 juli 2014

Jag en förlorare

Livet gör mig illa. Livet är fel. Livet är inte snällt. Livet är orättvist. Livet suger. Livet ett liv jag inte förtjänar. Livet drabbar mig. 

Jag kan ha en massa tankar och åsikter om mitt eget liv och dess orättvisa. Jag jämför och jag känner att det är orätt. Jag upplever mig själv som en förlorare. 

Länge jämförde jag och kämpade för att inte vara förloraren ändå kändes det som jag var det. Uppförsbacken var evig. Varför? Varför just jag? Varför hade andra det jag saknade? 

Det jag inte då såg var att jag bar på en skatt andra kanske saknade. 

Jag lärde mig varje gång jag inte lyckades. Jag var inte den förloraren jag trodde, jag var i stället i lärande. 

Antingen vann jag eller så vann jag i lärandet. Jag var aldrig en förlorare. 

Går du och tror att ditt liv suger och att du är en förlorare? 

måndag 21 juli 2014

Should i stay or should i go

Ska jag stanna eller ska jag gå? Det var en lång period jag visste vad jag inte ville. Det kändes långt ner i magen. Varje dag var jag säker på min vilja att inte vilja. Vägen hem var en seger där jag ägde all kraft för att genomföra beslutet. När jag väl var framme, tog tag med handen på handtaget på dörren för att komma in till mitt hem, var allt som bortblåst. 

Var tog mitt beslut vägen? Jag skulle ju bara säga vad jag ville. Jag skulle ju bara tala om att jag inte ville längre och ville skiljas. Hela dagen hade jag stärkt mig själv i mitt beslut och regiserat hur jag skulle göra. Men när jag öppnade dörren var allt detta borta. När jag klev in var allt som vanligt igen. När jag stod där i hallen så kom de vanliga replikerna som jag sagt alla dagar, när jag kommit hem från jobbet. "- Hej hur är det? Jag är hemma nu!"

Varje dag var jag lika övertygad om min vilja till vad jag inte ville. Varje kväll var jag tillbaka på ruta noll. 

Jag visste vad jag inte ville men saknade vad jag ville. Mitt beslut var styrt av min rädsla, min handling lika så. 

När jag vet vad jag vill och det är styrt av en bild av vad jag vill ha istället för det jag inte vill ha är chansen större att jag också klarar av att genomföra det. 

Jag styrdes av rädsla och att jag kände att jag måste. Måste för att min rädsla var så stor. Det som vann var en annan rädsla som var större. 

Hur styrs eller styr du i ditt liv? Står du inför ett svårt val där du tvekat länge eller har du klarat av att genomföra det du måste eller det du vill? 

söndag 20 juli 2014

Förlora för att vinna

Jag hade det jag hade och var livrädd för att förlora det jag hade så jag fortsatte att leva mitt liv som jag levt samtidigt som jag sökte något annat.

Jag var definitivt inte beredd att lämna det som fanns. Vem skulle jag vara då och jag skulle definitivt då känt mig än mer ensam, utsatt och få ännu fler tankar än de jag redan då hade. 

Jag var definitivt inte beredd att släppa det jag hade, det skulle vara ett definitivt slut.

Att jag inte vågade ledde till att jag redan från början var på väg att förlora allt, även det jag hade. 

När jag inte är beredd att förlora det lilla jag ändå har omintetgörs möjligheterna att få möjlighet att få något annat. 

Jag måste ta risk annars är jag en evig förlorare. 

Risken att förlora allt ger mig möjlighet att vinna något mycket större. 

Vad är du beredd att förlora och vad vill du vinna? 


lördag 19 juli 2014

Vems manus regisserar jag

Om mitt liv var en film vilken film skulle det vara då? Skräck, drama, dokumentär, action, kärlek, natur eller kanske kriminalare? Jag skulle önskat det var en kärleksfilm men jag tror att den film jag regisserat varit en dramafilm. Jag som manusförfattare gillade drama för det var något som jag kände igen. 

Jag är inte heller säker på att filmen jag regisserat alltid varit min egen. Många gånger har jag regisserat någon annans manus i tron att det var min egen. 

Jag följde någon annans manus i mitt liv istället för mitt eget. 

De filmer jag regiserat har oftast haft samma slut även fast jag trott jag följt ett nytt manus. 

När jag valde att skriva ett nytt manus som inte byggde på min gamla historia hade jag chansen att se ett nytt slut. 

Berättelsen i mina filmer har många gånger varit förutsägbara vilket gjort dem tråkiga.

Först när jag gjorde klart för mig själv vilka mål och visioner jag ville ha och när jag lagt mina gamla manus på hyllan, började nya manus dyka upp som blev mer spännande och roliga att regissera. 

Vems manus regisserar du och vad bygger dina manus på?  


fredag 18 juli 2014

Vad ser jag

Världen är stor och jag är liten. Världen är stor och jag finns. Världen är stor och det händer saker runt omkring mig. Världen är stor och en del saker går mot mig. Världen är stor och en massa saker går min väg. 

När jag betraktar världen kan jag välja och ställa mig i det led som beklagar sig över allt som inte händer och sker eller allt som är hemskt, fruktansvärt och bedrövligt. Det finns mycket som i mina ögon skulle kunna se annorlunda ut. I detta led är vi många. 

Men

Jag kan välja att betrakta världen genom att se det som faktiskt finns och kommer till mig. Jag vaknar, jag kan röra på mig, jag har mat, jag har ett arbete, jag får hjälp när jag behöver det från andras som försöker att göra sitt jobb så gott de kan, jag har, jag får och jag är. Just nu upplever jag sommaren ibland med sol ibland med regn vilket räcker mer än gott. Växter växer och njuter och jag med dom. 

Det jag väljer att se är det jag får. 

Tack för att jag finns och tack för mina barn och tack för att jag har de möjligheter jag har. Tack! 

Vad väljer du att se? Vad har du att tacka för just idag? 

torsdag 17 juli 2014

Ögon mot ögon

Mina ögon möter dina ögon. Jag står upp för vem jag är och de val jag gör. Mina ögon möter dina ögon. Jag är stolt. Mina ögon möter dina ögon, jag har inget att skämmas för. Mina ögon möter dina ögon, jag är inte den som viker undan. Mina ögon mötet dina ögon utan att jämföra. Mina ögon möter dina ögon, jag är glad för din skull. Mina ögon möter dina ögon, jag ser rädsla och glädje. Mina ögon möter dina ögon, jag ser mig själv. Mina ögon är klara och mitt huvud upprätt. Mina ögon har en vilja och ett mål. Mina ögon bär ödmjukhet och tacksamhet. 

Hur möter du andras ögon. Med dina styrkor eller dina svagheter? 

onsdag 16 juli 2014

En illusion

Om jag trodde att det är sant så är det inte det. Det jag tror, är en illusion styrd av mina tankar. Det jag tror har aldrig existerar och kommer inte heller att existera i framtiden. 

Tanken jag har är en illusionen om att jag har kontroll eller kan skapa kontroll. 

Kontroll är skapat av min tro att jag kan ha kontroll. 

Det går inte att ha fullständig kontroll. Jag kan tro att jag har det och till och med vara säker på att jag har det, men det existerar inte. 

Det jag tror jag har är illusionen av att jag har det. I själva verket är det i stället total okontroll. Både okontroll över mitt liv som andras. 

Så jag kan inget annat göra än att acceptera att livet är som det är och luta mig tillbaka och betrakta det som sker. 

Går du och styr eller lutar dig tillbaka? 

tisdag 15 juli 2014

Karaktärsdrag- blir jag

Jag har en massa karaktärsdrag (sådant som jag gör) som bildar just jag. Jag är social, jag är trevlig, jag är hjälpsam, jag är givmild, jag är glad, jag är tillbakalutad, jag är snabbtänkt, jag är lugn, jag är uppfinningsrik, jag är praktisk, jag är påhittiga, jag kan charmera, jag lagar god mat och en massa annat.

Men.

Jag har också en del andra karaktärsdrag som är mer defekta och som gör sådant som jag får eller fått negativa konsekvenser av. Jag är otålig, jag är arrogant, jag ljuger, jag kör över andra, jag snackar för mycket och lyssnar för lite, jag vill alltid hjälpa och fixa för andra, jag sårar andra, jag sätter mig själv i centrum och en massa andra drag. Många av dessa drag är jag medveten om och arbetar med varje dag. Mycket har förändrats men de finns där. 

Alla dessa karaktärer har jag lärt mig, övat på och betraktat under mycket lång tid. Alla på grund av att jag fick en positiv effekt av dessa en gång i tiden. 

Dessa har bildat ett kännetecken av mig både på gott och på ont. 

När jag accepterar vem jag är blir det enklare att skapa den jag vill vara. 

För mig är det en pågående process och har tagit lång tid. Kanske blir jag aldrig klar, men det är ok. 

Jag växer och jag lär mig varje dag att se vad jag gör och hur det påverkar mig och andra.

Vad ser du och vad gör du åt det?


måndag 14 juli 2014

Kroppen talar

Idag och en vecka tillbaka är jag förkyld. Både förkyld och feber. Det var inte alls vad jag tänkt mig sista veckan innan semestern. Men ändå blev det så. Jag var tvungen att vara hemma mesta tiden och bara ta det lugnt. Så fort jag ansträngde mig med jobb eller annat blev det bakslag. 

Kroppen säger till mig att nu behöver jag ta det lugnt. Nu behövs energi för att bli frisk inget annat. 

Jag tog det inte lugnt till en början och jag tror att det är just det som gjort att jag inte blev frisk direkt efter några dagar. 

Nu ligger jag här och får acceptera att även fast det är fint väder är det bara att vara inne och ta det lugnt. 

Kroppen talar.

Lyssnar du på din kropp vad den behöver? Om inte, vad händer när du låter bli? 

söndag 13 juli 2014

Semester

Sommaren är en av de tillfällen allt ska hända eller händer. Fester, bad, hälsa på vänner, släkt, ha tid med varandra, koppla av och njuta. Sommaren är också den tiden allt det vi väntat på ska hända och ske. Tiden vi aldrig fick tillsammans under året, saker som ska renoveras, vänner som vi försakat eller familjen som fått stå tillbaka. Nu ska det ska det ske. Nu!

Mina förväntningar är en sak andras andras. Sedan blir det inte som var och en trodde och kände. Vi hade inte talat med varandra om våra olika förväntningar. Vi hade enbart trott utifrån våra egna syften. 

Sedan hände det. 

Dåligt samvete förstärktes av mer skuld. 

Det som skulle bli så bra blev istället en katastrof. Det som skulle läka allas sår öppnade såren ännu mer. 

I detta ökade min rädsla och jag vill bara komma bort. 

I detta är det lätt att försöka fly in i nått annat.

Jag kommunicerade inte och jag var inte ärlig varken med min tankar eller känslor. Jag berättade inte vad jag gjort eller inte gjort. 

Jag var bara rädd  och det fick mig att fly.

Jag flydde in i bekräftelsen djupa källa och levde dubbelliv för att både ha kakan och äta upp den. 

Mina rädslor gjorde att jag valde att handla för att undvika vilket ledde till det jag ville undvika.

Inte hjälpte det att försöka få till en bra semester, den var redan dömd att misslyckas.

Vad har du för förväntningar på din semester? Blir det som du tänkt dig? 




lördag 12 juli 2014

Kontrollstress

Det är bara när jag är bakåtlutad och när jag släppt all kontroll på min framtid, min historia och mitt nu som den riktiga avkopplingen kommer.

Allt annat, innan detta, är en typ av stress. Den påverkar min hållning, mitt innanmäte, min lyster, mina muskler, mitt tal, min syn, min hörsel, min motståndskraft ja hela min närvaro. 

Det är en avgörande skillnad att känna sig jagad, förföljd och jaga jämfört med att vara helt avslappnad i både hjärna och kropp. 

När jag blir avslappnad och närvarande och släppt kontrollen över mig själv och andra startar mitt egna riktiga liv.

Känner du dig helt avslappnad eller går du och bär på en slags stress? Stor eller liten? 

fredag 11 juli 2014

Vem styr

Det är jag som styr, trodde jag lång tid. Jag trodde att jag ägde allt och att jag kunde med min kontroll styra. Jag såg till att jag var navet. Mina tankar, mina val och mina känslor var normen. 

Jag satt på förarplats och jag bestämde. Jag körde på en väg och ville jag köra bredvid vägen gjorde jag det. 

Ändå var jag förvånad när de omkring mig steg ur bilen och följde någon annan.  Ändå var jag förvånad när jag till slut satt ensam kvar och styrde.

Jag må sitta vid ratten men det är inte jag som bestämmer var vi ska åka. Jag är en del av beslutet men jag bestämmer inte själv. 

När jag styrde och kontrollerade så blev det som det blev. Bra eller dåligt.

Vägen till en förändring är vägen från kontroll. 

Kanske är det så att jag behöver slappna av för inget är under kontroll och har aldrig varit.

Vad tror du?

Är du en människa som gör stora försök att kontrollera ditt liv och ibland andras? Är du en människa som samtidigt tror att du kan kontrollera andra? Fundera på om detta kan vara en del av din karaktär.

onsdag 9 juli 2014

När det som händer faktiskt händer

Så var det just det. Min egen närvaro. Min egen närvaro när det som händer precis i mitt detta nu händer. När det händer så behöver jag vara närvarande och se vad det är som faktiskt händer. Se och ta in. Känna och beröras. Vara tacksam att det händer, vad det än är. Utan händelse är jag död. Det är jag själv som värderar om händelsen är dålig eller bra. Händelsen är.

För mig, som var en kontrollfreak, länge, hade koll, superkoll på många saker och vissa saker hade jag ingen koll alls på. Jag lärde mig tidigt att läsa av ett rum. Jag lärde mig tidigt att inte lita på det jag såg eller hörde någon säga utan det var vad jag kände som var sanningen. Samtidigt så slutade jag att känna in det som faktiskt var där. Jag slutade att känna det som var gott, det som var vackert och det som var kärlek. Jag såg det inte, även fast jag trodde att jag såg det. Jag såg det definitivt inte så här efteråt. Jag analyserade och jag tolkade.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Det kanske är så att det var den andra av två känslor jag mer såg och det var bristen på det första. Jag hade brist på och lärde mig att lyssna in brist på kärlek men hade ingen förmåga och hade glömt hur kärlek verkligen såg ut och kändes. Kärleken var inte ens en skugga utan mer något andra talade om.

Min kontroll dödade det som faktiskt pågick och som just var kärleken. Jag kontrollerade min rädsla.

Är du närvarande här och nu och verkligen ser vad som finns av all kärlek i värden som finns just för dig? (Det låter verkligen flummigt att skriva det som jag skriver men det har blivit mer och mer en sanning.) Är dina ögon, dina öron, din lukt, din smak och dina känslor öppna för att se det som faktiskt finns? Ibland glömmer vi bort. Ägna din dag för att se allt som du faktiskt har tillgång till och som du får till just dig.


Inget är förrän det är

Jag gör mina val. Jag kan välja att oroa mig i förtid eller vänta tills det jag kan oroa mig för  har chans att ske. Jag kan välja att glädjas för det som ska komma eller vara helt neutral. Jag kan välja att fortsätta ångra eller förbanna det som redan skett eller inse att det är för sent. 

För min del märker jag, idag hur enkelt det blir och hur lugn jag känner mig när jag kan säga till mig själv: - Jag var där. - Jag tog en risk. - Det som sker det sker och då tar jag i det då. - Vad är det värsta som kan hända och vad är det värsta med det?

Jag kan välja att fylla mina känslor och mina tankar med en massa stress eller så kan jag luta mig till baka och betrakta och när det som sker sker så hittar jag en lösning. Det värsta är sällan värst tillräckligt utan jag finner alltid ett sätt att hantera det i mig. Ibland tar det bara lite tid att inse och att mogna i det som jag betraktar som det värsta.

Det som sker det sker när det sker. När det sker är det först när det är det är, innan dess är det inget.

Vad skulle detta innebära i ditt liv om du betrakta ditt liv och det som sker i ditt liv på det sätt som jag beskriver? Hur skulle det påverka dina känslor, dina tankar och dina handlingar? Fundera på detta denna dag på jobbet, i hängmattan eller kanske på stranden. Det kan vara enkla problem eller svåra problem det har ingen betydelse. När problem är problem skapar det en stress.

tisdag 8 juli 2014

När inget händer

Jag tror att mycket av mitt liv förändrades av ett enda skäl. Det var något som jag förändrade som gjorde skillnad. 

Andra var en katalysator för att jag skulle komma dit men det var jag som fattade ett beslut som gjorde att det blev skillnad. 

Jag var fylld av förklaringar, ursäkter och idéer om att andra var orsak till min situation. Jag var fylld av skuld och skam.  Jag pekade utåt från mig själv för allt jag såg inåt för att jag trodde det var min enda chans att överleva. 

Jag gjorde en massa bra saker, men när det gällde mig själv satt jag fast. Inte ens jag själv förstod det när jag var i det utan det är så jag ser det nu. Jag var i något men såg det inte själv och jag gjorde något som fick mig att vara kvar i det. 

Jag ältade.

Av någon anledning hade jag vinst av att älta. Jag ältade vad andra gjorde, hur mina föräldrar varit, vilken skuld jag kände i mig och min skam. Jag ältade och  detta fick mig att vara kvar i det gamla. 

Jag malde om och om igen och jag gick i cirklar utan att finna en väg ut därifrån.

Vad jag inte såg var att jag med mitt ältande lät mig själv vara kvar i mitt förflutna. Detta hindrade mig att leva.

Vägen ut är lika enkel som att gå ur ett rum. Öppna dörren och gå ut. Är den låst, hitta nyckeln.

Ältar du i ditt liv? Om du gör det och du varken vet var du ska gå ut och hur du ska kunna gå ut så kan det vara dax att leta efter nyckeln, eller fortsätta att vara kvar i det du är i. Båda alternativen är ok.


måndag 7 juli 2014

Självklart

Jag tar ofta det mesta för självklart eller snarare, jag gjorde det. Jag tog vänner, partner, mina barn, närhet, att vara frisk,  föräldrar, syskon och släkt, arbete och arbetskollegor, att leva ja det mesta för självklart. Allt fanns där och på plats. 

Det jag missade var att det snabbt kan vända. Det jag missade var att jag själv kunde vara en del av att det kunde vända men givet vis också de andra. 

Det jag missade var att jag inte är ett undantag. 

Idag är jag förkyld och har tappat lite kraft. I dessa stunder blir det tydligt att inget är självklart inte heller att vara frisk och vara full av kraft. 

Jag har det jag har. Det som är det är. Jag är tacksam för det jag har. Jag tar inte något för självklart. 

Tar du ditt liv för självklart? Har du märkt att det du trodde var inte längre är? 

söndag 6 juli 2014

När någon inte gillar mig

Ibland finns människor runt omkring mig som inte gillar mig.  Människorna bara inte gör det eller de har anledning att göra det eller tror att de har anledning att göra det. Det kan vara saker jag gjort eller gör som de direkt blivit påverkad av eller sådant som de bara ogillar i det jag gör. Kanske rent av valt att hata. 

När jag har människor i min omgivning med den typen av negativ energi som de sprider både över mig eller till andra så påverkar det mig oavsett om jag vill det eller ej. Jag blir berörd och det upptar delar av mina tankar och känslor. 

Jag kan välja att inte ta in det. Jag kan välja att täppa till öppningar i mig, som de hittat. Jag kan välja att göra upp med de som gör det genom att tala om var min gräns går för vad som är ok eller inte. Jag kan låta bli att finnas där de är kanske t o m flytta. 

Vad det än är så behöver jag fatta ett beslut och göra en aktiv handling. Även ett icke- beslut är ett beslut och en aktiva handling.

Lösningen ska leda till att jag mår bra i situationen och på de platser jag befinner mig både i stunden och på lång sikt. Att göra saker som skadar den andre så att jag drar på mig en ny skuld är inte hållbart. Gör jag inget kommer det att öka min stresspålagring och det kan t o m leda till att jag blir sjuk.

Detta handlar om självrespekt mot mig själv oavsett vilka andra ord och beskrivningar jag kan intala mig själv att den andra gör, så är det mina egna handlingar och beslut som stärker min egen självrespekt.

Har du människor omkring dig som inte gillar dig och kanske tydligt också visar det? Vad behöver du göra för att visa dig själv självrespekt? 

lördag 5 juli 2014

Olika 2

Jag har nog alltid haft en strävan att vara lika men samtidigt inte varit där. När jag smakar på ordet olika är det nog just lika jag alltid önskat vara men ändå alltid betett och känt mig olika. Jag har haft en rädsla för vad andra ska tycka samtidigt som jag hela tiden utmanat lika med olika. Oftast har mitt undermedvetna jagat mig att vara olika även fast jag strävat att vara lika. 

Olika har egentligen aldrig varit ett problem för mig, på ett sätt. Jag har alltid haft en kärlek för det utsatta och har aldrig haft bekymmer att acceptera andra som tydligt avviker. Jag har känt mig hemma i det. Visst kan jag ha haft åsikter men aldrig förakt. Det är nog mer etablissemanget och det som varit lika som jag har haft svårt att acceptera och att vi alla har olika åsikter och inställningar till saker och ting. Jag har alltid önskat att missionera ut just bara mitt budskap, mina tankar och mina idéer och viktiga val i mitt liv.

Kanske är det för att jag själv känt mig olika och att de som varit lika inte varit jag. 

Mitt liv fortsätter och jag ser att jag fortsätter att vara olika men vistas i grupper som försöker att vara lika på sitt sätt. Jag själv har en bakgrund i medelklassen och alltid sökt mig dit eller nå till en högre klass samtidigt som jag aldrig trivts med det. Mitt hjärta finns någon annan stans.

Så kanske är det så att jag både är olika och känner mig olika och att jag börjar sedan många år nu acceptera att jag är det och är stolt för det. Jag har slutat att förställa mig. Jag har slutat att sträva att vara något jag inte är. Jag har slutat att bry mig om andras åsikter. Jag har accepterat mig själv för den jag är. 

Vem du än i grunden är kan du acceptera och för stunden känna kärlek till just dig? Dina tanka? Dina känslor? Dina handlingar?