Relation med vilket syfte

Hur ser mitt förhållande ut i en parrelation. Vad är det den relationen skall ge mig? Sex, närhet, gemenskap, slippa vara ensam, bli bekräftad av någon annan, få barn, bekräfta någon annan, ta hand om, bli omhändertagen eller vill jag överhuvud taget ha en relation? Skälen kan vara många och i olika kombinationer. Men vad gäller för mig? Vad gäller för dig?

Det är lätt att ha åsikter om varför andra är ihop. Det är bara för hans pengarna. Det är för att hon är så ung. Det är för att han inte kan få någon annan. De verkar passa ihop. Ja våra kommentarer kan vara många och uppbyggda av våra subjektiva tankar fyllda av våra egna fördomar i oss om andras val. Men har du koll på dina egna val varför du söker dig till just de män/ kvinnor du söker dig till och varför ni blir ihop eller är ihop.

För min del har jag sett, över tid att det varit förödande för mig på vilka grunder och syften jag gjort mina val. Mina val har varit styrt av mina rädslor. Styrt av min rädsla att slippa vara ensam och bl.a. att inte vara i ett sammanhang. Rädslor som jag bland annat ärvt med mig från barnsben. Jag har också varit duktig på att inte vara tydlig med mitt syfte och min agenda vilket inte gjort det bättre. Ibland har min agenda varit dold även för mig, men oftast en otydlig agenda som gjort att jag varit oärlig i mitt uppsåt. Jag har ibland haft svårt för att stå uppför min relation. När relationen i de olika faserna förändrats från förälskelse till något annat har jag inte varit uppriktig i vad jag känner. Jag har har gått min egen väg utan att tydligt och ärligt kommunicera, vilken sedan varit förödande.

Jag har utnyttjat och jag har föraktat. Jag har svikit den andra partner och framför allt jag har svikit mig själv. Jag har varit missnöjd i flera flera år utan att var tydlig med vad jag själv ville. Allt för att slippa känna min egen inre smärta av skuld och skam. Slippa min egen smärta av att inte få det jag ville ha och undvika det jag inte ville ha. Handlingarna har varit själviska och resultatet har blivit därefter.

Allt detta har framför allt skapat smärta i mig i form av skam och skuld, misslyckanden och förminskat mig ytterligare.

När jag är klar över mitt syfte med en relation med en människa oavsett om det är en parrelation eller en annan typ av relation och är klar över vad jag vill och tydligt deklarerar den till den andra både känslomässigt och intellektuellt är chanserna stora att den kan lyckas. Agendan är tydlig för mig och den blir tydlig för den andra. Förändras min känsla och mitt syfte är jag öppen och ärlig med det. Båda har ett val utifrån en verklighet som är verklig för båda. Då kan jag ha vilken relation som helst.

När jag är oklar över mitt syfte med min relation och oklar med vad jag vill med relationen och inte deklarerar den för den andra är risken stor att den kommer att misslyckas och inte fungera. Den skapar svartsjuka, misstänksamhet, otrevliga känslor och missuppfattningar. Jag talar om det på ett sätt men agerar känslomässigt på ett helt annat sätt och det märks var så säker.

Vilken relation har du och med vilka syften?

Kaoset

Jag äger ansvaret över mitt eget kaos. Det kaos som jag haft runt mig i litet som stort är mitt eget kaos. Jag var där och får ta konsekvenser av detta för att jag var där. Jag kan ha en massa åsikter om att det är andra som bär ansvaret och som ställt till det för mig, men jag var där. Jag kan aldrig skylla på någon annan, jag var där. Det går inte att förneka.

Jag kan ställa mig frågor om varför men dessa frågor ställer jag till mig själv. Varför valde jag just den kvinnan? Vad var det som jag attraherades av som fick mig att välja just henne? Varför reagerar jag på det sätt jag gör? Varför skapar jag oro omkring mig? Varför tar jag inte reda på saker från grunden? Varför är jag inte noga med vad jag vill innan jag går in i en kärleksrelation, affärsrelation eller annan överenskommelse? Varför uttrycker jag inte själv vad jag vill och vad jag inte vill? Jag var där och jag sökte mig till det. Jag var där och får själv ta konsekvenserna för det som händer mig. Hur andra reagerar är inte mitt ansvar men jag skapar en risk för att det ska ske utanför min kontroll och det är mitt ansvar.

Kaoset omkring mig lärde jag mig som mycket liten. I min dysfunktionella familj blev kaoset en vardag som slet oss alla i tusen bitar. Jag lärde mig att kaoset var en del av familjelivet där lugnet bara var förstadiet till kaoset. Jag ville ha lugnet, kärleken och omtanken och önskade det vare dag. Jag fick kaoset som kom på besök varje dag. Kaoset var som en ångest som låg tung över mitt föräldrahem och det som jag kopplade till min uppväxt. Jag lärde mig tidigt att det skulle vara på det sättet.

I mitt vuxna liv har jag fortsatt att söka mig till detta kaos eftersom jag känner igen det. Inte för att jag intellektuellt vill ha det utan för att jag känner igen det och att det är välbekant. Kroppen känner igen det, mina känslor känner igen det i form av känslan av skuld och skam och mina öron känner igen det. Hela jag i hela min kropp känner igen det. Jag är kaoset och har länge haft svårt att förlika mig med lugnet. Lugnet har gjort mig rastlös. Kaoset visste jag i alla fall vad det var och hur jag skulle agera i.

Kaoset är mitt arv och jag behöver varje dag se min del i det som sker och ställa mig frågan: Vad är det som gör att jag är i detta nu? Vilken del är min? Vilken del är någon annans. Jag har alltid en del i mitt eget kaos.

När jag finner balansen i mig själv och varje dag tittar på mina tankar jag genererar och mina känslor som kommer över mig eller som jag väljer att ta till mig kan jag finna sådant som kan vinna över min kaosjakt. Jag kan finna det jag både intellektuellt och känslomässigt behöver och det är min närvaro här och nu. Jag behöver ta ansvar över mina egna beslut och vara ärlig mot mig själv och se på det som är bra för mig och det som inte är bra för mig.

Det är alltid mina egna val som får mig att leva ett bra liv eller ett annat liv.

Otrohet- bekräftelse

Otrohet har varit ett av mina symptom. Man kan säga den blev nedärvd från flera släktled. Jag ärvde något som jag inte från början var medveten om. Ett beteende som gått i arv och som satt spår i mig och gjort att jag skapat många egna konsekvenser. Jag lärde tidigt ett förhållningssätt. Sedan jag blev vuxen har det helt och hållet varit mitt ansvar vilket jag vill vara tydlig med. I mina relationer tar jag 100 % av min del och 50 % i relationen. Jag kommer verkligen inte undan men kan inte ta ansvar för den andra personens del för att en relation skall fungera. 

Otroheten har varit en av mina lösning för mig att stilla en rastlöshet genom bekräftelse. Rädslan, som ligger i botten och att bli ensam. Jag fattade inte detta från början. Bekräftelsen var en så stor kick för mig och svar på de behov mitt belöningssystem behövde. Detta eskalerade successivt och blev för mig mer och mer risktagande och mer och mer av sådant som avancerat sex, porrsurfande, risker att bli upptäckt, risker att bli skadad och sjuk. Allt för att belöna mig mer och för att känna kicken. 

Jag fattade inte allt detta från början utan det är något som successivt blivit tydligt för mig i mitt arbete med mig själv. En del i detta arbete var mitt erkännande att jag var en relations- och sexmissbrukare. Jag behövde inte längre jämföra mig med andra och säga nej så och så är jag inte så därför är jag inte det. Jag var det utifrån mitt sätt att tolka beteendet och det är tillräckligt för att förstå att jag behövde göra nått åt det. Varianterna på beteendet är olika eftersom vi är olika personligheter. Det viktigaste i min vändning var erkännandet att jag fastnat i nått som jag ville komma ur. Att jag hade nått någon slags botten där konsekvenserna av mitt beteende blivit alldeles för stort.

Otrohet handlade om mig där jag sökte den kortaste vägen för att tillfredsställa mina behov av belöning och bedöva min smärta. Att jag hade en smärta visste jag inte då. Jag gjorde det på för att bekräfta min inre bild av mig själv. Min inre bild av hur jag såg på mig och vad jag kände när det gällde mig själv. Känslan av att jag inte var värd mer. Känslan av att jag inte skulle ha det bra utan leva i ett kaos. Ett kaos som tog en massa energi från mig själv och relationen med mina barn och min familj. Kaoset skapade jag själv i kombination med min växande skuld.

Kaoset hade jag lärt mig hemifrån. Kaoset var jag van vid. Kaoset visste jag vad det var och sökte mig omedvetet till. Mitt hem bestod av ett dysfunktionellt kaos. Mina föräldrar visste inte bättre och gjorde så bra de kunde utifrån sina förutsättningar. Kaoset skapade mig en bekräftelse som var bekant för mig även fast jag intellektuellt inte ville ha det. Känslomässigt attraherades jag av det på ett sätt jag tidigare inte förstått. I kaoset kunde jag finna bekräftelsen även om den i sig var negativ. Mer om detta skriver jag vid ett senare tillfälle.

När jag nådde min botten och konsekvenserna blev för stora hitta mig själv med hjälp av andra. Jag kunde börja rota i mig själv och plocka upp de rester som fanns kvar av mig och se att jag redan från början hade allt och att den bekräftelse jag sökte redan fanns i mig. Jag hade bara svårigheter att se att den var så. Den väg jag valt ledde bara till min egen undergång och förstärkte bara det jag ville undvika, risken att bli ensam.

Idag har jag med mitt arbete insett att de brister jag hade då har blivit ett av mina bästa tillgångar. Jag har fått erfarenhet vilket gör att jag kan hjälpa andra att sakta möta sig själv.

Som ni ser är detta ett symptom på ett underliggande problem. Hur ser det ut för dig? Kan du känslomässigt bekräfta dig själv och se att du redan har allt inom dig?

Oro

Oro känns ibland mycket fysiskt. Min kropp ljuger inte. Bland annat kan det visa sig som hjärtklappning, svårt att sova, ökad andning, svårt att se och att kort tappa minnet. Oron säger mig att det är nått som inte känns bra. Den ger uttryck för mina känslor eller/ och tankar och blir väldigt påtaglig. Oron är min ärliga handling. Oron talar om för mig att det är nått jag har bekymmer för som handlar om min framtid. Om en stund, i morgon, om en månad, i mitt liv osv. Oron signalerar att det är något som jag inte varit ärlig om eller något som jag stressar upp mig för som har att göra med min framtid. Oro kan till exempel vara ekonomiska problem, arbete, familj, barn, om mig själv, vad andra ska tycka om mig och ryktet om mig. Oron är min spegeln för mina känslor om framtiden.

När det väcks en oro i mig behöver jag plocka upp den till en tanke och se vad det är konkret jag oroar mig för. Är oron ett resultat av mina tankar behöver jag ta ner oron i en känsla och se vilka känslor som skapats av denna tanke. När jag är klar över vad det kan vara, vilket ibland kan ta lite tid, arbetar jag med att se om jag kan förändra mina tankar omkring det jag är orolig för. Ibland behöver jag meditera för att förstå att det är just här och nu jag behöver vara. När jag befinner mig i framtiden med mina känslor och tankar har jag nämligen börjat tappa kontakten med att vara just här och nu.

Oro är ingen sjukdom i mig eller en diagnos det är bara min reaktion på något som jag behöver bearbeta och på det sättet hitta ett svar på. Om jag behandlar det som en sjukdom finns risken att jag kväver det istället för att bli glad för den signal jag fått.

Svaret ligger i att förändra mitt sätt att tänka och därmed förstå vad som är problemet och hitta en lösning på det. Oftast handlar det om att inse att jag just nu inte har det problem jag målat upp för mig. Problemet kan finnas i framtiden, men inte nu och kanske är det så att det inte heller egentligen är ett problem för mig. Lösningen är att jag behöver befinna mig  här och nu i denna stund.

Tack min oro för att du hjälper mig att förstå.

Vad har du för oro i din kropp?

Jag kommer inte att sakna dig

När du lämnar mig kommer jag inte att sakna dig. Du får mig att känna stor smärta och skapar oro i min mage. Du äter upp mig inifrån. 

Jag vet varför du kom och länge förstod jag inte att det var du. Jag löste min smärtan  genom att tillåta dig växa i mig. Jag skapade till och med mer plats för dig för att  jag någon stans trodde att jag inte var värd annat. 

Ibland har du funnits där tillsammans med din släkting som om inte du var tillräcklig. 

Det finns saker som jag senare förstått att du hatar och som jag länge hjälpt dig att undvika. Något som jag märkt får dig  att försvinna helt. Du gillar inte att vara i rampljuset och att synas. Du mår bäst om du får vara i skymundan och bara kännas. Du är för monogami. 

Ibland vet jag att du för flera av oss kan känna samma sak utan att vi var och en är medvetna om det. Ibland smittas du från den ena till den andra om vi är släkt. 

Du gillar inte när sanningen tar över och när jag talar med andra om dig. 

Jag kommer inte att sakna dig när du går. 

Hej då Skulden och ta med dig Skammen på vägen ut. 

Mitt Ego

I mig finns mitt jag och mitt ego. Jag accepterar att båda finns och det är min uppgift att lära känna båda för att förstå vem jag är och få bättre insikter om mig själv. Jag vill bli mitt genuina jag, mitt riktiga jag med alla mina tillgångar och brister. Därför jobbar jag med mig själv och får de insikter jag behöver varje dag om jag accepterar och är öppen för att se det som finns att se.

Mitt ego är raffinerat och är en del av mig. Han smider sina planer och han vet vad han vill ha. Han döljer sig i snällhet och kärlek, han döljer sig i skuggan av att ge. Han finner alltid sin plats och styr när jag minst anar det. Han förnekar sig aldrig även fast jag ibland tror han flugit sin väg.

Mitt ego levde ett fantastiskt liv under stor del av mitt tidigare liv utan att jag hade den minsta aning om att det var han. Han bara fanns där och tog det han ville ha, förklädd i änglalikt hår. Fyllde mig med skuld och skam. Fyllde mig med brister och förnekande. Fyllde mig med förklaringar och ursäkter. Förminskade mitt jag och kvävde min självkänsla. Stärkte mitt självförtroende men minskade mig. Fick mig att ljuga och bedra för att vinna tillfredsställelsen av den korta njutningen av bekräftelse. Njutningen av att duga, njutningen av att synas för det jag gjorde, inte för den jag var.

Mitt jag höll på att tyna bort, dränkt av intellektuella tankar och analyserande ord fylld av min egen skam och skuld.

Jag är mitt ego och jag är mitt jag. Jag ägnar varje dag att skapa balansen för att få mitt jag att växa men ändå acceptera att båda finns där. För att visa att jag är och jag och att jag duger utan allt görande.

Jag är.

Jag vet att om jag skapar denna struktur och är vaken för varje dags insikt och ger mitt jag sin plats blir jag mitt genuina jag med mitt jag och mitt ego i en fruktsam balans.

Stillhet

Ju mer stilla jag kan vara desto mer mottaglig och uppmärksam kan jag bli för det som sker i mig och utanför mig. Det är i stillheten jag kan höra och bli medveten om de under som skapas runt mig och i mig. Jag blir känslig för det som skapats och det som sker och för det som har någon betydelse för mig. 

När jag är i det tillstånden öppnar jag också upp dörrar som gör det möjligt för helt nya dörrar att öppnas. Med den känsligheten på vid gavel är jag i mig.

Hur upptagen jag än är behöver jag alltid hitta perioder av just detta. Perioder av frid och stillhet.

Dessa perioder behöver inte vara långa, men regelbundna, där jag får kontakt med mig själv och det som är viktigt. 

Dessa stunder skapar viktig närvaro med mig själv vilket skapa fantastiska underverk. 

Saker kan hända som förvånar mig. Axlarna sänks, min kroppshållning förändras och jag ser och känner på ett nytt sätt. I allt jag företar mig skapas ett nytt perspektiv och nya underverk, om jag är öppen för att se det. 

När jag väljer att inte rusa in i olika projekt  och uppgifter och göra för att det bara måste göras blir det jag sedan gör med en helt annan grund.  Min nya inställning skapar ett helt annat värde i det jag gör och ett resultat som blir över förväntan. 

När jag väljer min egen inställning till det jag vill göra och på det sätt jag väljer att göra det blir resultatet det allra bästa både för mig och min omgivning. 

I stillheten hör jag min inre röst, rösten från mitt genuina jag. 

Jag bekräftar min egen självbild

Vad jag än gör, är, säger och känner är en produkt av min egen självbild. Tycker jag om mig själv och den jag är bekräftar jag det genom att vara snäll mot mig, respektera mig, göra saker som är bra för mig och skapa en miljö som främjar min egen inre känsla.

Har jag en sämre självbild kommer jag att bekräfta detta. Jag är mindre rädd om mig och gör saker som riskerar att bli dåligt för mig. Jag skapar situationer för mig som bekräftar min egen historia. Jag söker mig till saker och situationer som jag känner igen vilket betyder att t.ex. har jag upplevt kaos i min uppväxt kommer jag att fortsätta att söka mig till kaos i mitt liv. Kaoset bekräftar mig. Jag känner mig inte älskad vilket gör att jag skapar situationer som gör att jag inte blir älskad. Jag söker bekräftelse för att det är en brist hos mig genom att skapa situationer där jag blir bekräftad (älskad- bekräftelse eller hatad-bekräftelse har ingen betydelse). Allt jag gör, oavsett om det är en dålig eller bra handling bekräftar mina inre känslor om mig själv.

Jag kan tillfälligt förändra mitt beteende genom att tänka att jag ska förändra mitt sätt att vara eftersom det intellektuellt känns rätt. Känner jag inte att det är rätt utifrån mina inre känslor om mig själv kommer förändringen inte att vara så länge eller kanske rentav aldrig bli av.

Allt jag vill förändra behöver bli tydligt för mig både i mina tankar, mina känslor och de handlingar jag sedan gör. Det är just därför det är så viktigt att ha en balans i allt jag gör. Det är därför det är så viktigt att få med hela mig i mitt eget förändringsarbete.

Ett exempel: Jag kan förstå att det är fel att köra utan säkerhetsbälte rent intellektuellt. Jag förstår att lagen säger att jag ska använda säkerhetsbälte. Ändå har jag på bältet bara när jag tror att polisen kommer att upptäcka det. Känner jag att jag är en människa som jag behöver ta hand om och ge all den kärlek jag kan, känns det också viktigt att vara rädd om mig, då har jag säkerhetsbältet av en helt annan anledning som också gör att jag respekterar mig själv.

Vad jag än gör, är, säger och känner är en produkt av mig själv och min egen självbild. För att allt detta ska bli bra för mig behöver jag hitta den balans i mig som får mig att växa, inte den balans som fått mig att minska.

Åter igen känner

När jag beter mig och uppför mig på ett sätt jag innerst inne inte önskar. När jag är elak mot de som jag har närmast. När jag uppför mig på ett otrevligt sätt i min familj som jag inte gör på min arbetsplats. När jag lätt tappar mitt humör och retar mig på personer, saker och bagateller.

Då handlar det om att jag har känslor i mig som inte har med de personer som drabbas att göra utan det handlar om mina underliggande känslor att göra. Frustrationer, ilska, rädsla, hat och andra känslor styr mitt beteende och dessa känslor blir så starka att de tar över.

Allt detta handlar inte om de personer som får utstå det. Det handlar inte om dessa personer eller deras beteende. Det handlar om mig själv. Det handlar om mina känslor som blir så starka att de bara inte kan tyglas. De människor jag möter eller de situationer jag kommer in i väcker så starka känslor från mitt förflutna att dessa personer blir objekt som får utstå mitt känslosvall.

De personer som drabbas får mig att inte visa min kärlek eftersom den täcks av mina rädslor. De människor som utsätts blir ett redskap och objekt i mitt inre liv men har inte med dessa personer att göra utan de får mig bara att känna igen situationer från förr. De får mig att känna igen situationer jag inte ville uppleva. De får mig att göra saker som jag inte klarade av att göra när de uppstod som till som till exempel att redan då visa den ilska kände för det jag blev utsatt för. Då klarade jag inte att visa vad jag kände eftersom jag var rädd för att bli lämnad ensam. Jag var beroende av någon annan.

När jag åter känner igen, väcks de gamla känslorna till liv och jag blir mitt tidigare jag fylld av all den frustration jag kände då och ser min chans att ge igen, hämnas eller enbart bekräfta mina egna inre känslor. Ensamheten är lika stark, hatet är lika stark och rädslorna blir helt plötsligt lika starka som de var då.

När känslorna försvinner eller tonas ner kommer min ånger, på samma sätt som då men då kände jag det bara inne i mig i mina förbjudna tankar. Jag känner ånger och vill reparera och göra allt ogjort.

Då kommer skulden och skammen för det jag gjort. Då övergår min energi till att gottgöra det som jag tidigare gjort.

All denna energi använder jag för något som hände för mycket länge sedan. Jag återupplever allt från rädslor och ilska till skam och skuld för något som hänt för länge sedan. Det jag tidigare blev utsatt för utsätter jag nu andra för. Mina gamla strategier går igen.

När jag inte är i balans och funnit vad som är grundbulten i mig som skapat dessa typer av beteenden och inlåsta känslor kommer detta att återuppstå gång, på gång, på gång.

När jag är i balans är när jag kommit underfund med och fått insikt om de känslor jag hade då och accepterat att det hänt och kan se mitt eget ansvar i detta. När jag är i balans kan jag frikoppla mig från min historia och och se att jag idag äger mitt eget känsloläge. Jag kan leva i det som är nu istället för att återuppleva mitt förflutna.

Att ljuga eller inte ljuga

Är ljuga alltid att ljuga eller kan man få ljuga ibland? Tänk en vit lögn. Jag säger inte allt för då sårar jag henne. Jag säger inte vad jag egentligen tycker för då blir det en massa frågor. Jag är lite hemlig och säger bara vissa delar för annars vet jag inte vad hon tycker om mig.

Är det ok att ljuga ibland men ibland inte? Många säger att det är inte ok att inte tala sanning men samtidigt kan vi glida på den vita lögnen, deklarera lite tokigt, inte säga hela sanningen i en försäkringsaffär där något skadats eller "låna papper" från arbetet.

Vad är en lögn och vad är inte en lögn eller är det så att allt är en lögn om vi inte säger som det är. Hur vi än definierar det och vilka val vi än gör så är det viktigt att se hur det påverkar just mig. Om att "slira" på vad som är en lögn påverkar mig för mycket ska jag inte göra det.

För mig har det blivit uppenbart. Jag har ljugit hela mitt liv och hittat olika effektiva sätt och använda det på. Det har varit ett sätt för mig att få det jag vill ha. Att ha en dold agenda. Allt eftersom åren gått har konsekvenserna av mina lögner blivit mer och mer tydliga och fått mitt liv att gå i en riktning som jag alltid försökt att undvika. Det har gjort mig ensam.

När jag erkänt att jag varit en lögnare och när jag provat begreppet lögn i mig själv har jag också sätt att det är så mycket annat som jag också ljugit om som inte varit tydligt för mig. Jag har till och med ljugit om sådant jag inte behövt ljuga om. Det händer att jag ljuger även idag och det blir tydligt för mig hur ont det gör i mig och vilka konsekvenser det får i min kropp, i min känsla, i mina tankar och handlingar. Det plågar mig och jag vill där ifrån så fort som möjligt. Att ljuga har ett för högt pris och den som blir mest sårad i det är jag själv. Det skadar mig och förgör det goda i mig och de känslor jag vill ha till förmån för känslor jag vill undvika.

Jag arbetar med denna fråga varje dag och är uppmärksam på när det sker, för det sker och jag inser att enda sättet att komma därifrån är att vara ärlig. Allt annat får en illa smakande smak i munnen som jag inte vill ha. Den får mig att få fantasier om mig eller andra jag inte vill ha. Den skapar känslor jag inte vill känna.

När jag inte ljuger, talar osanning eller kommer med vita lögner finns inget jag behöver försvara, skydda eller finna argument för. Jag vet vad jag sagt eftersom det är sanningen och den blir enkel att komma ihåg. Jag kan stå för det eftersom det är den enda sanningen. Jag blir ärlig för mig själv. Jag ger den kärleken till mig själv.

Ljuger jag, är det en självrespekt som jag saknar.

För mig är ärligheten ända vägen och det är dit jag alltid vill sträva och vara. Då mår jag bra och är fri.

Allt är jag- allt är du

När jag gör mina val styrs de alltid av mina känslor av t.ex. rädsla, glädje, ilska, sorg, skuld eller skam. Vad jag har i mitt bagage och mina erfarenheter sedan tidigare påverkar mina kommande beslut. Vad är det som väcks i mig som jag känner igen sedan tidigare blir en del av mitt beslut. Jag är aldrig neutral utan gör mina val på ett subjektivt sätt. Det är bara som det är och i mitt arbete med mig själv handlar det mer om att vara medveten om detta och acceptera att det är så. Jag är styrd av de värderingar som jag samlat på mig under alla mina år. Mina värderingar speglar allt jag gör, även de värderingar jag har om mig själv.

Är jag fördömande i de beslut jag fattar och de uttalande jag gör, är det en produkt av mina egna brister och mina egna beslut. Har jag åsikter om andras sätt att leva är det enbart en spegel av mina egna brister och mina rädslor för de liv jag just då lever.

Allt faller tillbaka på mig själv eftersom jag bär det inom mig. Det blir tydligt i mina tankar, i mina uttalanden eller enbart genom de signaler som jag sänder ut till min omgivning. Jag är alltid en del av allt det som händer mig och det som sker runt mig själv.

För att bli så medveten som möjligt  krävs att jag accepterar alla mina rädslor och mina tankar om mig själv och andra. Jag behöver klargöra vad det är för tankar som skapas med dessa känslor och jag behöver klargöra vad det är för tankar som skapat dessa känslor.

Mina insikter påverkar mina val på ett medvetet sätt. Detta kan leda till ett mindre fördömande och ett större accepterande att alla vi människor är unika och att mina val enbart är mina egna. Andra gör andra val som kan vara lika rätt utifrån deras sätt att se det utifrån deras erfarenheter.

Väljer jag att ta hand om mig och mitt och "skiter" i andra kommer det att leda till en bättre värld för oss alla.

Balans i min kropp och själ.

Balans är viktigt för min själ. Har jag balans i mina tankar, känslor och handlingar kan jag möta min värld på ett helt annat sätt. Insikten om mig själv skapar jag genom att jag känner in mina känslor och skapar mina tankar och handlingar utifrån min samverkan mellan dessa tre. Själen kommer i balans och jag har en bra balans mellan mitt jag och mitt ego.

Min kropp är i balans om jag är i balans. Har jag en bra balans påverkar det också min kropp. Med brister i min balans som stress, negativa tankar om mig och min omgivning påverkar det balansen i min kropp som t ex när det gäller hur jag tillgodogör mig föda, mineralhalter i min kropp och andra viktiga hormoner och substanser . Detta i sin tur påverkar min hjärna och kan leda till känslomässiga förändringar och andra personlighetsförändringar.

Jag är en del av ett sammanhang, min kropp är en del av sammanhanget. Allt samverkar och det handlar för mig om att förstå det och behandla mig själv där efter. Inget är en slump. Det finns en orsak.

Är jag medveten om detta vet jag i varje stund vad som är orsaken till mitt mående oavsett hur jag mår.

Allt hänger ihop. Är det obalans i mig är det inte säkert att lösningen skapas med att föra in en balans just där obalansen upplevs. Lösningen kan finnas någon annan stans vilket gör att jag alltid behöver ställa mig frågan:- Varför ? Känna efter hur det känns, betrakta mina tankar i den känslan jag har och se om jag behöver göra andra förändringar i mitt hela jag.

Oftast, innerst inne vet jag! Det handlar om att erkänna det för mig själv. Allt annat blir sedan tydligt och självklart och jag kommer att förstå vad jag behöver göra.

För att lyckas med att se denna helhet behöver jag främst vara öppen och villig att acceptera att det förhåller sig på detta vis.

Balans i min själ påverkar balansen i min kropp som påverkar balansen i min själ.

Lita på min väg

Det är så lätt att lyssna på andra vad de tycker och vad de känner. Det är så lätt att rätta mig till andras idéer och synpunkter och sedan tro att det är det rätta för mig. Alla har idéer och tankar. Alla har synpunkter oavsett om de säger det eller inte. Hör jag inte så kan jag känna deras syn på det.

Men vad är det jag hör och ser. Vad är det som de bygger sina åsikter på?

Det jag får är deras syn på vad de tänker , tycker och känner byggd på deras erfarenheter, deras rädslor, deras lycka och olycka. De har aldrig varit i min kropp och känt det jag känt eller inte känt! De har inte mina erfarenheter. Det jag får är en spegelbild av dom själva. De kommer inte att ta konsekvenserna av deras åsikter.

Är det detta jag vill?

Sedan lyssnar jag på mig själv. Är det dessa åsikter jag vill ha? Ja och nej! Nej om mina åsikter bygger på mina misslyckanden där mina rädslor ligger kvar i mig. Nej om de bygger på brist på min egen tillit. Ja om det bygger på mina insikter om mig själv där jag har utrymme att gå utanför mina ramar bara för att jag vill. Ja om jag bygger det på min universella tillit till mig själv.

Ha tillit till mig själv och den väg jag går! Är jag energisk och medvetet styr mig mot mina egna mål, vilka de än är känslomässigt och intellektuellt, kommer jag dit.

Lita på min egen väg, den väg jag går!

Mina egna fantasier

Min egen fantasi styr mig mot de mest konstiga vägar. Som kompass har jag mina känslor. Mina känslor får mig att fantisera om att jag inte duger, inte är tillräckligt fin att se på, inte gör arbete tillräckligt bra, gör för lite, gör för mycket, är för snäll, är för dum, gör inte det jag jag ska osv.

Fantasin får mig att gissa och tro. Fantasin får mig att tänka saker som inte finns. Tänka saker som ingen sagt eller bekräftat. Tänka sådant jag inte kan ha en aning om. Ändå så växter det i mitt inre och får mig att få nya känslor som ger mig nya tankar som ger mig nya känslor osv. Allt blir en bekräftelse på vad mitt inre tänker, men har inget med det yttre att göra.

Först när jag frågar kanske jag kan få svar. Innan dess är det bara mina fantasier. Jag hör i syne, jag ser i syne och det får mina känslor att känna.

Det jag fantiserar om är enbart mina tankar om mig själv som jag projicerar på andra. Känner jag att jag inte duger så bekräftar jag det i mina fantasier som får mina känslor att känna ännu mer på det viset.

Fantiserar jag om att min partner inte vill ha mig eller är otrogen så får det mig att känna mig osäker. Denna osäkerhet ökar min känslan av att bli sviken som kan leda till svartsjuka. Jag vet inte, men min rädsla är så stor så det leder till en sanning för mig.

Mitt enda sätt att ta reda på om mina fantasier stämmer är att vara ärlig mot mig själv och fråga. Får jag svaret att något inte är som jag fantiserar om då får jag fundera på om det är ett svar jag ska till mig eller inte och därefter fatta ett nytt beslut. Vara ärlig mot mig själv och göra mina egna val. Att leva kvar i mina fantasier och inte veta, eller inte agera är inte att vara ärlig mot mig själv.
.
Beslutet ligger alltid hos mig själv. Jag kan inte skylla på någon annan. Även fast jag kan tycka att det är den andra som gör fel. Tycker jag det får jag agera på något sätt. Acceptera att det är som det är och agera utifrån det.

För att må bra behöver jag agera för att få balans. Balans innebär att jag accepterar, är ärlig mot mig själv och hanterar vad jag känner och vad jag tänker och agerar utifrån det.

Låter det lätt, när jag beskriver det, så är det just så lätt. Svårt att genomföra, absolut. Det handlar om min ärlighet mot mig själv och den kan göra mycket ont i mig. Jag kanske behöver möta mina rädslor som gjort att jag tidigare försatt mig i just denna situation.

Det som sker utanför mig själv har jag ingen kontroll på. Det som sker inom mig kan jag kontrollera. Där behöver jag också lägga min energi.

Fokus

När jag är rastlös, orolig, gör saker i sista stund, gör andra saker än det jag ska, drömmer bort, kollar telefonen o.s.v. handlar det om mitt fokus. Mitt fokus brister och jag grundar mig inte i mig själv utan låter mig distraheras av saker utanför mig själv. Det handlar om min sinnesro och om att känslor kryper in på skinnet som jag vill komma ifrån. Jag låter mig distraheras eftersom känslan att bli distraherad är skönare i det korta perspektivet, men skapar ännu sämre känslor i det långa perspektivet. Men det är det korta perspektivet jag söker, för att direkt stilla den känsla jag har för stunden.

Min hjärna vill ha snabb tillfredsställelse på ett enkelt sätt och hatar att rannsaka sig själv eller känna känslor som inte känns bra som t.ex. att inte förstå, inte kunna, vara för sent ute. Då blir det enkelt att låta mig distraheras till det som blir en kortsiktig skön känsla.

Känslor och lösningar som dessa är förstadiet till det som senare kan leda till missbruk av olika slag. Många kommer inte så långt men jag tror att de flesta av oss känner igen varianter av det jag beskrev ovan.

Hur ska jag då göra för att grunda mig själv och hantera situationen när jag inte är i fokus eller situationer för att inte så ofta komma dit?

Grunden ligger alltid i att hitta min egen balans, på samma sätt som naturen hittar sin balans mellan mörker och ljus, mellan varm och kallt o.s.v. Jag behöver hitta min jämvikt och min balans. När jag har en bra balans mellan mina känslor som jag har eller får och mina tankar jag skapar och de handlingar jag gör är det mycket lättare att hamna i fokus och göra det jag förutsätter mig att göra vad det än är. För att komma dit behöver jag ta hand om mig själv och på ett strukturerat sätt styra mina känslor och mina tankar dit jag själv vill.

För att komma dit behöver jag ta reda på vad jag vill och hur jag vill ha det. Jag kan, om jag tillåter mig det. Det är bara jag som kan tillåta mig att vara i fokus oavsett vad som händer utanför mig själv.

Detta är ett dagligt arbete jag behöver göra. Första gången känns det svårare men efter ett tag blir det en rutin. Vissa kan detta sedan födseln andra, som jag, behöver skapa mig egna rutiner för att komma dit genom att dagligen arbeta med mig själv. Jag behöver vara medveten om mina brister och uppmärksam på mitt varande. Jag behöver vara tillåtande och älskande, framför allt mot mig själv. Jag behöver finna mitt lugn i meditationen. Inte fördöma bara acceptera och förlåta.

När jag är i fokus är det för att jag är i balans med mig själv. Då är allt möjligt.

Beroende, berövande, bedrövande

Bruk, blir beroende, blir missbruk.
Karriären är tydlig men du ser den inte förrän du själv kommer ur ditt missbruk. Vissa klarar av att hantera detta och hittar ett sätt att reglera det själv och kan hålla det på en lämplig nivå under lång tid, kanske hela livet. Andra åker hela resan ner i botten.

Vi blir fast i det utan att förstå de varningssignaler andra ger oss och som vi själva känner, men ignorerar.

När det gått för lång och konsekvenserna blivit för stora börjar vi se, då börjar vi förstå. Då händer det saker i oss känslomässigt som kan få oss att ändra oss. Men inte innan dess. För en del av oss så händer det inte tidigare förrän just då. Inte innan, för vi har inte fått nog. Den positiva kicken överväger allt negativt och vi kan inte ens koppla ihop det negativa med vårt eget "bruk". Men en dag kommer det. En dag får vi nog. Då är vi motiverade. Innan dess glider vi omkring i något vi tror är vårt liv, vårt öde. Något som bara bekräftar det vi känner innerst inne. Vi är inte värde mer än detta. Det bekräftar oss, det förödmjukar oss, det skadar oss, det dödar oss. Ändå är det inte förrän vi fått för stora konsekvenser av det som vi kan komma därifrån.

Vad handlar detta om? Alkohol, narkotika ja visst. men det kan lika gärna handla om sex, jobbar för mycket, mat, tränar för mycket, använder telefon för mycket, facebooka för mycket, bekräftelse, socker, medberoende, cigaretter osv.

Vad vi än gör leder det till missbruk om det får konsekvenser för oss som vi inte vill ha. Konsekvenser som gör att vi inte hittar en väg att ta oss ur det.

Vi fostras in i beroendet och lär oss att det är en lösning när känslor dyker upp eller blir för starka. Känslor som smärtar för mycket eller bara inte vill ha. Känslor av olust, känslor av rastlöshet och t.ex. känslor av att inte duga. Den finns latent. Vi har lärt oss att ersätta en dålig känsla med en annan känsla och vi vet precis hur vi ska få den känslan. Den finns i oss och gör oss maniska i den stunden. Vi kan göra allt för att få den.

Även fast vi varit fria länge kan den dyka upp när som helst utan förvarning.

Saknar vi insikt om oss själva och när inte lärt oss vårt eget beteende och vad som var orsaken, är vi fast igen. Det går på en hundradels sekund.

Är vi i balans, arbetar strukturerat med oss själva och gör vårt dagliga arbete minskar risken varje dag. Vi lär mig successivt att förändra vårt beteende och vi lär oss att acceptera den vi är. Vi lär oss förstå och acceptera det som varit. Vi lär oss att förlåta oss själv. Vi lär oss att vara med oss själva med alla våra fel och brister men också men alla våra tillgångar.

Någon annans drömmar

Inte för än de senaste åren har jag börjat förstå att jag ägnat stor del av mitt liv att uppfylla andras drömmar och förväntningar i livet. Jag har totalt glömt bort mina egna i skuggan av att bli älskad och omtyckt.

Visst har mycket kretsat i att tillfredsställa något, men det har inte handlat om mina drömmar, det har handlar om min bekräftelse. Jag ägnade ett helt liv åt detta. Hur orkade jag och vad blev det?

En massa energi gick åt att undvika mina rädslor. En massa energi gick åt att tillfredsställa de tankar jag hade om mig själv.

Idag är det tydligare för mig hur andra människors syfte kanske inte alltid stämmer överens med mina egna syften. Jag kan ibland tydligt se hur människor vill ha något jag har. Jag har något de vill ha för att fylla deras liv med det de saknar.

Är jag inte uppmärksam på vad uppmärksamheten står för och vad jag står i detta riskerar jag falla i fällan om att det handlar om fokus på min egen person och bekräftelsen för mig. Smickrande men det blir fel.

När jag är hel i mig själv och är full av bekräftelse i mig själv av mig själv delar jag gärna med mig av det andra vill ha men inte för att bekräfta mig utan för att ge till andra.

Rastlös

Rastlöshet i min kropp har alltid funnits där. En oro som jag velat få bort. Jag vill inte påstå det är samma idag, om jag inte själv skapat grunden för den. Innan hade jag ingen aning, den bara fanns där.

Jag löste min rastlöshet genom att göra nått. Gå ut, fixa trixa, projekt, gå, fönstershoppa, byta jobb, titta på andra människor osv. Bara jag gjorde något så kunde jag känna att oron försvann eller mildrades. Samma som att äta, jag åt tills jag fick en känsla av att jag mådde bättre. Känslan var nog mer att jag inte var mer sugen, men det blev också känslan av att må bättre. Rastlösheten släppte.

Det finns många andra situationer jag kan se att det händer även idag, där något stressar mig som t.ex. att det är fint värde ute och jag bara måste gå ut. Gå ut för att andra gör det, gå ut för att jag ska ta tillvara nått, gå ut för att ha gjort nått. Det blir ibland som en drog , något maniskt. Har jag gått ut och gått en liten promenad, då är det bra, då har jag gjort det. Jag har gjort nått. Oron och rastlösheten försvinner.

Vad som är mest tydligt idag är när jag inte gjort det jag föresatt mig att göra, vara ärlig mot andra och mig själv. Ett exempel på detta är när jag inte gjort det jag sagt till mig själv att jag skall göra en viss dag i mitt arbete eller hemma.

Vad handlar detta om. Allt handlar om mig själv och det senare handlar givetvis direkt om att jag inte gjort det jag ska. Kroppen reagerar direkt.

Vill jag vara inne en solig dag så handlar det om att se vad det är jag själv vill och vad är det är för känslor som möter mig när oron och min rastlöshet kommer. Är det ok att jag känner som jag känner och att den känsla jag har just då att jag har den. Vill jag sedan gå ut så är det en annan sak, men inte för att still en känsla.

Har jag inte gjort det jag ska så är det enklaste att vara ärlig och erkänna det som det är, jag har inte gjort det jag ska.

Rastlösheten handlar om mig själv och den handlar om att min kropp reagerar över nått som min tanke styrt.

Lösningen är att tillåta mina känslor och förstå vad känslorna ger mig för tankar.

När jag är i balans och är ärlig mot mig själv och andra och gör det jag ska för att vara mitt bästa jag, uppstår inte detta. Rastlösheten är som bortblåst.

När jag gör mitt dagliga arbete med mig själv, är jag i balans. Då finns inte rastlösheten eller skulden, då finns inte rastlösheten eller skammen.

Aldrig vara nöjd

Jag har länge kämpat med att aldrig vara nöjd. Det finns alltid en bättre tjej, ett snyggare hus, en bättre tomt, ett bättre jobb, en snyggare telefon, en häftigare bil osv. Köpte jag en sak så blev jag genast osäker om det var rätt vara till rätt pris osv. Svårt med att vara nöjd med det jag valt eller gjort.

Jag var inte nöjd för jag jämförde med något som kunde vara bättre och rädslan för att jag gjort felaktig val. Inte nöjd, blev bara värre och värre. Var jag tillsammans med någon så fanns det alltid något som kunde bli mycket bättre vilket gjorde att jakten började igen. Jag skapade mina jämförelse och det var jag som fick ta konsekvenserna av dessa.

Jag accepterade inte det jag hade och kände mig tacksam för det. Jag bekräftade mig själv genom att hela tiden höja ribban.Det var inte vem jag var som var viktigt det var vad jag hade och vad jag gjorde.

Allt handlade om min osäkerhet om mig själv och mina egna beslut och vad andra skulle tycka om de val jag gjort.

Denna jakt kan jag aldrig vinna. Jakten skapar obalans i mig själv, den gör mig stressad och orolig vilket ger större kraft till mitt ego.

Släpper jag taget och tillåter mig att vara nöjd, gör också att jag accepterar mig själv för den jag är och det jag gör. Det gör att jag accepterar andra för det dom är och för det som de gör.

Att acceptera och vara nöjd gör att jag får mer tid med mig själv och ett fokus på mig själv och vart jag är på väg.

Jag har i mitt liv vad mer behöver jag. Om jag kan inse att allt är perfekt och att jag i mitt liv har allt jag behöver då kommer jag att finna det som jag önskar och behöver.

Känna mig kränkt

När jag känner mig kränkt tappar jag all min kraft och mitt fokus går från mig själv till andra och annat. Att känna mig kränkt-känslan är en känsla jag skapat mig själv. Jag har en del i det även fast det ibland kan vara svårt att se det. Visst kan någon försöka kränka mig utan att jag från början är en del i det. Kränkningen kommer dock inte in i mig förrän jag tillåtit den att komma dit och accepterat kränkningen. Innan dess är det bara ord eller handling. Acceptansen ligger i tanken och det är där den får spelrum eller inte.

När jag känner mig kränkt kan jag gå till attack och spela ut alla mina register. Jag har alla möjligheter att lägga allt ansvar på någon annan eller på omständigheten. Jag kan snyggt smita från mitt eget ansvar. Jag projicerar och låter allt vara någon annans fel.

När jag väljer att göra på detta sätt förstärker jag enbart mitt eget destruktiva beteende. Jag ger öppningar för att fortsätta att välja att lägga fokus på sådant där just detta beteende kan få blomma.

Jag tappar helt kontakt med mig själv och gör som i andra situationer, lägger mer kraft på andra än på mig själv.

Ingen kan kränka mig, jag väljer att bli kränkt.

Oroa mig för mitt rykte

Mitt rykte. Vad ska andra tro om mig?Gör jag sådant andra inte gillar? Fattar jag felaktiga beslut? Är jag tillsammans med fel person? Har jag fel kläder? Jobbar jag med fel jobb? Vad ska andra tycka om mig? Hur ser min frisyr ut? Har jag rätt kläder? Passar jag in i gänget eller avviker jag från andra? Jag passar inte in om jag ......
 
Jag lägger min kraft och min energi på mitt rykte som skapar oro i mig att jag inte ska passa. Att vara vaksam och uppmärksam på mitt rykte innebär att jag ständigt lägger ner energi på att anpassa mig till min omgivning. Jag lever upp till andras idéer och mål, inte mina egna. Jag förställer mig för att bli omtyckt och älskad, passa in, få vara med och bli bekräftad. Inte bekräftad för den jag är utan bekräftad för den jag tror andra vill att jag ska vara.

Jag har bara fantasier om detta och vet egentligen inte alls vad andra vill, men jag tror och fantiserar om detta och anpassar mig till det jag tror. Inget är sant, som jag agerar utifrån förrän jag frågar om det faktiskt är så som jag tror.

Jag styrs av mina tankar om vad jag tror andra tycker och tänker. Mitt liv styrs av en fantasi som är påhittad av mig själv. Ju längre tiden går desto bättre blir jag på att spela mina påhittade roller. Till slut blir det en del av mig som egentligen från början är påhittad. Jag kommer längre och längre bort från mig själv, från mitt egentliga jag till någon som jag tror andra förväntar sig att jag ska vara.

Jag har definitivt inget rykte förrän jag själv skapat mig det. Det är bara jag som kan bestämma över hur jag vill att andra ska uppfatta mig utifrån mina egna tankar och känslor jag har och de handlingar jag gör. Jag kan inget annat än skapa mig det rykte jag vill andra ska se genom att vara sann och ärlig mot mig själv. Detta skapar aldrig en konflikt i mig själv. Den är sann och ärlig. Det är jag. Först då kan jag släppa min oro eftersom jag gör ett val att vara just jag.

Andra kommer alltid att tycka något annat. Många gånger kanske de är överens om min bild av mig själv. Ibland är de kanske inte överens om den, men det har då inte med mig att göra det har med dom att göra. Är jag sann och ärlig mot mig själv finns inga andra val.

Släpper jag min oro för mitt rykte kliver jag av en tävling som jag aldrig kommer att vinna. Tävling som handlar om att ha mest, göra bäst, vara mest osv

Sluta med att jämföra

Jag jämför utan att veta vad som är målet. Det blir en tävling. Mitt ego älskar att jämföra och bedöma.

Att jämföra innebär att det alltid kommer att finnas någon som
- har det bättre
- är bättre
- har mer
- kan mer
- vet mer
- ser mer
- gör mer
- får mer
- bryr sig mer
- förstår mer
- hjälper mer
- osv

Egots strategi är att jag ska tappa fokus på min viktigaste uppgift i livet, att ha balans och att må bra. Egot har sin egen strategi där jag skall förledas att sträva efter att söka position genom att jämföra.

Jag behöver bli bättre. Bättre än vem? Bättre än vad? Vem sätter dessa mål? Dessa finns inte men ändå jagar jag dem. Jag kommer aldrig att vinna denna tävling. Tävlingen skapar en stress i mig, en stress som jag inte blir kvitt. Stressen skapar upplevelsen att tiden inte räcker till och framför allt att jag inte räcker till. Jag upplever en otillräckligt som gör mig alltid till nr: 2. När jag jämför mig med andra är det samma sak som att jag inte är nöjd med mig själv. Jag är inte nöjd med vem jag är och vad jag har. Jag lämnar sakta det jag är inom mig till förmån för det jag gör och det jag har.

Vägen ur detta är att vara tydlig mot mig själv och tacksam för den jag är och vad jag har i varje stund. Närvarande just här och nu. Balans i mitt eget liv genom att konstatera:

"- I am what i am and that makes me to me."

Vara missunnsam och avundsjuk

När jag är avundsjuk, svartsjuk, missunnsam osv handlar det om att jag inte har fokus på mig själv. Jag saknar tillit till mig själv, har låg egen energi och tycker det som är runt omkring mig själv besvärande och jobbigt. Jag får mer fokus på andra och ser vad de gör och kan prestera och det förstärker mitt missnöje om min omgivning. Jag jämför min situation med andra och lägger mitt fokus på andra istället för att fokusera på det som är mina mål och min väg.

Genom att titta på andras framgång sänker jag min egen självkänsla och mitt eget självförtroende.

Väljer jag mig själv, min väg och mitt fokus släpper jag inte in mitt ego, som då tappar kraft att styra mig att känna avund och missunnsamhet. Jag grundar mig i mig istället för att jämföra. Jag förstår att jag redan har allt och inte behöver jämföra mig med andra.

Att alltid vilja ha mer

Jag har alltid jagat efter det största, det som är lite mer än det andra. Jag har sett till att jag fått. Jag har jag inte verit nöjd utan velat ha lite mer. Detta har jagat mig hela mitt liv och jag ser idag hur det finns kvar och är en del av mig men jag hanterar det idag på ett helt annat sätt.

Att alltid jaga efter mer och mest kan stå för många saker.

Det kan innebära att jag
- inte är tacksam för det jag har,
- inte inser värdet av det som jag har,
- jämför mig med andra,
- tror att jag är mer ju mer jag har.

Jag blir inte nöjd i mitt Egot. Egot vill äga och egot vill ha.

Ger mitt ego bort saker handlar det om att egot vill ha något annat. Det finns alltid ett underliggande syfte. Syftet att få mer.

Att vilja ha mer handlar om rädslor som jag inte vill hantera. Vilka rädslor jag än har.

Att vilja ha mer blir en flykt och en ersättning för något. Flykten består i att inte vilja konfronteras med mitt eget ego.

Att komma ur denna jakt är att inventera vad det står för. Vilka rädslor jag har som skall ersättas med att ha mer. Vad har jag för tankar om det och vilka känslor ger det. Vad har jag för känslor och vilka tankar skapar jag omkring det.

Att vilja ha mer är att jämföra mig med andra. Jag jämför mig med andra utan att ha en aning om vilka uppoffringar de gjort och vilka val de gjort i sina liv. Jag vet inte deras syften och vet inte heller vilka förutsättningar de har. jag kanske inte ens vet om de har det jag tror att de har. Vad jag ser är bara vad jag tror mig se och var jag befinner mig i förhållande till det. Detta skapar avundsjuka, missunnsamhet och att jag förstärker och bekräftar mitt eget underläge.

Detta tar en massa energi från mig. Egot driver in mig i en tävling som jag inte vill delta i men tvingas in i. Jag tävlar dessutom med andra egon.

Med insikt om mig själv och acceptans för mina karaktärer kan jag ställa mig vid sidan om och acceptera att jag har det jag har och är tacksam för det jag har just nu. Tacksam för att jag egentligen har allt redan.

Jag har ett liv. Jag har en insikt och en medvetenhet att se mitt eget varande.

Är jag närvarande, ärlig och uppriktig. Är jag öppen och villig. Då finns alla förutsättningar för att jag ska kunna våga stå kvar och förändra mig utan att påverkas av mitt egos egen önskan.

Balans och kärlek

När jag lär mig se min egen kärlek till mig själv får jag tillgång till mina känslor och blir berörd på ett sätt som jag tidigare inte ens kunde fantisera om. Kärlek är att hitta just den balans jag behöver. Är jag kärleksfull mot mig själv är det enkelt att acceptera och att förlåta. Det är enkelt att förstå att vara ödmjuk för det som finns omkring mig och i mig. Det är enkelt att vara närvarande för mig själv och för andra. Det är enkelt att inte bli påverkade av det som sker utanför mig. Kärlek blir en styrka, inte en svaghet. Kärleken gör mig skör men samtidigt stark. Den visar min ärlighet.

Tappar jag min balans påverkas jag snabbt av det som händer utanför mig själv eller inom mig själv. Då smyger bristen på kärlek på mig och gör att jag agerar styrd av rädsla. Detta är inte alltid självklart tydligt att se.

Jag behöver då fråga mig: Varför? Vara uppmärksam på vad som sker i mig och vilka tankar som styr mitt beteende. Inte döma mig utan acceptera det som skett och arbeta för att återfå balansen.

För mig är arbetet med mig själv med enkla rutiner,men nog så viktiga, avgörande. Kopplar jag bort denna struktur, vet jag att jag successivt på lång sikt kommer att komma tillbaka till ett läge som jag inte önskar. Det är som att träna kroppen, håller jag upp för länge kommer jag att tappa det jag tränat upp. Muskler, och vara i balans behöver tränas varje dag för att behålla den skärpa jag vill ha oavsett vilken det är.

Min balans.

När jag är i balans kan jag acceptera den jag är och tydligt ser vad jag gör och varför. När jag är i balans i mig själv är jag avslappnad, harmonisk och full av kärlek. När jag är i balans i mig själv behöver jag inte förställa mig, tävla eller jämföra. När jag är i balans i mig själv finns ingen skuld eller skam som styr mig. När jag är i balans i mig själv styrs jag inte av min historia eller förväntningar på min framtid. När jag är i balans i mig själv tillåter jag inte annat eller andra att kliva in i mitt jag och påverka min balans. När jag är i balans i mig själv finns inget utanför mig som kan störa min balans.

Jag vet att jag är i balans när jag ser hur min omgivning försöker påverka mig men där jag ändå hittar ett positivt sätt att se på det oavsett vad som händer.

Inget kan hända när jag inte tillåter det. Allt kan hända om jag öppna möjligheten för det! Detta oavsett om det är positivt eller negativt.

Hur ska jag kunna förstå

Att bara gå på hörsägen eller på mina egna fördomar, när jag utrycker mig om olika saker, talar mer om mig själv och min person än det jag uttalar mig om. Frågan är om jag någonsin kan ha åsikter om andras val.

Jag har en liten chans att förstå, även fast den är liten, om jag verkligen möter och upplever det jag har åsikter om. Oftast inte ens då!

I mina egna val är det samma. Tänker jag konsekvenser utan att uppleva konsekvenserna är det inte samma sak! Ibland behöver jag uppleva konsekvenserna av mina egna val och mina egna misstag för att förstå. Känna, se, vara närvarande. Men inte ens då är det självklart. Ibland kan det ta flera år för att inse att mina val kan ha styrts av felaktiga syften i tron att det styrdes av ett annat syfte. Kärlek och relation t.ex. Den kan styras av rädslan att vara ensam istället för känslan av kärlek. Rädslan tar över.

Att ha åsikter om andra människors val i andra länder blir samma sak. Hur ska jag förstå varför när jag inte är i deras situation styrd av svält, fattigdom, död osv. Jag kan kanske få en microinsikt i det men annars, fullständigt omöjligt!

Jag lär och försöker förstå! Jag är ödmjuk för det andra vill delge mig och det jag ser. Mina åsikter får vila. Det känns som det är ett av mina bästa insikter och ett av mina bästa val på mycket länge .

Ärlig mot mig själv

Jag har hela mitt liv varit oärlig. I alla fall mycket länge! Det har varit en vana som blivit jag. Jag har t o m ljugit om saker som jag inte behövt ljuga om! Helt vansinnigt! Detta har gjort mig arg, irriterad, icke givmild och full av moral om andras beteenden. Jag har känt som jag alltid eller väldigt ofta varit på vakt, inte kunnat lita på andra och varit försiktig med vad jag berättat för andra för att inte säga fel saker som inte överensstämt med min påhittade historia.

Jag har inte litat på andra för jag har inte kunnat litat på mig själv!

Detta har fått en massa konsekvenser som gjort att jag känt att jag hela tiden haft en skuld som jag gått och burit på som jag varit tvungen att kompensera för.

Det har gått åt en massa energi till helt onödiga saker! Den som till slut förlorat på allt detta har varit jag.

När detta blivit uppenbart för mig och när detta inte blivit samma vana för mig som tidigare reagerar kroppen direkt när jag kliver in i ljugarlådan. Det blir trångt, påverkar mitt humör och jag får en klump i halsen som jag inte vill ha! Jag märker det direkt och tar mig snabbt därifrån genom att var ärlig.

Tidigare sköt jag på detta problem framför mig. Nu möter jag min rädsla direkt och rättar till det jag håller på att kliva in i! En oerhörd skillnad. En oerhörd lättnad.

Väljer jag att inte vara sann för andra är jag inte heller sann mot mig själv. Det smärtade mig länge vilket slöseri detta var och hur detta påverkat mitt liv.

All förändring startar och slutar med att jag behöver vara sann mot mig själv vilket betyder att jag behöver och vill möta mina rädslor istället för att fly från dom. Jag behöver ta konsekvens över mina olika val jag gör och öppet visa vem jag är . Främst för mig själv.

Tacksam för det jag har

Livet blir enklare om jag är tacksam för det jag har och får, än missnöjd för det jag inte har eller får! Går det inte som jag vill, se vad jag fick istället och gläd mig åt det! Kanske är det en ny öppning och möjlighet för mig som jag annars skulle missa. Det är som att gå vilse, det ger mig möjlighet att hitta en ny väg!

När jag ser mig omkring är det många andra som har mer, är mer och gör mer. Vad jag inte ser är det lidande, de uppoffringar och den energi det krävts för att komma dit. Är de lyckliga? Jag hoppas det men är inte alls säker.

Jag ser människor som lider, är fattiga och som är tacksamma för att de lever bara för en dag. Människor som inte ens kan drömma om det som jag har. Så vad är mitt problem?

Jag kommer alltid att få det jag behöver och mer än så. Mitt val ligger i hur jag betraktar det jag får. Således enbart mitt sätt att tänka som avgör.

Kan jag se tacksamheten i det som sker blir mitt liv lättare, jag blir gladare och får en möjlighet att visa andra att se det jag ser.

Under 14 dagar kan uppdateringarna bli sporadiska.

Under 14 dagar kan uppdateringarna bli sporadiska här. Jag ska göra så gott jag kan. Ha det bra där ute och ta hand om er!/ Johan

Att alltid ha rätt

Vilja ha rätt är att alltid få sista ordet. Att alltid få min vilja och mitt sätt att se på saker och ting som det ända rätta utan respekt för andras sätt att se på det. Vi är många där ute som tävlar om att få denna första plats. Det blir som en tävling.

Tävlingen består egentligen i att vi vill bli bekräftade, ett sätt att bli omtyckt, ett sätt att bli vald, ett sätt att bli sedd.

Strategin leder dock bara en väg och det är att på sikt sänka oss själva. Att hela tiden behöva ha rätt kräver större och större utmaningar för mig. Vi tar större risker och med tiden så blir risken så stor att det blir uppenbar för andra. Människor i vår omgivning tröttnar. Vad än människor berättar har vi något som är minst lika bra gärna värre. Får vi inte rätt påverkar det vår egen känsla.

Behöva ha rätt innebär att för mig att jag inte är trygg i mig själv. En ständigt känsla av att inte duga, räcka till och vara okej. Att alltid ha rätt blir en omväg till att bekräfta mig själv för den jag är. När mitt ego arbetar är jag inte nöjd med mig själv vilket innebär att jag behöver lägga ner energi på att ha rätt. Att ha rätt innebär också att jag känner mig behövd av någon eller något.

Att behöva ha rätt innebär att JAG
- gör fel,
- känner fel men framför allt
- tänker fel.

Att behöva ha rätt är att jag inte är närvarande i möten med andra människor och på det sättet inte får ta del av andras kunskaper och medvetenhet om livet.

Att använda meningen ”så här är det ” eller ”du förstår att så här…” eller varje mening som börjar med ”men……” är för mig ett tecken på att behöva ha rätt.

Ha kontroll

Kontroll är mitt egos största och mest kraftfulla strategi! Koll på allt och alla för att kunna hantera egots alla andra strategier. Har jag koll kan jag förhålla mig till andra och parera så att jag får just det jag vill ha. Ha kontroll så jag kan försvara mig, projicera på andra och andras fel eller varandra, attackera när det behövs, inte vara beroende av någon och beredd att döma andra.

Att ha kontroll tar en massa energi från mig själv eftersom jag ägnar tid att kontrollera det som finns utanför mig själv. Jag tappat därmed kontakt med mina känslor och mitt känslosystem. Jag tappar min närvaro i nuet och lägger istället min energi på att jämföra min framtid med min historia. Ständigt på vakt för att ha kvar min position.

Allt detta är givetvis rädslostyrt. Jag kan i mitt liv se så tydligt när kontrollen tar över på grund av mina rädslor av skuld eller skam. Rädslor att bli ensam, bortvald osv. Det blir så tydligt hur jag tappar kontrollen med nuet.

När jag avlägsnar mig från mitt behov av kontroll är när jag utmanar mig själv, möter mina rädslor och utvecklas med mina insikter. När jag erkänner för mig själv och accepterar att jag duger med mina fel och brister.

Då återkommer jag i min närvaro och befinner mig här och nu.

Vinna

Jag vill vinna! Mitt ego vill vinna! Detta var så tydligt tidigare men det smyger sig på igen om jag inte är uppmärksam! Mitt Ego vill alltid vinna även fast det handlar om småsaker! Vara bästa, göra mest, sista repliken, vara med om något värre, vinna gunst, vara favoriten, synas mest ja t o m ta största kakan. Trots småsaker får egot en stor vinst.

Först hade detta bara fördelar och det fanns inga konsekvenser med det. Efter ett bra tag, som med många negativa beteende började jag få konsekvenser.

Jag såg att andra försvann runt mig eller sa återkommande saker om mig som de inte gillade. Detta innebar att jag sökte mer och mer bekräftelse för att kompensera trots att konsekvenserna började synas.

Detta gjorde mig ensam, just ensam som jag strävade att inte bli med min vinnar- strategi.

När jag blir mitt genuina jag med mina känslor, mina tankar, mina handlingar, mitt JAG och mitt intresse för att INTE vinna, förlorar mitt ego! Mitt ego kan inte vinna över min medvetenhet om mig själv.

När jag inser att det inte finns ett värde i att vinna tappar egot sin tvångsmässighet och får backa.

Att bli stött

Bli stött har tidigare varit ett problem för mig! jag märkte att saker och ting inte gick som jag ville, jag fick inte det fokus på mig som jag önskade och på det sätt jag ville ha det!

Jag märkte att jag inte lyckades som andra och blev stött, avundsjuk och inskränkt i mitt sätt att se på det! Jag trodde att allt skulle snurra runt mig!

Jag märkte det inte själv till en början men det blev tydligt efter ett bra tag när andra tröttnade på mig!

Det handlade om min vilja, mina åsikter, det som gagnade mig inget annat! Även när jag hjälpte andra var det tydligt vilket syfte det var som låg i botten! Att bli stött handlar om mina val!

Kanske började detta beteende när jag barn och fick då framgång med det! När jag blev äldre gjorde det mig bara ensam.

Vill jag ändra på detta behöver jag ändra på mina tankar och syften med att bli det! Ingen annan kan ändra på det! Bli stött kan bero på väldigt många saker för mig. Jag behöver granska mina värderingar och hur jag ser på andra.

Är mitt syfte och värderingar oklara blir även min handling oklar och det visar mer hur jag ser på mig själv!

Accepter min del i det som sker

När jag skyller på andra för det som jag själv drabbas av har jag inte acceptera min del i det som händer i mitt liv. Jag håller det helt utanför mig själv.

Att göra motstånd vad gäller mitt eget ansvar över mitt eget liv innebär att jag dömer och attackerar andra i min omgivning. Jag tappar min balans och mitt eget fokus på mig själv vilket inte är bra för mig. Acceptera jag inte min del i det som händer accepterar jag inte heller mig själv. Jag kämpar emot istället för att släppa taget.

Jag har alltid en del i det som händer mig, "jag var där". Det gäller bara för mig att förstå detta. Nu säger vissa, hur kan jag ha ansvar jag, var ju bara barnet då. Du kanske inte just då kunde ta ansvar, men däremot jan du ta ansvar över hur du hanterat det eller hanterar det i ditt liv.

När jag inser att jag har ansvar kan jag alltid göra andra val som gynnar mig bättre i mitt liv.

När jag tar mitt eget ansvar slipper jag en massa onödiga konflikter. Mitt liv blir mer harmoniskt.

En massa åsikter

Jag har en massa åsikter. Det finns ingen anledning för mig att ha en massa åsikter, det slukar bara mig på en massa energi. Ändå har jag en massa åsikter. Jag hör mig ibland säga saker och i mitt inre säger jag, nu är du där igen ! Jag märker ibland att det styr mig! Det kan skapa konflikter i mig.

Även om någon frågar mig om vad jag tycker behöver jag tänka noga på hur jag ska svara.

Mina svar blir en form av tävling som ingen kan vinna.

Om jag vill visa att jag bryr mig om någon eller något så räcker det med att jag finns och lyssnar.

Jag ska inte ge min syn på saker och ting om jag inte får frågan och då behöver jag vara helt säker på att den som frågar verkligen vill ha mitt svar. Jag behöver vara noga med att det inte är min roll att skydda andra från hur det blir i deras liv.

Har jag mycket åsikter, särskilt om andra men i övrigt med, lägger jag mig i hur andras liv är eller bör vara och då fokuserar jag på fel saker, särskilt om de aldrig frågar efter min åsikt.

Släpp taget igen

Hur mycket håller vi fast vid våra gamla föreställningar om hur det skall vara? Hur mycket håller vi fast vid att vara hemliga, inte berätta och fortsätta timme efter timme dag efter dag med att göra på vårt eget sätt, även fast det blir samma negativa resultat?

Vad skulle hända om vi släppte taget? Släppte taget om hur vi gör, tänker och är?

Att släppa taget är att ge upp mina gamla föreställningar om hur det skall vara! Att vakna upp varje morgon och vara den som ger mig mitt rätta innehåll i livet. Att äga en känsla av att det är jag som väljer hur mitt liv och min dag ska vara. Att det är jag som väljer mina mål. Att det är jag som är nöjd med mina egna insatser denna dag. Att släppa taget handlar om att jag tar ett beslut om vad jag vill nå med mitt liv. Ett beslut som kräver mod och styrka. Att släppa taget innebär att jag slutar med att vara ett offer för omständigheter och min omgivning. Att släppa taget innebär att jag går en match med mitt EGO och dess egna strategier. Att släppa taget innebär att jag börjar ta ansvar på ett konstruktivt sätt för bara mig. Att släppa taget innebär ett nytt fokus, nya mål, ny struktur, nya framgångar och nya resultat. Att släppa taget innebär en nylivsstil och ett nytt tänk. Att släppa taget innebär att jag lämnar min egen livsmedvetslöshet och medvetet ser på mitt liv med nya ögon.

Brist på kärlek

Lever jag i hela min fulla potential? Hur mycket av mig är jag och vad är det jag inte visar som också är jag?

Många svarar, om de får frågan: - Om du själv fick bestämma och placera dig på en skala 1 - 10. Hur mycket tillåter du dig att känna den djupaste sorg och den högsta glädjen? Siffran 1 är det djupaste och siffran 10 är det högsta i känslouttryck. De flesta når inte riktigt ner i botten och inte högst upp i toppen. Några ligger djupt nere i botten. Få om någon ligger i toppen. Varför är det så här? Vad är det som gör att vi inte tillåter oss själva att leva fullt ut i vårt hela register?

Det finns många förklaringar som alla grundar sig i våra rädslor. Våra rädslor att visa för mycket av oss, är en strategi, vi blir sköra oavsett om det är i vår sorg eller i vår glädje. Blir vi sköra så kan vi bli attackerade. Tyvärr blir det så att döljer vi oss för andra döljer vi också oss för oss själva. Vi lever inte fullt ut.

Förmodligen har det sin grund i en tidigare händelse, oftast när vi varit mycket unga, som gör att det blir så här. Vi fortsätter använda oss av den strategi vi lärde oss då, även fast situationen vi utsattes för då försvunnit sedan länge. Vi fick lära oss att inte gråta när vi slagit oss. Vi var ärliga i våra känslor men blev bannade för det vi sa, gjorde eller visade. Vi blev svikna, utsatta, förnedrade allt p g a brist på kärlek. Ibland brukar man säga att det finns två sorters känslor, kärlek är den ena och brist på kärlek är den andra. Brist på kärlek kan sedan yttra sig i olika typer av karaktärsdefekter, beteenden och strategier.

För att lyckas leva fullt ut behöver vi komma åt vad som gjorde att vi valde våra sämre val en gång i tiden. Val som kanske var bra då. Val som sedan blev förödande för oss.

Jag vill inte leva ett begränsat liv, vill du?

Bara vara och leva i nuet, men sedan då?

Bara vara, älska mig själv, carpe diem, meditation, andning, fina ord om livet. Affirmationen! Allt detta skapar möjlighet till kontakt med mig själva. Jag blir starkare, mer självsäker och får starkare självkänsla.

Detta är en viktigt del i min egen utveckling och insikt! Allt bidrar och hjälper mig att se mig på ett nytt annat sätt, jämfört med det gamla jag försökt lämna många gånger. Jag lär mig att tänka på ett anat sätt för att få en annan känsla och lär mig att komma åt de känslor jag inte kan sätta ord på. Det är en bra början för att få mig att förstå att det finns något annat än det jag matat mitt liv med fram till nu.

Jag förstå och kommer inte undan med att förneka, försvara och förklara. Jag förstår att det finns nått annat som är bättre än det jag har idag som kan leda mig någon annan väg än den väg jag valt själv.

Är mina tankar närvarande och mina känslor blir mina handlingar annorlunda.

Ibland räcker det däremot inte med att bara tänka annorlunda på detta sätt. Jag lär mig ett nytt sätt att tänka och jag gör det och känner viss förändringar men ändå blir det inte riktigt bra. Det blir handlingar utan den övertygande känslan. Jag tänker rätt men jag känner inte rätt. Min känsla hänger inte med.

När jag sitter fast i detta behöver jag göra nått annat. Jag behöver göra nått mer än enbart tänka på att vara här och nu och se saker och ting på ett annat sätt. Fortfarande släpar jag kanske på min historia, jag kanske inte kan släppa den helt.

Vad är då problemet? Vad är det som gör att jag inte får den fullständiga effekt jag jagat och som gett mig ökad självkänsla?

Jag har inte gjort hela min läxa. Jag behöver granska mig själv helt och hållet. Jag behöver rannsaka mig och se, vad har gjort att jag hamnat här. På vilket sätt har jag bidragit till att jag är den jag är idag.

Skit! Jag kommer inte undan. Jag måste gräva ordentligt och ta i mitt eget deltagande. Jag var där. Har jag blivit utsatt eller har jag utsatt någon. Min del i allt finns alltid. Inte som barn kort därefter. Hur har jag förvaltat mig? Jag kommer inte undan.

Vad har fått mig att komma hit till den punkt jag befinner mig på nu?

Vad är jag bitter och arg på?
Vad har jag för rädslor?
Hur ser mina sexrelationer ut?
Vilka personer/ institutioner retar jag mig på?
Vad har jag skapat för karaktärsdrag som präglar mitt sätt idag?

Jag behöver titta på min del och jag behöver rannsaka mig själv.

Jag behöver släppa taget om mina sista fästen som jag så länge bitit mig fast vid. Jag behöver släppa taget totalt. Släppa taget och ge upp.

Ge upp mina gamla föreställningar om mig själv.

Jag tänker mina känslor

Ibland sitter det bara fast. Jag hittar bara inte känslan. Den finns i mitt huvud men var. Mitt intellekt jobbar som bara den. Jag tänker, jag tänker och jag tänker men får ingen känsla. Det är bara tomt. Tankarna snurrar och försöker finna svaret på känslan men det blockeras hela tiden.

Orsakerna kan vara många, en av dessa kan vara att jag inte just då har förmågan och kunskap att omsätta mina tankar till en känsla eller flera känslor. Jag vet inte hur jag får kontakt med känslorna som andra verkar ha lätt för att plocka upp.

En annan orsak som ibland kan vara kopplat till det tidigare är att jag har en blockering som hindrar mig från att känna. Jag kan ha valt att stänga av den känslan en gång när smärtan blev för svår. Jag vill bara inte känna den känslan igen. Där kan det i så fall sitta ett lås som jag behöver låsa upp.

Är det på detta sätt så finns det en risk att jag stannat där det hände. Just då som jag uppfattade att det hemska hände. Jag upplevde då något som för mig var dramatiskt. Pappa avvisade mig, jag blev bortvald av min mamma, något som handlar om svek, tillit, skuld eller något som även för den utomstående kan uppfattas som dramatiskt och skräckfullt.

När en blockering finns, härstammar den från en låsning i min historia. Låsningen kan ha hänt mycket tidigt och den strategi jag då valde för att undvika denna smärta kan jag valt att fortsätta bära, även fast faran i sig försvunnit sedan länge. Har ett barn bränt sig på en spisplatta, en gång kommer det aldrig mer att hända, det blev betingat. Smärtan blev för stor.

Ibland minns jag inte tidiga händelser eftersom de hände mycket tidigt, innan jag hade förmågan att sätta ord på det som jag upplevde. Man brukar säga att vi minns intellektuellt efter ca 2 - 3 års ålder. Våra minnen innan dessa härstammar från vår hörsel, våra muskler, våra känslor och vår syn men vi kan inte sätt ord på det.

För att nå till dessa minnen behöver vi hitta andra vägar än via samtalet för att först komma åt känslan som uppstod och sedan skapa förmågan att sätta ord på den känslan.

Kombination av lätt hypnos, struktur och samtal skapar vägen till de nycklar som jag tappat. Jag behöver leta där jag tappat dessa, inte där det enbart finns tillräckligt med ljus för att ha chans att söka.

Det manliga i oss har lättare för att stänga av våra känslor tidigt och via intellektuellt finna lösningar på våra problem, det kvinnliga i oss har lättare för att nå känslan men glömmer bort att föra upp känslan till en tanke. Handlingarna blir därefter.



Jag är inte mina känslor, jag har mina känslor.
Jag är inte mina tankar, jag har mina tankar.
Jag är inte mina handlingar, jag gör mina handlingar.

Balans i mina känslor, tankar och handlingar

Vandringen mellan mina tankar och mina känslor och de handlingar jag sedan gör.

Mitt liv handlar om att jag ska hitta en balans mellan de känslor jag har, de tankar jag tänker och de handlingar jag gör. När jag finner balans i min kropp kan jag som Zlatan göra de mest fantastiska trick. Jag står emot stor yttre kraft eftersom min själ och kropp står stabilt. Yttre händelser berör mig men skadar mig inte. Jag är inte beroende av de yttre händelser som sker. Jag har en förberedelse vilket gör att jag kan hantera den värsta sorg och den största glädje. Jag lever i hela mitt register.

När jag finner denna balans påverkar det hela min kropp. Jag har inte samma rädslor, jag klara det som jag inte klarade förut, jag finner ett lugn och betraktar mitt varande på ett helt annat sätt. När mitt ego visar sig är jag snabbt på plats och dömer inte det som händer utan lär mig till nästa gång. Jag blir jag och känner mig älskad av mig själv med den jag är. Jag behöver inte göra saker i fel syfte eller förställa mig.

Jag vet vilka karaktärsdefekter jag har men lär mig att använda dessa på ett sätt som gagnar mitt genuina jag.  Min dominans t.ex. som förut fick mig att kliva över andra använder jag till att hjälpa andra att växa. Mina defekter som tidigare bidrog till att mitt liv inte blev som jag önskade har blivit mina bästa tillgångar. De finns kvar men jag vet var de är. Jag kliver i och gör saker jag inte ska varje dag. Jag begår mina fel men jag dömer inte mig själv på samma sätt och jag kliver i mitt gamla beteende färre och färre gånger. Jag är inte fullkomlig utan mänsklig, men jag ser vad jag gör.

När jag inte har balans i mig är jag för mycket i mina känslor utan att tänka eller förmycket i mina tankar utan att känna. Mina handlingar blir där efter och det blir inte bra. Det får allt för stora konsekvenser för mitt liv.

Jag är mer mottagliga för det som sker utanför mig själv och det begränsar mig och den energi som finns inom mig. Jag får inte utlopp för hela min potential. Jag blir inte mitt riktiga jag utan någon annan.

Jag ser inte det som ska ses, jag har för mycket fokus på mitt eget ego (egot är inte samma som att vara ett genuint jag utan det motsatta). Jag är inte uppmärksam på vad som sker och agerar därför på ett felaktigt sätt.

När jag var för mycket uppe i mitt huvud kände jag inte det som skedde, jag tänkte och mitt ego fick fullt spelrum. Min kontroll var enbart intellektuell och den ledde till det jag kämpade för inte skulle ske. Jag kom inte åt mina känslor jag tänkte känslor och handlingarna blev därefter.

När jag finner min balans i mina tankar, känslor och handlingar händer inte detta.

Detta är KBT triangeln som många terapeuter talar om och som ni kanske hört talas om. Känslor/ Tankar/ Handlingar.

Förändring

Har jag problem och inte är nöjd med hur mitt liv är behöver jag få insikt om det. Med insikt skapas en möjlighet till något annat.

Önskan om en förändring kan vara stor. Men som tidigare behövs en sak till.

Förändring.

Förändrar jag inte mitt sätt att vara kommer jag att fortsätta att få konsekvens av mina strategier.

Jag är olika tåliga att acceptera dessa konsekvenser. En del står jag ut med ett helt liv, andra inte mer än en sekund. Vissa konsekvenser önskar jag för att det bekräftar något för mig även fast jag intellektuellt verkligen inte önskar det. Konsekvenserna fyller en funktion så länge de finns kvar. Den dag jag fått nog försvinner de lika fort.

Jag äger frågan i alla lägen och det är bara jag som kan påverka min egen situation.

Utan förändring ingen förändring.

Valet är enbart mitt.

Mina steg till handling

Jag har nämnt det tidigare men tänkte ta upp denna fråga igen. Oerhört viktiga hinder som jag ofta behöver vara vaksam på och tydligt behöver jobba med.

Alla sanningar går igenom flera stadier innan jag slutligen kan bekräfta det och få en möjlighet att göra nått åt det.I dessa stadier finner vi också beteenden som intellektualisera, rationalisera, förtränga osv.

1. Förneka. Vid en "Ny" sanning är automatiskt vår första reaktion att jag förnekar det som sagts eller det som jag själv funnit. Det stämmer inte alls på mig. Det är inte så. Det handlar inte om mig. Jag har inte gjort det. Vad får dig att tro att jag skulle göra så? Vem tror du att jag är? Jag dricker bara lite till maten. Jag förstår inte vad du talar om.

Jag är inte direkt beredd att ta in det någon säger till mig. Antingen för att jag verkligen inte känner så eller tycker att det är så eller för att jag inte vill erkänna för någon annan att det är så. Kanske inte ens för mig själv. Jag förnekar och argumenterar emot och t.o.m. attackerar den som varit så vänlig att lägga ner tid på att tala om något för mig. Speglat mig.

2. Försvara. Ja jag har en del med det att göra. Det var jag som var där. Visst är det så, men. Men jag tycker inte det är så farligt. Det var inte jag utan... osv osv.

Jag kan inte acceptera det som sägs men förstår att jag har en del i det. Jag hittar försvar för varför jag ändå gjort det. Det finns en förklaring varför det är som det är och egentligen är ... osv osv.

3. Förklara. Jag är en mästare på att förklara. Jag kan hitta helt underbara förklaringar varför saker är som de är. Varför jag gjort som jag gjort. De omständigheter som egentligen styr att det blir som det blir. Jag håller mig ganska länge mellan försvara och förklara bara för att slippa agera och för att slippa ta tag i det som jag någonstans i mig inser och förstår är ett problem för mig. Jag är snabb på att hitta bra argument för varför jag inte ska ta tag i det idag.

4. Förstå. Tillslut måste jag bara ge upp. Jag får nog. Jag har fått tillräckliga argument för att det jag så länge hållit fast vid, förnekat, försvarat och förklarat. Jag börjar förstå att det som sagts mig eller som jag själv kommit på är helt rätt och att jag kan inte längre kan hålla på med mina argument. Något behöver göras för den sanning som nått mig går inte att undvika.

5. Förändra. När jag totalt gett upp finns det möjlighet för mig att göra nått åt min sanning eller mitt problem. Vill jag vara ett genuint jag så kommer jag inte undan. Antingen lever jag som jag gjort tidigare och då kommer ingen förändring att ske. Jag kommer att ha det som det alltid varit. Eller så kan jag välja en annan väg. Detta kräver en handling. Jag behöver göra nått. Antingen klarar jag det själv eller så behöver jag be om hjälp av någon som jag tror har den lösning jag behöver.

Utan insikt ingen förändring. Insikten kräver inte enbart ett intellektuellt förstående. Det behöver också förstås känslomässigt. Jag behöver känna att den känsla jag bär på är något jag inte vill ha och den känsla jag skulle kunna få är något jag vill ha.

För att förändra krävs en handling. Handlingen kräver en plan. Planen kräver ett mål. Kort eller långt men ett mål som gör att jag vet vad jag vill förändra till.

Handling Handling Handling. Utan detta kan vi smida vilka planer som helst. Inget förändras.

Processen i sig

För att hitta mig själv, då jag är inne i mina tankar och känslor kan det vara bra att ta en paus och få lite distans till mig själv. Paus för att ställa mig utan för mig själv för att betrakta det som händer och det som sker. Det är lite som när jag tränar hårt, då behöver jag ha en vilodag där jag gör annat än det jag brukar för att vila mina muskler och senor. Jag behöver göra det motsatta. Tränar jag, vila en dag eller träna på andra muskler. Sitter jag fast i ett problem, lägg det åt sidan och gör något annat bara för en liten stund. Spelar jag wordfeud och inte hittar ett bra ord för att få poäng, gå in i ett annat spel och lös nått där. Har jag glömt var jag lagt mina glasögon, stanna upp så kommer jag att finna dessa igen. När jag får distans till något slappnar jag av och då infinner sig lösningen av sig själv. Jag kommer åt min känsla och får en bra balans mellan känslan och tanken (mitt intellekt).

Det blev så tydligt för mig denna dag vad min vecka på Las Palmas, som hjälplärare hade givit mig. Mina insikter kom på plats när jag fick distans till det som skett. Jag kunde helt plötsligt förstå vad som var budskapet till mig. Den grupp jag åkte ned med hade ett budskap till mig vilket jag inte såg när jag var där och det budskapet är jag tacksam för.

De visade för mig hur viktigt processen är och att det inte går att skynda fram en förändring. Den kommer när den har möjlighet att komma och det är tid för den. Innan dess är det inte möjligt att det kan ske. Gruppen lärde mig att processen i sig, är förändringen. De lärde mig att om jag forcerar detta och inte visar processen respekt kommer jag att få motsatsen, bristande tillit, jag vill mer än den processen som sker. Jag får det motsatta. Det faller tillbaka till mig själv istället.

Förändring är inte svårare än så och ändå så komplex.

Jag blev också påmind om att om jag är mig själv och har struktur kommer svaren att komma för både mig själv och den jag hjälper. När jag forcerar tappar jag bort mig själv. Vad jag behöver göra både för mig själv och för andra är att repetera och på ett bra sätt hjälpa mig eller andra att måla med ord, med känslor och med bilder konsekvenser av mina/ deras beslut oavsett vilka beslut det än är. Inte fördöma bara tydliggöra.

Tack för att jag ytterligare en gång förstår att det finns en mening med allt och att alla har något att lära just mig.

Rocku Nueblo 2000 meter

När jag inte finner mig själv och inte finner navet i mig själv finns det inte heller en balans i mig! Utan balans är mitt fokus utanför min kropp och utanför mig själv! Min tillit till mig själv minskar eller förintas helt.

När jag söker mig själv utanför mig själv finns risken att jag istället fokusera på andra fokus än mitt eget! En väns, min sambo, någon jag är irriterad på eller förälskad i! Jag tappar min egen balans.

Väljer jag att fokusera på mig själv, ta hand om barnet i mig och göra så gott jag kan, är det tillräckligt! Då visar jag kärlek till mig själv med rätt syfte ! Då gör jag mitt bästa och är i akt och mening mitt bästa jag, en dag i taget!

Om jag har svårt för att hitta mig själv för allt brus i mitt huvud behöver jag söka mig en plats! Jag behöver hitta en plats som kräver min uppmärksamhet och mitt fokus! En plats där jag förstår att jag är en del av alltet! Varken mer eller mindre!

Finner jag min plats finner jag mina svar och min frid! En plats där jag kan meditera. Högt uppe på ett berg eller på min sten, soffa, plats på väg till jobbet där jag kan känna vem jag är och hitta mitt eget fokus. Där jag är jag där mina axlar sjunker ner och jag kan släppa på min egen gard! Släppa och öppna hjärtat till mig själv!

Vilken sanning är sann?

Känslan är alltid sann men på vilken sanning grundar sig denna känsla på? Hur vet jag att denna sanning är rätt? Hur vet jag att min pappa eller mamma inte såg mig? Har jag frågat? Har jag försäkrat mig om att den sanning jag har inom mig faktiskt är rätt?
Vi är fulla av sanningar vi inte har granskat. Dessa sanningar bygger jag livsmönster på.

Släpp min sanning och titta istället på verkligheten som den är nu! Upptäck vilka handlingar och destruktiva beteenden jag byggt upp på sanningar som jag inte riktigt vet vad de grundar sig på!

Jag behöver göra min egen självrannsakan. Se vad jag skapat genom att inte gissa och anta att saker och ting förhåller sig på ett särskilt sätt!

Vem är jag som tar mig rätten att säga vad andra gjort eller inte gjort?

Jag behöver titta på min del i det som skett eller sker.

Mina ursäkter

När du möts av insikter, sluta att
- förneka
- försvara
- förklara

Wayne w. Dyer skriver i sin bok om de 18 ursäkterna. Ursäkterna till att vi aldrig går till handling trots våra insikter! Utan handling innebär inga förändring.

Några av ursäkterna är följande:
- för svårt
- för riskabelt
- tar för lång tid
- det skapar uppståndelse
- jag förtjänar det inte
- strider mot min natur
- jag har inte råd
- ingen vill hjälpa
- det har aldrig hänt förut
- jag är inte stark
- jag är inte intelligent
- jag är för gammal
- det är förbjudet
- det är för stort
- jag orkar inte
- min uppväxt
- för mycket att göra
- jag är för rädd

Ursäkterna för att jag ska låta bli att göra mitt jobb är många!

Är jag medveten kan detta inte samexistera med mitt ego!

Gå till handling och släpp taget! Är jag 100 % sann går det att vinka adjö till mina ursäkter!

Vilka ursäkter har du?

Lösningen

Vad är lösningen på mina problem? Vad befriar mig från de bekymmer jag har vilka de än är? Vad ger mig en möjlighet att förändra det jag trodde att jag för evigt var kopplad till och som gjort att jag känner mig utan kraft, kraftlös men inte maktlös?

Svaret är enkelt!

Våga be om hjälp. Okuvlig ärlighet och att jag släpper taget! Släppa taget innebär också att vara öppen och villig att möta det som kommer till mig. Att våga lita på någon annan.

För att be om hjälp behöver jag ha ett mål! Vad vill jag? Mina mjuka mål! Hur vill jag känna det i livet? Vilka känslor vill jag ha tillgång till! Vad vill jag sträva mot?

Mina mål behöver vara tydliga och mätbara!

Har jag inga mål är det bara mina karaktärsdefekter som styr mig! Jag fortsätter vara dominant, gränslös, oärlig, bristande tillit till andra osv . Blir mina mål tydliga försvinner automatiskt mina karaktärsdefekter efter som de hindrar mina tydliga mål! Enkelt beskrivet!

Jag behöver göra mitt jobb genom att vara tydlig mot mig själv vad jag vill och arbeta med mitt eget fokus.

Min lösning, kontroll

Jag tror jag kan kontrollera livet. Kontrollera vad som ska hända med mig! Kontrollera hur andra skall uppfatta mig, vara mot mig och vad jag ska få, när jag skall få det och hur! Jag tror till och med mig veta när jag skall dö! Jag tror jag har kontroll över allt i mitt liv!

Vad jag inte vet är att jag egentligen inte har kontroll över något. Jag är bara en del i ett större sammanhang. Ju mer jag tror jag kan kontrollera ju mindre kontroll har jag.

Rädslan för att tappa kontrollen skapar bristen på kontrollen. Jag tror mig kunna styra något som inte låter sig styras. Mitt ego älskar kontroll för då får han det han vill ha, kaos!

När jag inser att det finns något som är större än mig själv, smyger det sig in ett uns av ödmjukhet i mitt jag! Jag är en del av ett större sammanhang i en evolution som är i ständigt pågående. Jag är en del av en större energi som finns på denna jord . Jag är en bricka i detta. Varken mer eller mindre.

När jag sätter in mig själv i detta sammanhang och har ett problem jag behöver lösa och då jag märker att mitt sätt att lösa mitt problem genom kontroll bara ökat på mitt problem och gjort det värre för mig. Vad kan då vara bättre att göra?

Göra tvärt om mot vad jag tidigare försökt med! Släppa min kontroll.

När jag släpper på kontrollen frigörs stor energi som kan användas till annat!

Vet jag också eller tycker mig se att det finns en väg och ett sätt och en lösning som andra lyckats med jämfört med de eller den lösning som jag misslyckats med så varför inte våga prova!

Saknar jag kunskap om den lösningen behöver jag be någon om hjälp!

Den jag ber om hjälp ska vara någon som jag tror vet nått jag inte vet och som lyckats med det som jag inte lyckas med. Någon som själv gjort den resa som jag behöver göra. Välja denna någon mycket noga!

Problemet del 2

Att få tyst på mitt eget pladder, förklaringar, förnekande, försvar är att ta kampen om mitt eget ego ! Att döda min egen tankevärld! Egot gör allt för att hålla mig kvar och skylla allt på något utanför mig själv eller bevisa vilken svag person jag är! Bekräfta det dåliga i mig!

För att hitta problemet behöver jag slå sönder mina gamla föreställningar om mig själv!

Jakten på att vara som andra, jakten på att fokusera på andras fel, jakten på jakten och mina måsten !

För att hitta mitt problem behöver jag ställa frågan varför tills jag bottnar i mig själv! På ett påstående finns det en ny fråga tills jag till slut inte kan ställa frågan längre! Frågan varför är det ett problem!

Problemet del 1

Vad är mitt problem?

Mitt problem är inte alltid det jag ser eller känner! Problemet är mycket djupare än så! Det jag ser är oftast symptom på mina problem! Min gamla svärmor, mina föräldrar, mitt ex, min chef, att jag dricker, jobbar för mycket, tränar för mycket, är otrogen osv! Allt detta bottnar i ett mer grundläggande problem. Problemet i mig själv!

När jag känner i mitt innersta att det verkligen är så är jag beredd att ta nästa steg i mitt förändringsarbete. Steget att ta reda på om det finns en lösning på mitt problem!

Jag behöver bottna i mig själv! Vara öppen, villig och ärlig för att söka mitt egentliga problem! Öppen och villig att våga möta mig själv för att se om det finns en möjlighet till en djupare insikt!

Vad är mitt problem? Har du inte gjort det tidigare, tillåt dig en kväll att fundera på om du har nått problem och i så fall vad som är ditt problem?

Paus i en vecka!

Hej ! Paus i en vecka! Eventuellt når jag nätverk då kommer jag med mer. Just nu arbetar jag med min egen process och har brist på nätverk !/ Johan

Förlåta, hur ska jag lyckas med det?

Hur är det möjligt och varför skall jag förlåta den som skadat mig eller förödmjukat mig på det sätt han gjort. Hur är det möjligt att göra detta och framför allt, varför? Detta gör mig istället bara arg och ursinnig.

För vem behöver jag förlåta? Förlåtelsen är ett viktigt begrepp och har funnits under mycket lång tid. Bibel skriver om det och alla andra religioner tar upp den. "-Förlåt dem för de veta icke vad de gör".

Men varför och hur är det för huvudtaget möjligt att göra det?

Går jag och bär på något som handlar om saker som skett, människor som burit sig elakt åt, varit dumma, förödmjukat mig, gjort övergrepp på mig osv. så går jag och bär på det. Det kan vara andra och den kan vara jag. Denna historia hindrar mig från att gå vidare och begränsar således mitt jag idag.

Först behöver jag få ur mig all den ilska och de känslor som ligger i mig om händelsen. Leva ut att det faktiskt skett och bli förbannad, ledsen, ångerfull eller vad det nu är för känslor som bubblar i mig omkring händelsen.

Steg två innebär att jag nu accepterar att det faktiskt har skett och att det ger mig känslor. Acceptera är att minnas och men inte att glömma. Jag vet att det hänt och jag har fått ur mig mina känslor omkring det.

Steg tre får mig att gå vidare. När jag accepterat händelsen finns det en möjlighet att agera i händelsen. Om jag vill skapa en möjlighet att gå vidare i livet fast det som har hänt har hänt behöver jag släppa taget om händelsen.

Släppa taget handlar om att i själ och hjärta hitta en möjlighet att förlåta den som gjort detta mot mig. Att sätta in mig i denna persons situation och förlåta det som skett. Ibland kan det handla om att förlåta mig själv för det jag gjort.

Ingen är klanderfri. Är vi, gör vi och finns så finns det alla möjligheter att vi får kritik för det vi gör. Alla drabbas av detta och det finns alltid någon som inte gillar det jag gör.

Med utgångspunkten att alla människor gör så gott de kan utifrån deras förutsättningar just vid tidpunkten när det sker, gör de så gott de kan. Om de hade kunnat göra bättre hade de gjort det. detta gäller oss själva med.

Med de möjligheter men också begränsningar i just den situationen det skedde eller i den tid det skedde osv. så gick det inte att göra mer än det som gjordes. Betraktar vi det efteråt kan det kännas som en felaktig handling. Visst han hade verkligen alternativ men valde det sämsta. Jag menar att det hade han inte, då hade det skett. Det är inte möjligt. Det kan handla om mord, övergrepp, slå sina barn, elak, känslolös osv. Hade det funnits ett verkligt alternativ med de känslor och de tankar som snurrade i den personen just då så hade han gjort det. Nu blev det inte så eftersom det var det ända alternativet.

För att vi själva skall kunna gå vidare och släppa taget om det som skett behöver vi förlåta. I förlåtelsen ligger befrielsen för min egen del.

När jag förlåter uppstår det en lättnad och ett ok av fler lämnar mina axlar. Jag skall inte längre låta mitt hopp om en bättre barndom påverka mitt liv idag.

Om jag inte släpper taget och inte förlåter innebär detta att jag själv inte tar ansvar för mig själv utan agerar på samma sätt som den jag har svårt att förlåta.

I gruppen av personer kanske du själv finns med för att bli förlåten. Förlåtelse för saker som du gjort.

Öppna dig och titta dig omkring. Rannsaka dig och se om du kan se dig själv, andra människor och institutioner som du skulle behöva acceptera och förlåta. Acceptera och förlåta för att du ska kunna gå vidare i ditt liv och lyckas leva fullt ut med all din kapacitet. Ditt bästa jag.