Hur påverkar ett trauma oss

Jag var med om en bilolycka i går. Traumatiskt men allt ordnade sig och jag har en lika hel kropp nu efter olyckan. Det händer mycket i en när det sker ett trauma som detta. Tankarna vill stanna kvar och filmen om vad som hände går i en ständig repris. Det blir lätt att man fastna i känslan och i tanken. Tänka vad som skulle kunna ha hänt.

Allt gick fort och inom en timme var jag på sjukhus och undersöktes. Efter tre timmar var allt över, t.o.m. min bil var transporterad till en verkstad. Inte för att det var nått kvar av den, men ändå. Allt gick fort och det känns som en lättnad. Nu gäller det också att känslorna hinner med i denna hastighet.

Vad skapar detta för svårigheter? Är det därför ibland efterreaktioner kommer långt senare? Jag klarade mig helt fysiskt från att bli skadad. Mentalt dröjer händelsen sig kvar märker jag. Direkt efter hyrde jag mig en bil för att skapa en ny film som sa mig "- Titta Johan det går bra att köra bil utan att det händer nått." För mig var detta viktigt och jag tror att det är precis detta som händer om vi inte tar tag i våra känslor och arbetar med dessa.

Vi stannar ibland kvar i gammla filmer som tidigare skapade olust och som sedan gör att de tar makten över oss. Att bli av med dåliga filmer i oss är att just att möta de känslor de väcker. Vi måste utsätta oss för det som vi är rädda för, då skapar vi oss nya filmer. Då märker vi att det vi fasar över faktiskt inte sker.

Jag sitter på arbetat denna dag men märker att jag inte helt går på full fart. Jag är kvar i mina känslor och mina tankar omkring det som hänt. Samma dag olyckan inträffade valde jag ändå att tala mycket om det till många just för att höra mig själv tala om detta och visa för mig själv att det som hänt faktiskt hänt och på det sättet bearbeta händelsen. Många av mina lyssnare berättade om liknande händelser som dom hade fått ta del av eller liknande händelser som dom själva varit med om.

Det underlättar att känna att man inte är ensam.

Bekräftelse

Som barn blir vi bekräftade av att göra för att bli sedda. Vi ler för att få våra föräldrar att se oss och uppskatta oss. Så fortsätter det i livet. Antingen lär vi oss att vi är någon genom att andra bekräftar oss eller så har vi lärt oss att vi duger som den person vi är och kan härmed bli bekräftade av oss själva. Vilken väg vi lärt oss eller senare väljer blir så tydligt.

Väljer vi vägen att bli bekräftade av oss själva blir det vi själva som styr vårt liv. Väljer vi vägen att bli bekräftade genom andra måste vi hela tiden skapa situationer där vi blir bekräftade med kärlek, med beröm, med gillande eller ogillande för den delen med, det är en bekräftelse det med. Känner vi starkt att vi behöver bli bekräftade av andra är vi inte fria. Vi kan slå knut på oss själva genom att "göra" för att få bekräftelse. Se mig, se mig så jag får reda på att jag finns. Vi jobbar och vi sliter vi berör och vi gör allt för att synas och bekräftas. Den vi glömmer bort i allt detta är det lilla barnet i oss som pockar på kärlek. Barnet som känner våra egna känslor i oss.

Först när jag berörs av mig själv och de känslor som finns i mig själv, då bejakar jag mig själv och lyssnar därmed på mig själv. När jag mer lyssnar på andra tappar jag bort mig och lägger lock över den där lilla killen eller lilla tjejen som finns inom oss själva.

Stänger vi av våra känslor genom att hela tiden "göra" något för någon annan, genom att döva genom arbete, sex, kemiskt missbruk, spel och andra sätt att döva förlorar vi oss själva.

Samtalet handlar mycket om att just hitta sig själv och den men egentligen är. Självklart lever vi alltid i en kommunikation med omvärlden men frågan är om omvärlden ska styra mig eller jag omvärlden.

Tanke Känsla Handling

Vem skulle jag vara idag om jag inte hade min historia. Från min historia har jag fått alla mina erfarenheter och all min kunskap. I nuet styr jag min framtid med min historia som bakgrund. Det gäller i livet och i nuet att inte styras av tidigare tillkortakommanden, misslyckanden och bristande självkänsla. Det som varit har varit, jag har all möjlighet att förändra mitt nu och min framtid. Hur kan jag se möjligheterna i den situation jag befinner mig i?

En ny tanke ger en ny känsla skapar ett nytt handlande. Den kognitiva triangeln Tanke/ Känsla/ Handling påverkar mig dagligen, men det är jag som står vid rodret som människa i mitt liv.

Jag har min kropp - men jag är inte min kropp
Jag har mina tankar - men jag är inte mina tankar
Jag har mina känslor - men jag är inte mina känslor
Jag har mina begär - men jag är inte mina begär

Jag har kropp, tanke, känslor och begär.

Det är bara jag och just jag som själv styr hur min framtid ska se ut. I min historia och i mina erfarenheter ligger lösningen på min framtid.