Mina egna fantasier

Min egen fantasi styr mig mot de mest konstiga vägar. Som kompass har jag mina känslor. Mina känslor får mig att fantisera om att jag inte duger, inte är tillräckligt fin att se på, inte gör arbete tillräckligt bra, gör för lite, gör för mycket, är för snäll, är för dum, gör inte det jag jag ska osv.

Fantasin får mig att gissa och tro. Fantasin får mig att tänka saker som inte finns. Tänka saker som ingen sagt eller bekräftat. Tänka sådant jag inte kan ha en aning om. Ändå så växter det i mitt inre och får mig att få nya känslor som ger mig nya tankar som ger mig nya känslor osv. Allt blir en bekräftelse på vad mitt inre tänker, men har inget med det yttre att göra.

Först när jag frågar kanske jag kan få svar. Innan dess är det bara mina fantasier. Jag hör i syne, jag ser i syne och det får mina känslor att känna.

Det jag fantiserar om är enbart mina tankar om mig själv som jag projicerar på andra. Känner jag att jag inte duger så bekräftar jag det i mina fantasier som får mina känslor att känna ännu mer på det viset.

Fantiserar jag om att min partner inte vill ha mig eller är otrogen så får det mig att känna mig osäker. Denna osäkerhet ökar min känslan av att bli sviken som kan leda till svartsjuka. Jag vet inte, men min rädsla är så stor så det leder till en sanning för mig.

Mitt enda sätt att ta reda på om mina fantasier stämmer är att vara ärlig mot mig själv och fråga. Får jag svaret att något inte är som jag fantiserar om då får jag fundera på om det är ett svar jag ska till mig eller inte och därefter fatta ett nytt beslut. Vara ärlig mot mig själv och göra mina egna val. Att leva kvar i mina fantasier och inte veta, eller inte agera är inte att vara ärlig mot mig själv.
.
Beslutet ligger alltid hos mig själv. Jag kan inte skylla på någon annan. Även fast jag kan tycka att det är den andra som gör fel. Tycker jag det får jag agera på något sätt. Acceptera att det är som det är och agera utifrån det.

För att må bra behöver jag agera för att få balans. Balans innebär att jag accepterar, är ärlig mot mig själv och hanterar vad jag känner och vad jag tänker och agerar utifrån det.

Låter det lätt, när jag beskriver det, så är det just så lätt. Svårt att genomföra, absolut. Det handlar om min ärlighet mot mig själv och den kan göra mycket ont i mig. Jag kanske behöver möta mina rädslor som gjort att jag tidigare försatt mig i just denna situation.

Det som sker utanför mig själv har jag ingen kontroll på. Det som sker inom mig kan jag kontrollera. Där behöver jag också lägga min energi.

Fokus

När jag är rastlös, orolig, gör saker i sista stund, gör andra saker än det jag ska, drömmer bort, kollar telefonen o.s.v. handlar det om mitt fokus. Mitt fokus brister och jag grundar mig inte i mig själv utan låter mig distraheras av saker utanför mig själv. Det handlar om min sinnesro och om att känslor kryper in på skinnet som jag vill komma ifrån. Jag låter mig distraheras eftersom känslan att bli distraherad är skönare i det korta perspektivet, men skapar ännu sämre känslor i det långa perspektivet. Men det är det korta perspektivet jag söker, för att direkt stilla den känsla jag har för stunden.

Min hjärna vill ha snabb tillfredsställelse på ett enkelt sätt och hatar att rannsaka sig själv eller känna känslor som inte känns bra som t.ex. att inte förstå, inte kunna, vara för sent ute. Då blir det enkelt att låta mig distraheras till det som blir en kortsiktig skön känsla.

Känslor och lösningar som dessa är förstadiet till det som senare kan leda till missbruk av olika slag. Många kommer inte så långt men jag tror att de flesta av oss känner igen varianter av det jag beskrev ovan.

Hur ska jag då göra för att grunda mig själv och hantera situationen när jag inte är i fokus eller situationer för att inte så ofta komma dit?

Grunden ligger alltid i att hitta min egen balans, på samma sätt som naturen hittar sin balans mellan mörker och ljus, mellan varm och kallt o.s.v. Jag behöver hitta min jämvikt och min balans. När jag har en bra balans mellan mina känslor som jag har eller får och mina tankar jag skapar och de handlingar jag gör är det mycket lättare att hamna i fokus och göra det jag förutsätter mig att göra vad det än är. För att komma dit behöver jag ta hand om mig själv och på ett strukturerat sätt styra mina känslor och mina tankar dit jag själv vill.

För att komma dit behöver jag ta reda på vad jag vill och hur jag vill ha det. Jag kan, om jag tillåter mig det. Det är bara jag som kan tillåta mig att vara i fokus oavsett vad som händer utanför mig själv.

Detta är ett dagligt arbete jag behöver göra. Första gången känns det svårare men efter ett tag blir det en rutin. Vissa kan detta sedan födseln andra, som jag, behöver skapa mig egna rutiner för att komma dit genom att dagligen arbeta med mig själv. Jag behöver vara medveten om mina brister och uppmärksam på mitt varande. Jag behöver vara tillåtande och älskande, framför allt mot mig själv. Jag behöver finna mitt lugn i meditationen. Inte fördöma bara acceptera och förlåta.

När jag är i fokus är det för att jag är i balans med mig själv. Då är allt möjligt.

Beroende, berövande, bedrövande

Bruk, blir beroende, blir missbruk.
Karriären är tydlig men du ser den inte förrän du själv kommer ur ditt missbruk. Vissa klarar av att hantera detta och hittar ett sätt att reglera det själv och kan hålla det på en lämplig nivå under lång tid, kanske hela livet. Andra åker hela resan ner i botten.

Vi blir fast i det utan att förstå de varningssignaler andra ger oss och som vi själva känner, men ignorerar.

När det gått för lång och konsekvenserna blivit för stora börjar vi se, då börjar vi förstå. Då händer det saker i oss känslomässigt som kan få oss att ändra oss. Men inte innan dess. För en del av oss så händer det inte tidigare förrän just då. Inte innan, för vi har inte fått nog. Den positiva kicken överväger allt negativt och vi kan inte ens koppla ihop det negativa med vårt eget "bruk". Men en dag kommer det. En dag får vi nog. Då är vi motiverade. Innan dess glider vi omkring i något vi tror är vårt liv, vårt öde. Något som bara bekräftar det vi känner innerst inne. Vi är inte värde mer än detta. Det bekräftar oss, det förödmjukar oss, det skadar oss, det dödar oss. Ändå är det inte förrän vi fått för stora konsekvenser av det som vi kan komma därifrån.

Vad handlar detta om? Alkohol, narkotika ja visst. men det kan lika gärna handla om sex, jobbar för mycket, mat, tränar för mycket, använder telefon för mycket, facebooka för mycket, bekräftelse, socker, medberoende, cigaretter osv.

Vad vi än gör leder det till missbruk om det får konsekvenser för oss som vi inte vill ha. Konsekvenser som gör att vi inte hittar en väg att ta oss ur det.

Vi fostras in i beroendet och lär oss att det är en lösning när känslor dyker upp eller blir för starka. Känslor som smärtar för mycket eller bara inte vill ha. Känslor av olust, känslor av rastlöshet och t.ex. känslor av att inte duga. Den finns latent. Vi har lärt oss att ersätta en dålig känsla med en annan känsla och vi vet precis hur vi ska få den känslan. Den finns i oss och gör oss maniska i den stunden. Vi kan göra allt för att få den.

Även fast vi varit fria länge kan den dyka upp när som helst utan förvarning.

Saknar vi insikt om oss själva och när inte lärt oss vårt eget beteende och vad som var orsaken, är vi fast igen. Det går på en hundradels sekund.

Är vi i balans, arbetar strukturerat med oss själva och gör vårt dagliga arbete minskar risken varje dag. Vi lär mig successivt att förändra vårt beteende och vi lär oss att acceptera den vi är. Vi lär oss förstå och acceptera det som varit. Vi lär oss att förlåta oss själv. Vi lär oss att vara med oss själva med alla våra fel och brister men också men alla våra tillgångar.

Någon annans drömmar

Inte för än de senaste åren har jag börjat förstå att jag ägnat stor del av mitt liv att uppfylla andras drömmar och förväntningar i livet. Jag har totalt glömt bort mina egna i skuggan av att bli älskad och omtyckt.

Visst har mycket kretsat i att tillfredsställa något, men det har inte handlat om mina drömmar, det har handlar om min bekräftelse. Jag ägnade ett helt liv åt detta. Hur orkade jag och vad blev det?

En massa energi gick åt att undvika mina rädslor. En massa energi gick åt att tillfredsställa de tankar jag hade om mig själv.

Idag är det tydligare för mig hur andra människors syfte kanske inte alltid stämmer överens med mina egna syften. Jag kan ibland tydligt se hur människor vill ha något jag har. Jag har något de vill ha för att fylla deras liv med det de saknar.

Är jag inte uppmärksam på vad uppmärksamheten står för och vad jag står i detta riskerar jag falla i fällan om att det handlar om fokus på min egen person och bekräftelsen för mig. Smickrande men det blir fel.

När jag är hel i mig själv och är full av bekräftelse i mig själv av mig själv delar jag gärna med mig av det andra vill ha men inte för att bekräfta mig utan för att ge till andra.

Rastlös

Rastlöshet i min kropp har alltid funnits där. En oro som jag velat få bort. Jag vill inte påstå det är samma idag, om jag inte själv skapat grunden för den. Innan hade jag ingen aning, den bara fanns där.

Jag löste min rastlöshet genom att göra nått. Gå ut, fixa trixa, projekt, gå, fönstershoppa, byta jobb, titta på andra människor osv. Bara jag gjorde något så kunde jag känna att oron försvann eller mildrades. Samma som att äta, jag åt tills jag fick en känsla av att jag mådde bättre. Känslan var nog mer att jag inte var mer sugen, men det blev också känslan av att må bättre. Rastlösheten släppte.

Det finns många andra situationer jag kan se att det händer även idag, där något stressar mig som t.ex. att det är fint värde ute och jag bara måste gå ut. Gå ut för att andra gör det, gå ut för att jag ska ta tillvara nått, gå ut för att ha gjort nått. Det blir ibland som en drog , något maniskt. Har jag gått ut och gått en liten promenad, då är det bra, då har jag gjort det. Jag har gjort nått. Oron och rastlösheten försvinner.

Vad som är mest tydligt idag är när jag inte gjort det jag föresatt mig att göra, vara ärlig mot andra och mig själv. Ett exempel på detta är när jag inte gjort det jag sagt till mig själv att jag skall göra en viss dag i mitt arbete eller hemma.

Vad handlar detta om. Allt handlar om mig själv och det senare handlar givetvis direkt om att jag inte gjort det jag ska. Kroppen reagerar direkt.

Vill jag vara inne en solig dag så handlar det om att se vad det är jag själv vill och vad är det är för känslor som möter mig när oron och min rastlöshet kommer. Är det ok att jag känner som jag känner och att den känsla jag har just då att jag har den. Vill jag sedan gå ut så är det en annan sak, men inte för att still en känsla.

Har jag inte gjort det jag ska så är det enklaste att vara ärlig och erkänna det som det är, jag har inte gjort det jag ska.

Rastlösheten handlar om mig själv och den handlar om att min kropp reagerar över nått som min tanke styrt.

Lösningen är att tillåta mina känslor och förstå vad känslorna ger mig för tankar.

När jag är i balans och är ärlig mot mig själv och andra och gör det jag ska för att vara mitt bästa jag, uppstår inte detta. Rastlösheten är som bortblåst.

När jag gör mitt dagliga arbete med mig själv, är jag i balans. Då finns inte rastlösheten eller skulden, då finns inte rastlösheten eller skammen.

Aldrig vara nöjd

Jag har länge kämpat med att aldrig vara nöjd. Det finns alltid en bättre tjej, ett snyggare hus, en bättre tomt, ett bättre jobb, en snyggare telefon, en häftigare bil osv. Köpte jag en sak så blev jag genast osäker om det var rätt vara till rätt pris osv. Svårt med att vara nöjd med det jag valt eller gjort.

Jag var inte nöjd för jag jämförde med något som kunde vara bättre och rädslan för att jag gjort felaktig val. Inte nöjd, blev bara värre och värre. Var jag tillsammans med någon så fanns det alltid något som kunde bli mycket bättre vilket gjorde att jakten började igen. Jag skapade mina jämförelse och det var jag som fick ta konsekvenserna av dessa.

Jag accepterade inte det jag hade och kände mig tacksam för det. Jag bekräftade mig själv genom att hela tiden höja ribban.Det var inte vem jag var som var viktigt det var vad jag hade och vad jag gjorde.

Allt handlade om min osäkerhet om mig själv och mina egna beslut och vad andra skulle tycka om de val jag gjort.

Denna jakt kan jag aldrig vinna. Jakten skapar obalans i mig själv, den gör mig stressad och orolig vilket ger större kraft till mitt ego.

Släpper jag taget och tillåter mig att vara nöjd, gör också att jag accepterar mig själv för den jag är och det jag gör. Det gör att jag accepterar andra för det dom är och för det som de gör.

Att acceptera och vara nöjd gör att jag får mer tid med mig själv och ett fokus på mig själv och vart jag är på väg.

Jag har i mitt liv vad mer behöver jag. Om jag kan inse att allt är perfekt och att jag i mitt liv har allt jag behöver då kommer jag att finna det som jag önskar och behöver.

Känna mig kränkt

När jag känner mig kränkt tappar jag all min kraft och mitt fokus går från mig själv till andra och annat. Att känna mig kränkt-känslan är en känsla jag skapat mig själv. Jag har en del i det även fast det ibland kan vara svårt att se det. Visst kan någon försöka kränka mig utan att jag från början är en del i det. Kränkningen kommer dock inte in i mig förrän jag tillåtit den att komma dit och accepterat kränkningen. Innan dess är det bara ord eller handling. Acceptansen ligger i tanken och det är där den får spelrum eller inte.

När jag känner mig kränkt kan jag gå till attack och spela ut alla mina register. Jag har alla möjligheter att lägga allt ansvar på någon annan eller på omständigheten. Jag kan snyggt smita från mitt eget ansvar. Jag projicerar och låter allt vara någon annans fel.

När jag väljer att göra på detta sätt förstärker jag enbart mitt eget destruktiva beteende. Jag ger öppningar för att fortsätta att välja att lägga fokus på sådant där just detta beteende kan få blomma.

Jag tappar helt kontakt med mig själv och gör som i andra situationer, lägger mer kraft på andra än på mig själv.

Ingen kan kränka mig, jag väljer att bli kränkt.

Oroa mig för mitt rykte

Mitt rykte. Vad ska andra tro om mig?Gör jag sådant andra inte gillar? Fattar jag felaktiga beslut? Är jag tillsammans med fel person? Har jag fel kläder? Jobbar jag med fel jobb? Vad ska andra tycka om mig? Hur ser min frisyr ut? Har jag rätt kläder? Passar jag in i gänget eller avviker jag från andra? Jag passar inte in om jag ......
 
Jag lägger min kraft och min energi på mitt rykte som skapar oro i mig att jag inte ska passa. Att vara vaksam och uppmärksam på mitt rykte innebär att jag ständigt lägger ner energi på att anpassa mig till min omgivning. Jag lever upp till andras idéer och mål, inte mina egna. Jag förställer mig för att bli omtyckt och älskad, passa in, få vara med och bli bekräftad. Inte bekräftad för den jag är utan bekräftad för den jag tror andra vill att jag ska vara.

Jag har bara fantasier om detta och vet egentligen inte alls vad andra vill, men jag tror och fantiserar om detta och anpassar mig till det jag tror. Inget är sant, som jag agerar utifrån förrän jag frågar om det faktiskt är så som jag tror.

Jag styrs av mina tankar om vad jag tror andra tycker och tänker. Mitt liv styrs av en fantasi som är påhittad av mig själv. Ju längre tiden går desto bättre blir jag på att spela mina påhittade roller. Till slut blir det en del av mig som egentligen från början är påhittad. Jag kommer längre och längre bort från mig själv, från mitt egentliga jag till någon som jag tror andra förväntar sig att jag ska vara.

Jag har definitivt inget rykte förrän jag själv skapat mig det. Det är bara jag som kan bestämma över hur jag vill att andra ska uppfatta mig utifrån mina egna tankar och känslor jag har och de handlingar jag gör. Jag kan inget annat än skapa mig det rykte jag vill andra ska se genom att vara sann och ärlig mot mig själv. Detta skapar aldrig en konflikt i mig själv. Den är sann och ärlig. Det är jag. Först då kan jag släppa min oro eftersom jag gör ett val att vara just jag.

Andra kommer alltid att tycka något annat. Många gånger kanske de är överens om min bild av mig själv. Ibland är de kanske inte överens om den, men det har då inte med mig att göra det har med dom att göra. Är jag sann och ärlig mot mig själv finns inga andra val.

Släpper jag min oro för mitt rykte kliver jag av en tävling som jag aldrig kommer att vinna. Tävling som handlar om att ha mest, göra bäst, vara mest osv

Sluta med att jämföra

Jag jämför utan att veta vad som är målet. Det blir en tävling. Mitt ego älskar att jämföra och bedöma.

Att jämföra innebär att det alltid kommer att finnas någon som
- har det bättre
- är bättre
- har mer
- kan mer
- vet mer
- ser mer
- gör mer
- får mer
- bryr sig mer
- förstår mer
- hjälper mer
- osv

Egots strategi är att jag ska tappa fokus på min viktigaste uppgift i livet, att ha balans och att må bra. Egot har sin egen strategi där jag skall förledas att sträva efter att söka position genom att jämföra.

Jag behöver bli bättre. Bättre än vem? Bättre än vad? Vem sätter dessa mål? Dessa finns inte men ändå jagar jag dem. Jag kommer aldrig att vinna denna tävling. Tävlingen skapar en stress i mig, en stress som jag inte blir kvitt. Stressen skapar upplevelsen att tiden inte räcker till och framför allt att jag inte räcker till. Jag upplever en otillräckligt som gör mig alltid till nr: 2. När jag jämför mig med andra är det samma sak som att jag inte är nöjd med mig själv. Jag är inte nöjd med vem jag är och vad jag har. Jag lämnar sakta det jag är inom mig till förmån för det jag gör och det jag har.

Vägen ur detta är att vara tydlig mot mig själv och tacksam för den jag är och vad jag har i varje stund. Närvarande just här och nu. Balans i mitt eget liv genom att konstatera:

"- I am what i am and that makes me to me."

Vara missunnsam och avundsjuk

När jag är avundsjuk, svartsjuk, missunnsam osv handlar det om att jag inte har fokus på mig själv. Jag saknar tillit till mig själv, har låg egen energi och tycker det som är runt omkring mig själv besvärande och jobbigt. Jag får mer fokus på andra och ser vad de gör och kan prestera och det förstärker mitt missnöje om min omgivning. Jag jämför min situation med andra och lägger mitt fokus på andra istället för att fokusera på det som är mina mål och min väg.

Genom att titta på andras framgång sänker jag min egen självkänsla och mitt eget självförtroende.

Väljer jag mig själv, min väg och mitt fokus släpper jag inte in mitt ego, som då tappar kraft att styra mig att känna avund och missunnsamhet. Jag grundar mig i mig istället för att jämföra. Jag förstår att jag redan har allt och inte behöver jämföra mig med andra.

Att alltid vilja ha mer

Jag har alltid jagat efter det största, det som är lite mer än det andra. Jag har sett till att jag fått. Jag har jag inte verit nöjd utan velat ha lite mer. Detta har jagat mig hela mitt liv och jag ser idag hur det finns kvar och är en del av mig men jag hanterar det idag på ett helt annat sätt.

Att alltid jaga efter mer och mest kan stå för många saker.

Det kan innebära att jag
- inte är tacksam för det jag har,
- inte inser värdet av det som jag har,
- jämför mig med andra,
- tror att jag är mer ju mer jag har.

Jag blir inte nöjd i mitt Egot. Egot vill äga och egot vill ha.

Ger mitt ego bort saker handlar det om att egot vill ha något annat. Det finns alltid ett underliggande syfte. Syftet att få mer.

Att vilja ha mer handlar om rädslor som jag inte vill hantera. Vilka rädslor jag än har.

Att vilja ha mer blir en flykt och en ersättning för något. Flykten består i att inte vilja konfronteras med mitt eget ego.

Att komma ur denna jakt är att inventera vad det står för. Vilka rädslor jag har som skall ersättas med att ha mer. Vad har jag för tankar om det och vilka känslor ger det. Vad har jag för känslor och vilka tankar skapar jag omkring det.

Att vilja ha mer är att jämföra mig med andra. Jag jämför mig med andra utan att ha en aning om vilka uppoffringar de gjort och vilka val de gjort i sina liv. Jag vet inte deras syften och vet inte heller vilka förutsättningar de har. jag kanske inte ens vet om de har det jag tror att de har. Vad jag ser är bara vad jag tror mig se och var jag befinner mig i förhållande till det. Detta skapar avundsjuka, missunnsamhet och att jag förstärker och bekräftar mitt eget underläge.

Detta tar en massa energi från mig. Egot driver in mig i en tävling som jag inte vill delta i men tvingas in i. Jag tävlar dessutom med andra egon.

Med insikt om mig själv och acceptans för mina karaktärer kan jag ställa mig vid sidan om och acceptera att jag har det jag har och är tacksam för det jag har just nu. Tacksam för att jag egentligen har allt redan.

Jag har ett liv. Jag har en insikt och en medvetenhet att se mitt eget varande.

Är jag närvarande, ärlig och uppriktig. Är jag öppen och villig. Då finns alla förutsättningar för att jag ska kunna våga stå kvar och förändra mig utan att påverkas av mitt egos egen önskan.

Balans och kärlek

När jag lär mig se min egen kärlek till mig själv får jag tillgång till mina känslor och blir berörd på ett sätt som jag tidigare inte ens kunde fantisera om. Kärlek är att hitta just den balans jag behöver. Är jag kärleksfull mot mig själv är det enkelt att acceptera och att förlåta. Det är enkelt att förstå att vara ödmjuk för det som finns omkring mig och i mig. Det är enkelt att vara närvarande för mig själv och för andra. Det är enkelt att inte bli påverkade av det som sker utanför mig. Kärlek blir en styrka, inte en svaghet. Kärleken gör mig skör men samtidigt stark. Den visar min ärlighet.

Tappar jag min balans påverkas jag snabbt av det som händer utanför mig själv eller inom mig själv. Då smyger bristen på kärlek på mig och gör att jag agerar styrd av rädsla. Detta är inte alltid självklart tydligt att se.

Jag behöver då fråga mig: Varför? Vara uppmärksam på vad som sker i mig och vilka tankar som styr mitt beteende. Inte döma mig utan acceptera det som skett och arbeta för att återfå balansen.

För mig är arbetet med mig själv med enkla rutiner,men nog så viktiga, avgörande. Kopplar jag bort denna struktur, vet jag att jag successivt på lång sikt kommer att komma tillbaka till ett läge som jag inte önskar. Det är som att träna kroppen, håller jag upp för länge kommer jag att tappa det jag tränat upp. Muskler, och vara i balans behöver tränas varje dag för att behålla den skärpa jag vill ha oavsett vilken det är.

Min balans.

När jag är i balans kan jag acceptera den jag är och tydligt ser vad jag gör och varför. När jag är i balans i mig själv är jag avslappnad, harmonisk och full av kärlek. När jag är i balans i mig själv behöver jag inte förställa mig, tävla eller jämföra. När jag är i balans i mig själv finns ingen skuld eller skam som styr mig. När jag är i balans i mig själv styrs jag inte av min historia eller förväntningar på min framtid. När jag är i balans i mig själv tillåter jag inte annat eller andra att kliva in i mitt jag och påverka min balans. När jag är i balans i mig själv finns inget utanför mig som kan störa min balans.

Jag vet att jag är i balans när jag ser hur min omgivning försöker påverka mig men där jag ändå hittar ett positivt sätt att se på det oavsett vad som händer.

Inget kan hända när jag inte tillåter det. Allt kan hända om jag öppna möjligheten för det! Detta oavsett om det är positivt eller negativt.

Hur ska jag kunna förstå

Att bara gå på hörsägen eller på mina egna fördomar, när jag utrycker mig om olika saker, talar mer om mig själv och min person än det jag uttalar mig om. Frågan är om jag någonsin kan ha åsikter om andras val.

Jag har en liten chans att förstå, även fast den är liten, om jag verkligen möter och upplever det jag har åsikter om. Oftast inte ens då!

I mina egna val är det samma. Tänker jag konsekvenser utan att uppleva konsekvenserna är det inte samma sak! Ibland behöver jag uppleva konsekvenserna av mina egna val och mina egna misstag för att förstå. Känna, se, vara närvarande. Men inte ens då är det självklart. Ibland kan det ta flera år för att inse att mina val kan ha styrts av felaktiga syften i tron att det styrdes av ett annat syfte. Kärlek och relation t.ex. Den kan styras av rädslan att vara ensam istället för känslan av kärlek. Rädslan tar över.

Att ha åsikter om andra människors val i andra länder blir samma sak. Hur ska jag förstå varför när jag inte är i deras situation styrd av svält, fattigdom, död osv. Jag kan kanske få en microinsikt i det men annars, fullständigt omöjligt!

Jag lär och försöker förstå! Jag är ödmjuk för det andra vill delge mig och det jag ser. Mina åsikter får vila. Det känns som det är ett av mina bästa insikter och ett av mina bästa val på mycket länge .

Ärlig mot mig själv

Jag har hela mitt liv varit oärlig. I alla fall mycket länge! Det har varit en vana som blivit jag. Jag har t o m ljugit om saker som jag inte behövt ljuga om! Helt vansinnigt! Detta har gjort mig arg, irriterad, icke givmild och full av moral om andras beteenden. Jag har känt som jag alltid eller väldigt ofta varit på vakt, inte kunnat lita på andra och varit försiktig med vad jag berättat för andra för att inte säga fel saker som inte överensstämt med min påhittade historia.

Jag har inte litat på andra för jag har inte kunnat litat på mig själv!

Detta har fått en massa konsekvenser som gjort att jag känt att jag hela tiden haft en skuld som jag gått och burit på som jag varit tvungen att kompensera för.

Det har gått åt en massa energi till helt onödiga saker! Den som till slut förlorat på allt detta har varit jag.

När detta blivit uppenbart för mig och när detta inte blivit samma vana för mig som tidigare reagerar kroppen direkt när jag kliver in i ljugarlådan. Det blir trångt, påverkar mitt humör och jag får en klump i halsen som jag inte vill ha! Jag märker det direkt och tar mig snabbt därifrån genom att var ärlig.

Tidigare sköt jag på detta problem framför mig. Nu möter jag min rädsla direkt och rättar till det jag håller på att kliva in i! En oerhörd skillnad. En oerhörd lättnad.

Väljer jag att inte vara sann för andra är jag inte heller sann mot mig själv. Det smärtade mig länge vilket slöseri detta var och hur detta påverkat mitt liv.

All förändring startar och slutar med att jag behöver vara sann mot mig själv vilket betyder att jag behöver och vill möta mina rädslor istället för att fly från dom. Jag behöver ta konsekvens över mina olika val jag gör och öppet visa vem jag är . Främst för mig själv.