Den bild jag ser

Den bild jag ser är inte alltid den bild det är. 
Den bild jag tänker är inte alltid den bild det är. 
Den bild jag känner är inte alltid den bild det är. 

Jag skapar mina bilder utifrån mina tankar som jag tolkar ur min känsla eller mina handlingar. Jag skapar de bilder jag vill se även fast de kanske inte stämmer. Bilderna jag skapar gör jag till min sanning. 

Sanningen om mig själv som jag skapar om vem jag är och vad jag varit med om identifierar jag mig med. Jag får mig att tro att det är jag och att det är vad jag varit med om. 

Hur vet jag det? 

Hur vet jag att det inte enbart är en spegling av mina tankar om mig eller vad som hänt? Hur vet jag att det inte enbart är en tolkning och en del av min fantasi? Hur vet jag att det inte enbart är en bild jag skapar för att det passar mitt känsloläge och mina egna tankar? 

Mötet med mig själv kan ibland bli mötet med bilden av mig själv, inte mötet med mitt genuina jag. 

Mötet med mig själv bör granskas. Jag är rädd för att mötet med mig själv kan vara en produkt och inte egentligen vad som verkligen är eller vad som verkligen har hänt.

Affirmation är ett exempel. Jag affirmerar mig med goda tankar eller mindre goda tankar om mig och det i sin tur skapar bilden av mig. Är affirmationen sann? Absolut eller absolut inte. Allt styrs av vad jag väljer att se och vilken tolkning jag väljer att göra.

Det är därför det är viktigt som terapeut att inte frammana bilder som kanske inte finns bara för att jag som terapeut har idéer åt nått håll. 

Den bild jag ser kanske inte alltid är den bild det är. 

Vilka bilder ser du och hur vet du att de är sanna?