Så är det också i livet . Det är ingen mening att förhindra symtomet jag behöver laga orsaken för att det ska bli bra och sedan fortsätta leva livet.
I livet har jag lagt all skuld på mig och det i sin tur har fått följdverkningar. Jag har t o m förnekat skuld för att överleva den skuld jag känt.
När jag frisknar till förstår jag att jag givetvis varit den som styrt mig till den fålla jag hamnat i. Det betyder att jag fick skulden tillbaka. Fördelen med det är att jag då har chans att ändra på det som blivit fel, för det ligger hos mig.
Detta i sin tur betyder inte att jag ska fortsätta att skuldsätta mig, vilket är enkelt, utan jag tar med mig insikten och gör något åt det.
Men!
Det är oerhört enkelt att falla in i en fortsatt evig skuld där jag klankar ner på mig själv och dömer ut mig. Gör jag det har jag inte riktigt grävt tillräckligt djupt för att få svar på frågan varför.
Jag har haft en vana att ta på mig skulden, även i situationer när jag inte ägt skulden alls. Den vanan har jag fortsatt att ta med mig i mitt tillfrisknande. Detta är också något som jag behöver vara vaksam på. Oftast när jag känner skuld är det något som jag inte gjort rätt eller misslyckats med men det behöver inte betyda att jag behöver bära på skulden.
Beteenden är mer lätta att ändra på men vanor lever kvar som gammal sjö (vågor efter tidigare blåst) betydligt längre även fast det slutat blåsa.
Om jag fortsätter att döma mig så vet jag att jag inte riktigt kommit fram till min egen puderns kärna. Då finns det säkert något kvar att leta fram samtidigt är jag inte är mer än en människa.
Hur är det för dig, dömer du dig ofta och tar på dig skuld, även för skuld som inte är din? Om du gör, det hur länge tänker du fortsätta med det?
Jag har haft en vana att ta på mig skulden, även i situationer när jag inte ägt skulden alls. Den vanan har jag fortsatt att ta med mig i mitt tillfrisknande. Detta är också något som jag behöver vara vaksam på. Oftast när jag känner skuld är det något som jag inte gjort rätt eller misslyckats med men det behöver inte betyda att jag behöver bära på skulden.
Beteenden är mer lätta att ändra på men vanor lever kvar som gammal sjö (vågor efter tidigare blåst) betydligt längre även fast det slutat blåsa.
Om jag fortsätter att döma mig så vet jag att jag inte riktigt kommit fram till min egen puderns kärna. Då finns det säkert något kvar att leta fram samtidigt är jag inte är mer än en människa.
Hur är det för dig, dömer du dig ofta och tar på dig skuld, även för skuld som inte är din? Om du gör, det hur länge tänker du fortsätta med det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948