Min väg

Den väg jag vandrar är inte rak. Den går inte heller endast framåt. Ibland blir jag osäker på när vägen tillfälligt försvinner. Vissa dagar märker jag att jag behöver göra en helt ny väg. Det finns dagar jag upplever att jag varit på vägen förut. Ibland blir jag rädd på samma sätt som förut när jag gick på en liknande väg. Åter vissa dagar senare är rädslan försvunnen men vyn nästan den samma. Det finns dagar jag tror mig känna att jag varit där förut men då såg det helt annorlunda ut, men känslan känns igen. Ibland måste jag gå tillbaka på vägen för det känns som jag gått fel, på vägen tillbaka hittar jag det jag tappat. Åter vissa dagar känner jag att jag inte vill gå ett enda steg till, andra dagar behöver jag bara vila. Det jag ser på min väg var från början sällan nytt utan spegelbilder av gamla vyer. Idag är jag öppen och villig att se det jag tidigare inte ens visste fanns även fast det fanns. Ibland känns det som jag går någon annans väg. Oftast är jag själv på min väg men upptäcker sakta att det finns andra som går sin väg ganska nära min. Vissa stunder har mitt ego styrt på min väg istället för jag och då har jag blivit åksjuk. 

Den väg jag vandrar är min väg och jag accepterar min väg hur den än slingrar sig. Min väg är min väg och jag vill lova mig själv att göra allt för att hålla mig på denna väg samtidigt som jag accepterar att det ibland innebär att jag kör i diket. Jag har allt för länge kört på andras vägar i tron att det varit min egen. 

Min väg är min väg och den kommer sällan att vara rak för det är min väg. 

Vilken väg går du på?