Ytterkanten

När jag befinner mig i ytterkanten finns risk att det skapar oro. Jag kanske gör saker andra kan ogilla eller saker som kan vara fel eller olagligt. Jag kan göra sådant som uppfattas som särskilt eller avvikande. Ibland har jag bara idéer om att jag är avvikare. 

När jag befinner mig i en zon där andra kan reagera väcks oro i min kropp. Jag känner mig kanske inte utsatt utan mer en känsla av risk att inte ha kontroll. 

Jag överlåter andra att ha kontrollen på grund av moral, för att jag ljugit, att de har rätten på sin sida eller bara att jag själv inte riktigt vågar stå upp för mina val eller tror att mina val är fel. 

Situationen stressar mig ibland.

Förr var lögnen och att hålla mig i kanten av lagens råmärken det som skapade den största oron. Oftast var det en följd av att jag inte vågade stå upp för mig själv och acceptera om jag fick ett nej. Idag är det enbart rädslan för andras moral och åsikter som ibland hemsöker mig med min egen oro. Vad ska andra tycka och säga. Kommer jag att bli ensam på grund av mina val. 

Det är i dessa stunder jag behöver tala med mig själv och pröva mina handlingar och tankar. Det är i dessa stunder jag behöver möter kampen mellan mitt jag och mitt ego. 

Ger jag det tid vet jag att mitt jag segrar. När jag står upp för det jag vill och samtidigt kan acceptera att jag ibland kan göra misstag och att det är en del av mitt liv gör jag rätt även fast andra tycker annat. När jag vågar inse att om det skulle vara så att mina ärliga handlingar som stöder mitt jag ändå leder till ensamhet med de människor som jag just då tror står mig nära, är det dax att byta vänner. Om det enbart är mina handlingar som avgör om jag duger eller inte är det kanske nya val jag behöver göra. 

Frågan är svår lösningen enkel. Vägen till mig själv skapar tillfällig oro när jag tror jag befinner mig vid en ytterkant. Ytterkanten som kanske är svaret på just mitt liv. 

När mitt syfte är rätt är lösningen rätt. 

Hur hanterar du dina ytterkanter?