Arv

Hur påverkas mitt arv och vad menar jag när jag talar om arv?

Nu talar jag inte om ett ekonomiskt arv utan jag talar om det genetiska och det sociala arvet.

När jag tidigare förstod vilka problem jag hade och insåg att det som skapade mig var sprunget från mig började jag också att titta hur det var i min uppväxt. Jag började se mönster och  kunde se att beteenden som jag tagit till mig också fanns hos min far och min morfar. Jag hade tidigare sett det men inte gjort den reflektion jag då började göra. Jag kunde se att saker gick igen.

Vad var det som gick igen och varför?

Min otrohet var en del av det och jag kunde se hur min far och min morfar gjort precis på samma sätt. 

Kom det innan jag föddes eller kom det först i samband med modersmjölken och det jag upplevde utanför mig själv?

Jag ärver en massa gener som jag fått från min mamma och min pappa. Tydligast blir det hur jag ser ut, vilka eventuella sjukdomsanlag jag kan ärva, min kropp hur den ser ut osv. Men är det möjligt att jag även kan ärva genetiskt beteenden, oro, rastlöshet och liknande?

Genom mitt sociala arv ärver jag beteenden men också stress, ansiktsdrag, hur jag går, hur jag talar osv.

Vad som är vad kanske inte har någon betydelse, eller så har det det.

Jag tänker så här, oavsett vad det är som är grundorsaken till vem just jag är, genetiskt arv eller socialt arv så är det en del av mig. Chansen att kunna påverka min egen situation är betydligt större om jag väljer att acceptera att den jag är är är en produkt av mitt liv oaktat mina gener. Skulle det vara så att det också är mina gener kan jag ändå inget göra åt det utan acceptera det och göra det bästa av situationen.

För är det så att jag tänker att det som är jag skulle kunna vara inlärt är chansen stor att jag skulle kunna förändra det beteendet. Är det generna som spökar har jag ingen chans mer än att hitta ett sätt att förhålla mig till det.

Så jag väljer att se det som är jag som en produkt av vad mitt sociala arv och jag själv bidragit med fram till idag.

Då har jag en chans att förändra något. Då har jag en möjlighet att göra skillnad, även för mig.

Jag är inte fångad i en cell där allt redan från början är bestämt utan det finns alltid en väg ut, det handlar för mig om att hitta den vägen och jag vet att den finns.

Jag har hittat flera bra vägar och jag ser att mitt liv kan förändras, varje dag, till något som jag själv vill ha. Jag är inte fången i en cell. Jag styr mitt liv och det finns inget som begränsar mig.

Skulle det vara något som begränsar mig och som får mig att tro att det inte går då vet jag att det som inte går bara tar lite längre tid.

Funderar du mycket på detta med arv och vad du fått med dig från dina föräldrar? Hur påverkar det ditt liv idag? Låser det dig inne eller blir det en möjlighet för dig?