En stund på jorden

Jag är en stund på denna jord. Jag är på besök. Jag gör mina fotavtryck, en del knappt märkbara, en del tydligt synliga och en del som jag helst ibland skulle ha velat ha ogjorda. Men jag gör mina fotavtryck och det ha skapat mig. Inte vad jag gjort utan vad det fått mig att bli. 

På denna jord i denna korta stund egentligen helt obemärkt om jag ser det utifrån den tid det tagit för jorden att utvecklas. På denna jord en kort microsekund har jag gjort mina fotavtryck. 

Jag har känt lycka och jag har känt sorg. Jag har känt mig ensam och känt gemenskap. Jag har trott att jag varit den enda personen i världen som känt och haft det som jag. Jag har väckt andras känslor av lycka och sorg. Jag har väckt  människors besvikelse och ilska. Jag har väckt känslor av glädje och närvaro. Jag har gjort skillnad. Jag har lagt skuld på mig själv och jag har lagt skuld på andra. Jag har dömt mig själv och jag har dömt andra. Jag har haft åsikter om sådant som jag inte har haft att göra med. Jag har gjort människor osäkra och jag har stöttat.

Min kamp har varit med mig själv men andra har ibland kommit emellan och fått klä skott för min egen osäkerhet. Det har kostat vänskap och det har kostat pengar. Det har kostat ensamhet och det har kostat utsatthet. 

Jag har brytt mig om vad andra ska tänka om mig även fast de flesta människor på denna jord inte ens vet vem jag är. 

Jag har varit oärlig och jag har varit falsk och detta har inte enbart drabbat mig själv. 

Men jag har förändrat och gjort så gott jag kunnat och gör det än i dag, precis som jag tror alla andra också gör. 

Denna stund på jorden denna microsekund har vi alla varit här en väldigt liten del av evolutionen, knappt märkbart om inte alls, men ändå så tydligt. 

Jag har idag en något liten obetydlig stund kvar på denna jord och jag kommer att fortsätta göra så gott jag kan. För det är så jag och alla andra gör. Vi gör så gott vi kan. 

På denna jord, denna stund. En stund på jorden. 

Hur ser din stund på jorden ut?