Möte med mig själv 2

Livet är fyllt av händelser, trauman, lidande och utsatthet. Alla har vi en historia. Den kan berättas på många olika sätt och den är på många olika sätt. Små händelser kan upplevas stora och stora kan upplevas små, många upplevs är precis just så som de är, kanske de flesta. Historien har påverkat oss och gjort oss till den person vi är just nu. Det är en sak däremot som är gemensam, det är just historia. 

Jag har i mitt arbete med mig själv plockat hem en massa händelser och en massa historia som jag haft inom mig. På något sätt har jag fått lite koll. Händelserna berör mig inte på samma sätt som tidigare och framför allt jag agerar inte på händelserna.

Ibland däremot har de en förmåga ibland att poppa upp när jag minst anar det. De kommer från mina känslor i situationer min känsla känner igen från det förflutna. Då berörs jag och förstår i stunden att just den delen har jag tidigare inte kommit åt. 

Att komma dit gör mig tacksam. Även fast det i stunden överraskar mig. Idag kommer jag förhållandevis snabbt tillbaka.

I går på handledningen blev jag påmind om min pappa, som inte längre är i livet och hur han i perioder ville ha uppmärksamhet och han gjorde det genom att säga att han skulle ta livet av sig. Då tyckte jag att jag hanterade det bra men förstår idag att det stressat mig. Den stressade känslan kom upp i går när en annan kollega berättade om just självmordshot. Min far dog senare av helt andra skäl.

Har du koll på dina känslor? Blir du ibland överraskad av att känslorna pockar på ibland och överraskar dig? Tar det lång tid för dig att komma tillbaka?