Sista fästet

När jag tror att jag inte har något kvar och när jag tror att jag förlorat precis allt och när det inte verkar som det kan bli sämre, då borde jag fått nog. För den som står utanför är det uppenbart.

Men ändå.

Men ändå kan det vara så att det inte är så.

Ibland har jag ändå inte fått nog. 

Jag är inte beredd att släppa sista fästet.

Det finns fortfarande kvar nått som gör att jag krampaktigt håller mig fast vid ett destruktivt sätt att ta hand om mig själv.

Hur kan det vara så?

Hur kan det vara så att jag förödmjukar mig själv: Jag förlorar, till synes allt jag har kvar och jag förnedrar mig själv genom att stå kvar vid mitt gamla  beteende som jag vet bara leder mig åt ett håll. Ändå fortsätter jag. Ändå håller jag mig kvar vid att inte släppa sista "kontrollen". Ändå håller jag mig kvar för att inte visa att jag ger upp. Jag vill inte ge upp men har egentligen för länge sedan inom mig givit upp allt. Givit upp allt för mig själv men inte inför andra.

När jag befinner mig i den situationen tror jag fortfarande att vinsten att hålla mig kvar i mitt destruktiva beteende är större än vinsten att släppa taget, acceptera, erkänna och våga be om hjälp.

Varför?

Jo för däri ligger rädslan att bli avslöjad. Där i ligger rädslan att just ha misslyckats. Däri ligger rädslan att tappa ansiktet, visa min skam och känna min skuld. Ändå är jag avslöjad för länge sedan. Där i ligger rädslan att möta min egen rädsla.

Dit vill jag inte komma för den smärtan är outhärdlig. All annan smärta är bättre, invand och mer enkel.

Jag bär på en inre lögn.

Så länge jag håller mig kvar har jag inte fått nog. Så länge jag håller mig kvar har inte konsekvenserna blivit tillräckligt svåra och tydliga för mig själv. 

Jag behöver komma längre ner. Jag behöver få kontakt med mina djupaste känslor. Det är först då jag kommer att vända. Det är först då jag kommer att vända och göra ett nytt val. Göra ett annat val.

Jag tror detta är mer vanligt för de flesta än vad vi kanske egentligen inser. 

Från det lilla till det stora. Från det enkla till det svåra. 

Allt från olika typer av svåra missbruk till hur mycket jag surfar på facebook eller hur mycket godis jag ska äta i påsk. Jag har alltid ett val att fatta ett nytt beslut men det finns en risk att jag skjuter på det valet så länge konsekvenserna inte blivit tillräckliga stora.


Kan du hitta dig själv i denna text? Jag tror vi alla kan hitta någon del som kan stämma överens med oss själva!

Vi har alla alltid ett val, frågan är när vi blir beredda att göra det valet. Jag tror att det uppstår när jag kan finna kärleken till mig själv, först då är jag beredd.