Syskon

Syskon eller inte syskon är frågan.

För mig är mötet med mitt syskon att kastas tillbaka till en tid som varit.

I syskonmötet förflyttar jag mig tillbaka i en roll som jag haft både på gott och ont. Känslor jag vill känna men också känslor och beteenden jag trodde jag lämnat. 

Det är som det finns något som legat i vila och som direkt aktiveras i själva mötet. Som en krok som bara väntar på att få kroka på. 

Våra möten är alltid en utmaning och ändå vill jag att mötena ska bli av.

Mitt syskon har varit i en del av min egen historia. Mitt syskon vet lite mer om mig och delar av min historia. Jag vet lite mer om delar av mitt syskons historia. Mitt syskon finns kvar när andra gått. Mitt syskon delar mina föräldrar med mig. Jag förväntar mig ibland annat från mitt syskon och vise versa jämfört med en vän.

Men ibland så känns det som att vi inte alls känner varandra utan levt helt skilda liv

och det har vi egentligen.

I begynnelsen reste vi tillsammans sedan har resan under väldigt långt tid varit separerat.

Ändå möts vi och ändå vill vi pröva varandras tankar och känslor. Ändå känner vi behovet att igen och igen mötas för att skiljas. Mötas för att skiljas. Det är en magi och magnet som påverkar mig.

Hur är det för dig och relationen till ditt syskon, om du har något eller att vara ett ensambarn som kanske saknar ett syskon?

Själv är jag storebror, vad är du?