Det är inte säkert att normen är rätt för mig inte heller att kliva utanför allt för mycket.
Men ändå.
Att stiga av normen skapar utrymme för andra att ha åsikter, synpunkter, förmaningar och fördömande. Rent av dömande för vad som är rätt och fel, dömande om att få vara med eller inte få vara med.
Vi och dom.
När jag vet vad jag vill och är i balans behöver jag varken känna mig utanför eller låta andra vara utanför.
Hur andra dömer är delvis styrt av hur mycket jag fortfarande dömer mig själv och tycker att de som dömer mig har rätt.
Jag behöver själv kliva av mitt eget dömande, som är minst lika starkt om inte starkare än andras. Jag återkommer om detta.
Är du en av de som dömer eller är du en av de som blir dömda? Kanske båda på samma gång?
Inlägg
Det är nog vanligt att vi är lite av varje. Det är lätt att reagera när någon kliver utanför normen, både med beundran och kritik. Målet är ändå att försöka att inte styras så starkt av normen att ge mig själv och andra utrymme. Att inte vara dömmande. Att människor inte ska känna sig fredlösa utifrån sina val eller situation.
SvaraRaderaDet är nog så att vi är lite av varje som Sanna skrev i sina kommentarer, trots starkt inre ledarskap och balans. Historian finns inom oss. Jantelagen starka dragningskraft som får många på fall. Det gäller att skapa sin egen story och inte låta historian styra oss i hur vi tänker och hur vi agerar.
SvaraRaderaSom övriga skriver så tror jag också att det är vanligt att döma när inte normen är såsom någon bestämt. Upplever att många säger att de tänker utanför boxen, att de inte är som alla andra, att de har fokus på bra saker, att de inte dömer etc men när det sedan händer något så upptäcker "man" att det egentligen inte är annat än ett dömande ändå! Det är så, att vi är vår historia och det krävs massor av eget inre arbete för att släppa gammalt beteende som är inlärt kanske sen barnsben. Vi behöver inte ändra historien - det går inte - men vi kan ändra våra tankebanor och synopserna så det blir en ny tanke, vi lägger in en kil helt enkelt när vi börjar upptäcka att vi själva ramlar in i vårt gamla beteende som vi bestämt oss för att inte ha längre.
SvaraRadera