Jag ett x

I bland blir det bara så. Jag kommer i andra, tredje eller någon annan hand eller inte alls. Jag blir i stället för eller inte alls. Jag blir den som steg av och gjorde mina misstag så jag räknas inte längre. Det jag var är jag inte längre. Pappa, kompis, kvinnans man, arbetskompis, granne eller vad det än är så är jag inte längre. 

Jag är ett x. Jag är den som var men jag är inte den jag var då, jag var. 

Jag är ett x. Ett x får man hantera lite som man vill. En del vill straffa mig resten av sitt liv. Några andra ge igen. Andra har slutat se mig som om jag inte ens fanns. Ytterligare några undrar hur jag ens kom in i deras liv. 

Jag är ett x och för vissa har jag slutat att existera. 

Denna x process pågår för en del och för andra har det helt passerat. De har fortsatt i sitt liv. 

Denna känsla kommer över mig ibland och jag märker hur jag tar på mig den där gamla skuldrocken och fy hundan vad den blir tung. Den påverkar hela mig. 

Allt detta är historia, både mina tankar och känslor och andras tankar och känslor. Det är historia och jag har släppt det, men ibland så pockar ändå känslorna och skulden på. 

Jag har accepterar att jag är ett x och inte den kung jag då kände att jag var för dessa människor. Jag är en abdikerad sådan eller kanske rent av en störtad.

Men det finns ett nytt land att bli kung över, ja kanske fler länder till och med. Ett av de länderna är jag. 

När jag är kung över mitt eget land så har  andra kungariken och deras invånare mindre betydelse eller kanske ingen betydelse alls. Ibland tror de att de har betydelse och vill inkräkta på mitt land, jag, för att ge igen för gamla oförrätter. Men nej i detta land jag har jag lagt ner  mina vapen.

Jag ser idag detta land jag blomma. Jag ser mig själv besegra, inte vara besegrad. Jag har besegrat viljan att vilja kriga. Jag är tacksamheten över det jag har och inte det jag inte har. Jag har bett om ursäkt och jag har förlåtit både mig själv och andra. Jag formar mitt eget nu och min framtid. Jag sätter mina gränser för mig och vill inte inkräkta på andra. 

Men ibland flyr mina tankar ändå till mina gamla x som fortfarande ligger och skrotar i en rostig plåtlåda någon stan. Det är ok.

Hur ser din relation ut till din historia? Finns det stunder då du tar på dig en gammal maläten rock som du lagt undan för länge sedan? Finns det stunder då du bara är en människa?