Normen

Vägen ur är kanske vägen från. 

När jag befinner mig utanför normen blir jag inte accepterad om jag samtidigt bär på en skuld och/ eller en skam. Mitt syfte är annat än att jag faktiskt vill. 

När jag vet vad jag vill och gjort klart för mig vilka syften som jag har och att dessa syften handlar om att avvika och vara utanför normen för att jag vill, då händer det nått. 

Till skillnad från situationen när jag inte vill men ändå befinner mig utanför normen, blir mina val, när jag vill, självklara för mig och jag kan hantera när det ifrågasätts. Vad andra tycker blir sekundärt. 

Skam och skuld ersätts av vill och kan. 

Så om mitt syfte är klart för mig och att de bygger på vill, är vistelsen utanför boxen betydligt enklare. 

Vägen ur kanske just är vägen från.

Kan du känna att du varit eller är utanför normen av andra skäl än att du vill? Vad skulle skillnaden vara för dig att avvika men för att du vill?