Skammen tär på självrespekten. Den får mig att inte respektera mig själv. Skammen gör att jag gör allt för att inte bli sedd samtidigt som jag skriker för att bli älskad. Jag har en känsla av att inte vara älskad, att inte duga, en känsla av avsky inför den jag är.
Skam handlar inte om att skämmas. Skam är djupare än så. Skammen är vad jag är inte som skulden som handlat om vad jag gör eller gjort.
Skammen är resultatet av utsatthet och kränkning men där jag tar på mig allt själv. Utsattes kan vara att leva i en utsatt situation och att just bli fysiskt eller psykiskt utsatt. Att inte bli sedd för den jag är och inte bli respekterad.
Skammen sitter i mina tankar och den sanning jag valt att tro på behöver komma ut i ljuset och kläs av helt naken för att den ska ha chans att lämna mig.
Skammen är en spricka i mitt själv som gör att självrespekten hela tiden sipprar ut.
Med skam behöver vi ofta få hjälp från någon annan för att hitta ut.
Kan du känna i dig att det finns skam som gör att du inte vill synas och vara till?
Inlägg
Gillar att läsa det du skriver för det är så igenkännande för många. Att kommentera inlägget kan vara tufft för en del då de lever i det. Att bara vända spegeln mot sig själv och verkligen studera den personen är tufft för många men väldigt spännande om man har modet att se sig själv utan andras dömande.
SvaraRaderaDet viktigaste är om det väcker känslor för en själv. Steg för att bara möta eller för att just våga ta nästa steg
Radera"Har du ingen skam i kroppen?!" brukade man ju säga förr. Och om man då skulle vara så skamlös att svara "Nej" så riskerade man sannorlikt en rungande örfil... Inte undra på att vi uppfylls av skamkänslor med sådan "uppfostran"... Men "skam den som ger sig"... :)
SvaraRaderaÖnskar dig en härlig midsommarhelg, skamlös och skuldfri, med massor av midsommarblomster, god mat och midsommarkramar!