En känsla kommer över mig

När jag sitter här, just nu, märker jag igen av det jag känt ett tag. Det känns som jag slutat andas in. Det känns som jag går med axlarna upp i vädret. Ögonen känns lite stirriga, jag känner mig lite trött, ibland. Det känns som en motgång skulle kunna göra mig irriterad. Kroppen känns ur balans och jag har inte den där tillbakalutade känslan just nu. Det känns som det är något som känns. 

När jag känner har jag flera möjligheter. Jag kan känna och bara acceptera att det känns. Jag kan tänka varför det känns och vad det kan vara som får det att kännas, oro för något, fysiskt ont, spänd för något som är positivt eller negativt osv. Jag kan också direkt agera på känslan för att få bort den genom att bestämma mig för att det jag känner inte finns eller genom att göra något annat så jag slutar att tänka på att det känns. 

Det bästa för mig är att göra mig själv uppmärksam på att det känns och på vilket sätt och acceptera det för att sedan tänka vad det kan vara orsakat av. Fortfarande acceptera känslan men sedan också se om jag kan agera för att förändra min situation men att känslan ändå blir ett viktigt känselspröt i mig.

Tidigare i livet handlade jag innan jag tänkte vilket ibland fick förödande konsekvenser. Ibland tänkte jag för mycket utan att komma fram till en handling.

Lyssnar du på det du känner? Vad gör du med det och vad får det för konsekvenser?