Olika 2

Jag har nog alltid haft en strävan att vara lika men samtidigt inte varit där. När jag smakar på ordet olika är det nog just lika jag alltid önskat vara men ändå alltid betett och känt mig olika. Jag har haft en rädsla för vad andra ska tycka samtidigt som jag hela tiden utmanat lika med olika. Oftast har mitt undermedvetna jagat mig att vara olika även fast jag strävat att vara lika. 

Olika har egentligen aldrig varit ett problem för mig, på ett sätt. Jag har alltid haft en kärlek för det utsatta och har aldrig haft bekymmer att acceptera andra som tydligt avviker. Jag har känt mig hemma i det. Visst kan jag ha haft åsikter men aldrig förakt. Det är nog mer etablissemanget och det som varit lika som jag har haft svårt att acceptera och att vi alla har olika åsikter och inställningar till saker och ting. Jag har alltid önskat att missionera ut just bara mitt budskap, mina tankar och mina idéer och viktiga val i mitt liv.

Kanske är det för att jag själv känt mig olika och att de som varit lika inte varit jag. 

Mitt liv fortsätter och jag ser att jag fortsätter att vara olika men vistas i grupper som försöker att vara lika på sitt sätt. Jag själv har en bakgrund i medelklassen och alltid sökt mig dit eller nå till en högre klass samtidigt som jag aldrig trivts med det. Mitt hjärta finns någon annan stans.

Så kanske är det så att jag både är olika och känner mig olika och att jag börjar sedan många år nu acceptera att jag är det och är stolt för det. Jag har slutat att förställa mig. Jag har slutat att sträva att vara något jag inte är. Jag har slutat att bry mig om andras åsikter. Jag har accepterat mig själv för den jag är. 

Vem du än i grunden är kan du acceptera och för stunden känna kärlek till just dig? Dina tanka? Dina känslor? Dina handlingar?