Självklart

Jag tar ofta det mesta för självklart eller snarare, jag gjorde det. Jag tog vänner, partner, mina barn, närhet, att vara frisk,  föräldrar, syskon och släkt, arbete och arbetskollegor, att leva ja det mesta för självklart. Allt fanns där och på plats. 

Det jag missade var att det snabbt kan vända. Det jag missade var att jag själv kunde vara en del av att det kunde vända men givet vis också de andra. 

Det jag missade var att jag inte är ett undantag. 

Idag är jag förkyld och har tappat lite kraft. I dessa stunder blir det tydligt att inget är självklart inte heller att vara frisk och vara full av kraft. 

Jag har det jag har. Det som är det är. Jag är tacksam för det jag har. Jag tar inte något för självklart. 

Tar du ditt liv för självklart? Har du märkt att det du trodde var inte längre är?