Tack eller en ursäkt

Tack eller bara en ursäkt. Det behövs bara så lite. Historiskt kan vad som helst ha hänt. Jag kan ha utsatt andra. Jag kan ha sagt tokiga saker. Jag kan ha förolämpat eller kränkt. Jag kan ha missförstått. Jag kan ha förudmjukat. Jag kan ha försatt andra i svåra val och situationer. 

När jag sänder ut saker från mig som berör och påverkar andra vet jag aldrig hur det tas emot. Jag vet inte var andra är, i just den situation det sker. Det som kan vara enkelt och harmlöst för mig kan skapa stor harm och bekymmer för andra. 

Jag har inte ansvar för andra och deras reaktioner men däremot har jag100 % ansvar för mig själv och de konsekvenser det får för mig i mitt agerande mot andra. 

På samma sätt som jag kan starta ett krig har jag ansvar för att skapa fred. 

Om jag startar ett krig eller låter mig tillåta ett krig har jag också ansvaret att hitta en lösning. I lösningen ligger mitt ansvar i  min egen rannsakan. Vad är det i mitt agerande som kan vara orsak till det som skett? Vad är det för känslor i mig som berörs som får mig att öka en motsättning? Vad är det som jag inte hade kolla på som gjorde att jag fick känslor som skapade handlingar som agression, ilska och förödmjukelse? Vad är min del? Den andras del kan jag ha många åsikter om men, vad är min del? 

Bara ett tack eller en ursäkt kan lösa många hårda knutar. 

De krig du startar är du då beredd att också sluta fred och våga se din del?