Den nya tanken räcker inte ända fram

Jag behöver inte tro på det jag tänker. Vem har sagt att jag behöver det. Skulle det vara så att jag tror på en tanke har den ju samma plats som en annan tanke. Varför inte då välja en tanke som känns bättre än en tanke som känns sämre? Varför välja sura karameller när jag gillar söta. 

Svaret är enkelt.

Känslan och upplevelsen styr mig åt ett visst håll. Det jag känner i mig, om mig själv är det som väljer och styr min tanke. Tanken styrs av hur jag egentligen känner . 

Jag kan välja rent tekniskt att byta tanke eller handla annorlunda och tänka att det är det som förändrar min känsla. Men det räcker inte ända fram, det blir en sidledes förflyttning, jag befinner mig ändå på samma nivå. 

Så länge känslan och upplevelsen av tanken inte hänger med och går parallellt blir resultatet ingen skillnad. 

Jag kan medvetet styra mina tankar och mina handlingar för att skapa en annan känsla, ja visst, men så länge en gammal stark känsla vilar sig kvar i mig behövs något mer för att övertyga. Detta sker först när konsekvenserna av min gamla känsla blir för outhärdlig och jag själv är beredd att göra något åt det.

Jag behöver sträva mot att tankar, känslor och handlingar som går parallellt och samexisterar i balans i mig.

Är du uppfyllda av dina tankar och känslor och hittar inte en väg ut? För dig som hitta vägen ut, hur gjorde du?