Jag bär det inom mig

Jag tänker och känner. Jag handlar och känner. Jag tänker och handlar. 

Men ändå räcker det inte alltid hela vägen. Jag står kvar som i ett skruvstäd i min egen utveckling. Om och om igen gör jag samma misstag. Samma känslor. Samma tankar. Samma handlingar.

Processen är inne i mig själv och det skapar cirkelgångar. Jag ställer frågan och får samma svar. Jag handlar och får samma konsekvenser. 

I detta vakuum behövs något mer. Utan nya vinklar. Utan nya ord. Utan nya aktiva handlingar händer inget. 

När mina cirklar möts av någon annans cirklar flödar ny energi. Ibland bra ibland mindre bra. Därför väljer jag själv vilken cirkel jag vill möta. Vilken cirkel jag känner tillräcklig tillit till. 

I detta möte finns chansen för mina egna cirkelgångar att ta en annan oväntad bana. Jag behöver höra min egen röst och tänkarna som skapat det, i samtal med en annan. Jag behöver höra den andras röst formulera mina egna tankar. Tankar som jag inte vågar sätta ord på. Tankar som för mig in i det mörker som jag så länge försökt undvika. Tankar som tog mig längre bort från mig själv.

Jag behöver höra någon annan formulera det åt mig. Jag behöver tillåta mig själv att höra allt.Jag behöver tillåta mig själv att känna allt. 

Jag behöver göra dessa nya handlingar i dialog med någon annan.

Släpper jag inte in någon annan kanske jag själv för alltid är inlåst i min egen rädsla.

Hur mycket vet någon annan om det du går och bär på. Om det var möjligt, vad skulle det innebära för dig om du bara för en kort stund släppte något av allt det som du bär på?