Min egen jord

Jag hittade några frö på landet i några fröpåsar denna vår. De måste ha varit minst 10 år gamla. På en plätt på tomten hade jag skapat en odlingsplats med bra gjord så jag gjorde ett försök att så det jag hade. 

Vissa hade dött och gav inget liv ifrån sig alls. Men några visade sig ha all sin kraft kvar, som om de bara vilat i avvaktan på att få blomma ut i sin fulla kraft när chans gavs.  Vilka fantastiska växter det blev med de förutsättningar jag gav dem. Att uppleva detta var fantastiskt.

På samma sätt är det i livet. Vi är alla frön i en fröpåse. Alla av oss har fått olika förutsättningar för att växa. En del blommar ut i full prakt, några växer men har svårt att blomma. Andra är lite stötta i blad och skälk. Några är små och har inte fått plats för att andra stått i vägen. Vissa lyckas blomma även fast det verkar totalt omöjligt att göra det just där de befinner sig. Några orkar inte längre och finns inte mer.

Alla vi kom till för att bli ett liv på vår jord. Men alla fick inte från början samma chans. 

När chansen kommer kan alla som vill stråla med sina blommor och visa sin fulla prakt utan undantag. 

När jag själv inser vad jag egentligen är och har behöver jag leta upp den jord som kan få mig att blomma ut i min fulla potential. Människor som älskar just mig, verktyg och knep för att hitta dit och min egen vilja, öppenhet och kärlek till mig själv. 

Jag var länge det där fröet som inte hittat min egen jord. Nu vet jag var min jord finns. Nu vet jag vägen dit. 

Har du hittat din egen jord, som får dig att blomma ut i full prakt? Eller går du ännu och väntar?