Vad behöver jag

Jag har sökt hela mitt liv. Jag har trott att jag saknat något och jag har sökt. Jag har letat här och jag har letat där. Jag har lyft på stenar och frågat andra. Jag har gissat och trott att andra haft det jag behövt. Jag har inte alltid vetat vad jag sökt men jag har ändå hela tiden sökt. Jag har trott det varit något och satt ord på det. Jag har till och med trot att jag vetat var det funnits, det jag sökt även fast jag inte vetat vad jag sökt. Jag har släppt det jag haft i tron att jag saknat något för att i nästa stund släppa det jag fått för det var inte alls det jag saknade. Jag har verkligen letat efter det jag trott jag saknat. Jag har saknat det för att jag trott att jag aldrig fått det. En känsla av något som inte fanns där men som jag ändå inte kunde klä i ord. Jag saknade något som var inget. 

Jag fann det inte. Jag fann det inte för jag  letade på fel plats. Jag fann det inte och ändå fanns det mitt framför ögonen. Jag fann det inte för jag hade aldrig förlorat det. Jag har hela tiden haft det men ändå har det varit dolt för mig.  Lite som att leta efter mina glasögon och när de faktiskt sitter de på min egen pannan. 

Det jag sökte var inte sammanhanget med andra eller något annat utanför mig själv. Det jag sökte var sammanhanget med mig själv. Det sammanhang som jag aldrig förlorat men ändå inte sett. Kontakten med mig själv. Närvaron med mig själv. Kontakten med min egen lilla kille. Den kille som bara jag kan vårda och bry mig om men som jag under långa perioder inte tagit hand om. Som jag under de flesta timmar på dygnet undvikit och negligerat. 

Sammanhanget med min lilla kille. Sammanhanget med mig. 

Har du känt att du sökt och sökt och sökt efter något som du inte riktigt haft koll på men aldrig hittat?