Den lilla killen

Den lilla killen ville att mamma och pappa skulle se honom. När han kom nära mamma sa hon att hon inte hade tid. När han frågade pappa om hjälp med läxorna sa pappan att han skulle fråga någon annan. När han kom hem och hade gjort något bra i skolan hittade mamman alltid något som inte var bra. Hans kompisar mobbade honom i skolan vilket gjorde honom ledsen.

För att stå ut och ändå bli bekräftad flyttade han sina gränser. Han stod ut med att andra tyckte illa om honom, bara för att få vara med. Han hittade andra som fick honom att känna sig lite betydelsefull. 

Han fattade mycket tidigt ett beslut. Det beslutat har sedan följt honom genom livet. Beslutet att "- Jag ska aldrig bli avvisad igen!". Just då var detta ett viktigt beslut. Känna känslan av att bli avvisad smärtade oerhört och gjorde honom mycket svag. Slapp han just denna känsla skulle detta innebära så mycket mer för honom. Slippa gråten som stockar sig i halsen. Slippa känslan av att vara fullständigt ensam på denna jord. Slippa känslan av att vara utsatt för andras ogillade. Slippa känslan att vara ingen.

Pojken växte upp. Han hade svårt med att få flickvänner och han kände sig alltid osäker på vad andra skulle tycka. Han hade svårt att fatta beslut. Känslan av ensamhet ville inte släppa. På kvällarna när han slutat arbeta kröp den in under skinnet och ville inte släppa taget. Känslan kom tillbaka, känslan när hans mamma avvisade honom. Känslan kom tillbaka när pappa inte ville vara där för honom. Även fast han fattat det där beslutet så blev han inte fri sin ångest över att bli utsatt för ensamheten.

Detta gjorde att han skapade en del strategier. Han arbetade mer än vad som var hälsosamt, på jobbet fick han hela tiden bekräftelse. Han undvek så mycket som möjligt att vara hemma. När han träffade kvinnor fastnade han för de som han inte gillade men de kanske gillade honom. Han ringde betalsamtal till tjejer, bara för att få sällskap och för en stund mildra känslan av ensamhet och slippa bli avvisad. Han mötte prostituerade för han visste att de inte skulle avvisa honom när han betalade. Hans skulder växte och han gjorde av med mer pengar än hans ekonomi klarade av. Han blev avskedad från flera arbeten för att han hade använt företagets telefon för betalsamtal. Han fick införsel på sin lön för han hade tagit en massa lån för att betala för att slippa vara ensam. 

Känslan med att möta en kvinna, vilket ofta blev prostituerade, var en oerhört skön känslan. Känslan av att veta att hon skulle vara där för honom. Känslan att hon väntade på honom. han visste för han betalade henne. Han kunde åka i flera timmar till henne med sin bil bara för att få uppleva känslan av att inte vara ensam. 

Känslan efteråt blev alltid den samma. 

Känslan efteråt blev det tomma, det svarta, det smutsiga och det förbjudna. Det blev som att alltid bli påkommen av mamma när hon ryckte täcket av honom när han tillfredsställt sig själv, när han var grabb. Då var det på samma sätt, han kunde känna att han för en stund var någon, strax innan det gick för honom. Sedan blev känslan samma som han kände som vuxen. Skuld och skam och känslan att han verkligen inte var värd något. Känslan var verkligen gammal.

Sorgen levde han med, känslan att inte bli avvisad.

Priset har varit stort, förlusten större. 

Han fann då en väg för att överleva. Nu kommer det att bli hand död om han inte väljer att ge upp och bryta sin tystnad.

Vilket beslut fattade du den där gången? Vad får det för konsekvenser för dig i dag?