I mig finns en liten pojke som länge varit rädd och som tidigare aldrig vågade visa vad han kände. Idag är han mindre rädd och han vågar som oftast visa när han känner att rädslan knackar på. Han vågar också vara glad.
Mitt uppvaknande fick en avgörande vändning när jag nått steget att klara av att förlåta. Klara av att förlåta mina föräldrar och mig själv. Det blev helt plötsligt uppenbart en tidig morgon i Spanien. Jag skulle gå iväg på min tidiga motionsrundan när det slog mig hur svårt jag tyckte det var att mina föräldrar inte kunde acceptera mig som jag var. Det jag väckte av var att jag gjorde precis på samma sätt själv mot mina föräldrar, jag accepterade inte dessa som de var. När jag insåg det hände något. För första gången kunde jag känna djupt från mitt hjärta hur jag kunde förlåta allt de gjort. För första gången gav jag mig själv en gåva.
I förlåtelsen ligger erkännandet, ödmjukheten och uppvaknandet. I förlåtelsen ger jag mig själv något som jag själv saknat under mycket lång tid. I förlåtelse väcks tacksamheten.
Så länge förlåtelsen inte kan växa i mig har jag fortfarande en bit kvar på min väg till min egen frihet.
Kan du förlåt det andra eller du själv gjort mot dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948