Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

måndag 29 september 2014

Göra någon annans jobb

Eftersom jag tidigare lagt en del energi på att ha åsikter om vad andra ska göra och förändra istället för att ha fokus på mig själv har jag också tagit ansvaret från andra. Något de kanske aldrig bett om. 

Jag har tyckt och jag har styrt på olika sätt. I grupper har jag brutit tystnaden om det blivit för pinsamt, enligt mitt sätt att se det. Jag har tagit ansvar för att redovisningar skulle presteras och jag har fört gruppens talan. Jag har hjälpt andra mer än vad de kanske ibland själva önskat och t.o.m stått själv till slut vid barrikaden medan den jag hjälpt försvunnit därifrån. 

Jag har engagerat mig mer i andras bekymmer än mina egna. Mitt slott har fått rasa medan jag rustat upp och säkrat ett annat. 

Att bli inbjuden till dansen att ta ansvar för andra är väldigt lätt och kan ibland passa den andra för att själv slippa ta ansvar. 

Tidigare behövde jag oftare vara uppmärksam på detta även i mitt arbete som terapeut. Det är nämligen väldigt lätt att driva på och vara mer engagerad för att "hjälpa" någon annan, ibland mer än vad den andra själv vill ibland helt i linje med den andras önskan. På det sättet tar jag både över ansvaret, känslorna, tankarna och handlingarna istället för att låta allt detta vila kvar hos den som sökt hjälpen. I dessa fall är min roll som terapeut helt utan kraft, jag fortsätter bara att bidra till att bekräfta personens gamla tankar istället för att utsätta tankarna och känslorna för nya utmaningar. 

Varför blir det så här? Allt handlar om mitt eget behov istället för någon annans. "Hjälpen" handlar om att jag själv vill låta bli att fokusera på mig samt att få vara duktig. Vara duktig är ok men inte till priset av ett dolt egensyfte. Bekräftelsen blir bara ett resultat av en självhävdelse. Den som önskat hjälpen eller kanske aldrig begärt den kanske på sin höjd får ytterligare en bekräftelse på sin skuld eller skam och ytterligare bevis på sin egen tänkta oförmåga.

Istället behöver jag vara uppmärksam på mig själv och se när jag stiger över denna "hjälpgräns" i viljan att hjälpa. Detta gör jag bl.a. genom att reflektera över mig själv och mina egna syften. När mina syften är att ge istället för att få har jag lyckats. 

" Var inte beredd att gå längre än vad den andra är beredd att gå."

Känner du igen dig? Vilka syften har du i dina möten med andra? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948