Klagan

Jag beklagar mig och jag har en massa åsikter om saker och ting. Jag tycker en massa och mycket av det jag tycker handlar sällan om det som är bra. Jag gnäller och styr med mina åsikter omkring det som finns i min omgivning och utanför mig.  Många av mina åsikter handlar om vad andra gör eller inte gör medan mina inre känslor egentligen handlar om vad jag inte gör eller gör. Jag projicerar på det som finns utanför mig själv för att slippa att ta i det som finns inne i mig. Jag har en massa ursäkter för att inte förändra och jag är villig att ge en massa uttryck för det också. Jag fördömer och snackar skit, jag är kategorisk och trångsynt.

Jag tycker mitt liv och det som finns runt omkring mig själv suger rent allmänt, men gör inget. 

När jag inte är beredd att vara öppen att pröva nytt. När jag inte är beredd att vara villig att ompröva mina tankar och handlingar. När jag inte är beredd att en gång för alla vara ärlig mot mig själv och den jag är. Då kommer inget att förändras. Det kommer att bli som förut och jag kan fortsätta att bära en gammal sanning som kanske är en fullständig lögn. Jag bär på en lögn och tar det till mig som en sanning.

Så länge jag väljer detta kommer världen för alltid att vara den samma och mitt liv kommer att se ut som det gör. Jag bidrar till att bekräfta det, av någon anledning.

Förmodligen sker allt detta för att jag, hur konstigt det än kan låta, har någon slags nytta av att bibehålla allt som det är. Jag bekräftar vad jag långt där inne i mig själv känner om mig själv och den person jag tycker att jag är. Jag vidmakthåller en lögn med en lögn.

Detta är något som jag tror 100 % av alla som lever på denna jord känner från och till.

Hur mycket stämmer detta in på dig? Saknas det energi för att handla hos dig?