Kroppen berättar

Kroppen ger mig alltid svar. Länge lyssnade jag inte alls. Jag gick bara vidare. Idag ställer jag mig frågan. 

Det handlar inte om att känna efter vilka krämpor jag har och tycka synd om mig själv. Det handlar inte om att jaga felen. Det handlar om att lyssna och ställa mig själv frågan. Ställa den där viktiga frågan; "- Vad är det som gör att det känns så här just nu?". Det handlar om att vara nyfiken på mig själv och öppen till de svar som finns. För det finns alltid ett svar,  det är bara jag själv som måste vara öppen och villig att lägga märke till de svar som är givna.

När jag levde mitt liv fullt av lögn, rädslor och konstiga beteenden var jag egentligen mycket stressad. Jag hade fastnat i ett ekorrhjul som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur. Jag förstod det inte då men det var precis vad som hände.Hjulet snurrade fortare och fortare och jag var livrädd att hoppa av men mådde fruktansvärt illa. Jag ville fly frånen stor fara som växte inom mig.

Kroppen gav mig signal på signal men jag lyssnade inte. Jag gick över alla mina egna moraliska och etiska gränser. Jag glömde sådant jag hade bestämt. Jag sa konstiga saker. Jag var oerhört lättirriterad. Jag var aggressiv. Jag stillade mina känslor med snabba lösningar för att få den bekräftelse jag trodde jag behövde för att gå vidare utan att egentligen förändrat något. Bismaken av allt detta var vidrig.

Min kroppen är ett fantastiskt instrument som idag hjälper mig och den hjälpte mig då. Då fattade jag bara inte på vilket sätt. 

Grunden är att kroppen ska vara beredd för det som händer. Är jag i vila så är det för återhämtning. Är det för att försvara eller för flykt är min kropp förberedd för detta med bl.a. tillverkning av adrenalin för att snabbt klara mig ur en situation. T o m när jag förstår att det känns som det är helt kört har min kropp ett vapen, då försöker den komma undan genom att spela död eller mentalt försvinna så gott det går, göra mig osynlig.

Stressen, som är en del av detta  är min hjälp men kan också bli min undergång.

Hur mycket lyssnar du på din egen kropp? Tar du hand om din kropp så att den kan hjälpa dig eller gör du tvärt om?