Medberoende - en utsatthet

Jag var utsatta. Jag var i klorna på andra som var i klorna. Jag var beroende av de som tog hand om mig och jag kunde då inte göra mer än att anpassa mig. Jag ville bli älskad och jag ville bli sedd och jag var rädd. Jag fann min egen strategi för att överleva. 

Jag fick en enastående hörsel och jag kunde läs av rummet på en hundradels sekund. Jag kunde så på gången, jag kunde höra på talet och se i deras ögon vad det var som skulle ske. Jag förstod och jag valde strategier för att inte känna och för att komma undan. Jag valde strategier för att kunna leva med det. Jag hade min strategi, min syster sin och min mamma sin.

Det fanns stunder, ibland rent av dagar när det var på ett helt annat sätt. När det var som det var förr. När jag kunde se glädjen, höra skratten och uppleva att vi var en familj. Förväntningarna förstörde inte utan det blev bara spontant något vi saknade och som vi hade gemensamt. Ingen irritation, inget skynda, inga besvikelser utan vi var bara en familj som vem som helst.

Men så kom det tillbaka vissa kvällar, pappa kom hem och redan när han tog tag i handtaget på ytterdörren förstod vi alla vad det var som skulle hända.

Kroppen blev på helspänn och jag valde som oftast att gå in på mitt rum. Jag hade vid den tiden en blockflöjt som jag vet att jag spelade mycket på för att inte höra. Jag hade en hund som jag ofta var ute och gick med eller hade med på mitt rum.

Han åt sällan middag med oss och detta blev bara värre och värre. Skulle han laga mat skulle det ta timmar och ingen fick komma in i köket. Den mat han gjorde var alltid så komplicerad och svår att tycka om. Till slut gick han i säng tidigt, ibland mitt på dagen.

Det låg en ångest av tristess, besvikelser och sorg i rummet. Vi var tre som var beroende av honom på olika sätt och vi var två som var direkt beroende av våra föräldrar. Det fanns ingen väg ut, trodde vi då. Detta var bara något som vi fick leva med.

Både jag och min syster ville att mamma skulle lämna pappa, men hon klarade det inte. Hon gjorde ett försök på grund av hans svek men sedan villa han att de skulle flytta ihop igen. Hon var i beroende och visste inget annat. Hon hade varit med om liknande när hon var liten. Sorgen, ilskan, sveket, stressen i kroppen, viljan att vilja fly men samtidigt oförmågan att komma därifrån. Nu hade hon funnit en man som var precis på samma sätt som hennes far. Cirkeln var sluten och kaoset var bekant.

Medberoende är en utsatthet där jag trodde att jag var offret. Jag lärde mig tidigt att sippra på hemligheten och tala med andra vuxna. Jag lärde mig att släppa på min hemlighet. 

Jag fann andra människor som jag sökte mig till som tillfälligt kunde ge mig det jag trodde jag saknade. Den strategin använda jag mig av under nästan hela mitt liv tills att jag förstod att även det blev ett beroende.

Har du mött utsattheten att vara beroende av någon annan? Vad gjorde du för att förändra din situation?