Observera - en del av balansen

Jag observerade för att göra nästa drag. Jag betraktade för att bli betraktad. Jag skvallrade mina observationer för att få fördel. Jag lade mig i andras förehavanden, sådant jag verkligen inte hade med att göra. Jag hade ett stort fokus utanför mig själv. Jag var aktiv och drev dialogen och jag förde skvaller vidare. 

Med skvaller kom skvaller. När jag lämnade rummet kunde jag inte vara säker. Skit in skit ut. Jag lämnade ifrån mig dålig karma och fick samma tillbaka.

Jag fortsätter idag att observera och vara nyfiken. Men nu är min strålkastare riktat åt ett annat håll. Jag tar ett steg tillbaka och ser vad som sker. Jag deltar men låter bli att styra. Jag är genuint nyfiken och engagerad men har inga baktankar och grumliga syften. Jag observerar och ser vad som sker med mig. Jag ser vad som sker med andra men utnyttjar det inte. Bara observerar och deltar aktivt.

När jag förhåller mig till omvärlden med ett öppet sinnelag utan att döma och förakta, utan att styra och påverka händer helt andra saker och ibland precis  som om jag själv hade önskat utan att jag påverkar det. Det finns i alla lägen alltid en naturlag som vill skapa balansen. Den kommer av sig själv. Det är när jag själv försöker styra den som obalansen skapas. 

Jag observerar och jag märker att balanser kommer utan min påverkan och utan andras fokus på mig. Jag observerar och märker skeenden och samband som annars skulle gått mig helt förbi. 

När jag observerar är jag lugn och avslappnad. Jag kan ägna mig mer tid att lyssna på andra än att lyssna på mig själv. 

Jag kommer i balans.

Hur agerar du för tillfället? Driver du på eller är du inlyssnande? Tar du initiativ eller ett steg tillbaka? Får du den balansen du kanske skulle behöva?