Det syns

Mycket tidigt blev det synligt. Mycket tidigt gick det inte att förneka vad det var som var på gång. Mycket tidigt signalerade jag min situation.

Jag trodde jag hade full kontroll och kunde bevara min hemlighet. Jag var övertygad om att jag hade två helt separat liv, livet som den där vanliga arbetande ärliga mannen och hemma pappan och livet med min egen oärliga hemlighet. Livet med det som andra inte visste. Men så här efteråt är det uppenbart hur genomskinligt det var. Jag är övertygad om att fler mycket tidigt såg allt på något sätt. De såg och märkte att jag inte var i balans och att jag inte var genuin. 

Jag var i riktig obalans och det syntes. Saker jag sa. På de sätt jag var och betedde mig. Det var uppenbart. 

De som såg och talade om det för mig förnekade jag allt ända in i kaklet. Jag hade, trodde jag då, för mycket att missta genom att säga som det var. Så här efteråt var det just det jag gjorde, missade allt genom att inte vara ärlig. 

Det handlade inte om rätt och fel och vem som gjorde det ena eller det andra utan bara detta att vara ärlig med vilka känslor jag bar på. Känslor av rädsla och vad jag ville eller inte ville. 

Jag var transparent och hade varit det en lång tid. Det syntes liksom på mig att allt inte var som det skulle och att jag heller inte gjorde som jag brukade. Jag var ofokuserad och begränsad i hela min person. 

Hur genomskinlig är du eller tror du att ingen vet eller har en aning om hur du har det? För dig som kommit ur garderoben vad blev skillnaden?