I relation- min kärlek

Jag har haft en mängd relationer. Både en mängd partner relationer och relationer med andra människor. Att leva är att komma i relation med andra. Jag kan inte undvika det. Jag har också en relation med mig själv. 

Mitt sätt att relatera till andra, partners och mig själv förändras över tid. Under mycket lång tid blev alla mina nya relation en repris på den gamla. Jag återskapade ett gammalt bekant både välkommet och oönskat mönster och resultatet blev det samma. Jag levde i det nya men med mitt gamla sett att se relationen. Jag bekräftade min historia. Resultatet blev det samma. 

Idag vill jag uppleva något annat och jag vill få ett annat resultat. 

Jag startade det nya genom att börja få en vettig relation med mig själv. Jag började att älska mig själv. Detta var nödvändigt. 

För att älska mig själv var jag tvungen att göra mig av med det som höll mig kvar i ett fast grepp, min historia, vilket ledde till att jag själv inte älskade mig själv.

Väljer jag att tala om min historia rör jag mig själv omedvetet och känslomässigt tillbaka till min historia. Väljer jag att tala om idag rör jag mig själv medvetet till min nu situation och har större chans att befinna mig där. Jag vill vara där. 

Jag är tacksam för att det finns ett val och att jag gjort det valet.

Idag har jag en relation, en kärleksrelation  som ger mig oerhörda utmaningar och prövningar. Ingen annan relation har öppnar mig så som denna. Den var utmanande från första gången vi hade kontakt och den slutar aldrig att utmana mig. Jag hoppas att den aldrig slutar att göra det. Jag ör en del av art det blir så.

Nyckeln är att jag för första gången vågar möta mig själv och se på min del i det som sker. Utmaningen är att våga känslomässigt ta in det som sker och den kärleken jag villkorslöst får. Utmaningen är att stå kvar och inte ducka för den bekräftelse jag bjuds på. Det är nämligen så lätt för mig att vifta bort det jag får för att jag själv inte riktigt kan ta in och tro på det som sker. Det handlar om mig själv.

Jag är kär sedan ett tag tillbaka och jag tänker bibehålla den känslan som genom att bekräfta min egen kärlek till mig och att inte ta för givet det jag får. Kärleken är en färskvara och ska hanteras varsamt. Även kärleken till mig själv. 

Jag älskar mig. Jag älskar dig. 

Hur tillåtande är du i att våga älska dig själv? Hur påverkar det dina relationer?