Jag skiter i din historia

Jag vill inte tala med din mamma eller din pappa, mobbingen eller övergreppet. Jag vill inte möta det som var. Jag är helt ointresserad av att höra historierna om och om igen om sådant som har hänt för länge sedan.

Jag vill möta dig! Jag vill möta dig idag som den fantastiska människa du är idag. 

Så länge du håller dig kvar i historien om en bara för en sekund håller du också kvar dig vid att inte vilja förändra läget till att istället vara i nuet. Så länge du är mer villig att ägna ditt liv åt det förgångna och inte vill skapa dig en ny historia, är jag inte intresserad att vara din vän. Att se dig förtvina i historiens helvete gör mig bara ledsen. 

Jag blir trött och ointresserad och jag märker att all den energin också förflyttar mig själv till historien. 

Jag säger inte detta för att jag inte älskar dig utan jag säger det just för att jag älskar dig. 

Att förflytta mig till ett nu läge kräver ett aktivt kontinuerligt arbete. Att vara här och nu är att tillåta mig och acceptera det som sker just nu. Jag är i det som är och jag tänker och känner det jag tänker och känner utan att fly. Jag uppskattar att få vara med om allt som sker just nu även fast det ibland kan smärta mig. Jag accepterar att jag alltid har någon del i det som skett och det som sker och förstår att det är bara jag som kan förändra min egen situation. Själv eller med hjälp av någon annan. 

Jag skapar rutiner för att förstå att jag inte har ett val och för att lyckas med det jag vill. Jag styr mig i en riktning där jag vill vara. 

Hur mycket ägnar du ditt liv åt din historia?