För de som funnit och de som letar

Förändring är oerhört svårt. Det är ingen som egentligen är beredd att förändra. Det är som att det vi har är trygghet även fast vi ibland kan inse annat så är det trygghet. Vi väljer att ha våra rutiner och vanor. Liknande frukost, vägen till jobbet, var vi väljer att sitta på vägen dit på buss eller tåg. Rutinen när vi kommer till jobbet. Rutinen när vi kommer hem. Ärtsoppa på torsdagar. Vad vi vill göra på helgen. Vi har relationer vi borde avsluta och vi väljer sätt att leva som är mindre bra för oss, fast vi intellektuellt borde välja något annat. Vanorna är en trygghet som vi verkar behöva även fast det ibland utifrån kan upplevas som rena vansinnet. 

Vi är beredda att ta diskussionen varför vi borde välja annat men väljer ändå att stå kvar.

Hur många skulle vara beredd att äta varmt lagad mat till frukost, som i sig borde vara mer vettiga med tanke på att vår frukost som oftast består av smörgås, flingor, söt yoghurt, juice och kaffe som vid en andra anblick ser ut att vara mindre nyttig. Hur många skulle vara beredda att fira jul dagen innan jul då det skulle underlätta för flerfamiljsbarn eller sätta ett ljus på sina föräldrars grav en vecka innan eller en vecka efter Alla Helgons dag då vi vet att trängseln dit är betydligt mindre eller ingen alls.

Det finns sällan förklaringar varför vi gör vissa val mer än att det blivit vanor som vi inte alls eller inte utan knorr är beredda att ändra på. Vanorna ger oss trygghet även när vanan innebär ett kaos i livet. 

Att bryta detta är för en utomstående en självklar sak. Att bryta detta för den det gäller ibland nästan omöjligt eller svårt att inse hur. Det blir ibland svårt för den utomstående att begripa vilka val den det gäller gör. Med enkla förklaringar tycker vi att den det gäller borde begripa eller inse vad hon/ han behöver göra. 

Valet den personen står inför har en  djupare innebörd än bara ett tankeexperiment och en diskussion. Valet för denna människa, där jag varit i den situationen, har en mycket djupare känslomässig grund styrt av den egna självkänslan, "kan själv" tänket och det faktum att det finns begrepp som bara inte går att ta in. Det räcker inte att uppmana en person som håller på att drunkna att han ska slappna av när han faktiskt befinner sig i panilk även fast detta, för den utomstående är självklart. 

Den som vill få hjälp att bryta mönster ska få det och till 100 % finns det hjälp att få. För den som inte är övertygad, låt den det gäller vara kvar i sin situation tills känslan hänger med och det finns en botten att vända ifrån. Ord kommer sällan  att vinna detta krig. 

För dig som tvivlar ha tillit att du finner din väg när din tid kommer när du fått nog. Vi som försöker stötta har varit där och tror oss veta hur enkelt det är fast vi egentligen tvekade lika mycket som du. 

För dig som fann, var du tvivlande länge innan du fattade ditt beslut? Vad fick dig att vända?