Ingen lek

Att arbeta med mig själv är tufft och ingen lek. När jag skriver här befinner jag mig i min komfortzon. Det jag inte skriver om har inte ännu nått dit. Alla har vi olika komfortzoner. Alla zoner är ok, det handlar mer om hur komfortabla vi är i våra zoner. Ska  jag förändra något behöver jag ta mig utanför denna zon. Att ta sig utanför är inget enkelt arbete. Antingen tvingas jag dit för att mitt liv tagit mig dit. Då blir valet något lättare att hitta en annan väg. Att ta sig utanför zonen själv med egen kraft kräver mod, efter som konsekvenserna att vara kvar ännu inte nått en botten. Vi har då inte blivit tillräckligt tilltufsade än.

När det handlar om dessa stora destruktiva krafter som får oss att göra saker som vi egentligen inte vill i vår befintliga komfortzon och som upplevs som väldigt skadliga för oss, behövs en stor motkraft. Vi behöver få oss en knuff som får oss, om än för en stund, att tappa fotfästet. Vi behöver få chans att kliva ur det fundament som vi låtit oss gjutas i. Denna kraft är inte snäll. Denna kraft kan upplevas som brutal och ovänlig. Denna kraft kan nästan skapa en motkraft av försvar. Men kraften behövs och den som bidrar med kraften behöver, om den personen är den person som ska hjälpa, göra det med stor kärlek. Utan kärlek får denna kraft helt motsatt effekt. Kraften kan givetvis också komma utifrån och utan synbar kärlek men få konsekvenser som får mig att fundera över min situation. Jag själv drabbades av den senare kraften för snart 10 år sedan. Jag fick riktiga käftsmällar från den jag då levde med vilket verkligen rubbade mitt redan tidigare instabila fotfäste. Då var jag rädd och förbannad, idag bara tacksam. Detta blev starten på ett helt nytt liv utifrån en helt annan grund, men då var det en riktig knockout.

För att förändring ska ske behöver vi rubbas ordentligt, våra hästar har blivit allt för höga och verkligheten vi trodde vi levde i blivit allt för främmande. När jag sökte hjälp sökte jag först någon som var snäll mot mig. det var bra ett tag men den hjälp som senare fick mig själv att förändra var den som var kärleksfullt tuff mot mig. Tack!

Hur gjuten är du i gamla föreställningar om hur livet ska vara eller hur livet blivit? Vilken kraft skulle du behöva för att komma därifrån?