Något står i vägen

När jag inte kommer fram är det något som står i vägen. När jag känner sorg och längtan är det något som står ivägen. När jag känner harm och frustration är det något som står ivägen. När jag focuserar på vad andra gör rätt eller fel är det något som står ivägen. När jag gör tokiga eller dumma saker är det något som står ivägen. När jag är beroende av vad som hänt i min historia är det något som står i vägen. När jag tänker mer på framtiden än just nu är det något som står i vägen. När jag enbart hoppas i min framtid är det något som står i vägen. När jag bara tänker men inget gör är det något som står i vägen. När jag lyssnar mer på andra än på mig själv är det något som står i vägen.

Det står något i vägen som gör att jag inte kommer vidare. Det står något i vägen som jag behöver ta bort. Det hjälper inte att jag runda det utan jag behöver ta bort det. Väljer jag att runda det kommer detta att fortsätta att vara med mig och hindra mig från att vara i min fulla potential och få det jag vill ha. Jag behöver avlägsna hindret för att få fri väg mot det jag vill. 

Hur gör jag för att ta bort det som står i vägen? 

För att ta bort detta behöver jag se att det finns något att ta bort. Jag behöver acceptera att det som står i vägen hindrar mig. Jag behöver sluta att vänta på att det som står i vägen ska flytta på sig själv. 

När jag är klar över mitt eget problem och att det finns något som faktiskt står i vägen som jag behöver göra något åt, kommer det enkla. 

Ta bort det. 

Sättet att ta bort det kan ibland vara svårt. Är det svårt är det jag själv som har något annat framför mig som jag behöver ta bort. Jag kan t.ex ha focuserat på ett symtom istället för mitt egentliga problem.  Jag kan ha glömt att plocka bort andra saker under resans gång som fortfarande ligger och blockerar. 

Hur tar jag bort det? 

Svaret är enkelt. Jag behöver ta bort det genom att göra det jag minst tror jag ska göra. Jag behöver förändra mitt eget sätt att se på mitt eget hinder. Jag behöver möta mitt hinder med det jag själv tror jag saknar och söker.

Jag behöver möta min omgivning och mina hinder med genuin kärlek. Jag behöver förlåta och ta emot mina hinder med kärlek, ödmjukhet och respekt. 

Först då rinner mitt hinder av mig som sommarregn som faller på mig en varm sommardag. Det behövs inget våld. Det behövs ingen styrka. Det enda som krävs är öppenhet, villighet och ärlighet och mod att våga göra något annat. 

Kärleken till andra kommer innifrån mig själv. 

Vad står i vägen i din resa och i den riktning du valt?