Pappas dag

Fars dag, ett jippo eller kan jag välja att se det som ett sätt att förhålla mig till min pappa och skapa tid till tankar, eftertanke, stillhet, uppmärksamhet och tacksamhet. Lite på samma sätt som alla helgons dag eller något annat. Visst behöver detta inte ske just vid en special dag men när det nu finns en dag så hjälper det mig att ta denna tid för att göra på något annat. 

Utan pappa inget jag, utan jag inga barn. Jag växte upp med min pappa. Han gjorde så gott han kunde och jag vet att de stunder han var närvarande så fanns han för mig. Ibland var dessa stunder få och många gånger har jag önskar det var annorlunda. Men det var min pappa och han gjorde det på det sätt han kunde. Han var han och jag respekterar att det han var, var han. Han hade känslor och tankar och han gjorde saker. Min pappa gjorde det han klarade och det gjorde han bra. 

Jag själv är pappa och jag lyckades få två söner. Jag är stolt över mina barn och  som jag förstått så var pappa stolt över mig. Jag hoppas och jag önskar att mina söner har det bra och kan finna sätt att bli bra pappor, om de vill bli pappor förstås. Jag ska göra allt för att fortsätta bli bra pappa till mina söner på samma sätt som min pappa gjorde allt och mina söner säkert kommer att göra allt, för att bli bra pappor. 

Jag fick lära mig själv att möta mig själv för att kunna möta mina barn men även min pappa. Jag hoppas att mina söner kommer att ägna tid åt sig själv för att möta sig själv, så de kan bli bra pappor. 

Att vara pappa går i arv också på vilket sätt man är en pappa. Men detta arv kan brytas om man vill det. Bryta det som blir destruktivt och ta till sig det arv som är växande och positivt. Jag kan inte skylla på min pappa utan jag kan bara skylla på mig och därmed också kunna förändra det på ett sådant sätt som jag vill. 

Jag kan enbart ta ansvar för min papparollen. Jag kan ha åsikter om andras papparoller som t.ex. min pappa men var leder det? Jo detta leder enbart till att jag inte tar hand om min egen roll som pappa, genom att titta på mig själv.

Pappa du gjorde det du kunde. Du lärde mig en massa som det nästan tagit mig ett liv att se. Vissa saker kanske jag inte ville ha men de kan jag själv kasta bort.

Mina barn har också fått en massa i arv och en del kanske de vill ha och andra kanske de inte vill ha. Det de inte vill ha får de själva kasta bort. 

Jag är glad för min pappa. Jag hoppas att mina söner kan känna att de kan vara glada för sin pappa.

Om vi alla är glada för våra pappor skulle mycket bli så mycket bättre för alla. 

Hur glad är du för din pappa?