Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

onsdag 12 november 2014

Sanning

Min uppväxt var full av lögner och jag blev bra på att ljuga. Inte bra på det sättet att det aldrig lyste igenom utan bra på det sättet att jag lärde mig ljuga om mycket, även när jag inte behövde det.

Lögnerna blev som ett galloperande tåg som inte gick att stoppa. Det var som om detta alltid var ett möjligt alternativ för att klara sig ur en situation som kändes obekväm. 

Lögnen innebär att jag planterat negativ energi i mig som gjorde att jag inte blev  fri. På en lögn kommer behovet av kontroll för att veta vad jag sagt så att nästa svar kopplas till min lögn. Det kommer alltid att fallera. Lögnen stressar och gör mig ofokuserad. Lögnen gör mig ensam. Lögnen skapar inget som är positivt för mig, utan tvärt om. 

Ljuga för andra är en sak och tillräcklig bekymmersamt som också snabbt leder till att jag också ljuger för mig själv. Jag skapar en värld som inte finns. Jag tror till slut att mina lögner är sanna.

Idag har jag svårt att ljuga eller vrida på sanningen. Jag märker direkt att jag är där och hur besvärligt och stressande det blir. Att se en film som handlar om svek och lögner är värre än värsta våldsfilmen eller psykologiska thrillern. Jag känner obehaget och vill stänga av.

Jag kan välja att samla lögner i min kropp eller stå för sanningarna. Jag vet vilken känsla som till slut bli bäst. 

På yttersta dagen vill många, kanske alla lätta sitt hjärta för nått som legat gömt. Jag förstår den känslan att vilja bli fri. 

Hur påverkar dina lögner dig? 

1 kommentar:

  1. Jag har samma uppfattning som dig.
    Vill tillägga att ibland kan lögnen var en väg för ett barn en annan gång glömskan om ingen annan räddning finns att tillgå.
    Den enda vägen hur som är genom att bli medveten, ett hårt inre arbete men nödvändigt för att kunna ge och ta emot kärlek.
    Eva

    Eva

    SvaraRadera

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948