Händerna i byxfickorna

Jag ser, jag hör, jag förstår. Jag har allt klart för mig. Jag förstår verkligen vad jag behöver göra och jag inser att om jag inte gör det så blir det inte bra. Jag har fått det klart för mig många gånger och många har sagt det till mig. Det är i alla avseenden uppenbart och till och med självklart att så måste ske. Ingen förändring innebär en katastrof och jag ser det. 

Ändå sker inget. Ändå gör jag inget. Ändå står jag där och beklagar mig och gnäller för det som sker och skyller på vad andra gör eller inte gör. Ändå pekar jag finger på alla till och med mot mig själv, i de bästa av stunder. 

Jag står där och jag har fått planer och lösningar till livs. Jag står ändå där med mina händer i byxfickorna och beklagar mig. 

Det kommer givetvis inte att hända något om jag inte gör något. Det kommer inte att hända om jag inte först tar ur händerna ur byxfickorna och börjar att agera på något sätt.

Göra själv eller be om hjälp. Agera för att förändra den position jag står i.Våga ta det första steget mot något annat än där jag just i denna stund står.

Var har du dina händer?