Jag en mobil

Jag och min hjärna är som en mobiltelefon. Jag kan välja vilka samtal jag vill svara på och jag kan välja vilka samtal jag inte vill svara på. Jag kan blockera. Jag kan välja, bland de samtal jag svarar på, vad jag väljer att kommentera eller inte och på vilket sätt. Jag väljer vilka appar jag har och jag väljer vilken skärmbild jag vill ha. Jag väljer hur aktiv jag ska vara med telefonen och jag väljer att stänga av den när jag behöver min alldeles egna tid. Jag väljer vilka appar som är mest intressanta för mig och jag väljer att ta bilder och video när det passar. Vissa bilder och filmer väljer jag att spara, andra kastar jag. Om jag sparar för mycket blir minnet fullt och då finns ingen plats för mer intryck, filmer, bilder och appar. I dessa stunder blir det trögare, vissa saker fungerar inte alls eller så lägger mobilen av helt. Ofta behöver mobilen laddas för att fungera. Ibland får jag ladda ofta eftersom jag förbrukar så mycket energi i allt jag gör med mobilen. När jag fokuserar för mycket på det som händer via mina appar glömmer jag bort att se det som händer i mig själv. I stunder blir kommunikationen utanför mig själv viktigare än kommunikationen med mig själv. När jag har det så har ett virus smugit sig in som jag behöver ta hand om. För att min mobil ska hålla så länge som kapaciteten räcker behöver jag vårda den och vara varsam med den.

I bland behöver vi startas om för något har fått fel. Ibland behöver vi uppdateras för att hänga med bättre. 

En del information lagras och får oss att minnas saker som vi gjort tidigare vilket underlättar i hanteringen av det som är just nu. Ibland blir samma erfarenhet och minne ett problem och vi får fram sådant som egentligen inte alls har att göra med det vi vill göra just i stunden.

Till skillnad från mobilen är jag ingen förbrukningsvara som jag kan byta ut efter några år. Jag är något som återbrukas om och om igen till den dagen jag inte längre finns. Men som telefonen finns det alltid ett bäst före datum. När det är beror på. Mot slutet av livet på oss båda går det lite trögare, vi är lite slitna och stötta i kanten. Vi kanske varit inne för renovering några gånger och vi är inte lika snabba som vi var när vi var nya. 

Mitt jag, min hjärna är som mobilen mitt verktyg som jag väljer att använda på mitt sätt. Det finns en manual som jag ibland behöver läsa i för att lära mig alla funktioner eller titta i när funktionen inte riktigt är som den ska. 

Ibland behöver vi hjälp från någon annan.

Hur vill du använda dig?