Kampen kan leda mig fel

För att få det jag vill ha eller vill undvika tror jag att jag till varje pris behöver kämpa för att komma dit. Det blir som en kamp där någon ska vinna. Jag driver mig själv hårt i en viss riktning för att nå något. Det kan vara något jag verkligen vill, något som jag tror jag saknar, något som väcker rädslor i mig eller bara ett mål av flera. Jag driver mig hårt för att segra, övervinna ett motstånd eller för att undvika. Det blir som att nå en ny gräns eller undvika en gammal. 

När min strävan görs med syftet att jag vill uppnå något är strategin oftast framgångsrik. När syftet är att undvika en rädsla förödande. 

När min kamp är för att undvika något bygger oftast min kamp på gamla strategier och gamla metoder som jag lärt mig mycket tidigt. Strategierna kanske fungerade tillfälligt då och blev rätt men som oftast har den idag tappat sin kraft sedan lång tid tillbaka. Jag har kvar en gammal rädsla och jag försöker att besegra eller undvika den med en gammal metod. Eftersom jag prövat den under mycket lång tid och ännu inte lyckats kommer den inte heller nu att ge mig framgång. 

Bäst före datum har för länge sedan passerats för en del av mina gamla strategier och beteenden men jag fortsätter att använda dessa som om de var färska. 

Framgångsrikt, knappats. Förgörande, definitivt. Jag lyckas bara öka på mina besvikelser och bekräfta mig själv negativt. 

När jag hamnar i dessa lägen behöver jag se över mina syften och oftast just släppa taget istället för att kämpa. När jag släpper taget brukar lösningen komma av sig själv. Jag släppet då också taget om min rädsla. 

När mina syften blir rätt blir också lösningen en annan. 

Har du beteenden som för länge sedan passerat bäst före datum?