Kärlek

Ibland behöver jag bara höra det. Jag behöver känna det. Jag behöver förstå det. Jag behöver se det. Jag behöver beröras av det. Jag behöver fångas av det. Jag behöver göra det. Jag behöver följa det. Jag behöver styras av det.

I mig vill jag finna det. Kärleken i mig själv.

Det är så konstigt för jag vet att jag har den på plats och ändå ibland så tror jag mig inte finna den.

Jag letade länge utanför mig själv men fann den inte. Jag letade mycket länge. Ibland känns det som jag letat hela livet. 

Till slut förstod jag att jag hela tiden letat på fel plats och lyssnat på fel människor. Kärleken har aldrig funnits där jag letat. Kärleken har aldrig visats hos de jag frågat.

Jag har slutat leta.

För jag behöver inte leta efter något jag redan har och alltid haft.

Däremot behöver jag varje dag påminna mig att jag har den gåvan inom mig och att den finns där. Jag behöver tala till mig själv så att jag förstår att det är så.

När jag förstår det då kan jag också ge det jag redan har till någon annan.

Men ändå ibland trots att jag har det inom mig och att jag vet att jag har det inom mig behöver jag höra av någon annan att det finns en kärlek. Inte för att jag inte har den inom mig utan bara för att jag jag bara är en människa.

Har du funnit det du trott du saknat?