Mitt enda val

Jag har funderat ett tag på vad mitt enda val skulle vara. Vilket val skulle vara det viktigaste? Vad skulle vara viktigast att sträva mot och ha som syfte? Vad skulle jag främst behöva förändra? 

Länge kände jag att om det var nått så är det att jobba för att acceptera min historia och därmed bättre lyckas med att leva här och nu, fri från allt som varit, fri från gamla sorger och besvikelser, fri från gamla strategier och beteenden, fri från gamla rädslor som präglat mig och som hindrar mig att leva ett liv fullt ut harmoniskt. 

Men nej det låg inte där. Det handlar inte om att ta bort. Det jag tidigare granskat som skulle kunna vara lösningen arbetade hela tiden mot att möta symtomen. Få bort hinder för att lyckas med det jag vill. Det måste finnas ett högre värde som står ovanför allt annat. 

Om det enbart finns två känslor att känna skulle det vara kärlek och rädsla. Alla andra känslor har sitt ursprung i dessa. Om jag då inte vill känna rädsla finns det bara en annan känsla kvar och det är att känna och uppnå kärlek. 

Så kärlek är mitt ända val och mitt enda motto. Om jag har det som mitt mantra kan det definitivt inte bli fel. Det skulle styra mina val. Styra mina syften. Styra mitt sätt att tänka. Styra mina handlingar. 

Vid varje tvekan, välj det som bidrar till kärlek. Vid varje rädsla, välj det som får mig att känna kärlek. Vid varje negativ och aggressiv handling jag vill göra, välj det som leder till kärlek. Vid varje tanke som bär rädsla, byt ut ordet till kärlek. 

Om jag i allt har med kärlek i mina tankar, i mina känslor och i mina handlingar. Hur skulle då resultatet bli? Tveklöst annorlunda och utan någon typ av rädsla. 

Jag kan älska mina barn men bära på rädslor att inte vara älskad av dem. Jag kan älska min partner men känna svartsjuka. Jag kan älska traditioner men skapar rädsla för att inte nå dit.

När kärlek är syftet och resultat i allt jag tänker, känner och gör når jag ända fram.

Skulle allt som bär kärlek vara bästa valet för dig?