Fatta ett nytt beslut

Jag har min historia. Jag har mina beteenden och karaktärer. Jag har gjort det jag gjort och andra lika så. Andra gör sina val jag gör mina. Jag är just nu den jag är. 

Men.

Jag kan fatta nya beslut. Jag kan göra nya val. Jag kan göra nya handlingar. 

Inget är evigt. Absolut inte min historia. 

Varje dag skapar jag ny historia. Jag kan handla på ett nytt sätt. Jag kan tänka på ett nytt sätt. Jag kan känna på ett nytt sätt. Det som var i går behöver inte nödvändigtvis vara idag. De val jag gör är helt och hållet mina egna, vilken historia jag än bär på. Jag skapar alltid min egen historia. 

När jag kommer i situationer där jag märker att jag reagerar på ett särskilt sätt och där mina gamla känslor tar över kan jag alltid göra ett nytt val. Tänka på ett nytt sätt och agera på ett nytt sätt. Detta kan i sin tur skapa en ny känsla. 

Har du gjort nya val i ditt liv som skapat ny känsla i dig? Om inte, skulle du våga pröva? 

Andras beteende blir mina

Jag har olika sätt att vara och agera. Jag har olika typer av beteenden både sådana jag gillar men också sådana som jag gillar mindre eller inte alls. Det är en del av mig som jag lever med. Jag kan förstärka eller minska mina invanda beteenden men de kommer alltid att finnas där för att de har planterats för länge sedan och etablerats under mycket lång tid. 

Vad jag kan göra är att vara uppmärksam på vilka beteenden jag har och minska dessa eller effekterna av dessa. 

Var kommer de i från? Hur kan det komma sig att jag tagit till mig beteenden som jag har besvär med? 

Det handlar alltid om att jag fått någon slags fördel av det, annars hade jag inte tagit till mig beteendet, som t.ex. att hantera rädsla, allians eller önskan om förebild. 

Jag kan se att det finns beteenden som min pappa hade som jag själv redan som liten ogillade men som jag ändå som vuxen tagit efter och använder mig av. Jag ogillar dessa men ändå, i vissa situationer så bryter de igenom när jag själv tillfälligt befinner mig i obalans.

Hur ser dina beteenden ut? Har du koll på alla och hur gör du för att hantera dessa delar av dig? 

Ta inte skit

"Ta inte skit" var ett uttryck som alteregot Grynet tog till sig i ett tonårsprogram på tv för många år sedan. Det handlade om att inte stå ut med vad som helst och våga stå upp för vem man är. Ingen annan definierar mig själv än jag. Ta inte skit handlar om att inte böja nacken och låta andra trampa på mig. Ta inte skit handlar om att våga vara jag. Ta inte skit handlar om att stå för sina egna val. Ta inte skit handlar om att våga vara.

Men det som kanske också behöver nämnas är att ta inte skit handlar också om hur jag väljer att förhålla mig till det andra gör eller säger till mig. Ta inte skit handlar också om att sortera det jag kanske bör ta till mig för att det kan vara min del i det som sker men också att sortera bort det som definitivt inte handlar om mig.

Att inte ta skit är att acceptera mig själv men samtidigt våga vara öppen, villig och ärlig att se det som finns inne i mig och det som sker utanför mig själv. 

Jag har haft svårt att ta kritik. Jag har också haft en tendens att i det tysta ta på mig all skuld för det som skett, även skuld som inte var min egen. Jag har böjt på nacken och stått ut för saker som jag egentligen skulle ha sagt ifrån på skarpen,  direkt. När jag tagit skit har det präglat min sinnesstämning och min egen stress. Jag har tillåtit andra att definiera mig. 

Tar du skit? Om du gör det, varför gör du det? Det finns en orsak.

Överraskad

För många kom åskan och det snabba ovädret som en överraskning. Inte ens väderlekstjänsterna kunde förutsäga dess intensitet. Affärersinnehavare vägverket, båtägare och andra med egendom blev drabbade. Vi andra kanske blev riktigt genomblöta. 

I mitt liv försökte jag vara meteorolog genom att förutsäga faror och ta kontroll. Ibland trodde jag att jag kunde styra över världsalltet och kanske t o m vädret för att inte bli drabbad. Oftast och kanske alltid misslyckas jag när jag trodde det skulle ske genom kontroll.

Mitt val idag är i stället att bara vara öppen, ärlig och villig att se det som kommer till mig. Jag är vaken för det som finns och släpper det som inte finns genom acceptans och tillåtande. Genom läran om mig själv ökar min egen kunskap och förståelse för vad som kan ske eller inte ske. Överraskningarna blir förre särskilt när jag själv väljer att vara öppen mot andra och mig själv. Möjligheterna ökar. Det är inte vad jag tycker, tänker och gör som är det viktigaste utan hur jag förhåller mig till allt som sker. Det finns ingen vinnare eller förlorare. 

I mycket, kanske allt är kunskap en viktig faktor så även för mig och mitt liv. Kunskapen om mig själv står i förhållande  till risken för överraskningar. Ju mer jag vet om mig själv desto mindre överraskad blir jag. 

Hur ofta blir du överraskad och hur påverkar det dig? 

Jag har det bra

Jag har det bra. Det bara är så, jag har det bra. Jag har möjligheter i livet och platser att befinna mig på som gör mig glad och harmonisk. Jag har varmt i huset när det behövs och jag har svalt i huset när det behövs. Jag är tillräckligt frisk, vad jag vet. Jag har vänner och nära omkring mig som jag älskar och som jag känner mig älskad av. Jag har förmånen att se vilka människor jag inte ska ha i min omgivning. Jag kan hitta mina platser för att känna balans och jag har bra rutiner. Jag har koll på min historia och är den och spökar så hittar jag snabbt tillbaka. Jag tar inget för givet och förväntar mig inget. Jag gör det jag vill för att jag vill, mina måsten försöker jag att göra upp med allt efter som de visar sig.

Skulle mina tankar föra mig på villovägar vet jag att det bara är ett skov av mina gamla tankar och känslor. Skulle det vara så att jag bara för en kort sekund tror att jag inte har allt så är det bara att titta runt omkring mig för att se vad jag faktiskt redan har. Titta runt för att inse att det jag trodde jag saknade redan finns där både i mig och runt omkring mig. Mina tankar vill gärna hitta tillbaka till mitt gamla jag istället för att acceptera mitt nya jag. 

Så vad som än händer runt hörnet så har jag allt och behöver inget mer. Jag är enbart tacksam för det som finns. All strävan om ständig förändring och att ständigt hitta något nytt för mig bara längre ifrån mig själv. 

Jag är tacksam och accepterande. Jag är ursäktande och förlåtande. Jag är fylld av kärlek till allt inklusive inte minst kärlek till mig själv. 

Har du det bra? Vad har du och vad tror du att du saknar? 

För att jag kan

Jag gör saker av olika anledningar.

Jag gör det för att jag behöver det. Jag gör det för att jag önskar det. Jag gör det för att jag jämför med andra. Jag gör det för att jag kräver det. Jag gör det för avundsjuka. Jag gör det för att jag är svartsjuk. Jag gör det för att jag är beroende. Jag gör det för att jag är rastlös. Jag gör det för att jag är lat. Jag gör det för att jag vill ta genvägar. Jag gör det för att jag vill fuska. 

Mina skäl kan vara många. Jag tänker, jag fattar ett beslut och jag gör det. Ingen styr mig för jag gör det för egen maskin. Jag kan tro att det är min historia som får mig att göra det eller att jag är starkt påverkad av andra, personer eller institutioner. Men det slutliga beslutet fattar jag själv, som får mig att göra det. 

Idag kan jag känna att det finns saker jag gör av inga andra skäl än just bara för att jag kan göra det. Jag kan göra det och jag gör det och framför allt det är ok att jag gör det för att jag vill. 

Varför gör du det du gör, vill du göra det du gör och är det bra för dig det du gör? 

Tack eller en ursäkt

Tack eller bara en ursäkt. Det behövs bara så lite. Historiskt kan vad som helst ha hänt. Jag kan ha utsatt andra. Jag kan ha sagt tokiga saker. Jag kan ha förolämpat eller kränkt. Jag kan ha missförstått. Jag kan ha förudmjukat. Jag kan ha försatt andra i svåra val och situationer. 

När jag sänder ut saker från mig som berör och påverkar andra vet jag aldrig hur det tas emot. Jag vet inte var andra är, i just den situation det sker. Det som kan vara enkelt och harmlöst för mig kan skapa stor harm och bekymmer för andra. 

Jag har inte ansvar för andra och deras reaktioner men däremot har jag100 % ansvar för mig själv och de konsekvenser det får för mig i mitt agerande mot andra. 

På samma sätt som jag kan starta ett krig har jag ansvar för att skapa fred. 

Om jag startar ett krig eller låter mig tillåta ett krig har jag också ansvaret att hitta en lösning. I lösningen ligger mitt ansvar i  min egen rannsakan. Vad är det i mitt agerande som kan vara orsak till det som skett? Vad är det för känslor i mig som berörs som får mig att öka en motsättning? Vad är det som jag inte hade kolla på som gjorde att jag fick känslor som skapade handlingar som agression, ilska och förödmjukelse? Vad är min del? Den andras del kan jag ha många åsikter om men, vad är min del? 

Bara ett tack eller en ursäkt kan lösa många hårda knutar. 

De krig du startar är du då beredd att också sluta fred och våga se din del? 

Tänk om

Hela livet är jag utsatt för sådant som både kommer utifrån mig själv och innifrån mig själv. Andra påverkar mig och jag själv påverkar mig att tänka, känna och handla. Ja egentligen är det bara jag som låter mig påverkas av allt detta genom att tillåta eller avvisa. 

Tänk om det är så att allt som händer utanför mig själv i möten med andra människor, myndigheter, sjukdomar eller vad det än kan vara är en prövning för mig där jag testas hur balanserad jag är eller inte. 

Genom att ändra mitt sätt att tänka och förhålla mig till det som sker skapar jag möjligheten till att påverka allt på mitt sätt. 

Jag väljer hur jag vill tänka i det som möter mig. Jag väljer hur jag vill känna för det som möter mig. Jag väljer hur jag vill agera i det som möter mig. Mina val, mitt sätt att förhålla mig, mitt sätt att känna, tänka och göra.  

Jag har kontroll över det jag själv skapar och jag har kontroll över hur jag förhåller mig till det som andra skapar. 

Mitt val blir att allt är ett test och en prövning, när jag känner för att tänka så.

Hur tänker du i det som händer dig i ditt liv?  

Är jag en kung Midas?

Det var ju värst vad varmt det är. Jag kommer inte undan. Värmen bara finns där och jag tycker det blir för mycket. 

Är det för varmt är det fel och är det för kallt är det fel. Aldrig är jag nöjd. Det ska alltid vara nått annat än det jag har. 

Jag kom att tänka på kung Midas som hade allt men ändå ville ha mer. Han fick möjlighet att göra en önskan och efter ett tag kom han på vilken önskan han ville önska. Han ville att allt han rörde vid skulle bli till guld. När önskan väl gott i uppfyllelse blev det från början precis som han hade önskat, allt han tog i blev till guld. Överlycklig över sin nya förmåga gjorde han allt till guld och blev bara rikare och rikare. Problemet var att även det han inte ville skulle bli till guld blev också till guld. Hans mat blev guld, allt växtlighet blev till guld, hans käraste blev till guld osv. Till slut ville han att allt skulle bli som vanligt igen. Han ville bli frisk igen. 

Kanske är det så att det som vi har är det bästa för stunden och vad vi behöver är att vara tacksamma för det vi har i detta nu. Vi har ingen aning om vad konsekvenserna skulle vara att leva i evig värme, vara rik som ett troll eller som kung Midas göra allt vi tar i till guld. Vi ser ofta en sida av myntet men glömmer bort eller har svårt att se och kanske förstå hur den andra sidan ser ut. Det finns alltid  konsekvenser med allt. 

Är du tacksam till det du har eller strävar du efter att få mer och det som kanske andra har? 

Jag en förlorare

Livet gör mig illa. Livet är fel. Livet är inte snällt. Livet är orättvist. Livet suger. Livet ett liv jag inte förtjänar. Livet drabbar mig. 

Jag kan ha en massa tankar och åsikter om mitt eget liv och dess orättvisa. Jag jämför och jag känner att det är orätt. Jag upplever mig själv som en förlorare. 

Länge jämförde jag och kämpade för att inte vara förloraren ändå kändes det som jag var det. Uppförsbacken var evig. Varför? Varför just jag? Varför hade andra det jag saknade? 

Det jag inte då såg var att jag bar på en skatt andra kanske saknade. 

Jag lärde mig varje gång jag inte lyckades. Jag var inte den förloraren jag trodde, jag var i stället i lärande. 

Antingen vann jag eller så vann jag i lärandet. Jag var aldrig en förlorare. 

Går du och tror att ditt liv suger och att du är en förlorare? 

Should i stay or should i go

Ska jag stanna eller ska jag gå? Det var en lång period jag visste vad jag inte ville. Det kändes långt ner i magen. Varje dag var jag säker på min vilja att inte vilja. Vägen hem var en seger där jag ägde all kraft för att genomföra beslutet. När jag väl var framme, tog tag med handen på handtaget på dörren för att komma in till mitt hem, var allt som bortblåst. 

Var tog mitt beslut vägen? Jag skulle ju bara säga vad jag ville. Jag skulle ju bara tala om att jag inte ville längre och ville skiljas. Hela dagen hade jag stärkt mig själv i mitt beslut och regiserat hur jag skulle göra. Men när jag öppnade dörren var allt detta borta. När jag klev in var allt som vanligt igen. När jag stod där i hallen så kom de vanliga replikerna som jag sagt alla dagar, när jag kommit hem från jobbet. "- Hej hur är det? Jag är hemma nu!"

Varje dag var jag lika övertygad om min vilja till vad jag inte ville. Varje kväll var jag tillbaka på ruta noll. 

Jag visste vad jag inte ville men saknade vad jag ville. Mitt beslut var styrt av min rädsla, min handling lika så. 

När jag vet vad jag vill och det är styrt av en bild av vad jag vill ha istället för det jag inte vill ha är chansen större att jag också klarar av att genomföra det. 

Jag styrdes av rädsla och att jag kände att jag måste. Måste för att min rädsla var så stor. Det som vann var en annan rädsla som var större. 

Hur styrs eller styr du i ditt liv? Står du inför ett svårt val där du tvekat länge eller har du klarat av att genomföra det du måste eller det du vill? 

Förlora för att vinna

Jag hade det jag hade och var livrädd för att förlora det jag hade så jag fortsatte att leva mitt liv som jag levt samtidigt som jag sökte något annat.

Jag var definitivt inte beredd att lämna det som fanns. Vem skulle jag vara då och jag skulle definitivt då känt mig än mer ensam, utsatt och få ännu fler tankar än de jag redan då hade. 

Jag var definitivt inte beredd att släppa det jag hade, det skulle vara ett definitivt slut.

Att jag inte vågade ledde till att jag redan från början var på väg att förlora allt, även det jag hade. 

När jag inte är beredd att förlora det lilla jag ändå har omintetgörs möjligheterna att få möjlighet att få något annat. 

Jag måste ta risk annars är jag en evig förlorare. 

Risken att förlora allt ger mig möjlighet att vinna något mycket större. 

Vad är du beredd att förlora och vad vill du vinna? 

Vems manus regisserar jag

Om mitt liv var en film vilken film skulle det vara då? Skräck, drama, dokumentär, action, kärlek, natur eller kanske kriminalare? Jag skulle önskat det var en kärleksfilm men jag tror att den film jag regisserat varit en dramafilm. Jag som manusförfattare gillade drama för det var något som jag kände igen. 

Jag är inte heller säker på att filmen jag regisserat alltid varit min egen. Många gånger har jag regisserat någon annans manus i tron att det var min egen. 

Jag följde någon annans manus i mitt liv istället för mitt eget. 

De filmer jag regiserat har oftast haft samma slut även fast jag trott jag följt ett nytt manus. 

När jag valde att skriva ett nytt manus som inte byggde på min gamla historia hade jag chansen att se ett nytt slut. 

Berättelsen i mina filmer har många gånger varit förutsägbara vilket gjort dem tråkiga.

Först när jag gjorde klart för mig själv vilka mål och visioner jag ville ha och när jag lagt mina gamla manus på hyllan, började nya manus dyka upp som blev mer spännande och roliga att regissera. 

Vems manus regisserar du och vad bygger dina manus på?  

Vad ser jag

Världen är stor och jag är liten. Världen är stor och jag finns. Världen är stor och det händer saker runt omkring mig. Världen är stor och en del saker går mot mig. Världen är stor och en massa saker går min väg. 

När jag betraktar världen kan jag välja och ställa mig i det led som beklagar sig över allt som inte händer och sker eller allt som är hemskt, fruktansvärt och bedrövligt. Det finns mycket som i mina ögon skulle kunna se annorlunda ut. I detta led är vi många. 

Men

Jag kan välja att betrakta världen genom att se det som faktiskt finns och kommer till mig. Jag vaknar, jag kan röra på mig, jag har mat, jag har ett arbete, jag får hjälp när jag behöver det från andras som försöker att göra sitt jobb så gott de kan, jag har, jag får och jag är. Just nu upplever jag sommaren ibland med sol ibland med regn vilket räcker mer än gott. Växter växer och njuter och jag med dom. 

Det jag väljer att se är det jag får. 

Tack för att jag finns och tack för mina barn och tack för att jag har de möjligheter jag har. Tack! 

Vad väljer du att se? Vad har du att tacka för just idag? 

Ögon mot ögon

Mina ögon möter dina ögon. Jag står upp för vem jag är och de val jag gör. Mina ögon möter dina ögon. Jag är stolt. Mina ögon möter dina ögon, jag har inget att skämmas för. Mina ögon möter dina ögon, jag är inte den som viker undan. Mina ögon mötet dina ögon utan att jämföra. Mina ögon möter dina ögon, jag är glad för din skull. Mina ögon möter dina ögon, jag ser rädsla och glädje. Mina ögon möter dina ögon, jag ser mig själv. Mina ögon är klara och mitt huvud upprätt. Mina ögon har en vilja och ett mål. Mina ögon bär ödmjukhet och tacksamhet. 

Hur möter du andras ögon. Med dina styrkor eller dina svagheter? 

En illusion

Om jag trodde att det är sant så är det inte det. Det jag tror, är en illusion styrd av mina tankar. Det jag tror har aldrig existerar och kommer inte heller att existera i framtiden. 

Tanken jag har är en illusionen om att jag har kontroll eller kan skapa kontroll. 

Kontroll är skapat av min tro att jag kan ha kontroll. 

Det går inte att ha fullständig kontroll. Jag kan tro att jag har det och till och med vara säker på att jag har det, men det existerar inte. 

Det jag tror jag har är illusionen av att jag har det. I själva verket är det i stället total okontroll. Både okontroll över mitt liv som andras. 

Så jag kan inget annat göra än att acceptera att livet är som det är och luta mig tillbaka och betrakta det som sker. 

Går du och styr eller lutar dig tillbaka? 

Karaktärsdrag- blir jag

Jag har en massa karaktärsdrag (sådant som jag gör) som bildar just jag. Jag är social, jag är trevlig, jag är hjälpsam, jag är givmild, jag är glad, jag är tillbakalutad, jag är snabbtänkt, jag är lugn, jag är uppfinningsrik, jag är praktisk, jag är påhittiga, jag kan charmera, jag lagar god mat och en massa annat.

Men.

Jag har också en del andra karaktärsdrag som är mer defekta och som gör sådant som jag får eller fått negativa konsekvenser av. Jag är otålig, jag är arrogant, jag ljuger, jag kör över andra, jag snackar för mycket och lyssnar för lite, jag vill alltid hjälpa och fixa för andra, jag sårar andra, jag sätter mig själv i centrum och en massa andra drag. Många av dessa drag är jag medveten om och arbetar med varje dag. Mycket har förändrats men de finns där. 

Alla dessa karaktärer har jag lärt mig, övat på och betraktat under mycket lång tid. Alla på grund av att jag fick en positiv effekt av dessa en gång i tiden. 

Dessa har bildat ett kännetecken av mig både på gott och på ont. 

När jag accepterar vem jag är blir det enklare att skapa den jag vill vara. 

För mig är det en pågående process och har tagit lång tid. Kanske blir jag aldrig klar, men det är ok. 

Jag växer och jag lär mig varje dag att se vad jag gör och hur det påverkar mig och andra.

Vad ser du och vad gör du åt det?

Kroppen talar

Idag och en vecka tillbaka är jag förkyld. Både förkyld och feber. Det var inte alls vad jag tänkt mig sista veckan innan semestern. Men ändå blev det så. Jag var tvungen att vara hemma mesta tiden och bara ta det lugnt. Så fort jag ansträngde mig med jobb eller annat blev det bakslag. 

Kroppen säger till mig att nu behöver jag ta det lugnt. Nu behövs energi för att bli frisk inget annat. 

Jag tog det inte lugnt till en början och jag tror att det är just det som gjort att jag inte blev frisk direkt efter några dagar. 

Nu ligger jag här och får acceptera att även fast det är fint väder är det bara att vara inne och ta det lugnt. 

Kroppen talar.

Lyssnar du på din kropp vad den behöver? Om inte, vad händer när du låter bli? 

Semester

Sommaren är en av de tillfällen allt ska hända eller händer. Fester, bad, hälsa på vänner, släkt, ha tid med varandra, koppla av och njuta. Sommaren är också den tiden allt det vi väntat på ska hända och ske. Tiden vi aldrig fick tillsammans under året, saker som ska renoveras, vänner som vi försakat eller familjen som fått stå tillbaka. Nu ska det ska det ske. Nu!

Mina förväntningar är en sak andras andras. Sedan blir det inte som var och en trodde och kände. Vi hade inte talat med varandra om våra olika förväntningar. Vi hade enbart trott utifrån våra egna syften. 

Sedan hände det. 

Dåligt samvete förstärktes av mer skuld. 

Det som skulle bli så bra blev istället en katastrof. Det som skulle läka allas sår öppnade såren ännu mer. 

I detta ökade min rädsla och jag vill bara komma bort. 

I detta är det lätt att försöka fly in i nått annat.

Jag kommunicerade inte och jag var inte ärlig varken med min tankar eller känslor. Jag berättade inte vad jag gjort eller inte gjort. 

Jag var bara rädd  och det fick mig att fly.

Jag flydde in i bekräftelsen djupa källa och levde dubbelliv för att både ha kakan och äta upp den. 

Mina rädslor gjorde att jag valde att handla för att undvika vilket ledde till det jag ville undvika.

Inte hjälpte det att försöka få till en bra semester, den var redan dömd att misslyckas.

Vad har du för förväntningar på din semester? Blir det som du tänkt dig? 

Kontrollstress

Det är bara när jag är bakåtlutad och när jag släppt all kontroll på min framtid, min historia och mitt nu som den riktiga avkopplingen kommer.

Allt annat, innan detta, är en typ av stress. Den påverkar min hållning, mitt innanmäte, min lyster, mina muskler, mitt tal, min syn, min hörsel, min motståndskraft ja hela min närvaro. 

Det är en avgörande skillnad att känna sig jagad, förföljd och jaga jämfört med att vara helt avslappnad i både hjärna och kropp. 

När jag blir avslappnad och närvarande och släppt kontrollen över mig själv och andra startar mitt egna riktiga liv.

Känner du dig helt avslappnad eller går du och bär på en slags stress? Stor eller liten? 

Vem styr

Det är jag som styr, trodde jag lång tid. Jag trodde att jag ägde allt och att jag kunde med min kontroll styra. Jag såg till att jag var navet. Mina tankar, mina val och mina känslor var normen. 

Jag satt på förarplats och jag bestämde. Jag körde på en väg och ville jag köra bredvid vägen gjorde jag det. 

Ändå var jag förvånad när de omkring mig steg ur bilen och följde någon annan.  Ändå var jag förvånad när jag till slut satt ensam kvar och styrde.

Jag må sitta vid ratten men det är inte jag som bestämmer var vi ska åka. Jag är en del av beslutet men jag bestämmer inte själv. 

När jag styrde och kontrollerade så blev det som det blev. Bra eller dåligt.

Vägen till en förändring är vägen från kontroll. 

Kanske är det så att jag behöver slappna av för inget är under kontroll och har aldrig varit.

Vad tror du?

Är du en människa som gör stora försök att kontrollera ditt liv och ibland andras? Är du en människa som samtidigt tror att du kan kontrollera andra? Fundera på om detta kan vara en del av din karaktär.

När det som händer faktiskt händer

Så var det just det. Min egen närvaro. Min egen närvaro när det som händer precis i mitt detta nu händer. När det händer så behöver jag vara närvarande och se vad det är som faktiskt händer. Se och ta in. Känna och beröras. Vara tacksam att det händer, vad det än är. Utan händelse är jag död. Det är jag själv som värderar om händelsen är dålig eller bra. Händelsen är.

För mig, som var en kontrollfreak, länge, hade koll, superkoll på många saker och vissa saker hade jag ingen koll alls på. Jag lärde mig tidigt att läsa av ett rum. Jag lärde mig tidigt att inte lita på det jag såg eller hörde någon säga utan det var vad jag kände som var sanningen. Samtidigt så slutade jag att känna in det som faktiskt var där. Jag slutade att känna det som var gott, det som var vackert och det som var kärlek. Jag såg det inte, även fast jag trodde att jag såg det. Jag såg det definitivt inte så här efteråt. Jag analyserade och jag tolkade.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Det kanske är så att det var den andra av två känslor jag mer såg och det var bristen på det första. Jag hade brist på och lärde mig att lyssna in brist på kärlek men hade ingen förmåga och hade glömt hur kärlek verkligen såg ut och kändes. Kärleken var inte ens en skugga utan mer något andra talade om.

Min kontroll dödade det som faktiskt pågick och som just var kärleken. Jag kontrollerade min rädsla.

Är du närvarande här och nu och verkligen ser vad som finns av all kärlek i värden som finns just för dig? (Det låter verkligen flummigt att skriva det som jag skriver men det har blivit mer och mer en sanning.) Är dina ögon, dina öron, din lukt, din smak och dina känslor öppna för att se det som faktiskt finns? Ibland glömmer vi bort. Ägna din dag för att se allt som du faktiskt har tillgång till och som du får till just dig.

Inget är förrän det är

Jag gör mina val. Jag kan välja att oroa mig i förtid eller vänta tills det jag kan oroa mig för  har chans att ske. Jag kan välja att glädjas för det som ska komma eller vara helt neutral. Jag kan välja att fortsätta ångra eller förbanna det som redan skett eller inse att det är för sent. 

För min del märker jag, idag hur enkelt det blir och hur lugn jag känner mig när jag kan säga till mig själv: - Jag var där. - Jag tog en risk. - Det som sker det sker och då tar jag i det då. - Vad är det värsta som kan hända och vad är det värsta med det?

Jag kan välja att fylla mina känslor och mina tankar med en massa stress eller så kan jag luta mig till baka och betrakta och när det som sker sker så hittar jag en lösning. Det värsta är sällan värst tillräckligt utan jag finner alltid ett sätt att hantera det i mig. Ibland tar det bara lite tid att inse och att mogna i det som jag betraktar som det värsta.

Det som sker det sker när det sker. När det sker är det först när det är det är, innan dess är det inget.

Vad skulle detta innebära i ditt liv om du betrakta ditt liv och det som sker i ditt liv på det sätt som jag beskriver? Hur skulle det påverka dina känslor, dina tankar och dina handlingar? Fundera på detta denna dag på jobbet, i hängmattan eller kanske på stranden. Det kan vara enkla problem eller svåra problem det har ingen betydelse. När problem är problem skapar det en stress.

När inget händer

Jag tror att mycket av mitt liv förändrades av ett enda skäl. Det var något som jag förändrade som gjorde skillnad. 

Andra var en katalysator för att jag skulle komma dit men det var jag som fattade ett beslut som gjorde att det blev skillnad. 

Jag var fylld av förklaringar, ursäkter och idéer om att andra var orsak till min situation. Jag var fylld av skuld och skam.  Jag pekade utåt från mig själv för allt jag såg inåt för att jag trodde det var min enda chans att överleva. 

Jag gjorde en massa bra saker, men när det gällde mig själv satt jag fast. Inte ens jag själv förstod det när jag var i det utan det är så jag ser det nu. Jag var i något men såg det inte själv och jag gjorde något som fick mig att vara kvar i det. 

Jag ältade.

Av någon anledning hade jag vinst av att älta. Jag ältade vad andra gjorde, hur mina föräldrar varit, vilken skuld jag kände i mig och min skam. Jag ältade och  detta fick mig att vara kvar i det gamla. 

Jag malde om och om igen och jag gick i cirklar utan att finna en väg ut därifrån.

Vad jag inte såg var att jag med mitt ältande lät mig själv vara kvar i mitt förflutna. Detta hindrade mig att leva.

Vägen ut är lika enkel som att gå ur ett rum. Öppna dörren och gå ut. Är den låst, hitta nyckeln.

Ältar du i ditt liv? Om du gör det och du varken vet var du ska gå ut och hur du ska kunna gå ut så kan det vara dax att leta efter nyckeln, eller fortsätta att vara kvar i det du är i. Båda alternativen är ok.

Självklart

Jag tar ofta det mesta för självklart eller snarare, jag gjorde det. Jag tog vänner, partner, mina barn, närhet, att vara frisk,  föräldrar, syskon och släkt, arbete och arbetskollegor, att leva ja det mesta för självklart. Allt fanns där och på plats. 

Det jag missade var att det snabbt kan vända. Det jag missade var att jag själv kunde vara en del av att det kunde vända men givet vis också de andra. 

Det jag missade var att jag inte är ett undantag. 

Idag är jag förkyld och har tappat lite kraft. I dessa stunder blir det tydligt att inget är självklart inte heller att vara frisk och vara full av kraft. 

Jag har det jag har. Det som är det är. Jag är tacksam för det jag har. Jag tar inte något för självklart. 

Tar du ditt liv för självklart? Har du märkt att det du trodde var inte längre är? 

När någon inte gillar mig

Ibland finns människor runt omkring mig som inte gillar mig.  Människorna bara inte gör det eller de har anledning att göra det eller tror att de har anledning att göra det. Det kan vara saker jag gjort eller gör som de direkt blivit påverkad av eller sådant som de bara ogillar i det jag gör. Kanske rent av valt att hata. 

När jag har människor i min omgivning med den typen av negativ energi som de sprider både över mig eller till andra så påverkar det mig oavsett om jag vill det eller ej. Jag blir berörd och det upptar delar av mina tankar och känslor. 

Jag kan välja att inte ta in det. Jag kan välja att täppa till öppningar i mig, som de hittat. Jag kan välja att göra upp med de som gör det genom att tala om var min gräns går för vad som är ok eller inte. Jag kan låta bli att finnas där de är kanske t o m flytta. 

Vad det än är så behöver jag fatta ett beslut och göra en aktiv handling. Även ett icke- beslut är ett beslut och en aktiva handling.

Lösningen ska leda till att jag mår bra i situationen och på de platser jag befinner mig både i stunden och på lång sikt. Att göra saker som skadar den andre så att jag drar på mig en ny skuld är inte hållbart. Gör jag inget kommer det att öka min stresspålagring och det kan t o m leda till att jag blir sjuk.

Detta handlar om självrespekt mot mig själv oavsett vilka andra ord och beskrivningar jag kan intala mig själv att den andra gör, så är det mina egna handlingar och beslut som stärker min egen självrespekt.

Har du människor omkring dig som inte gillar dig och kanske tydligt också visar det? Vad behöver du göra för att visa dig själv självrespekt? 

Olika 2

Jag har nog alltid haft en strävan att vara lika men samtidigt inte varit där. När jag smakar på ordet olika är det nog just lika jag alltid önskat vara men ändå alltid betett och känt mig olika. Jag har haft en rädsla för vad andra ska tycka samtidigt som jag hela tiden utmanat lika med olika. Oftast har mitt undermedvetna jagat mig att vara olika även fast jag strävat att vara lika. 

Olika har egentligen aldrig varit ett problem för mig, på ett sätt. Jag har alltid haft en kärlek för det utsatta och har aldrig haft bekymmer att acceptera andra som tydligt avviker. Jag har känt mig hemma i det. Visst kan jag ha haft åsikter men aldrig förakt. Det är nog mer etablissemanget och det som varit lika som jag har haft svårt att acceptera och att vi alla har olika åsikter och inställningar till saker och ting. Jag har alltid önskat att missionera ut just bara mitt budskap, mina tankar och mina idéer och viktiga val i mitt liv.

Kanske är det för att jag själv känt mig olika och att de som varit lika inte varit jag. 

Mitt liv fortsätter och jag ser att jag fortsätter att vara olika men vistas i grupper som försöker att vara lika på sitt sätt. Jag själv har en bakgrund i medelklassen och alltid sökt mig dit eller nå till en högre klass samtidigt som jag aldrig trivts med det. Mitt hjärta finns någon annan stans.

Så kanske är det så att jag både är olika och känner mig olika och att jag börjar sedan många år nu acceptera att jag är det och är stolt för det. Jag har slutat att förställa mig. Jag har slutat att sträva att vara något jag inte är. Jag har slutat att bry mig om andras åsikter. Jag har accepterat mig själv för den jag är. 

Vem du än i grunden är kan du acceptera och för stunden känna kärlek till just dig? Dina tanka? Dina känslor? Dina handlingar?

Jag gillar olika

Jag gillar olika även fast jag i perioder märkt svårigheten till det och min inställning till olika. Jag har haft alla olika slags fördomar och syn på hur andra egentligen borde vara. Jag har haft åsikter och lagt mig i. Olika storlek, olika samhällsklasser, olika åsikter, olika färg, olika ras, olika kulturer, olika sexuell läggning, olika idéer ja olika allt. Samtidigt har jag försökt att se att det finns gott i allt och att vi är olika och det är ok. Trots det har det ändå spökat en massa åsikter i mig. Egentligen inte enbart åsikter utan jag har sagt det till andra också.

Hur mycket gilla jag olika och hur mycket tror jag att jag gillar olika men ändå inte gör det? 

Jag har själv varit olika och är fortfarande, men på mitt sätt. Vad är det för skillnad? Ingen, men mitt ego tror eller försöker intala mig att det är skillnad. 

Jag har flera som jag behöver och bett om ursäkt för när det gäller min egen inskränkta syn. Kanske inte minst till mig själv om olika som finns i mig. 

Jag fortsätter att göra olika och är stolt för det och jag ska göra allt som finns i min makt att vara öppen för andras olika. 

När jag accepterar olika hos andra är jag beredd att acceptera olika hos mig själv.

Hur ser du på olika och hur accepterande är du, egentligen?

En känsla kommer över mig

När jag sitter här, just nu, märker jag igen av det jag känt ett tag. Det känns som jag slutat andas in. Det känns som jag går med axlarna upp i vädret. Ögonen känns lite stirriga, jag känner mig lite trött, ibland. Det känns som en motgång skulle kunna göra mig irriterad. Kroppen känns ur balans och jag har inte den där tillbakalutade känslan just nu. Det känns som det är något som känns. 

När jag känner har jag flera möjligheter. Jag kan känna och bara acceptera att det känns. Jag kan tänka varför det känns och vad det kan vara som får det att kännas, oro för något, fysiskt ont, spänd för något som är positivt eller negativt osv. Jag kan också direkt agera på känslan för att få bort den genom att bestämma mig för att det jag känner inte finns eller genom att göra något annat så jag slutar att tänka på att det känns. 

Det bästa för mig är att göra mig själv uppmärksam på att det känns och på vilket sätt och acceptera det för att sedan tänka vad det kan vara orsakat av. Fortfarande acceptera känslan men sedan också se om jag kan agera för att förändra min situation men att känslan ändå blir ett viktigt känselspröt i mig.

Tidigare i livet handlade jag innan jag tänkte vilket ibland fick förödande konsekvenser. Ibland tänkte jag för mycket utan att komma fram till en handling.

Lyssnar du på det du känner? Vad gör du med det och vad får det för konsekvenser?

Det finns en kille

Det finns en kille som jag ibland glömmer bort. Det finns en kille som jag förut slutade att lyssna på. Det finns en kille som redan från början hade allt. Det finns en kille som gör mästerverk. Det finns en kille som gör så gott han kan. Det finns en kille som skulle behöva förlåtas. Det finns en kille som handlar lite tokigt ibland. Det finns en kille som tänker lite tokigt ibland. Det finns en kille som känner. 

Den killen älskar jag. 

Den killen är jag!

Känner du en kille eller en tjej? 

Jag vill bli ledd men inte puttad

Problemet i all förändring är styrd av vad jag själv vill.

Någon kan visa mig var vattnet finns men ingen kan tvinga mig att dricka. 

Jag bestämmer själv om jag vill ta steg, vilka steg jag vill ta och vad jag vill göra med dessa steg. Jag styr mina framsteg men jag styr också när jag står still eller går tillbaka. Alla mina steg är mina egna även mina misstag. 

Jag ber om hjälp när jag inte längre anser att jag själv klara av att förändra och det får för stora konsekvenser för mig att inte göra det.  

Det är där en samtalsterapeut eller någon annan kan komma in beroende på dina problem. Denna kommer in när du inte längre själv har lösningen. 

Denna visar dig en väg och hjälper dig att se detaljerna med sin kunskap. Det är också i detaljerna som lösningen ligger. Du har din lösning redan men du ser den inte. Det är just där hjälpen kommer in. 

Men först när du är mogen för det och vill själv. Först när du själv givit upp.

Har det hänt att du försökt allt för länge med samma typ av lösning men inte kommit vidare? Fundera på vad som hände när du till slut sökte hjälp och fick hjälp.