Lärare elev

Som förälder handlar det om att ge till mina barn det de behöver för att kunna växa upp till vuxna människor som kan ta hand om sig själva och ha ett bra liv. Så gör djuren och så gör vi som människor också. Jag tror att alla vill försöka lyckas med detta. Detta är en del av livet. 

För att kunna ge till mina barn behöver jag ha något att ge bort. Jag behöver ha något att lära ut. Saknar jag det jag ska lära ut till mina barn behöver lära mig det jag ska lära ut innan jag kan lära ut det. Ibland såg jag själva vad jag saknade och lärde mig att hämta upp detta. Ibland visade det sig att jag tyckte jag saknat något själva i min uppväxt och överkompenserat det till mina barn även fast de redan från början inte saknat det. Jag vet hur jag själv talade om för mina barn hur jag älskade dom för att det skulle bli riktig tydlig men det var inget de saknade. Min son sa.- Pappa vi vet, vi har alltid vetat det. Du behöver inte säga det.

Men det finns också saker som jag inte sett och inte förstått att jag saknat och därför inte heller kunnat lära ut. Då blir det genast svårare och bristen kanske då visar sig först när barnen vuxit upp och jag själv fått insikten eller barnen själv talar om det.

På samma sätt är det när det handlar om att vara samtalsterapeut eller coach. Jag kan bara vara stödjare och visa vägen om jag själv hitta vägen. Jag behöver inte ha upplevt samma sak och jag behöver inte ha genomgått exakt samma problemställning men jag behöver veta en väg för att kunna ta sig fram. Jag behöver veta och i stunder ha upplevt liknande tankar och liknande känslor. Jag behöver ha nått vissa djup och jag behöver ha upplevt möjligheten till förändring.

En del av oss har fått detta i modersmjölken andra har behövt lära sig det i livet. Hur vi fått kunskaperna är inte det viktiga utan det viktiga är att vi har kunskaperna.

Det handlar inte om teknik för det kan alla lära sig det handlar om en balansgång mellan kunnande, känsla och agerande.

I mötet med andra människor finns det en lärare och en elev. I det terapeutiska mötet kan det ibland vara så att dessa roller skiftar beroende på situation. Jag tar på mig rollen som lärare men förhåller mig till den rollen som om jag ibland också är elev. När jag möter andra betyder det också att jag möter mig själv. Detta är oundvikligt. Om jag inte låter mina sinnen vara öppna för just detta kommer jag att göra ett mindre bra arbete och inte leverera det som jag ska leverera.

På samma sätt är det med mina barn. Nu är de vuxna men utan mina barn hade jag inte varit den jag är idag. De har varit och är min lärare på samma sätt som jag är och har varit deras.

"När eleven är redo uppenbarar sig läraren."

Kan du se din roll som både lärare och elev?