Rädslans befriare

Vi alla är styrda av känslor. Känslor för att överleva och känslor för att reproducera oss. Känslor är ett styrmedel för att fatta beslut och få styrka, lust och vilja att agera. Känslorna styr även vilken typ av mat vi är sugna på bara för att vi är sugna eller för att vi just då har brist på något ämne i kroppen eller att kroppen vill få en kick.

Känslorna för oss och förför oss. Reklamens främsta uppgift är att skapa känslor som får oss att agera i en viss riktning.

Vissa av oss agerar väldigt mycket utifrån känslor andra tror sig inte agera alls men gör det ändå. Tankar står som motsats till våra känslor. Tankarna är vårt intellekt och ska vara logiska fast de inte alltid är det. Intellektet handlar om ettor och nollor och känslorna handlar om upplevelser av något utan att vara klart eller självklart. Våra tankar kan ifrågasättas men våra känslor är helt våra egna.

Jag blev i perioder anklagad för att inte ha några känslor. Vad man egentligen menade var att man inte ansåg att jag hade samma känslor som den eller de som anklagade. Länge trodde jag att jag inte var som andra och inte hade känslor. Alla har känslor och en massa känslor också. Vissa är duktiga på att känna känslorna och finna ord på de känslor som de har och agera på dessa. Andra har känslor men hittar inga ord för det och vet då inte heller att det är känslorna som skapat ett agerande. Åter andra stänger in känslorna så totalt i ett hörn att det inte alls finns utrymme för känslorna att komma fram, allt blir intellektualiserat. Ibland blir det verkligen obalans här mellan känslor och tankar och det får konsekvenser i agerandet.

Alla har vi känslor. Alla förför vi och alla blir vi förförda av dessa. Skillnaden är bara hur vi förhåller oss till de känslor som kommer i vår kropp. 

Jag intellektualiserade känslorna. Jag hittade ord men saknade kroppsliga uttryck för det. Jag var egentligen i grunden livrädd. Inte livrädd för farliga saker som höga höjder, fysiska utmaningar, att förföra någon annan, att käfta emot, hålla föredrag, vara en förälder, ljuga och vara oärlig. Jag sa ibland att jag inte var rädd för något. Men det var inte sant. Jag var rädd för helt andra saker vilket också blev en strategi i mig och min kropp. Jag var livrädd för att inte bli bekräftad och att bli ensam. Inte vara ensam utan bli ensam.

En kvinna som har haft en lång trasslig relation blir utslängd från sitt hem. Hon har ingen stans att bo och det blir väldigt rörigt omkring henne. Det blir ensamt, oälskat och brist på bekräftelse. Ekonomin är skral och hon vet inte hur hon ska få till det. Hon har också en son som hon på något sätt ska försörja. Hon saknar arbete. I denna situation där det mesta just för stunden verkar totalt hopplöst är det väldigt lätt att förföra och få henne att fatta tycke för någon som säger att han ska hjälpa henne. Någon som säger att han ska befria henne. Det är inte svårt att fatta tycke för den mannen. Känslor uppstår som befriar henne från vissa känslor som kvinnan haft. Det blir lätt att hon blir förälskad. Handlar det om kärlek, kanske, kanske inte. Här spelar känslorna en stor roll. Det handlar om rädslor för att inte lyckas och känslor att inte överleva. Det handlar om känslor att inte bli bekräftad, kvinnan är utsatt och en räddande prins kommer. Val som innebär att vi blir befriade från våra rädslor är inte svåra att göra.Reklamen är fylld av dessa som får oss att agera. 

Jag blev förförd av bekräftelsen och befrielsen av min rädsla som fick mig att fatta ologiska beslut och agera på ett tokigt sätt. Jag var oärlig och jag bedrog de människor som jag hade i min närhet. Allt var styrt av mina rädslor. Resultatet ledde sedan till en fortsatt ännu kraftigare rädsla nämligen det som jag så starkt försökte undvika, ensamheten.

Hur mycket kontakt har du med dina känslor? Är det bra för dig eller förför dina känslor dig åt ett eller annat håll som får dig i situationer som blir värre än de situationer du försöker fly ifrån?