Rastlös

Ett konstigt ord egentligen, rastlös. Rastlös betyder utan rast, utan uppehåll, utan vila, ihärdig, envis, sömnlös, outtröttlig. Ofta betyder rastlös nervös el. "speedad".

Ibland känner jag mig just rastlös. Jag har ingen rast eller ro i kroppen. Jag kan fortfarande ibland känna detta men idag kan jag hantera det bättre jämfört med tidigare. 

Förut var det en drivkraft till att göra något. Signalen kom och jag gjorde. Jag hittade sätt att hålla mig sysselsatt, göra något, som oftast för att jag inte skulle känna mig ensam. Jag visste det inte då men nu förstår jag att det var ett sätt att bryta en känsla som ville komma fram. En känsla jag inte ville känna. Ibland kunde det räcka att gå och handla, ta en sväng förbi Ikea, fråga efter något eller tala med någon som var där. Historiskt har det varit en massa andra sätt för att slippa känslan men och för att känna att jag varit någon. 

Det har över tid blivit en massa göra för att få känna att jag är. En massa bra göra men också en massa onödigt göra och definitivt en massa felaktigt och dumt göra. 

Jag har i de dåliga stunderna inte bara skadat och sårat mig själv utan jag har också skadat och sårat andra. 

Allt detta på grund av en rastlöshet, en känsla i kroppen som vill fram som jag inte velat känna. Ångest kan vissa säga och ja visst är det en sorts ångest. En känsla som ville fram och tala om att jag var ensam och inte hade något värd. Ensam och alla andra var inte det. Ensam för att ingen ville vara med mig. Ensam för att jag egentligen var en stor skit. 

Så slog jag på mig och självklart ville jag inte vara i den känslan utan jag gjorde allt för att ta mig därifrån. 

Jag jagade bekräftelse. Jag drogade bekräftelse. Jag fick också en massa konsekvenser av mitt drogande som bland annat förde mig ännu mer till den känsla jag ville undvika. 

Det jag inte visste då, vilket var under långt tid av mitt liv, var att det fanns och finns andra val än att fly. Jag flydde. 

Valet är att sitta kvar. Ja just det, sitta kvar. Inte göra något. Inte se på tv, inte facebooka, inte städa eller diska, inte gå och träna eller bara gråvit och gå, just inte göra något alls. Istället låter jag idag känslan komma vilken det än är. Jag låter den komma och jag rider ut stormen genom att möta den känsla som finns där. Jag möter känslan och jag tänker på vad den står för och hur den vill utmana mig. 

Ibland kräver detta mod, stort mod. För det är så himla enkelt att avleda mig själv med något som tillfälligt mildrar men aldrig tar bort. 

Händer det att även du möter rastlösheten i någon form? Vad gör du och vilka negativa konsekvenser har det fått för dig?