Uppvaknande

Vad är religion och vad står det för, egentligen? Jag växte upp med kristendomen men vi var inte kyrkliga. Jag gick i söndagsskolan men jag kände mig inte religiös. Kyrkan som symbol har varit med mig hela livet och lokalen som sådant, en helt fantastiskt historisk plats. Kyrkan som lokal vaggar in mig i något slags tänk av andlighet vad det nu är. Kanske bara det att där är det på ett särskilt sätt, jag tillåter mig att stressa ner. Egentligen bara en tankes verk.

Men vad är religion egentligen? Jag fattade det aldrig under min uppväxt. Jag fattade egentligen inget av det. Det var något gammalt och det var något jag skulle kunna när jag konfirmerade mig men sedan då? Jag tror jag varit både skeptiker och ateist. Detta med Gud upplevde var mer som en ursäkt.

I mitt arbete med mig själv och särskilt kan jag säga när jag lärde mig att arbeta och själv jobba med tolvstegsprogrammet började uppförsbacken bli stor. Helt plötsligt dök Gud upp igen och jag som räknade mig som ateist.

Jag fick lära mig att ta den konflikten och släppa taget om detta med Gud. Varken ha motstånd eller lära mig att älska mer att acceptera begreppet till en början. Det blev också ett begrepp som lärde mig att våga tala mer om andlighet och lärdom än om Gud som någon ouppnåelig himmelsk fader med vitklädd, vit man dessutom och med långt hår och skägg.

Min insikt blev att jag är Gud i min egen själ och kropp. Jag fick lära mig att öppna ögonen och se bakom begreppet, bakom religionen och mer fokusera på vad.

När jag kunde identifiera mig i detta begrepp och läsa och begrunda det skrivna ordet såg jag helt plötsligt något helt annat. Jag såg en lärdom om att leva som jag kände igen från det jag lärt mig i min utbildning som coach, samtals- och beroendeterapeut. Jag såg helt plötsligt att det var ord riktade till mig.

Nej jag är fortfarande inte religiös. Egentligen är det inte viktigt att säga det men så är det men jag har börjat att se helt andra sammanhang och på det sättet börjat att förstå att människor kan bli religiösa. Det har blivit en helt annan respekt. Jag talar nu inte om kristendomen utan jag talar om alla olika typer av trossamfund och religioner. Det finns en ledstjärna och något att hålla sig till som någon/ några tänkt ut som kan leda till något bra.

Älska sig själv. Hjälpa andra. Våga tro. Var tacksam. Allt detta är ju verktyg för att få ro i det inre. Allt detta är erfarenheter som vi idag betalar dyrt för för att få ta del av via coachning eller samtalsterapi. Det är helt enormt att allt detta redan finns och att det finns mycket skrivet, berättat och förkunnat om det och att det gemensamma arbete fortgår.

Tänk att det ska ta så många år att förstå att jag hade även denna kunskap redan från början, jag hade bara inte lärt mig att tyda tecknen.

Har du upplevt att du haft något men inte egentligen sett utan att det behövts ett uppvaknande hos dig själv?