Va med mig

Jag har alltid gillat att gå upp tidigt. Det är inte så att jag inte kan sova eller har svårt för att somna om, för det går alldeles utmärkt. Det handlar om helt andra saker. Jag gillar känslan av att ha hela dagen framför mig, möta ljuset och vara själv. Lite samma på kvällen men tvärt om, njuta av ljuset så länge det är där. Men främst tror jag att det handlar om den egna tiden. Det blir mer tydligt när jag är i en relation. 

Jag var vaken tidigt, även som barn, så jag tror det är något jag lärt mig att uppskatta. Det är något med morgonen innan allt startar upp. Känslan av att allt är möjligt. 

Jag kan samtidigt känna att just detta att skapa mig min egen tid, bara för mig, har jag under mitt liv varit dålig på att göra. Under mina mindre bra stunder riktigt urusel. Oftast har den egna tiden kombinerats med att göra saker. Ibland har jag verkligen haft egen tid men slösat bort den med att döda tiden med helt fel saker, sådant som bara fått mig längre bort från mig själv. Tv och filmer är exempel på sådana bovar. 

Jag är fortfarande ovan men jag känner att min tid med mig är viktig. Det är något jag vill. Jag lär mig varje dag att vara i tystnaden och möta mig själv och mina tankar. Möta tystnaden samtidigt som jag mötet det som alltid sker men som jag ibland varit slarvig med att se. 

När jag är upptagen med att göra, missar jag att vara upptagen med att vara. 

När jag är, befinner jag mig i det som sker just nu och kan lägga historia och tankar om framtid åt sidan. 

Jag tror att det är det som alltid varit speciellt med mig och min morgon. Jag vet att liknande känslor hade jag när jag som barn var ute med våra olika hundar. Jag fick min egen tid och den blev reserverad bara för mig. 

Min tid, mitt jag, min närvaro. 

När jag missar att vara med mig själv blir mitt liv fyllt med att göra och min obalans ökar. Jag behöver ladda mina batteri på olika sätt, vara med mig är ett sådant sätt. 

Hur gör du för att ladda dina batterier?